Månad: augusti 2012

Jerry Jones dansar och rappar

Ni kanske har hört att Dallas WR Dez Bryant numera alltid har en vakt vid sin sida? Vakternas uppdrag är inte att skydda Dez från omvärlden, utan att skydda omvärlden från Dez. Som en barnvakt, fast dyrare.

Kanske är det lite ”overkill”, men kanske är det ett måste om du spelar för ett lag med Jerry Jones som ägare. För Jerry är det viktigt att man uppträder korrekt i alla situationer. En sådan situation kan t.ex vara en reklamfilm för pizza.

Jerry Jones rappar…

Jerry Jones dansar…

Jerry Jones blir slagen av ett barn

Lombardi listar ligans bästa…

Listor av olika de slag är alltid trevligt, och ger ofta uppslag till rejäla diskussioner. En av dessa står NFL.com’s Michael Lombardi för. Varje år listar han ligans bästa spelare på varje position inför den stundande ligastarten. Så även i år.

Förutom som rent diskussionsunderlag kan dessa listor även tjäna som guider till respektive position på planen. Det är lätt att t.ex. imponeras av Drew Brees (QB) pass, eller Calvin Johnson (WR) imponerande förmåga att ta ner bollar. Men känner du igen en riktigt bra defensive tackle när du ser honom? Lombardis lista ger oss således en liten insyn i vilka killar som anses vara extremt bra på sitt jobb. Se det som ett litet referensverk inför matcherna, så att du vet vilka som kan vara värda att hålla ett extra öga på.

Defensiva spelare (och coacher)

Offensiva spelare

Vontae Davis till Colts

Möjligtvis kan vi ha fått svaret på vad Colts karismatiske ägare Jim Irsay syftade på när han härom kvällen twittrade att ”THE TRADE WINDS ARE BLOWIN!!!”. Många, tillika undertecknad, funderade då på om det kunde ha att göra med Maurice Jones-Drews rådande kontraktssituation i Jaguars. Varför skulle man basunera ut ett sådant budskapet över nejden, om det inte var stora nyheter?

Idag kom som sagt kanske svaret då det meddelades att Colts byter till sig cornerbacken Vontae Davis från Miami som i utbyte får ett val i andra rundan av draften under ett, för närvarande, icke nämnt år. Är personligen inte fullt insatt i Davis som spelare, men det känns ändå lite som Colts är den vinnande parten i den här affären. Det roliga i historien är att Dolphins är föremål för HBO´s ”Hard knocks” i år. Kanske kan vi äntligen få lite inblick i hur Dolhins tänker när det vankas förhandlingar? För hittills i år har det verkligen inte varit deras grej. Vad tycker du om den här affären? Vem tjänar på den mest?

The Replacements II – Domarna

Ni som följt NFLs försäsongsmatcher kanske har noterat att det är något udda över domarna och deras insatser? Anledningen till det här att de ordinarie domarna är ”avstängda” tills de och ligan (NFL) kommit överens om de nya anställningsvillkoren. Tills dess döms ligan av ersättare utan tidigare erfarenehet av NFL.

En NFL-domare är idag anställd av ligan på deltid och har ofta jobb vid sidan om arbetet inom NFL. Lönerna de får från NFL är, jämfört med ”vanligt” folk, synnerligen bra. Problemet är väl det att alla andra inom ligan (spelare, ledare etc) tjänar desto mer. Att domarna är en del av det som utgör produkten NFL, och borde betalas därefter är det inget som ligan är villig att betala för. Situationen är på inget sätt unikt, utan liknande situationer går tyvärr att hitta inom de flesta sporter. Kraven från domarna handlar om högre löner, heltidsanställning (jmf med säsongs), men framför allt pensionslösningar. Ett område där ligan och domarna står långt ifrån varandra idag.

Situationen är naturligtvis inte önskvärd för någon utomstående part heller. Spelarna har t.ex. påpekat att de utsätts för fara genom att ligan för stunden har oerfarna domare. Något som dessutom rimmar dåligt med det stenhårda arbete ligan har lagt ner på säkerhetsfrågor den senaste tiden. Spelarna minns självfallet alla de avstängningar och böter som ligan delat ut till dem för farliga tacklingar och annat dumt. Att sedan ligan inte själva gör allt för att främja spelarnas säkerhet blir då aningen löjligt.

