Månad: mars 2012

Att göra poäng

En av det väsentligaste frågorna i alla sporter är naturligtvis hur man gör poäng? I amerikansk fotboll finns det ett flertal sätt som alla ger lite olika poäng.

Touchdown
Det lagen alltid strävar efter är egentligen att göra en touchdown. Andra sätt att göra poäng blir oftast en sista utväg och en slags olycksfall i arbetet. Anledningen till detta beror helt enkelt på att en touchdown ger mest poäng, 6. Lyckas man sedan sätta den efterföljande ”extrasparken” ger det ytterligare en poäng. Av den anledning är många resultat delbara med 7.

En touchdown görs genom att bollen fångas i målområdet eller att någon springer in med bollen i detsamma.

Extrapoäng
Den tidigare nämnda extrapoängen görs direkt efter en touchdown genom att målgörande lag sparkar bollen mellan målstolparna. Om det anfallande laget är i poängnöd har de dock även möjlighet att göra ett ”2-poängsförsök”. Om dem på ett försök (från 2 yards-linjen) passar eller springer in med bollen får det 2 ytterligare poäng. Vanligtvis anses detta alternativ för chansaktigt och således används det bara i trängda lägen då man verkligen måste.

Field goal
Om touchdown känns som ett alldeles för avlägset alternativ kan anfallande lag välja att försöka sparka bollen mellan målstolparna från den position som de befinner sig på planen. Det här kallas då för ett Field Goal och renderar i 3 poäng.

Vanligtvis ser du ett lag göra ett field goal på sitt fjärde och sista försök, dvs i den situation då de hade gjort en Punt (spark för att få bort bollen så långt från eget mål som möjligt) om de varit längre bort från mål.

När en match summeras och man analyserar varför allt gick som det gick är det inte sällan det i slutändan hängde på ett eller flera field goals. Att ha en god ”kicker” i sitt lag är således livsviktigt. Visst lever de ett liv i skymundan, men de få sekunder när de väl står där på planen är det stundom deras insats som avgör om säsong var bra eller dålig för laget. Googla gärna Adam Vinatieri och läs om hans insatser. Där är en man som klarat av pressen och blivit hjälte flertalet gånger. Vill du hitta en syndabock så kan du söka efter Ravens Billy Cundiff.

Safety
Slutligen finns det ett sätt att göra poäng som faktiskt endast kan utföras medan man är det försvarande laget på planen. Safety ger 2 poäng och bollen tillbaka efteråt och uppnås vanligtvis genom att man tacklar ner motståndarnas QB, eller annan bollbärande spelare, inom hans eget målområdet. Finns även en hel del andra sätt att göra på detta på, men samtliga går ut på att anfallande lag på något vis ställer till det i eget målområde.

I Super Bowl nu senast gjort Giants en safety i början av matchen. Patriots QB, Tom Brady, lyckades visserligen göra sig av med bollen, men eftersom han bedömdes kasta bollen ut i tomma intet (där ingen medspelare fanns) blev han skyldig till Intentional grounding (mer om det en annan gång). Man menar då att han gjort sig av med bollen för att undvika att Giants får tag på den, snarare är att han försökte göra någon konstruktivt som att passa en medspelare. Eftersom han gjorde detta i eget målområde blev följden Safety. 2 poäng till Giants och Patriots får göra efterföljande avspark så att Giants kan starta med bollen.

Ett annat, mer klockrent, exempel på Safety har vi fått från en läsare (Tack Joakim. Red.Anm) som tipsade om en klassisk safety som skedde i Super Bowl XXV (1991) när Giants tog sin andra Super Bowl under Parcells när de besegrade Bills med 20-19. I klippets första sekunder syns hur Bills Bruce Smith tacklar Giants QB Jeff Hostetler i dennes egna målområde. Resultatet av det är alltså safety och 2 poäng till Bills. Som därefter även får börja med boll.

