Football utomhus!?

För de flesta av oss footballintresserade här i Sverige är footballtittande synonymt med en TV- eller en datorskärm. Jag provade dock en ny variant häromveckan, jag gick och såg på Göteborg Marvels hemmapremiär för säsongen mot Limhamn Griffins. Marvels spelar i division 1 södra vilket är en av tre andradivisioner i landet (Superserien är högst).

Division 1-lagen är spridda ända från Västerbotten (Westerbotten Huskies, ballt namn!) till Ystad (Ystad Rockets, borde varit Y-town Rockets men men) så chansen att man har ett relativt lokalt lag att spana in är helt OK. Superserien är å andra sidan ganska Stockholms-lokal (fem huvudstadslag plus Örebro och Karlstad (eller Carlstad som de korrekt valt att stava det).

Hur är då kvaliteten på spelet? Är det värt pengarna och tiden? Marvels tar 20 spänn i inträde så det är definitivt värt pengarna. Man slipper också reklamavbrott då Marvels ännu inte skrivit kontrakt med vare sig Fox eller NBC så en match utan några allvarligare skador behöver inte ta mer än strax över två timmar vilket också är helt OK. Kvaliteten på spelet är ju självklart inte riktigt vad man är van vid efter att nästan uteslutande pressat i sig NFL under alla dessa år. Men om vi som ett exempel till europeisk fotboll tar Aaron Rodgers Packers under andra halvan av förra årets säsong och jämför med Marvels QB Daniel Davies lag så är skillnaden absolut inte större än säg Barcelona med Messi de senaste säsongerna jämfört med serieledande Elfsborg och Anders Svensson i årets allsvenska och just allsvenskan har ju trots allt en ganska stadig publik trots att alla vet att det finns andra (bättre) sätt att spela fotboll på.

Aggressiviteten var det inget fel på och heller inte kämpaandan (titt som tätt fick någon hjälpas av planen med varierande krämpor men lite kylpåse och vattenflaska senare så var vederbörande tillbaka på plan i full kraft). Största skillnaden var som väntat passningsspelet. Både passningarna i sig men framförallt mottagningarna. Kanske var det bara lite ringrostighet såhär i början på säsongen? Matchen slutade med Limhamn-seger efter vändningar från båda lagen och ett spännande avgörande.

Hursomhelst kan jag definitivt rekommendera ett besök till ert närmaste lag. Man får en helt annan känsla av spelet av att vara på plats och skulle spelet mot förmodan bli tråkigt kan man istället underhålla sig med att följa den eviga kampen mellan linjedomaren och kedjegänget som markerar line of scrimmage och tioyardslinjen som ständigt bråkar om samma plats på sidlinjen.

Vill man se just Marvels så spelas säsongens andra hemmamatch nu på söndag. Serieledande Kristianstad Predators kommer på besök till Backavallen klockan 13.00.

Vill man veta mer om football i Sverige gör man bäst i att besöka Lirres blog som håller ett imponerande uppdateringstempo gällande det mesta inom svensk football (Lirre var faktiskt på plats i egen hög person på Marvelsmatchen vilket kändes lite som att vara i närheten av Al Michaels eller Joe Buck).

The Hogs

Jag misstänker att jag är långt ifrån ensam om att börja få stora abstinensbesvär när det kommer till football. Draften är avklarad, de flesta stora namnen är signade och spring practice har precis börjat. Så jag kollar en del framåt, sitter och jämför trupperna fram och tillbaka. Men framförallt kollar jag bakåt och drömmer mig tillbaka till tiderna långt innan jag hade en susning om livet i allmänhet och NFL i synnerhet. Så jag tänkte försöka släppa lite gamle sköna grupperingar från olika NFL lag genom tiderna, först beger vi oss till landets huvudstad där jag tänkte uppmärksamma en grupp som inte alltid får den delen av rosor kastade mot sig som de förtjänar.

