Månad: april 2012

Så arbetar mästarna

Draften för 2012 är nu nära och för flera lag är det under dessa dagar som laget byggs. Det här är tillfället då man satsar allt för att få ihop en bra stomme att bygga på inför framtiden. Frågan hur man bygger ett vinnande lag har dock oftast lika många svar som det finns mästare (borde det inte vara 1?. Red.anm) egentligen. En del lag använder Free-agent perioden medan andra som sagt satsar på draften. Hur gör då mästarna? Sports Illustrateds Peter King har skrivit en intressant artikel om det här:

The Big Blue Blueprint

Jon Gruden möter: RGIII

Inför draften brukar diverse experter vara ganska duktiga på att fylla allehanda medier med sina tankar om vilka spelare som är bäst och i vilket lag de kan tänkas hamna. Många gånger kan man både ha och mista dessa. En som däremot sticker ut lite är den gamlee Raiders- och Buccaneerscoachen Jon Gruden som brukar köra sina QB Camp. Små tv-program där han sitter ner och pratar med de största QB-talangerna om hur de ser på saker och ting. Oftast är dessa program, i min mening, de bästa sättet att lära känna de nya prospekten.

I det här programmet möter Gruden Baylor´s Robert Griffin III.

Jon Gruden möter: Andrew Luck

Inför draften brukar diverse experter vara ganska duktiga på att fylla allehanda medier med sina tankar om vilka spelare som är bäst och i vilket lag de kan tänkas hamna. Många gånger kan man både ha och mista dessa. En som däremot sticker ut lite är den gamlee Raiders- och Buccaneerscoachen Jon Gruden som brukar köra sina QB Camp. Små tv-program där han sitter ner och pratar med de största QB-talangerna om hur de ser på saker och ting. Oftast är dessa program, i min mening, de bästa sättet att lära känna de nya prospekten.

I det här programmet möter Gruden Stanford´s Andrew Luck.

(Del 2 finns nedan)

[youtube title=”Andrew Luck del2″ width=”600″ height=”400″ link=”http://www.youtube.com/watch?v=JorNgZIxjyE&feature=youtu.be”]

Draften, tävlingsbalans och nya stjärnor

Snart är det dags för ett av de största sportspektaklen inom den amerikanska idrotten. Draften till NFL. Vad är det för något och vad tjänar det egentligen för syfte?

Enkelt förklarat är draften en proffsigare variant på ”förste väljar-systemet” som ägde rum på skolgårdar när man var liten. Ett fåtal personer turas om att välja bland en hög med människor för att i slutändan bilda sig ett lag. De som valde på skolgården är här utbytta mot de 32 lagen i NFL, och resterande klasskamrater är utbytta mot collegestudenter som är redo att gå vidare i sin karriär. Precis som när man var liten är det meriterande att vald först, samtidigt som det är aningen pinsamt att bli vald sist.

Tävlingsbalans
Förutom att det är ett sätt att fylla på alla lag med nya rekryter så fyller draften en viktig funktion som NFL håller oerhört högt. Nämligen att bibehålla tävlingsbalansen. Det här begreppet är ett mått på hur jämn (eller ojämn) en liga är. Den bild NFL som vill leverera till sina fans/kunder är att alla lag kan vinna. Varje söndag är lika viktig och vi har mer eller mindre ingen aning om vilka som kommer lyfta pokalen förrän konfettin virvlar i luften efter Super Bowl. Tanken är att ett lag aldrig skall vara mer än en säsong från att vara mästare. Se bara på den resa 49ers gjorde i år, även om det inte räckte hela vägen.

För att bibehålla den här balansen har NFL upprättat 3 grundpelare som skall reglera detta: Lönetak(& golv), att dela intäkter samt draften. Det sistnämndas bidrag till balansen bygger på att lagen väljer spelare baserat på hur de slutade förra säsongen. I år är alltså Indianapolis först ut, medan mästarna New York Giants väljer sist i varje runda. Även om lagen har möjlighet att byta val mellan varandra ger det dock i grunden möjlighet att fördela talang till de lag där det behövs mest. Förhoppningsvis skall Indianapolis Colts således kunna prestera mycket den kommande säsongen. Lite Robin Hood-mentalitet helt enkelt.