[youtube width=”600″ height=”355″ link=”http://www.youtube.com/watch?v=z8_KDERNb5g”]

Förutom nämnda safety har försvarsspelare också möjlighet att göra en touchdown. Oftast sker det här genom att en försvarare lyckas ta bollen från en bollbärande spelare, eller fångar ett pass (interception), för att därefter springa in i målområdet med bollen.

 

 

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

Bill Parcells

Duane Charles Parcells (f. 1941) är en f.d. amerikansk fotbollscoach.  Till vardags tilltalas han Bill men bär också stundom det föga smickrande smeknamnet ”Big Tuna” som är ett skämt från hans tid som coach för New England Patriots.  Namnet anspelar på hans fysik som någon lustigkurre tyckte kunde liknas vid en tonfisk.

Likt många andra coacher har han också ett förflutet som spelare. Även om det tog slut tämligen omgående när han kom upp i NFL. Han blev visserligen vald i draften 1970 men släpptes utan att han hunnit spela en enda match.

Parcells lämnade dock inte sporten utan anställdes sedermera av New York Giants 1979 efter att han arbetat sig uppåt genom collegefotbollen under 1970-talet. Han valde dock tämligen omgående att sluta för att satsa på en ”civil” karriär. (Att sluta skulle visa bli ett signum för Parcells. Red Anm,) Dock var suget efter fotboll för stort, och han återvände 1980 till sporten. Den här gången med New England Patriots som arbetsgivare.  Inte heller den här anställningen blev särskilt långvarig, utan ett år senare var han åter igen i Giants och började arbeta sig upp i den organisationen som skulle ge honom stora framgångar framöver.

1983 tog han över som headcoach för Giants och började bygga sitt lag. Det började dock tämligen mediokert i och med att han fick för sig att bänka Giants QB Phil Simms (idag kommentator på TV). Ett beslut som varken ledde till framgångar eller popularitet. Följande år var dock Simms tillbaka som startande QB och laget började allt mer ta form. Med spelare som nämnde Simms, och försvarslegenden Lawrence Taylor kom framgångarna, och 1986 kulminerade allt i en Super Bowl-vinst. Liten kuriosa i sammanhanget är att Parcells, i samband med den segern, sägs ha varit den först som fick en tunna Gatorade över sig. Ett numera klassiskt tilltag för det vinnande laget i Super Bowl.

Även om Parcells efter framgångarna blev uppvaktad från många håll, blev han kvar i Giants fram till 1990 då Giants återigen tog hem Super Bowl. Därefter valde han att kliva av och pensionera sig på grund av sviktande hälsa.

[quote_right]”They want you to cook the dinner; at least they ought to let you shop for some of the groceries. Okay?”[/quote_right]1993 var det dock dags igen, och Parcells återvände till NFL och tog över som coach för New England Patriots. Även där blev det ett besök till Super Bowl (1996), även om Green Bay Packers skulle visa sig vara för svåra. Parcells valde sedermera att lämna Patriots efter en schism med ägaren Robert Kraft. Anledningen var att Kraft, i Parcells tycke, hade lagt sig i draften alldeles för mycket. Han beskrev det  som beskrev det hela med det klassiska citatet: ”They want you to cook the dinner; at least they ought to let you shop for some of the groceries. Okay?”

Väskan packades således och Parcells lämnade Bostonområdet för att återigen vända tillbaka till New York. Den här gången gick han dock till lokalkonkurrenten Jets. Lagbytet var dock ett mycket infekterat sådant, och ligan fick till slut gå i och medla mellan Patriots och Jets för att lösa situationen. Tiden där var även den framgångsrik, även om den inte ledde till något besök i någon Super Bowl. 1999 valde han att återigen att pensionera sig. För att vara en mästare är det således noterbart hur lätt han har för att hoppa av saker.

Inte heller den här gången var hans val definitivt utan 2003 lyckades Dallas Cowboys karismatiske ägare Jerry Jones locka honom tillbaka till sporten. De fyra år som han kom att spendera i Dallas var dock inte lika framgångsrika som hans tidigare lagbyggen. Efter hans senaste pensionering 2007 har han dock inte varit helt sysslolös utan tjänat som General Manager och rådgivare åt Miami Dolphins.