[quote_right]”…NFL officials are going into full Constanza mode on the topic of replacement officials…”[/quote_right]
NFLs commissioner Roger Goodell (m. kollegor) har försökt lugna alla involverande med uttalanden om att han tycker att de tillfälliga domarna har gjort ett fantastiskt jobb och att de utvecklas för varje match som spelas. NBC/ProFootballtalks skribent Darin Gantt kommenterade ligans utspel med att han upplevde de gått in i ”full Constanza mode” ((Från TV-serien Seinfeld ”Det är inte en lögn om du tror på det själv”)). Sanningen, enligt Gantt, är den att flertal grova domarmisstag begås i varje match och att ersättarna helt enkelt inte håller måttet.

Som supporter av idrotten får vi dock hoppas att konflkten inte blir alltför utdragen utan att de löser situationen inom kort. Goddell uppskattar dock att domarna behöver ca 10 dagar på sig för att ” komma i ordning” för den nya säsongen vilket borde innebära att det är ont om tid att lösa allt innan den nya säsongen rullar igång i sin helhet den 9 september. Oddsen för öppningsmatchen (5/9) mellan mästarna Giants och Cowboys borde således vara ännu sämre. Förhoppningsvis kan den snara ligastarten skynda på förhandlingarna lite, och med lite tur behöver inte domarna 10 dagar på sig att hitta pipan och de små ”flaggorna”.

Jon Gruden och Corona

Ni kanske har noterat att, även om försäsongen varit intensiv, så har den inte involverat så många ”Skall inte Jon Gruden coacha ett lag snart???”-nyheter. Här är kanske anledningen. Gruden har slått sig ihop med ölmärket Corona för att avgöra vilken den bästa stranden är.

”Toss”
http://www.youtube.com/watch?v=YUdeX37W6dc
”Plans”
http://www.youtube.com/watch?v=1mDn7osvR1U&feature=relmfu
”Timing”
http://www.youtube.com/watch?v=bErdqlzUZSc&feature=relmfu

Hail Flutie (1985)

Den 23 november 1985 stod Doug Flutie för något som kom att bli en riktigt klassiker inom den amerikanska fotbollen. Som rubriken antyder rörde det sig om ett s.k. ”Hail Mary” pass som gav Flutie och hans skola nationell uppmärksamhet. Passningen fångas av Flutie´s rumskamrat Gerard Phelan som hade sprungit in i målområdet, bakom alla försvarare. Dessa hade istället radat upp sig på mållinjen i tron om att Flutie aldrig skulle orka kasta över dem. Det gjorde han dock. Boston College vann i och med det här matchen, och föregående års mästare Miami Hurricanes fick se sig besegrade.

Flutie kom sedermera att vinna Heissman-trofén det här året, och Boston College fick enormt uppsving vad gäller status och ansökningar till skolan. Flutie hade sedan som senior en bra karriär som han mestadels spenderade i Canadensiska ligan CFL. Där rankas han idag som en av de största genom tiderna. John Madden sade en gång att Doug Flutie´s var den bästa QB, per centimeter, han sett. Syftandes då på Fluties ringa längd på 1,78 m.

Mike and Mike in the morning

Som vi alla vet är svenska medier är inte direkt fulla av referenser till Amerikansk fotboll. Hur gör du då om du känner att tenyards.se och andra liknande sidor inte till stillar din hunger? Självfallet vänder du dig till landet ”over there”, där det inte direkt råder någon brist på information. Snarare tvärtom. Framöver tänkte vi således publicera lite tips på bra källor som kan vara värda att följa. Vi börjar med pojkarna som också börjar dagen.

Mike Golic och Mike Greenburg är programledarna på den kanske allra mest populära TV/radioprogrammet/podcasten om sport. I och med sin popularitet och sändningstid är det mer eller mindre dessa två herrar som sätter ”dagens agenda” för många amerikaner. Programmet sänds varje vardag mellan 6.00 – 10.00 på ESPNs radio & TV-kanaler, men ges även ut i ”Best of” format (ca 1 timme långt) senare under dagen.

