Innan vi rundar av det här året kan vi väl ändå unna oss ett gott skratt? Eller flera. Dagen innan Super Bowl hölls NFL Honours. Galan där det delas ut priser till årets spelare av olika de slag. Värd för galan var Conan O´Brien som passade på att driva med allt och alla.
DeMarcus Ware – Äntligen i Super Bowl
En vecka när allt verkar handla om Newton eller Manning är det lätt att glömma bort att det faktiskt finns 52 andra killar i varje lag. Killar som också drömmer om att bli mästare.
Idrotten är full av legender som aldrig fått lyfta den där största av bucklor. Inte sällan på grund av lojalitet till en klubb. Vissa tar dock och byter klubb på äldre dagar för att få en chans till att bli mästare. Många av er minns säkert Ray Borque som vann Stanley Cup i sin sista match, efter att ha bytt ifrån sitt kära Boston som han hade tjänat i alla sina år.
När lagen äntrar planen för Super Bowl imorgon återfinner vi en liknande historia i Broncos. Efter nio säsonger i Cowboys lämnade DeMarcus Ware (33 år) klubben för spel i Denver. Anledningarna till beslutet var många. Skadebekymmer och Dallas ekonomiska sits var självfallet några av dessa, men framför allt lockade en chans att få spela en Super Bowl. Något som kändes mer troligt med det storsatsande Denver, än med hans dåvarande arbetsgivare Dallas. Och nu är han där. Vid sin första Super Bowl.
DeMarcus Ware draftades av Dallas 2005. Coach Parcells hade egentligen en annan spelare i åtanke för klubbens första val, men Jerry Jones utnyttjade sitt veto och valde Ware. Något som visade sig vara lyckat. Under sin nio år i klubben, var han ständigt ett hot för motståndarnas QB och när han lämnade klubben 2013 gjorde han det med klubbrekord vad gäller sacks, 113 st.
Vi skall inte sticka under stolen med att Broncos fick betala stora pengar för att locka över Ware. Men det var det värt. Förutom en farlig pass-rusher fick Broncos även en stark defensiv ledare. Förutom de yngre rekryternaa, såsom Shane Ray & Shaq Barrett, har även storstjärnan Von Miller vittnat om Wares inverkan på honom som mentor. Innan Ware dök upp var visserligen Miller oerhört talangfull, men hans beteende var långt ifrån professionellt ((Miller var bl.a. avstängd för intag av förbjudna preparat. Dessutom var han i klammer med rättvisan efter att ha missat att inställa sig i domstolen.)). Miller tog dock snabbt lärdom av sin gamle idol Ware när denne anlände och lyckades genom det ta det sista steget till det yppersta elitskiktet i ligan. Idag bildar de tillsammans en fruktad duo, och kanske de idag tillsammans vinna det som saknas i deras CV. En efterlängtad Super Bowl-ring.
Super Bowl: Var inte en Whiskey Sour?
Vi funderar vidare lite på temat vad gäller dricka. Den här gången tillsammans med Peter ifrån Bourbonbloggen. Föga förvånande rekommenderar han ett större intag av majs. Närmare en Whiskey Sour.
Om vi börjar med det mest grundläggande. Vad är en Whiskey Sour?
– Det är en drink gjord på Bourbon, citronjuice och sockerlag. Vanligtvis med några droppar Angostura som extra krydda. För lite extra effekt kan man ha med lite äggvita. När man då skakar drinken får du en trevlig skummig effekt som attraherar en del.
Hur ser då receptet ut? Hur mycket skall man ha av varje?
– Det här varierar ifrån person till person, men den vanligaste fördelningen i en ”sour”-drink är 4-2-8. Dvs att man har 4 delar surt, 2 delar sött, och 8 delar alkohol. Om du söker runt på nätet kommer du säkert notera att det är tämligen vanligt att man ökar på den söta biten en aning. Kanske t.o.m. till den grad att man har lika delar sött och surt. Men då känns ordet ”sour” i titeln inte fullt så passande i min mening.
Ni som driver en blogg i ämnet. Har ni några preferenser på valet av alkohol?
