Månad: oktober 2010

I vår serie av små porträtt av den amerikanska fotbollens största stjärnor har lotten denna gång fallit på en månsidig idrottsman som tyvärr lämnade in för tidigt. Som vanligt sker valet av person på ganska slumpartade premisser och denna gång beror det dels på att LaDainian Tomlinson härom veckan satte fokus på listan över framgångsrika runningbacks, …but primarily because my son and I have been bribed with Bears-merchandise from our dear friends Mike and Valerie. Mike is, and will always be, a die hard Cowboys fan but someone seems to have twisted his mind a bit. So this week, as an homage to you Valerie, we´ll focus on a Chicago Bears No 34, Walter Payton.

Walter ”Sweetness” Payton föddes 1954 och spenderade sina collegeår på Jackson State University där han rönte stora framgångar som ung. Dessa år gick således inte obemärkt förbi utan när det var dags för 1975 års draft valde Chicago Bears honom som sitt första val (1:a rundan, 4:e valet) och således hade en av de största genom tiderna startat sin resa mot stjärnorna. Även om vägen dit inte var spirakt var det aldrig någon tvekan om att killen besatt kvaliteter. Första säsongen bjöd dock bara på 679 yards med därefter blev det bara bättre, och med det kom även rekorden och priserna. I historieböckerna omnämns bl.a. ett rekord från en match från 1977 där Payton noterades för 275 yards trots att han samtidigt led av influensan. Trots Paytons fina insatser var dock Bears som lag inte lika framgångsrikt. För att ändra på detta tillsattes Mike Dittka som coach 1982 vilket skulle visa sig vara ett bra beslut av ledningen. Tillsammans med sin stab skapade han ett lag som nådde sin kulmen i och med Super Bowl XX (1985 år säsong), då New England Patriots besegrades i Super Bowl -finalen. Av många experter anses idag 1985 år Chicago Bears som ett av de bästa NFL-lagen genom tiderna. Mike Ditka har i efterhand sagt att det enda smolket i bägarna efter denna final var Payton gick mållös (inga poäng) från matchen.

Även om Payton sedermera spelade i ytterligare två år innan han drog sig tillbaka, så var Super Bowl ringen från 1985 höjdpunkten på hans karriär.Som spelare var Payton känd som en oerhört fysiskt spelare som inte drog sig för att komma i kroppskontakt med andra spelare. Hans måtto, ”Never Die Easy”, beskriver rätt bra hans inställning till sporten. Inte ens på tränings sägs han tagit den enkla vägen ut över linjen utan alltid kämpat framåt tills motståndarna fick honom i backen.Som atlet var Payton en välvuxen och mycket allround kille som mycket väl kunnat tjänstgöra på fler ställen på planen. För den nyfikne som söker vidare på Internet efter mer information kan ni säkerligen hitta flertalet historier om Paytons oerhörda bredd som idrottsman, allt från blockar till hans goda kastarm behandlas i dessa historier. Som ett exempel på det sistnämnda kan nämnas att han hade en liten hobby som gick ut på att ställa sig under målställning medan kickern i laget övade field goals, och därifrån ”skjuta ner” (kasta bollar på) de bollar som kickern försökte placera mellan målstolparna. Enligt ryktet sägs Payton ha haft en träffsäkerhet på ca: 50% av försöken.

Historien om Payton slutar dock tragiskt då han 1999 meddelade att han led av obotlig cancer. Även om sjukdomen var för långt gången i hans eget fall så arbetade (reklamfilmer m.m) han under sin sjukdomsperiod med att öka förståelsen kring organdoantion, något som också lever kvar genom en stiftelse som jobbar för att allt fler i samhället skall tänka sig att bli donatorer. När sjukdomen (i november 1999) tillslut besegrade Payton berättade en mycket rörd Mike Ditka att Payton var den bäste spelaren han någonsin sett, men att han var ännu större som medmänniska.Även om Walter Payton gick bort alldeles för tidigt så lever hans minne kvar för all framtid. Det avtryck han gjorde som människa och spelare har lämnat få oberörda och frågar du dagens stjärnor (framför allt dagens runninng back) så talar alla varmt om vad Payton betytt för just dem och deras utveckling.