Draften är en god idé men är visserligen ingen definitiv sanning, för hur vet vi egentligen vilka som blir stjärnor på äldre dagar? Peyton Manning (draften 1998) valdes exempelvis först i sin draft medan Tom Brady valdes som nummer 199 (2000). Lagen scoutar självklart alla spelare noga, men egentligen till ingen större nytta. Statsitik visar exempelvis att chansen att lagen hittar en stjärna efter massiv scouting är ca 52%. Dvs. snäppet bättre än att singla slant. På det hela taget är dock NFL en mycket jämn liga, så vad man man än må tycka om draften så fyller den ändå en funktion.

Draft – en idé för Europa?
Men om nu NFL, med sin jämnhet, är ett sådant föredöme. Varför tar vi inte efter i Europa med “våran” fotboll? För det första är fotbollen en mer öppen marknad än NFL. Amerikansk fotboll (på en högre nivå) spelas framför allt i USA, medan fotbollen är en världssport. Fotbollen har inte heller den naturliga påfyllningsmekaniken som collegen i USA erbjuder. Samtidigt tror jag inte heller fotbollens fans skulle tolerera att Leo Messi blir tvångskomenderad till Levante för att det vore bättre för jämnheten i ligan. Inom fotbollen rör det sig istället om andra parametrar som håller ligor jämna. Allsvenskan bibehåller t.ex. sin tävlingsbalans genom att man har en viss position i näringskedjan. Här fylls inte de dåliga lagen på med bra talang utan tvärtom. Mästarna blir dränerade på sin talang genom att dessa killar flyttar ut till proffsklubbar i Europa. Ligan hålls på så vis jämn, även om fansen går miste om talanger. och kvalitén knappast ökar. På det ekonomiska planet inför UEFA (Europeiska fotbollsförbundet), även dom, löpande regler för hur ekonomin skall skötas i en klubb. Framgång skall inte byggas på att ägaren är rik utan att klubben drivs på affärsmässigt sunda grunder. Alltför att spelet skall bli jämnt, rättvist och mer underhållande för oss fans.

Men om nu draften inte är den definitiva lösningen för idrotter världen över, varför används den? Varför släpper man inte bara ut de nya killarna på marknaden samtidigt som alla andra spelare förhandlar sina kontrakt? Svaret är egentligen ganska enkelt. Showen, dramtiken, spektaklet. Visst skulle college-killarna kunna shoppas likt free-agents men hur vet då vi fans vem av dem som är bäst? Alla lagen skulle ha fyllt på sina lag med en handfull spelare, och vi hade i vissa fall endast fått lära känna spelare som en enkel notis i en tidning. Istället har vi nu ett stort mediajippo där någon spelare t.ex. blir vald först. En stjärna kommer således födas den 26 april, sen är det upp till honom att leva upp till det. Om det nu t.ex. blir Andrew Luck som blir vald först så vet alla vi fans att han är bra. Även om vi inte sett han spela en minut i college. För så måste det vara. Han är en superstjärna. Han blev vald trots allt vald först. Eller? Vad tycker ni? Är draften den bästa lösningen för NFL?

Riktigt fula tröjor

Den flitige twittraren och åsiktsmaskinen @erikhillman tog härom dagen upp ämnet om fula tröjor i NFL. Ett mycket intressant och kul sådant i min mening. Förutom officiella klavertramp (med ständigt fula tröjor) spelar lagen stundom med retro-tröjor som en slags hyllning till en svunnen tid. Tyvärr väljer de då inte alltid den vackraste tröjan i lagets historia. Steelers tröja nedan, som låg bakom Twitter-uppropet härom dagen, är ett exempel på en sådan.

Tänkte att det kunde vara lite roligt att samla titta lite på vad historien har bjudit på. Hittade då ovanstående video som tog upp några härliga exempel. Om du sitter med några exempel på riktigt fula tröjor är du mer än välkommen att maila, kommentera eller på annat sätt kontakta oss för att påvisa en specifik tröja. Kanske kan vi tillsammans kora den absolut fulaste tröjan.

Så vilken tröja har varit den absolut fulaste?

Spelschemats styrka

Den som gillar att dissekera saker och ting måste fått sitt lystmäte härom dagen då 2012 år spelschema släpptes. NFL bjöd på en direktsänd 3-timmarsshow där de presenterade det här under sedvanlig pompa och ståt. Hur många bortamatcher på raken Cowboys har, eller hur många ”svåra” matcher Broncos skall spela kan visserligen vara intressant, men diskussioner kring spelschemat blir lätt lite nördig. Men det är kanske det som är charmen?