Även om Bill Parcells skördat framgångar på många håll, är det ändå hans period i Giants som lyser starkast. Det var där han skapade sig ett namn och det var där han byggde sitt mest imponerande lag. Det arv som han har lämnat efter sig är enormt och flertalet av hans assisterande coacher är idag bland de högst aktade coacherna i ligan, t.ex.Bill Bellichick, Tom Coughlin, Sean Payton (med glorian på sne) m.fl.

Eftersom man först kan bli invald i Hall of Fame 5 år efter man pensionerat sig, fanns möjligheten för honom att bli invald i år. Så blev dock inte fallet, vilket förvånade en hel del. Med tiden lär han dock bli det. Kanske var juryn helt enkelt osäker på om han verkligen pensionerat sig för gott?

Bill Parcells valdes sedermera in i Hall of Fame under 2013. Red.Anm

Anledningen till Goodells hårda tag

Igår föll domen mot New Orleans Saints och dess ledare till följd av det faktum att New Orleans hade ett organiserat s.k. ”bounty”-system där man helt enkelt uppmuntrade spelare (med pengar) att tackla en viss spelare. Kunde man dessutom göra det så att personen ifråga fick lämna matchen på bår sågs det som en extra fjäder i hatten som renderade i ytterligare pengar. Att sådana här system existerar är inget nytt bland spelare, men samtidigt är det inget som det talas officiellt om heller. Flertalet är de spelare (oftast pensionerade eftersom de inte riskerar bestraffning) som vittnat om det här i samband med skandalen kring Saints. Problemet med Saints var att de åkte fast, att det var i organiserad form och att  coacherna var involverade i det. Att det dessutom delades ut extra pengar om motspelaren blev skadad hjälpte självfallet inte deras fall. Saints kultur kring det här var helt enkelt förkastligt.

Domarna mot de enskilda spelare har ännu ej tillkännagetts med Roger Goodell har här signalerat att dessa inte kommer vara lika hårda som mot de involverade ledare som fick 1 år och längre. Det här eftersom han upplever att ledarna har ett högre moraliskt ansvar i dessa sammanhang. Med tanke på att fenomenet är vida spritt i sporten (även om ligan inte hittade några andra fall som var av denna grad i sin undersökning)  gör det också svårt att bestraffa spelare. Risken för orättvisa är stor om Saints spelare skulle stängas av på lång tid, medan en spelare som gör det diskret, och i mindre grad, slipper undan helt.

Faktum kvarstår dock att många experter blev chockade av straffens omfattning gentemot klubb och ledare. Vad är då egentligen anledningen bakom Goodells hårda nypor? Det gäller inte bara det här ärendet, utan även nya regler kring tacklingar som införts i sporten för att värna om spelares hälsa m.m. Är Goodells bara en stor humanist som ville göra sporten säkrare?

Möjligheten finns naturligtvis, men troligtvis beror ligan och Goodells beteende också på de flera hundra stämningsansökningar från f.d. spelare som inkommit de senaste tiden. För ett par år sedan framkom det (t.ex. via GQ) nämligen anklagelser om att pensionerade spelare med hjärnskador hade fått dessa från sitt liv i NFL.  När dessa fakta numera är säkerställda inser NFL att de måste agera kraftfullt för att överhuvudtaget överleva ekonomiskt. Att inte försöka minimera skallskador, eller att inte straffa bonusar som uppmuntrar till att skada en spelare,  skulle vara ett juridiskt självmord. Med tanke på de summor som det rör sig i amerikanska domstolar kan de ekonomiska konsekvenserna blir katastrofala för ligan. Goodells hårda nypor kan således vara ett grepp för att visa att ligan verkligen tar itu med med sina problem. Att de verkligen agerar så fort de vet att något går orätt till, eller att någon del av spelet är farligt för de som utövar det. Även om  de juridiska målen inte behandlats av någon domstol ännu, gäller det att redan nu visa att man bryr sig och agerar kraftfullt.

