Månad: september 2012

Raymond James Stadium

I vår serie rörande NFLs olika arenor har turen idag kommit till Raymond James Stadium i Tampa, Florida. Hemmaplan för Tampa Bay Buccaneers. Tanken att skriva om just den här arenan kom från en av er läsare, nämligen signaturen @mrhultmark, som gav oss förslaget via Twitter. Den speciella motivering, som synes i citatet till höger, omnämner primärt ett piratskepp. Men mer om det senare.
[quote_right]”Coolast – Raymond James Stadium i Tampa med sitt Buccaneers skepp som skjuter m kanonerna vid TD. Barnsligt mäktigt” @mrHultmark[/quote_right]

Arenan som i folkmun bär namnet ”Ray Jay” är en tämligen ny arena, och invigdes såpass sent som 1998. Den nätta kostnaden på 168,5 miljoner USD finansierades till fullo av staden Tampa, och uppfördes för att ersätta den gamla arenan Tampa Stadium som ligger precis intill. Efter arenan stod färdig såldes sedermera rättigheterna till ett finansbolag, som således är anledningen till det lagom sexiga namnet på arenan. Arenan tar till vardags ca 65.000 människor, men rekordet är på 72.000 personer och sattes när rockgruppen U2 (2009) besökte arenan med sin ”360” turné.

Likt många av ligans nya arenor finns det ännu inte så mycket historia att luta sig tillbaka emot. Precis som t.ex Dallas Cowboys pampiga arena handlar allt om yta och storlek. ”Ray Jay” har exempelvis en teknikpark som inte går av för hackor. Pricken över i är arenans två stora monitorer som bildar den ”klassiska” resultattavlan. Dessa två mäter 24×92 fot var och är bland de större i ligan.

Men även om teknik är roligt och imponerande så sticker arenan ut med en sak som gör den unik i sitt slag. Ett eget piratskepp. Längst upp på ena kortsidan står det här 31 meter långa, och 45 ton tunga skeppet och skjuter med sina kanoner när hemmalaget gör poäng. 7 gånger för touchdown, 3 för field goal. Jag förstår visserligen att pirattemat inte passar in perfekt i alla sammanhang i samhället. Vi minns bl.a. Seinfelds ”Puffy-shirt” som inte togs emot så bra, men här känns det mer rätt. Förstår visserligen att det extrema pirattemat i Tampa är en riktig vattendelare. Vet inte riktigt hur jag själv skulle ta det om mitt favoritlag plötsligt gick ut och meddelade att nu blir det kråsskjortor och kanoner för hela slanten. Men som sagt det väcker onekligen barnasinnet i en.

[check_list]

  • Kapacitet: 65.908
  • Öppnad: 20 september 1998
  • Plats: Tampa, Florida
  • Underlag: Naturgräs
  • Ölpris: 5.75$ (ca 50 cl)

[/check_list]

3 saker att hålla ögonen på ikväll

Efter förra helgens spännande matcher är det egentligen ganska svårt att välja ut endast tre saker. Jag har dock försökt plocka ut några ämnen som jag tycker kan vara av värda att hålla ett öga på.

– Patriots, Saints och Packers
T.o.m. Aftonbladet har fått upp ögonen för dessa storlags mediokra säsongsstart, och skriver om det i dagens tidning. För Patriots är det nog inte någon fara på taket ännu, då de spelar in en ganska svag division. De två andra, som för övrigt möts idag, får nog börja vinna nu. Saints riskerar att efter dagens match vara 0-4 vilket antagligen skulle betyda att säsongen, mer eller mindre är över för deras del. Eller åtminstone att de kan glömma att vinna divisionen.

– De fula ankungarna
Som ni kanske anar, pga av föregående punkt, är listan över de QB som presterat bäst väldigt intressant. Etta är Matt Ryan, som ni för övrigt kan spana in på TV10 klockan 19.00. Två är ”Big Ben” i Steelers, men sen blir det intressant, för sen följer Kevin Kolb, Andy Dalton och Christian Ponder. Dalton har visserligen varit ett ganska trevligt tillskott i ligan sedan han började, men de andra två? Backar vi bandet två månader sades det bl.a. att jobbet som QB i Arizona skulle gå till den som var minst dålig av Kevin Kolb och John Skelton. Minnesotas Ponder har inte varit speciellt mer omtyckt han. När jag googlade honom i morse förslog datorn att jag skulle kombinera namnet med ordet ”joke”. Men som vi alla vet så har inget varit sig likt hittills i år. Storlag har underpresterat och andra överraskat. Har du möjligheten, tycker jag du skall spana in dessa herrar som har vuxit betänkligt i år.