Lite här och där mot nätet kan man numer hitta tabeller likt denna som visar hur svår säsong ett visst lag kommer få. En tanke att ta med sig är att 49ers säkerligen bedömdes som ”enkla” för ett år sedan. Idag anses de kanske t.o.m. vara kandidat till titeln. Det svänger snabbt.

*= Slutspelslag under föregående säsong
** = Matcher mot lag med 9 eller fler segrar under föregående säsong.

[table style=”table_gray” shadow=”1″]

Ranking Lag Sammanlagt V-F Vinst % Kvalificerade motståndare**
1 N.Y. Giants* 140-116 .547 7
2 Denver* 139-117 .543 7
3 Cleveland 135-121 .527 7
4 St. Louis 134-122 .523 5
4 Baltimore* 134-122 .523 7
6 San Diego 133-123 .520 6
7 Philadelphia 132-124 .516 8
8 Minnesota 131-125 .512 7
8 Arizona 131-125 .512 6
10 Carolina 130-126 .508 5
11 Seattle 129-127 .504 5
11 Dallas 129-127 .504 7
11 New Orleans* 129-127 .504 5
14 Jacksonville 128-128 .500 8
14 Cincinnati* 128-128 .500 5
14 Pittsburgh* 128-128 .500 6
14 Indianapolis 128-128 .500 7
18 Oakland 127-129 .496 5
18 Miami 127-129 .496 6
20 N.Y. Jets 126-130 .492 6
20 Kansas City 126-130 .492 5
20 Chicago 126-130 .492 7
20 Detroit* 126-130 .492 6
24 Washington 125-131 .488 7
24 Atlanta* 125-131 .488 4
24 San Francisco* 125-131 .488 5
27 Tampa Bay 124-132 .484 5
28 Tennessee 123-133 .480 6
29 Houston* 121-135 .473 6
29 Buffalo 121-135 .473 5
31 Green Bay* 120-136 .469 7
32 New England* 116-140 .453 4

[/table]

Demetress – Inte någon ny Ochocinco

I samband med att Philadelphia Eagles kontrakterade Demetress Bell härom dagen meddelades det även att han inte ville bli kallad ”Demitrius” längre utan sitt vid riktiga förnamn Demetress. För oss som följer sporten är namnbyten inget ovanligt, och oftast beror det hela på en lagom dos galenskap från individen ifråga. Se bara på Chad Johnson som helt plötsligt fick för sig att ta sitt tröjnummer på spanska som efternamn.

När nyheten om Bell släpptes var således min första tanke att vi återigen hade en galen WR att göra. Så var dock inte fallet. Bell är varken WR eller galen. Förklaring till det här var enklare än så. Eftersom han han enligt födelseattesten egentligen bar det mer okonventionella namnet, ville han passa på att byta. Av någon outgrundlig anledning hade hans förnamn blivit felaktigt registrerat på college, och Demetress själv hade inte direkt orkat påpeka felet. Felet följde sedan med i karriären när han draftades av Buffalo Bills. Först nu när Eagles frågade hur han ville bli titulerad framkom det att han egentligen heter Demetress.

Bakom den här taffliga hanteringen av ett förnamn döljer sig ett lite mörkare människoöde. Bell är nämligen son till NBA-legenden Karl Malone. Malone som bar smeknamnet ”The Mailman”, eftersom han alltid levererade, spelade större delen av karriären för Utah Jazz och är än idag den som gjort mest poäng genom tiderna i NBA. När man läser hans biografi på Wikipedia är det ganska uppenbart att han även levererade utanför planen. Karriären verkar ha kantats med utomäktenskapliga barn.

Vid 20 års ålder hade han t.ex. en kort ”romans” med Gloria Bell som då endast var 13 år, med Demetress Bell som resultat. Malone ville inte riktigt kännas vid barnet, men Bell drev ärendet vidare och ett faderskapstest visade med 99% säkerhet att Malone, eller någon av hans bröder, var fader till barnet. Ärendet avgjordes sedermera genom förlikning utanför rättens dörrar, men Malones jurister kunde inte undgå att påpeka att Malone ”har många bröder” i mötet med pressen efteråt. Malone och Demetress Bell har endast pratats vid en gång sedan dess och de har idag, föga förvånande, ingen kontakt med varandra.