– Tja, det beror lite på. Jag skulle inte använda de dyraste dropparna jag har till att blanda en drink. Eftersom tanken med den här artikeln är att ge ett drinkförslag till en Super Bowl-fest – antar jag? – så skulle jag säga att du bör välja bourbon precis som du väljer champagne på nyår. Drick inte de dyraste dropparna runt tolvslaget ((OBS! Klockslaget är inte det relevanta här utan, med ”tolvslaget” menar Peter sent in på festen, när alkoholintaget kanske blivit en del redan)), utan börja med dem tidigt på kvällen. Vill du ha en ”len” drink skulle en klassisk Maker´s Mark fungera bra. Vill du ha en drink där bourbonen tar mer plats skulle jag välja en bourbon som består av mer rye. ((Alla bourbon består av minst 51% majs, därefter varierar spannmålen. Maker´s som nämndes innehåller mycket vete, medan andra kan innehålla t.ex. råg som ger en mer kryddig smak.)) Four Roses eller t.ex. Knob Creek. Den sista är dessutom väldigt trevlig att dricka bar.
På tal om att dricka bart, vad förespråkar ni där?
– På Bourbonbloggen har vi visserligen en topplista, men den skapar vi tillsammans med våra läsare. Recensenten står för 50% av betyget medan läsarna står för resten. Just nu toppar Booker´s före min personliga favorit Noah´s Mill. Så där är folk välkomna att gå in och rösta om det provat någon/några av de sorter som vi prickat av hittills.
Super Bowl-föda: Eriks milkshake
En meny på Super Bowl innehåller egentligen allt som är kletigt och grillat ifrån det stora landet i väster. En milkshake är visserligen kletig, men kan kännas aningen malplacé. Det gäller dock att göra den på rätt sätt, och introducera den till sällskapet vid rätt tidpunkt.
Vid förra årets Super Bowl hade mitt lokala gäng av glada fotbollsentusiaster skrapat ihop en härlig meny. Både vad gäller mat och dricka. Där fanns självfallet kletiga och heta ”wings”, perfekt pulled pork och en aldrig sinande lager av allehanda chips/nachos. Det som dock slog många med häpnad var dock den milkshake som gängets ”JJ Watt” bjöd på.
Receptet är dock aningen oklart. Delvis beroende på den sena timme som då rådde, men troligtvis även för att upphovsmannen vill behålla sin hemlighet så länge som möjligt. Säkra rapporter ifrån köket gjorde dock gällande att Kahlua, vodka, oreos, vaniljglass, mjölk, kolasås och lite chokladsås skall ha förekommit.
En milkshake är visserligen inte revolutionerande i sig, men här kommer dock tajmingen in. Om du välkomnar dina gäster med varsin milkshake hamnar du troligtvis fel totalt och alla kommer troligtvis fundera på vad du håller på med. Men om du serverar den i fjärde kvarten ger den dina gäster den där sista ”kicken” att fortsätta ända in i kaklet. En given succé framåt morgonkvisten. Utan Eriks milkshake hade jag troligtvis missat Malcolm Butlers nu legendariska interception.
I år kommer troligtvis samma gäng samlas, för att återigen se samma match. Endast en grej på menyn är spikad. Eriks milkshake. ((I år kommer den dock tidigareläggas 10 minuter eftersom Coldplay är pausunderhållning.))
(…p.s…om du vill ha mer inspiration inför Super Bowl kan du titta förbi vår Mat & Dryck hörna)
Wilson Connected Football [video]
Har du hört talas om ”The Internet of things”? Det har Wilson, företaget bakom alla bollar i NFL, som nu tar klivet in i den digital världen.
Du har säkerligen noterat att en av helgens huvudpersoner, Peyton Manning, har tappat lite fart på sina bollar. Hur mycket, och när, vet vi inte riktigt men något har uppenbarligen hänt. Snart kanske vi inte behöver gissa utan kan följa en QBs utveckling mer noggrant.
Sportföretaget Wilson har nämligen tagit fram en boll som mäter hastighet och spin på bollen. När, och om, vi får se den här bollen i Nfl säger det inget om, men visst vore det coolt att ha den information direkt i rutan?
Wilson besöker Bloomberg West för att prata om sin ny produkt.
Super Bowl – En reklamens högtid
Super Bowl är egentligen den perfekta högtiden. Där finns något för alla vare sig du gillar idrott, musik, mat eller underhållning i stort. Eller varför inte spana in all skön reklamfilm?
Har du 5 miljoner USD över kan du faktiskt köps dig lite utrymme på Super Bowl. Närmare bestämt 30 sekunder. Med den här prislappen kommer visserligen en publik på 100 miljoner människor, men samtidigt ställer det krav på budskapets utformning om du vill sticka ut i den hårda konkurrensen.