– AFC West
Divisionen med San Diego, Kansas, Oakland samt Denver bjuder på en spännande kväll där lagen möter varandra. Kansas tar emot San Diego medan Denver tar emot Oakland. Alla lagen måste vinna ikväll för att inte tappa mark mot de andra. Personligen, som stor Peyton Manning fan, ser jag fram emot Broncos match. En förlust för dem skulle innebära tredje på raken och försätta deras ”nysatsning” i en prekär situation. Broncos har dock mött synnerligen starka försvar än så länge (t.ex. Houston och Falcons), så personligen tror jag Peyton och hans mannar får det lite enklare ikväll, och på så vis ger sig själva lite andrum.

Grunderna kring Collegefotbollen

Då ska jag ge mig på att försöka förklara lite turer kring hur collegefotbollen fungerar. Hoppas det kan hjälpa för att öka intresset kring den kanske mest genuina sporten i USA. Hela systemet kan tolkas som rörigt och än rörigare att försöka förklara utan att slå en knut på sig själv ett par gånger. Känns kanske som man inte behöver ha 100% koll för att kunna njuta av det, osäker på om jag själv har det. Har jag missat någon viktig del, har jag fel i nått, är det nått mer ni undrar över so hojta mer än gärna till i kommentarsfältet.

Först kan vi snabbt gå in på de olika konferenserna, precis som du i NFL har olika divisioner har du i college olika konferenser, en del av dem med två divisioner och en del utan. De med divisioner avgörs i form av en final match mellan vinnarna av de två divisionerna. Precis som med divisionerna i NFL gör konferenserna i college upp i samma serie där det ultimata är att vinna BCS National Championship Game, college motsvarighet till Super Bowl. Men som grädde på moset så fightas skolorna också om att vinna sin konferens. Skolorna knyter upp sig för x antal år med en konferens och får då ta del av tv intäkter och annat som konferenserna själva förhandlar upp. Förr var konferenserna mer geografiskt ordnade att skolor som låg i väst till exempel spelade i vissa konferenser och skolor i sydöst i vissa. På senare tid har man dock släppt på detta en aning vilket jag tycker är synd.

Olika konferenser är olika bra, du har sex srtycken BCS konferenser som har högst status och sen har du konferenser som Sun Belt och WAC som inte står lika högt i kurs. Du har även en handfull med skolor som inte spelar i någon konferens och väljer att hålla sig ”neutrala”, Independents kallas dessa och den anrika skolan Notre Dame är, i varje fall ett tag till, en av dem.

Konferenserna är;

ACC (Atlantic Coast Conference)
Big 12
BigTen
Big East
Conference USA
Mid-American
Mountain West
PAC 12 (Pacific 12 Conference)
SEC (Southeast Conference)
Sun Belt
WAC (Western Athletic Conference)

BCS står för Bowl Championship Series och till skillnad från så många andra skolidrotter under NCAA (National Collegiate Athletic Association) så har fotbollen inget slutspel (än) som följer efter grundserien. Istället kan varje lag från Division I-A (högsta serien) med en vinnande säsong, över .500%, delta i en slutspels match som alltså kallas Bowl.
Dessa matcher drar uppmärksamhet och en hel del pengar till skolorna som deltar i dessa Bowls. Men, med vinnare från 25 olika Bowls kan ju inte alla kalla sig nummer ett i landet så 1998 tog man fram BCS som skulle lösa det problemet. BCS delar upp slutspelsmatcherna i två grupper;

BCS Bowl Games – Dessa fem matcher består av Sugar Bowl, Rose Bowl, Orange Bowl, Fiesta Bowl och BCS National Championship Game. Den sistnämnda matchen roteras varje år runt till en av städerna där Sugar, Rose, Orange och Fiesta Bowl hålls och spelas som årets sista match, vinnaren av den matchen kan kalla sig nationella mästare. Förra året vann ju Alabama över LSU i BCS National Championship Game och blev således National Champions. Dessa Bowls är alltså de stora matcherna som de högst rankade lagen gör upp inom. Tar man sig till en av dessa matcher är skolan garanterad en bra summa pengar i sponsorintäkter, vi snackar om summor mellan 10-20 miljoner usd.

Dessa Bowls har alltså minst ett lag från de sex BCS konferenserna i sig, ACC, SEC, Big 12, Big Ten, Big East och PAC 12.

Rose Bowl (vinnaren från BigTen mot vinnaren från PAC 12)
Orange Bowl (vinnaren från ACC mot högst rankade lag)
Fiesta Bowl (vinnaren från Big 12 mot högst rankade lag)
Sugar Bowl (vinnaren från SEC mot högst rankade lag)
Vinnaren från Big East fyller den sista lediga platsen.

Alla andra Bowls – De andra finalmatcherna räknas som mindre Bowls och varje lag som avslutat säsongen med 6-5 eller högre kan bli vald att delta i en av dessa Bowls. Men prestigen och pengarna att delta i dessa Bowls är betydligt mindre och kan till och med ibland innebära en förlust för skolan.

För att göra det ännu mer krångligt så gäller bara detta fram till och med 2013, efter det kommer det nya slutspelet som klubbades igenom i vintras att gälla. Detta kommer förhoppningsvis göra det mer rättvist och logiskt vilka som är slutliga vinnare.