The Hogs

Washington Redskins offensiva linje i större delen av 80-talet och i början av 90-talet var nått utöver det vanliga och var till stor del att tacka för den framgång Redskins ändå hade under denna period. Smeknamnet för denna grupp som med bravur kontrollerade ”line of scrimmage” och hjälpte ’Skins att vinna tre Super Bowls blev The Hogs.
Smeknamnet sattes av lagets o-line coach Joe Bugel under ett träninsläger 1982 när han till sina linjespelare sa;

”Okay, you hogs, let’s get running down there.”

Det som många hade kunnat ta som ett skällsord tog ‘Skins linjespelare och vände till sin gimmick och inom kort var t-shirts med grisar och gummi-gristrynen en helt normal syn på gamla slitna och härliga RFK Stadium. Det var till och med så att The Hogs fick en egen supporterskara på läktaren som kallade sig ”The Hogettes” bestående av män utklädda till gamla tanter med gristrynen, ”The Hogettes” finns förvrigt kvar och kan ofta skådas på FedEx Field. Originalmedlemmarna från 82 var, C Jeff Bostic, LG Russ Grimm, RG Mark May, LT Joe Jacoby, RT George Starke plus TE Don Warren och Rick Walker. Alla utan Bostic fanns kvar i laget tills början av 90-talet.

1982 var snittvikten 130 kgs så det var ju inga grabbar man skojade med hur som helst. Två som nog kommer att vara evigt tacksama för det var lagets RB John Riggins och QB Joe Theismann som under större delen av sina karriärer knappast kunde be om bättre skydd.

Efter att Starke och Riggins slutat 1985 fick The Hogs två nya medlemmar i form Raleigh McKenzie, en LG som draftades från Tennessee och Mark Schlereth en RG som draftades från Idaho. Man byggde även vidare under åren med Ray Brown, Ed Simmons och Pro Bowl LT Jim Lachey som man tradade till sig från Al Davis och Los Angeles Raiders. Mycket tack vare dessa lyckades ’Skins vinna Super Bowl 1988 och 1992.

Ett litet exempel på The Hogs mentalitet kan man hämta från Super Bowl 27 mot ärkerivalen Dallas Cowboys. Det var tredje försöket och 1 yards att ta, LG Russ Grimm sa till lagets RB John Riggins;

“Just bring this play right over my ass. Hit me from behind — aim for right between the numbers on my jersey. I’ll do the rest.”

Så Riggins följde instruktionerna och sprang för kung och fosterland rätt in i ryggen på Grimm, båda flög framåt och hamnade hjälm mot hjälm på varann cirka 1,5 yards längre fram men Grimms var helt borta och såg stjärnor medans Riggins log och sa; ”Bullseye, right between the numbers.” Detta var förövrigt i samma match som man körde spelet 50 Gut nio gånger i rad för att låta klockan rinna ut, Grimm och Bostic bestämde sig för att ha lite kul med ’Boys DT Randy White och sa tillslut till honom innan spelet vilket spel de skulle köra.

Förutom det faktum att de var riktigt duktiga på det de gjorde så var med största sannolikhet sammanhållningen i gruppen en stor anledning till att det gick så bra, The Hogs höll ihop på och utanför planen och ockuperade till och med ett litet skitet bollföråd på träningsanläggningen där man varvade ner efter träningarna med lite öl, tv och kortspel.

Än så länge är det bara LG Russ Grimm som valts in i Pro Football HOF. Men känns väl inte så oväntat om LT Joe Jacoby hamnar där med så småningom.

Jag var som sagt för ung för att komma ihåg detta själv. The Hogs gick väl officiellt i graven precis under den tiden jag började få upp ögonen för sporten och då var, tyvärr vill jag säga, min fokus på de stora namnen som Marino, Irwin, Smith och Young. Men jag tycker det är oerhört härligt när ”the unsong hero” får upprättelse och hyllas på det sätt som den har gjort sig förtjänt av. Oavsett vilken lagsport vi pratar om hittar vi dessa och det är en av alla underbart vackra element som, i mina ögon, självklart placerar sporten i kulturens finrum och gör fenomenet så enkelt att ta till sig, slukas upp i och älska. Jag är nästan så långt ifrån en Redskins supporter du kan komma men jag kommer alltid att älska The Hogs och de hyllningarna de fick på en av landets mest klassiska arenor, RFK Stadium.