Hur når man ut till folket då? Vanligtvis genom att kontraktera en stor filmstjärna som gör reklam för din produkt. Räcker inte det? Ta två till! På senare år har reklammakarna dessutom börjat att släppa sina nya alster redan innan Super Bowl. Allt för hinna före sina konkurrenter. Ett av de företag som jobbat på det här sättet är Bud Light som redan härom dagen släppte sin film. I huvudrollerna ser vi Seth Rogan och Amy Schumer. På måndag vet vi om de vann reklammatchen.
Cam Newton – En vattendelare
Framgångar i NFL kommer inte utan baksidor. Något som Cam Newton säkerligen noterat. För i samma takt som Panthers staplat segrar på varandra, har gruppen av människor som har svårt för honom ökat.
Personligen har jag oerhört svårt att se vad som är ”farligt” eller störande med Cam Newton. Tror säkerligen många av er läsare delar den uppfattningen, men med så mycket annat som har med landet i väster att göra, är frågan inte så enkel. Många saker blir lätt svart/vita.
[quote_right]“Well, I don’t run any touchdowns for one thing…If I run a touchdown – I promise if I run a touchdown on Sunday, I will celebrate. I can assure you of that.”
P.Manning[/quote_right]Vad är det då som är så farligt med Cam Newton? Visst finns det en del fans som ogillar honom eftersom att han är bra och slagit just deras lag. Den aspekten borde dock även kunna gå att applicera på Peyton Manning, men han skapar inte samma rubriker. Kan det ha att göra med hans spelstil att göra? Eller hans dansande och kaxiga framtoning? Eller hans hudfärg? Eller, som i bilden ovan, hans fräcka klädval?
Kanske beror det på lite av varje. Rasfrågan borde inte vara alltför påtaglig (får vi hoppas). Svarta QBs är trots allt inget nytt under solen. Warren Moon skördade exemeplvis framgångar redan på 80-talet med Houston Oilers. Visserligen var han en mer klassisk QB. medan Newton är en mer ”modern” typ som även är ett stort hot med sina fötter. En oerhört komplett atlet helt enkelt.
Den som många framhäver som det mest irriterande med Newton är allt dansande och firande på planen. Vissa menar dock att han inte håller detta inom rimliga ramar, utan är osportslig i sitt uppträdande. Söndagens motståndare Peyton Manning gick dock ut i veckan och menade att det som Newton åstadkommit under det senaste året är fantastiskt och att vi alla borde uppskatta hans sätt att leda Panthers till framgång. Rörande hans firande av touchdowns svarade Manning att han minsann också skulle fira ordentligt på söndag om han lyckades springa in en touchdown.
Vad vi än tycker om herr Newton så är det svårt att undgå att hålla honom till favorit till priset som årets bästa spelare (MVP). NFLs prisgala hålls som vanligt på lördag under sedvanligt ”pompa och ståt”.
Super Bowl, med eller utan romerska siffror?
Namngivningen av Super Bowl-finalerna är inte alltid lätt att hänga med i. Vi tar dock dig med på en crash-course i ämnet Super Bowl numrering.
Varför romerska siffror?: Svaret på den här frågan är ganska enkelt egentligen. Eftersom den amerikanska fotbollen startar säsongen i september och kröner mästarna första helgen i februari, så kan det bli lite klurigt med årtalen. När Patriots lyfte bucklan senast var det visserligen 2015 enligt almanackan. Dock var det 2014 års mästare som kröntes. För att undvika dessa förvecklingar kring årtalen valde NFL att Super Bowl skulle numreras med romerska siffror för att göra det lite enklare. Huruvida det lyckades eller ej råder jag vara osagt. Idén bakom numreringen krediteras Kansas Citys gamle ledare Lamar Hunt. Samme man som gav oss namnet ”Super Bowl”. Innovativ kille på många sätt.
Varför inte romerska siffror i år? Svaret på den här frågan är tämligen enkelt, även om ligan gärna vill krånga till det lite. Den romerska siffran för 50 är L, vilket i USA ((och många andra delar av världen)) är tecknet för ”Loser”, förlorare. Självklart vill de inte att ”världens största” final skall associeras med det här. Således får det bli Super Bowl 50 i år. Nästa år är vi tillbaka till romerska igen (LI) igen. Officiellt heter det dock att ligan väljer att använda ”vanliga” siffror i år på grund av att det är svårt att göra något ”grafiskt tilltalande” av bokstaven L.