Sean Payton avstängd för hela säsongen

Domen mot New Orleans kom idag, och den var hård. Sean Payton stängs av i 1 år och den f.d. defensive koordinatorn (numera i Rams) Greg Williams stängs av tills vidare. NFL visar med all tydlig kraft att det inte gillar s.k. Bounty-games. Dvs att försvarsspelare får belöningar om de tacklar sönder en viss spelare.

Att den här typen av belöningar finns är inget nytt och det lär inte heller försvinna med detta. Däremot visar ligan klart och tydligt att belöningar i den organiserade form som förekom hos Saints definitivt inte tillåts.

Mer information återfinns på ESPNs hemsida.

 

Organisation

Det som slår många när de första gången ser ett lag i den här sporten är att det verkar gå åt en väldig massa spelare. En iaktagelse som är helt korrekt. Även om det bara får vara 11 spelare på planen åt gången är laget uppdelat i, vanligtvis, 3 enheter som turas om beroende på situation. Dessa grupperingar är Anfall, Försvar samt ”Special teams”. Det sistnämnda gänget, med det föga smickrande namnet, är inne vid udda situationer såsom field goals, punts (spark som inte görs i poängsyfte), avsparkar m.m.

Vad gäller coacher så finns de i överflöd de med. Laget har alltid en huvudcoach, som sedan har en defensiv och en offensiv coach under sig. Bryter man ner laget vidare finns det, i stort sett, en coach för varje gruppering spelare. Linebackers, recievers etc.

Vanligtvis finns det även coacher/personal placerade högt upp på läktaren (oftast i en logé med TV) för att ge dem på planen en mer övergripande bild.

 

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

 

Mario Williams, 2:a efter rörmokaren

Att vara s.k. free agent är visserligen lite osäkert så här års, men samtidigt finns uppsidan att det kan vara hyfsat lukrativt. Fråga bara defensive-end Mario Williams som hade möjlighet att se sig om, när inte Houston lyckades presentera ett kontraktsförslag som var tillräckligt bra.

Mario kände dock inte för att göra samma turné som Peyton Manning utan nöjde sig med att åka och prata med Buffalo Bills. Ett beslut som visade sig vara helt ok, eftersom det erbjöd honom ett kontrakt på 6 år som kan ge 96 miljoner dollar (ca 50 garanterade miljoner). Fantastiska summor för oss utomstående, och även för Mario själv som på den efterföljande presskonferensen sade att han var såpass nervös när han signerade kontraktet att han nästan glömde bort sitt namn.

[quote_right]”The only Mario i know of making more money than the Nintendo plumber.” Frank Caliendo, Twitter[/quote_right]Responsen från media och kollegor lät inte vänta på sig, utan många var de som kommenterade hämdelsen på nätet igår och gratulerade Mario till en bra deal. T.ex. komikern Frank Caliendo som  jämförde hans deal med nintendos bästsäljande rörmokare, eller Green Bay Packers QB, Aaron Rodgers lät meddela att:

”Congrats to Mario Williams signing in Buffalo… far away from the NFC north, thanks big guy”

Rodgers uttalande säger ganska mycket. Förutom att det tyder på viss humor hos Rodgers visar det även på den respekt som hans kollegor hyser för honom. Skulle man bedöma Mario Williams kvalitéer enbart utifrån detta gårdagens twitter-kommentarer så har Buffalo gjort en jättevärvning, om inte annat så kan Mario själv unna sig lite extra lyx den kommande tiden.

 

 

 

Wide receivers med nya kontrakt

I väntan på att Peyton Manning bestämmer sig så sker det faktiskt andra saker i ligan. Verksamheten i klubbarna stannar trots allt inte för att han är ute på en landsomfattande turné. Om jag skulle ge mig på en sammanfattning av vad som skett så verkar det onekligen vara en bra idé att fånga bollar. Det här eftersom många intressanta nyheter kretsat kring wide receivers.