3 saker att fördriva tiden med

Nackdelen med att följa en sport som har såpass lång off-season som NFL har, är naturligtvis att tomrummet mellan säsongerna tenderar att bli lite långt. Med lite tur finns det någon superstjärna som skall byta lag eller något stolpskott som gjort något skandalartat, men annars kan det vara lite segt ibalnd. Själv har jag den här veckan valt att botanisera i händelser som skedde i slutet av 1980-talet. Se det som en liten historielektion. Ihop med lite kompletterande wikipediasökningar berättar det om en intressant tidsperiod. Tipsen består av: En dokumentär, en match samt en vanlig spelfilm.

Tips #1 – Super Bowl XXIII: 49ers – Bengals För oss yngre NFL-fans är gamla Super Bowls ett ypperligt sätt att fördriva sommarmånaderna, och samtidigt lära oss lite om sportens historia. Även om man är väl insatt i vem Joe Montana är så kan det vara kul att se honom i aktion. Finalen innehåller även Bengalsspelare som för oss yngre är mer kända som experter: Boomer Esiason och Cris Collinsworth. OBS! Om du funderar på att se finalen, och inte vet hur den slutade bör du sluta läsa nu.

Tips #2 – America´s Game: the Missing Rings Dokumentärserie från NFL Films som fokuserar på det förlorande laget i en Super Bowl. Det avsnitt jag såg berörde ovan nämnda match och fokuserade således på Cincinatti. Bengals hade under den här perioden ett jättefint gäng, som tyvärr fick se sig besegrade av mäktiga 49ers. [quote_right]”He was the only one who could overtrow Castro”[/quote_right]Förutom historien om Super Bowl 23 får du även veta varför Esiason nämns i samma mening som Castro. Historien berättas genom intervjuer med coachen Sam Wyche, QB Boomer Esiason samt Nose tackle Tim Krumrie.

Tips #3 – The Replacements (Spelfilm, komedi, mer info IMDB). Slutligen en spelfilm som kan vara intressant att se efter att du intagit ovanstående två tips. I dokumentären om 88-89 års Bengals berättas det hur udda det var under säsongen, men framför allt strejken, 1987. Under 3 veckor strejkade nämligen spelarna och lagen var tvugna att ge sig ut på stan för att hitta spelare. Vem som helst som hade sett en oval boll var plötsligt aktuell för NFL. Dessa ersättare, ”Scabs”, fick således sin stund i rampljuset, men fick rätt mycket skit av fans och media. Ofta fick lagen lite skämtsamma namn The Chicago Spare Bears. The Seattle Sea-Scabs. The New Orleans Saint Elsewheres osv.

Filmen, med Keanu Reeves i huvudrollen, bygger löst på historien om Washingtons QB Joe Robinson som Redskins hittade på ett lokalt fängelse. Under tredje och sista veckan av strejken lyckades han med sitt Reskins besegra (”Americas Team”) Dallas Cowboys, i en mycket chockartad seger. Anledningen till all uppmärksamhet var att Dallas hade fått tillbaka tiotalet spelare (strejkbrytare) och således på pappret hade ett lång mycket bättre lag. Ibland slår dock motivation klass.

(Efter färdigställande av artikeln kom frågan kring var du kan få tag på ovanstående material in till redaktionen.
#1 Flertalet gamla Super Bowls går, enligt deras hemsida, att se via NFLs Game Pass. Samma tjänst som vi gör reklam för i högerspalten lite här och där.
#2 NFL Films dokumentärer är lite svårare. Utan att uppmana till brott så det nämnas att google.com kan vara ett bra hjälpmedel.
#3 Filmen The Replacements återfinns i välsorterade DVD-affärer.)