Greenburg är i grund och botten en sportjournalist medan Mike Golic är f.d en spelare (defensive tackle) som representerade Houston, Philadelphia och Miami under sin karriär (86-93). Dynamiken i programmet bygger ofta på att Greenburg ”representerar” oss fans (dvs ”vanliga männsikor”), medan Golic representerar spelarna. Om de två skulle beskrivas med stereotyper skulle de kunna beskrivas som nörden mot machokillen. Diskussionerna blir ofta intensiva och tempot synnerligen högt. Speciellt om du väljer att lyssna på ”Best of” varianten.

Eftersom programmet produceras av ESPN har de självfallet en uppsjö av bra gäster att tillgå enbart genom att rycka valfri gubbe som går förbi i korridoren utanför studion. Detta eftersom flertalet gamla spelare och coacher idag jobbar som experter på just ESPN. Programmet har självfallet också vissa återkommande moment. Personligen gillar måndagens ”Mondag morning QB” där värdarna snabbt går igenom allt som kan vara värt att veta om helgens matcher.

Hur följer man då dessa herrar? Appar är ofta en bra lösning. Nedan är en lista på de jag använder. Finns säkerligen fler att tillgå där ute. Om du känner till någon bra app, maila/kommentera gärna så kompletterar vi listan:

TV: ESPN2
Radio: Någon av ESPNs kanaler om du har en internetuppkopplad radio. Annars via appar såsom t.ex.TuneIn Radio – TuneIn. Finns även för Android.
Podcast: Stitcher Radio – Stitcher, Inc. Finns även för Android. Podcasten finns även tillgänglig på ITunes: ESPN Radio: Best of Mike and Mike
Hemsida: Mike and Mike´s hemsida på ESPN

Har du ett tips på en bra sida, podcast, TV-program etc? Kontakta oss eller kommentera artikeln så kanske vi kan ta upp den med?

I manegen med Rex Ryan

När New York Jets, 2010, medverkade i HBO`s ”Hard Knocks” ((Hard Knocks är en programserie där vi som fans får följa ett lag under försäsongsträningen. I år kommer serien fokusera på Miami Dolhins)) stod en man ut mer än de andra: coachen Rex Ryan. Med sin oerhörda karisma och buffliga stil blev han snabbt en vattendelare bland TV-tittarna. Själv älskade jag hans person men i ett land där användandet av ordet ”fuck” anses vara värre än en rattfylla, är naturligtvis Rex Ryan ingen ängel. Men vem vill du helst ha i ditt lag? J.R eller Cliff Barnes? ((Med risk för att ha droppat en lite daterad populärkulturreferens, kan det förklaras att personerna ifråga är hämtade från TV-serien ”Dallas”. J.R. var den framgånsrike men inte alltid så trevlige antihjälten, medan Cliff Barnes var seriens trevliga loser.))

Tiden efter HBO´s TV-serie var Rex Ryan onekligen en populär person. TV-serien var full av sköna infall och minnesvärda citat. Under inspelningen strejkade t.ex. lagets storstjärna Darrelle Revis (Cornerback) i förhoppning om ett bättre kontrakt. I ett spelarmöte hanterade Ryan den lite prikära situation med professionalism och ens stor dos humor:

http://www.youtube.com/watch?v=XuGqhZ9SnUg

Hur underbar Ryan än må vara, har populariteten fallnat en aning och folk har börjat ställa sig lite frågande till Jets. Känslan av att det är dags att backa upp alla stora ord med faktiska handlingar är överväldigande. Att Jets dessutom är ett lag som skapar kontroverser i media hjälper väl inte heller i Ryans fall. Fjolåret bjöd på en total härdsmälta där sammanhållningen i laget verkade totalt obefintlig. Quarterbacken Mark Sanchez kritiserades anonymt av de egna i media, och spelare som Santonio Holmes fick totala psykbryt under pågående matcher. Trots, eller tack vare, alla dessa tråkigheter har laget en charm som gör dem extremt intressanta att följa för oss som står utanför. [quote_right]”The Jets are the Kim Kardashian of the NFL. They live for attention. When they don’t get it, they create it.”[/quote_right]Linda Cohn (journalist, ESPN) sammanfattade Jets otroligt bra på ”Mike and Mike in the morning” härom dagen när hon beskrev dem som NFLs svar på Kim Kardashian. Får man inte uppmärksamhet den naturliga vägen så skapar man det.