Om man bortser från mannen med världens mest kända nacke så kan mycket väl Vincent Jackson vara den som varit hetast på marknaden. San Diego och Jackson hade dock klara problem att komma överens om kontraktet vilket tillslut ledde till att  Jackson numera kan titulera sig en Buccaneer (Tampa Bay). Parterna har kommit överens om ett kontrakt på 5 år vilket totalt ger Jackson 55 miljoner dollar, varav 26 miljoner är garanterade pengar.

En annan intressant affär gjordes upp mellan Dolphins och Bears. Bakgrunden till varför Brandon Marshall lämnar Miami för endast 2 val i tredje rundan är höjd i dunkel, men troligtvis lär förklaringen komma någon gång framöver. Många experter menar att, även om Marshall är en strulig pojke, så är affären så dålig att det måste finnas en dold agenda som inte presenterats ännu. Det scenario som många spekulerar kring är naturligtvis att det här har något med Peyton Manning att göra. Affären ägde rum dagen efter Miami träffat Manning och genom att den bl.a. friar upp lite löneutrymme så kan det vara att manegen krattas för att ta emot den store QB. Visst behöver han någon att kasta till, men eftersom mer eller mindre hela Indianapolis står utan kontrakt är det fullt möjligt att Manning plockar med sig spelare såsom Regge Wayne och Dallas Clark.  Fram till Manning har bestämt sig så lär vi få fortsätta spekulera.

(Efter färdigställande av artikeln framkom en historia om att Marshall slagit en kvinna på en nattklubb i New York. Läs mer, Red.anm 2012-03-15)

Detroits super-duper receiver Calvin ”Megatron” Johnson har även han lyckats skriva kontrakt. För nätta 132 miljoner dollar (60 miljoner garanterat) stannar han i Detroit till 2019. Coachen Jim Schwartz menade på presskonferensen efter att kontraktet skrivits att det finns vissa killar som man aldrig kan betala för mycket för. Undrar om han berättade det för Johnson redan innan lönesamtalet började?

[quote_right]”Former Colt Pro Bowl QB throwing for  tomorrow…” 49ers CEO Jed York[/quote_right]

Avslutningsvis är det skönt att läsa att du inte behöver vara stekhet för att få synas i media idag. Lite fantasi och ett twitterkonto kan även de hjälpa ibland. Randy Moss kommer under kommande år spela för 49ers, och det som vållade allra mest uppståndelse var kanske att 49ers CEO lanserade nyheten på twitter genom det här meddelandet: Former Colt Pro Bowl QB throwing for 49ers tomorrow.

Som läsare krävdes det inte särdeles mycket fantasi för att tro att Peyton Manning skulle provspela för 49ers. Mycket intressant tanke, men sanningen var den att coachen Jim Harbaugh (QB Colts 94-97) var den som passade till Moss eftersom Alex Smith inte var tillgänglig. Mer spännande än så var det inte, även om faktum kvarstår att Randy Moss är tillbaka i ligan.

 

 

Förflytta bollen

Som vi nämnt i tidigare kapitel går spelet ut på att hela tiden förflytta sig framåt, yard för yard, för att slutligen nå motståndrnas målområde. För att förflytta bollen finns det primärt två sätt att ta sig framåt. Passa och springa. Om man väljer att springa med bollen lämnar QB över bollen till en runningback som sedan får det trevliga uppdraget att ge sig iväg genom havet av motståndare som inget hellre vill än att sänka honom. Gärna med stor smärta om det går att åsamka.

Andra varianten på att ta sig framåt är genom att passa, dvs. kasta, bollen. Alla spelare får kasta bollen så länge de befinner sig bakom den s.k line of scrimmage (startpunkten). Har man passerat den punkten måste man helt enkelt springa vidare själv. Det allra vanligaste är dock att lagets quarterback tar hand om kastandet då han är lite mer byggd för det. Passet anses framgångsrikt (complete) om en lagkamrat fångar den. Skulle bollen gå i backen anses bollen död, och försöket anses vara över. Oftast går passen mot de killar som benämns som Wide recievers (WR) eller Tight Ends (TE). Dessa killar har ofta bra händer och vana vid att fånga bollar. WR är dessutom väldigt snabba och är de killar som t.ex. fångar de långa spektakulära kasten. TE är oftast lite biffigare killar som är byggda för att fånga bollen med många försvare kring sig. Oftast rör det sig då om lite kortare pass. När spelarna ställer upp sig innan bollen släpps hittar du oftast WR längre ut mot kanterna, medan TE oftast ställer sig mer inåt mitten bland de stora pojkarna.