Numera finns vi även på Bloglovin

Collegespelare att hålla ögonon på

Collegefotbollen börjar ju ett par veckor innan NFL så egentligen är det ju just den serien man ska se fram emot först. Jag älskar NFL och det var tack vare Teo Blanco och PA Gullö’s program NFL Touchdown i början av 90 talet som jag fastnade för denna underbara sport. Men efter ett tag upptäckte jag skolfotbollen och kunde inte för mitt liv fatta hur den kunde vara så stor. De senaste fem åren har jag faktiskt sett fram emot collegefotbollen mer än NFL. På nått sett känns den fortfarande mer oskyldig än den stora showen och folk går på ett annat sett man ur huse för att kunna heja fram sin delstats lag. Jag är väl medveten om att detta nuförtiden kanske är en lite väl romantisk bild av det och att jag är något naiv när jag ser på collegefotbollen med något som kanske främst liknar en tonårsförälskelse. Men fasiken vad mycket trevligare det blir… Draften härom veckan innehöll riktigt många bra namn men det finns fortfarande riktigt många heta namn kvar som nog redan en del folk har börjat placera i sina drafter 2013. Tänkte i all enkelhet slänga upp tio namn som jag tror kommer vara riktigt bra i college 2012, skulle kunna fortsätta med 90 till men då tror jag att tomater börjar flyga i min riktning.

QB Matt Barkley USC
Matt Barkley kunde välja att lämna USC redan i år och skulle då med all säkerhet plockas topp 10, om inte topp 5, i draften. Istället så valde han att fortsätta ett sista är med USC för chansen att nu äntligen få spela en viktig Bowl, USC har ju varit avstänga för just Bowl’s ett par år nu. Som alltid diskuteras det bland experterna om det är klokt av Barkley eller ej, tänk om han blir skadad, etc etc. Klokt eller ej uttalar jag mig inte om, men jag tycker det är riktigt roligt när spelarna väljer att spela kvar ett extra år i college. Gick väl helt ok för Andrew Luck när han kom fram till det valet? USC ser riktigt giftiga ut och med två riktigt bra receivers så tror jag vi kommer få se en näst intill sagolik Barkley leda Trojans. En stor favorit just nu att gå som nummer 1 i draften 2013.

RB Monte Ball Wisconsin
Jag är en true sucker när det kommer till RB’s, jag skriker högt om var och varannan RB jag ser om hur bra han är och kommer att bli. Jag är den personen som kommer till en bilförsäljare och är överdrivet positiv till alla bilar och betalar gärna mer än utgångspriset. Men när det kommer till en av förra årets Heisman finalister tror jag inte att jag är ensam. Monte Ball var grymt bra förra året och var inte långt ifrån Trent Richardson som den mest dominerande RB:en. Nu hade visserligen Badgers en riktigt tjusig och stabil O-line som säkert hjälpte en del, men Ball behärskar det mesta i spelet. Förra året slog han Barry Sanders gamla rekord med sina 39 td’s på marken, där dom spred både på in- och utsidan. I år kommer Ball få bära ett ännu tyngre last då Wisconsin startar med en ny QB.

DE Sam Montgomery LSU
Det är möjligt att det finns hetare spelare att hitta, men då jag i stort sett lyckades se varje match med LSU förra året så fastnade man förra vissa karaktärer från Baton Rouge. Montgomerys sett att sätta sikte på en spelare, framförallt QB:en, och sen kliva över motståndarna fick mig att oftast önska att jag hade spelet inspelat så jag kunde se det igen. Montgomery måste ju vara topp prospect när det kommer till pass rusher för nästa års draft. 9 sacks förra året och jag hoppas och tror på 15 i år.

ILB Manti Te’o Notre Dame
Hade noll koll på Te’o förra året. Men redan i match 1 mot USF förra året så försvann mina blickar från WR Floyd och Irish offensiv och fastnade snabbt på lagets defensiv och framförallt nummer 5 Te’o. Om inte den bästa, så kommer han att vara bra nära att bli 2012 bästa defensiva spelare. Nu har han gjort av med ett par onödiga extra kilon som bör göra honom än mer explosiv i. Det pratas ofta om hur smarta vissa spelare är och på Te’o kan man faktiskt se det på plan, han väljer nästan alltid rätt läge att avvakta eller att rusha.