Greg Williams – Efterdyningar

Lagom till att Sean Payton m.fl. överklagade sina domar i den s.k. ”Bountyskandalen”, så släpptes ett ljudklipp där det gavs exempel på hur det kunde låta när Greg Williams eldade på sina styrkor i New Orleans. Klippet var inspelat av en dokumentärfilmare i samband med matchen mot 49ers i slutspelet. Kritiken på sociala medier likt Twitter var självklar och direkt. Williams beteende var avskyvärt och flertalet var de som aldrig vill ha tillbaka Williams i sporten igen.

När jag nu summerar läget några dagar senare har den direkta stormen lagt sig något, och det finns trots allt lite intressanta iakttagelser att göra efter de senaste dagarnas tumult. Spelarna är t.ex. inte fullt lika chockade som den stora massan. ESPN analytiker Darren Woodson (f.d. spelare) uttalade sig på Mike and Mike in the morning och menade att det Greg Williams, i stora drag,  sa är standard för vad folk hans position brukar säga inför matcher. Däremot gick Williams för långt när han uppmanade sina spelare att attackera Michael Crabtrees (49ers) skadade knä.

Även om Woodsons uttalanden, lite väl lätt, slätar över Williams tal en aning så har han en poäng, vilket säkert ligan är fullt medveten om. Williams må vara den som agerat mest vedervärdigt gällande frågor likt denna, men han är på intet sätt helt ensam.  Någonstans blir det en fråga om nyanser av hur du formulerar dig och genom att straffa Williams sänder man ett budskap till spelare och ledare att sådant beteende inte är OK.

Frågan om nyanser har även dykt upp i kölvattnet efter att ljudupptagningen med Williams släpptes. Anledningen till det här är att att några av Giants spelare uttalade sig lite olyckligt efter deras match mot 49ers i slutspelet. En match som spelades veckan efter Saints besökt Candlestick Park. Precis som Saints hade Giants identifierat att 49ers Kyle Williams hade haft problem med hjärnskakningar. Något som Greg Williams ca en vecka tidigare hade pratat om i sitt numera ökända tal:

”We need to find out in the first two series of the game, the little wide receiver, No. 10, about his concussion,…..We need to [censurerat] put a lick on him, move him to decide. He needs to decide.”

Samma sak valde Jacquian Williams (i New York Giants) beskriva så här:

“The thing is, we knew he had four concussions, so that was our biggest thing, was to take him out of the game”

Båda citaten målar egentligen precis samma bild. Både Saints och Giants kände till Kyle Williams skadeproblem och tänkte utnyttja dessa. Åsikterna om vad som är rätt eller fel i den här frågan är lika många som antalet skribenter, men ovanstående citat väcker ändå en del frågor om hur det fungerar i andra lag. Håller de på likadant?  Har man incitament för rejäla tacklingar? Använder man den officiella skadelistan som ett slags ”att göra”-lista?

Nu skall det dock sägas att Greg Williams inte skall likställas med en stackars Giants-spelare som må ha uttryckt sig lite olyckligt. För när citaten av den sistnämnde tar slut,  så fortsätter ljudupptagningen med Saints förre coach att bevisa att Goodell gjorde rätt. På inspelmningen hörs hur han upprepade gånger uppmanar till att tackla folk i huvudet, och att ta varje chans att skada någon när man hamnar i en hög med spelare. De bitarna är långt ifrån det som Giants-spelaren ovan pratar om, och det är självfallet inte något som kan accepteras. Däremot finns de flertalet kritiker (andra lag) därute som kanske bör se om sitt eget hus först, eftersom inte ens lightversioner av Williams beteende är särdeles klädsamt.

 

RGIII hoppar över att besöka Colts

Frågan rörande vem Indianapolis Colts skall välja med sitt första val blev härom dagen ännu mer uppenbar då Robert Griffin III avböjde att besöka Indianpolis. Colts ägare Jim Irsay valde själv att släppa nyheten på Twitter som ett välkommet avbräck i hans annars ganska flummiga tweet-flora.

[quote_right]”A Luck private workout 2day..we want 2b as thorough n disciplined n process of #1 pick..we wanted 2do private with RG3,but his agent said no”[/quote_right]

Således känns frågan kring förstavalet ganska avgjord, och Andrew Luck borde bli nummer 1 precis som de flesta trott. Eller? Får vi kanske se än kovändning här med? Årets off-season har trotts allt bjudit på en del överraskningar.