Historien bakom Lombardi Trophy
Varje år lyfter vinnaren av Super Bowl the Lombardy-trophy. En pokal som precis som Super Bowl har ett synnerligen intressant förflutet. Förutom en ambivalent namngivning, har pokalen även kopplingar till en av världens mest kända filmscener.
Filmscenen ifråga ackompanjeras av Henry Mancinis klassiska ”Moon River” och visar en ung Audrey Hepburn anlända med bil till en juvelare på Fifth Avenue. Väl där börjar hon fönstershoppa medan hon förtär sin medhavda frukost.
”Breakfast at Tiffany´s” hade premiär 1961 och gjorde Hepburn till en superstjärna. Nu var det dock inte så att hon var den enda som fick ut något av filmen ifråga. Den New York-baserade smyckesfirman Tiffany´s fick t.ex ändlösa mängder av gratisreklam världen över. Huruvida de behövde det för att få uppdraget till att göra Lombardi Trophy låter jag dock vara osagt, men 1966 satte sig Pete Rozelle (Dåvarande Roger Goodell) ner med Oscar Riedner från Tiffany’s för att diskutera bucklor. Rozelle arbetade då med att försöka slå ihop ligorna NFL & AFL och samtidigt introducera en slags superfinal som skulle kröna mästaren. Finalen var naturligtvis tvungen att ha en pokal och Riedner visade sig snabbt vara mannen för jobbet. På en servett skissade han snabbt upp hur en pokal skulle kunna se ut. Rozelle blev mycket nöjd och mästarpokalen var född.
Sen var det då det här med namnet. Ni som kan er historia vet säkert redan att namngivning inte varit NFLs starkaste gren. Pokalen döptes till ”Tiffany’s Trophy” efter smyckesfirman. Intelligentare än så blev det helt enkelt inte. Nu blev det dock så att ödet gav NFL en hjälpande hand. De två första finalerna vanns nämligen av Green Bay Packers. Deras legendariske coach Vince Lombardi hann dock inte njuta av segrarna särskilt länge innan han han insjuknade i cancer. När Lombardi sedermera, 1970, avled på grund av sjukdomen, valde ligan att döpa om bucklan för att hedra en av den amerikanska fotbollens verkliga legendarer. Sedan den dagen har bucklan burit namnet ”the Lobardi Trophy”.
Inför semifinalerna: Upplagt för ännu en David mot Goliat
Det känns nästan som man drunknar i Manning/Brady artiklar i dessa dagar. Full förståeligt visserligen. ”Juniorerna” Panthers och Cardinals är två lag med både kortare CV och färre fans, vilket självfallet återspeglas i bevakningen. Allra minst mediatid får stackars Cardinals, som återigen får finna sig i rollen som ”lillebror”.
Den här situationen påminner lite om när det senast begav sig för Cardinals. Tänker då på en av de allra bästa Super Bowls som någonsin spelats. Super Bowl XLIII. Innan matchen fanns det vissa i media (enl Al Michaels, kommentator/legend) som menade att det var en liten ”osexig” upplaga av Super Bowl, som troligtvis inte skulle engagera så många tittare.
Matchen som vare en klassisk ”David mot Goliat”-historia spelades på Raymond James Stadium i Tampa. Uppstickarna Cardinals mot gamla storlaget Steelers. David mot Goliat. Ond mot god. Ett perfekt upplägg på sitt sätt. Dock slutade matchen med seger för Goliat vilket kanske inte är helt idealiskt ur ett historieberättande perspektiv.
Kvällens motståndare Panthers är dock ingen dynasti direkt det heller, då laget precis som Cardinals har en ganska liten supporterskara ((Idag använder vi oss av Facebook-likes på lagets officiella hemsida. Ett mått som naturligtvis inte är vetenskapligt vedertaget. Dock ger det en viss inblick i vilka lag som är populärast.)). Med tanke på jättarna som möts i den andra semifinalen, är det alltså upplagt för en ”David mot Goliat”-Super Bowl. Samtidigt är det självfallet så att Rom inte byggdes över en natt. Någonstans måste man börja, och varför då inte börja med att vinna Super Bowl?
(Statistiken kring NFL lagens Facebook-likes kommer ifrån Trackalytics.com)