WR Robert Woods USC
Firma Barkley/Woods var grymma redan förra året och man vågar knappt tänka på hur bra man kan vara i år. Baylor hade RG3 och Kendall Wright, känns som detta samarbete kan slå det. En stor skillnad är att USC även har WR Marqise Lee så man kan inte sätta allt på Woods. 111 mottagningar, 1292 yards, 15 td’s och vips så var Keyshawn Johnsons gamla PAC rekord slaget. Detta rekord satte alltså Woods förra året och då var han ända bara sophomore. Stora frågetecknet är om han kan toppa det 2012, jag tror och hoppas det.

CB Tyrann Mathieu LSU
Var väl ingen som missade ”The Honey badger” förra året? Undrar man vad swager är så behöver man inte kolla på the U längre, kolla på Mathieu som är en fantastisk corner som tar upp ordentligt med plats. Toppa det med att han förra året näst intill sprang in varannan punt och kick off till en TD så har man en helt klart intressant spelare. Låter alltså som en ny Patrick Peterson? Nja, Peterson var väl mer en ”trygg” CB medans Mathieu är en spelare som kan ändra matchen. 2010 Patrick Peterson, 2011 Morris Claiborne, 2012 Tyrann Mathieu, känns som LSU kan konsten att odla riktigt bra corners.

OT Barrett Jones Alabama
O-line spelare har fått för lite cred, så är det. Men Stanford hade både Martin och DeCastro som 2011 fick ordentligt med beröm och ’Bamas o-line ser ständigt ut som en NFL o-line så jag fortsätter den fina trenden. Jones är först och främst en fantastiskt lagkamrat som alla i hela Tuscalosa verkar älska Jag satte Jones som OT men han kan spela både guard och center och just nu är det ingen som ens är i närheten av Jones när det kommer till bästa offensiva linjespelaren i college. Att han valde och skippa draften för sitt sista år i college då han såg en stor chans att vinna ytterligare en BCS titel säger väl en del om hans karaktär.

QB Tyler Wilson Arkansas
Utan tvekan SEC’s bästa QB 2011 och det skulle väl vara Georgias QB Aaron Murray som utmanar honom om den titeln 2012. Wilson verkar ha ett ruggigt bra sammarbete med sin offensiva koordinator Paul Petrino, alltså inte Bobby Petrino, och fortsätter det att klicka så har Arkansas kanske sin livs chans att i år vinna rubbet. Tror ingen trodde att Wilson skulle fixa att ersätta Ryan Mallet så snyggt som han gjort och i mina ögon är han redan nu en bättre QB i college. Jag såg en hel del matcher med Arkansas förra året och det är väldigt ovanligt att se Wilson kasta bort en boll, be ware ’Bama och LSU.

WR Sammy Watkins Clemson
Under sin första säsong, 2011, så var Watkins en av de stora anledningarna till att ett ungt Clemson gick så bra som det gjorde. Förutom sina fantastiska skills som receiver så var han en fröjd att skåda när han så enkelt förvaltade kick off’s till touchdown efter touchdown. Nu kommer han in på sitt andra år och räkna med att han både är starkare, snabbare och smartare. Det måste han vara då motståndarna kommer lägga all sin kraft för att stoppa honom. 1219 yards och 12 td’s som Freshman är löjligt bra, räkna med att han ökar det än mer 2012.

DE Alex Okafor Texas
Visst, det finns mer heta och spännande spelare som jag kunde nämna här. Men att bara slänga upp en lista med recievers eller qb’s känns aningen enformigt. Så istället för Sooners QB Landry Jones så får ’Horns Okafor representera Big 12 på min lista. Med Jeffcoat på ena sidan och Okafor på andra så kommer Texas ha ett riktigt härligt vapen som kommer dyka upp i många QB’s och o-lines mardrömmar. Med ett svagt offense så lever ’Horns på sitt defence som nästa år garanterat kommer att var ett av landets bästa. 14 tackle for loss och 7 sacks berättar inte hela historian, Okafor kan bli sjövild och skrämma livet ur de flesta, ska bli riktigt spännande i en division med bra quarterbacks som, Landry Jones, Geno Smith, Collin Klein och Casey Pachall.