Ny spelare och nya tankar
Som tur var tog säsongen slut och normalt sett hade uppehållet givit en välbehövlig vila från mediadrevet. Nu fungerar dock inte Jets på det viset, utan med buller och bång rekryterades hela USAs favoritgranne Tim Tebow. Inte heller den här manövern var helt okontroversiell. Hur ofta håller t.ex. en backup-QB en presskonferens, eller gudstjänst för den delen? I och med rekyteringen av Tebow och Tony Sparano (Off.koordinator, fr. Miami) kommer Jets anfall framöver kunna bjuda på udda spel i form av lite sköna wild cat-uppställningar. Sparano använde stundom uppställningen i Dolphins, och skapade trots allt lite huvudbry för många av motståndarna. Skillnaden mellan då och nu, menar Sparano är att de i Jets kommer ha större möjlighet att passa ur denna formation än vad som var brukligt i Dolphins.

I övrigt kännetecknas Jets främst av en stark defensiv, framför allt vad gäller anfall via luften. Förklaringen där ligger bl.a. i en bra uppsättning cornerbacks (t.ex. ovan nämnda Revis), som kan stå emot det bombardemang som allt fler av ligans QBs verkar kunna bjuda på nuförtiden. Jets svaghet ligger dock i anfallet, där de egentligen inte har några namn som skrämmer nämnvärt. Gamla Super-Bowl hjälten Santonio Holmes (WR) skapar mer oro hos den interna marknadsavdelningen än hos motståndarna och Mark Sanchez (QB) blandar och ger så det står härliga till.

Visst är det lätt att kritisera Jets, men faktum kvarstår att laget varit tämligen framgångsrikt under Ryans ledning. 2009 och 2010 nådde de trots allt konferensfinalen i AFC, och besegrade bl.a. Colts (Manning) och Patriots (Brady) på vägen. Många gånger är det, som sagt, inte det som sker på planen som ger rubriker, utan allt runt om. Den rådande situation på QB-sidan lär inte stilla oron heller, snarare tvärtom. Även om Ryan får ta en del kritik tror jag ändå att han rätt man för jobbet. I nämnda ”Hard knocks” framgick det t.ex. tydligt att Ryan och lagets GM Mike Tannenbaum verkar vara samma virke. Tillsammans leder de Jets som om det vore en cirkus. Aggressivt, spektakulärt, och framför allt underhållande för oss utomstående. De må vara annorlunda, men det är trots allt det sätt de tror gagnar klubben bäst.

Inte ens presidenten kan undgå att uttala sig
Den som jag tror kommer få bära ansvaret för eventuella tillkortakommanden framöver är nog tyvärr Mark Sanchez, som befinner sig i en synnerligen klurig situation. Som vi rapporterat om tidigare har kampen mellan de båda QB-profilerna (Sanchez & Tebow) t.o.m. engagerat president Obama. Nu tror jag inte att Sanchez bryr sig nämnvärt om vad Presidenten tycker, men Tim Tebow är inte bara en konkurrent på planen, utan även i mediavärlden. Han är trots allt allas älskling, och även om Sanchez är lite halvsöt, är det Tebow som sponsorerna älskar. Åtminstone för stunden. Om Sanchez vill behålla sin plats bör han skärpa till sig rejält och visa vart skåpet skall stå. För om båda parter spelar som de gjorde förra året tror jag att Tebow kommer gå vinnande ur striden. Droppen som kan få bägaren att rinna över kan dessutom mycket väl vara Tebows stjärnstatus sidan av planen. Att bli petad pga av en icke spelrelaterad faktor vore dessutom en manöver helt i Jets stil.