I slutändan har QB också möjligheen att springa själv. Ibland är det framtvingat av försvaret eftersom det inte finns någon medspelare att passa till, men ett fåtal QB har det i sin reportuar att de är mycket snabba löpare. Anledningen till att fler inte gör det är att QB position är oerhört viktig för laget och om han ger sig iväg och springer med jämna mellanrum är skaderisken väldigt hög. En QB som gillar att springa med bollen är t.ex. Philadelphia Eagles Michael Vick. Med sin spelstil måste försvaret alltid tänka på att han kan springa själv, vilket naturligtvis förbryllar en aning.

 

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

Domino med quarterbacks

En efter en skall brickorna falla. Årets offseason har bjudit på ovanligt mycket i form av intriger och annat av nyhetsvärde. Självfallet är mycket relaterat till Peyton Mannings vara eller icke vara i Colts, men nu när han äntligen är släppt lär mycket ske, och det ganska fort dessutom.

Först på listan är naturligt Peyton Manning själv. 12 lag sägs ha meddelat sitt intresse och just nu reser Manning runt och pratar med alla parter och troligtvis visar upp att han är hyfsat ”fit for fight”. Självfallet finns det ett orosmoment men samtidigt menar vissa att en Manning med 80% kapacitet fortfarande är bland de bättre i ligan eftersom hans intellekt fortfarande är vida överlägset många andra Quarterbacks.

När väl Manning bestämt sig är det dags för att slåss om de killar som frigörs i draften. Indianapolis förväntas ta Andrew Luck och laget som får välja som tvåa kommer troligtvis då ta Robert Griffin III (RGIII). Ordningen på dessa två pojkar kan naturligtvis diskuteras, och vissa elaka tungor liknar situationen med vid då Colts valde Manning för 14 år sedan och San Diego valde Ryan Leaf. Vid den tidpunkten stod lagen inför ett liknande val med, vad som då var, två fantastiska löften som båda kunde gått som nummer 1. Lika rätt som Colts hade i sitt fall, lika fel hade Chargers med Leaf som aldrig blev någonting på grund av skador och tråkigheter.

I dagsläget sitter St Louis på andravalet  i draften, men eftersom de redan har en ung lovande QB kommer de säkerligen byta bort den här chansen. I media idag rapporteras att Washington erbjuder tre val i första rundan för möjligheten att få välja RGIII. Tror dock inte den kampen är avgjord ännu, så budgivningen lär pågå en stund till.

Slutligen finns det en till aktör på marknaden i form av Green Bay Packers som i sista omgången av säsongen lade märke till att deras reserv-QB var aningen för bra. Matt Flynn passade då för 480 yards och 6 TD vilket höjde hans värde med en sisådär 10 miljoner dollar. Hyfsad utveckling. Med all respekt för matcher i sista omgången visade dock Flynn att han var värd att starta någonstans och inte bara sitta bakom Rodgers i all framtid. Något lag kommer försöka byta till sig honom. Frågan är vilket.

Självfallet finns det efter ovanstående pojkar flertalet andra quarterbacks som kommer byta klubbar. En intressant hypotes är om ett lag med en ”bra” quarterback byter till sig t.ex. Manning. Vart tar då den ordinarie vägen? Vad är värdet på t.ex. Tim Tebow eller Mark Sanchez på den öppna marknaden. Högt? Lågt? Många cyniker längtar säkerligen efter ett sådant scenario. Men först skall dock, som sagt, alla andra brickor fall.