Vad tror du om Jets i år? Kommer Tebow medföra att ett sakralt lugn sprider sig över MetLife Stadium, eller kommer allt att rulla på som vanligt med skrik och turbulens?

The Steel Curtain

Jag har aldrig gillat Pittsburgh, jag har ingen klar bild framför mig varför. Kan ha varit att under tidigt 90-tal när amerikansk sport började uppmärksammas av undertecknad så var jag så trött på allt prat om lagets hockeylag och deras nummer 66 att jag helt enkelt blev anti. Det kan vara anledningen till att jag inte gillar Steelers, trots Dorsett och Marino, inte gillar Pitt och trots noll koll på baseball inte gillar Pirates. Men jag kan inte låta bli att gilla stora delar av det Steelers laget som dominerade NFL på 70-talet. Idag lägger jag inte mitt fokus på Steelers 70-tal utan på en del av Steelers 70-tal, nämligen The Steel Curtain.

”The Steel Curtain” var det smeknamn Pittsburgh Steelers defensiva linje fick under Steelers dominans på 70-talet. De flesta är väl eniga om att just deras defensiva linje, två ends och två tackles, var ryggraden i Steelers försvar som i sin tur var den stora anledningen till lagets triumfer under denna tid och är väl så även idag. Laget vann fyra Super Bowl från 1975 till 1980 och det tog ända fram tills 2006 tills man åter lyckades vinna.
Smeknamnet är en ordlek byggd på stålstaden Pittsburgh och då självklart lagets namn och frasen ”Iron Curtain” alltså gränsen mellan Öst- och Västeuropa som fanns i din atlas mellan andra världskriget på 40-talet fram till kalla kriget på 90-talet. Har man lyssnat på sin farfars gamla historier är det inte helt omöjligt att man hört han referera till saker ”bakom den ryska järnridån”.

Jag skulle väl inte vilja gå så långt att jag säger att resten av lagets försvar åkte snålskjuts på linjen, men ofta fick hela försvaret smeknamnet trots att det egentligen handlade om dess defensiva linje och tillslut kallade man helt sonika hela lagets försvar för smeknamnet. Steelers försvar 1976 har kallats för det bästa försvaret någonsin, efter att laget startat säsongen 1-4 och med lagets QB Terry Bradshaw skadad klev lagets försvar upp som aldrig förr. PÅ de nio matcherna man hade kvar lyckades försvaret nolla motståndarna i hela fem matcher, tre i rad. Under de 9 matcherna släppte man bara till två touchdowns, i samma match, och fem field goals och hade 3,1 poäng i snitt mot sig, ganska hyfsat. Nu säger jag inte att allt detta var tack vare lagets defensiva linje men det var väl den största bidragande orsaken både för deras spel och de sättet man tände resten av försvaret och laget. Som ett exempel på lagets dominans valdes alla fyra från linjen och åtta totalt i försvaret till Pro Bowl det året. Fyra av dem har senare valts in i Hall of Fame.

Den kanske mest kända medlemen är ”Mean” Joe Greene som väl utan överdrift kan beskrivas som ligans bästa defensiva spelare under stora delar av 70-talet, många ser honom sen den bästa defensiva linjemannen någonsin. De andra originalmedlemmarna var L.C. ”Hollywood Bags” Greenwood på vänstersidan som 2007 valdes in i Steelers all time All Star Team. Dwight ”Mad Dog” White höll till på högersidan och gjorde sig kanske mest känd för att flytt sjukhuset för att kunna delta i Super Bowl IX och sedan fixa matchens första poäng efter en safety i Vikings end zone. Även ”Mad Dog” valdes in i Steelers all time All Star Team 1982 och 2007. Den sista av de fyra var Ernie ”Fats” Holmes, en spelare som verkligen blommade ut efter att ha valts i åttonde rundan i draften 1971. Många tycker att Holmes var lika bra som Greene, vet inte om så är fallet men känns som båda bjöd på ganska högt spel, mellan 1971-1977 bjöd han på 40 sacks. För att summera det hela kan man väl lugnt säga att dessa fyra herrar var ankaret för 70-talets Steel Curtain, försvaret och hela Pittsburgh Steelers.