Det kommer att bli ett slutspel med två semifinaler och en final. Finalen kommer budas ut till högstbjudande stad precis som Super Bowl och de två semifinalerna kommer att roteras kring sex Bowls. Den nya Champions Bowl (vinnaren mellan SEC och Big 12) är en av de två klara, den andra är Rose Bowl. Gissningsvis kommer även Orange, Fiesta och Sugar Bowl ingå i rotationen med en ny Bowl in.

Vilka fyra lag som kommer till detta slutspel kommer att väljas av en kommitté med 15 medlemar som består av konferens kommissionärer, idrotts direktörer och före detta tränare. Man kommer kolla på hur tuffa lagens spelprogram varit, vilka lag man vunnit mot och, om jag har förstått det rätt, även väga in BCS rankingen.
Matten kring BCS rankingen är inte helt lätt att begripa, men nedan fyra är de starkaste orsakerna kring rankingen;

1. Subjektiva rankingar ((Det finns två stora rankingar, Harris och Coaches. Harris är bestämd av olika medier, före detta spelare samt universitet och Coaches är precis som den låter från tränarna. Tillsammans gör de 2/3 av den slutliga rankingen medan sex olika datorrankingar utgör den sista tredjedelen. I datorrankingen tas den högsta och den lägsta rankingen bort för att göra den mer rättvis))
2. Datorranking (se fotnot ovan)
3. Svårighetsgraden på lagets spelschema
4. Antal förluster

Alla av ovan faktorer representeras av ett poängvärde, lagen får x antal poäng för hur det har gått för dem i de fyra olika kategorierna ovan. Sen slår de ihop alla de fyra ovan och får så till en slutlig ranking. Laget med lägst poäng får veckans första plats.

Innan BCS kom till 98 så såg det lite annorlunda ut. Det första rankade laget skulle automatisk få spela Rose Bowl mot vinnaren av PAC medan det andra rankade laget hade fått spelat Sugar Bowl. Alltså var det inte tidigare möjligt att de två bästa lagen möttes. Det problemet är dock löst tack vare det nya systemet.

Har säkert missat en hel massa saker men detta bör i varje fall ge en ungefärlig bild hur det funkar. Ja, det är krångligt som bara den, tycker även folket som följer det. Ja, det kommer antagligen att bli lättare att följa 2014 när slutspelet är igång. Men man behöver inte fatta allt detta för att verkligen uppskatta college fotbollen, jag rör jämnt ihop det och har på senare år följt college mer än NFL.

Komikern Adam Carolla har lösningen…

Efter en intensiv helg på med felbeslut till höger och vänster så orkar jag inte gå in mer på det som hänt. Domarna är i alla fall tillbaka i och med nattens match. För att citera NFL’s Rich Eisen så kommer vi säkerligen ge dem stående ovationer när de äntrar arenan, men en timme senare kommer vi säkerligen skälla på dem med.

Med de gamla domarna tillbaka på plan kommer säkerligen mycket bli som vanligt igen, men däremot finns det en fråga som alla har missat. En lösning som ”uppfinnaren” inte fått gehör för.

Problemet ifråga är att bollen vid field goals ibland går över målställningarna eftersom dagens kickers har bra kraft i sina ben. Om bollen då passerar precis över en stolpe är det svårt för domarna att avgöra om det var ”stolpe in” eller ”stolpe ut”. Frågan aktualiserades i mötet mellan Ravens och Patriots i helgen och många Patriots-fans hävdar säkert att Ravens avgörande spark inte var innanför stolparna. Avgör sjäv. Är bollen innanför eller utanför?

http://www.youtube.com/watch?v=bsubn1vi0fg

Komikerna Adam Carolla har lösningen på det, och har drivit den här frågan i flera år. Vi som följer Rich Eisens podcast (där Carolla är gäst ibland) brukar få höra talas om den här lösningen minst en gång om året. Lösningen är natuligtvis högre stolpar. Här är ett klipp där Carolla går igenom idén.

Den fula ankungen Big East

Big East är en av de sex BCS konferenserna i college fotbollen. Väldigt kortfattat kan man väl beskriva BCS konferenserna som de serierna där vinnaren automatiskt kvalificerar sig till en BCS Bowl, alltså en av de större och mer prestigefulla finalmatcherna. SEC har lag som Alabama, LSU och Georgia, PAC 12 har Oregon, Stanford och USC, Big12 har Texas, Oklahoma och West Virginia, BigTen har Michigan, Ohio State och Nebraska och ACC har Clemson, Florida State och Virginia Tech. Big East kunde förra året skryta med åtminstone ett ledande lag i West Virginia, men efter att i år ha flyttat till Big12 hade man innan säsongen inget direkt hett lag att placera på piedestalen.

Nästa år tappar man ytterligare två skolor i Syracuse och PITT, man har dock hittat en riktigt bra ersättare i Boise State samt SMU. Men i år så kändes det verkligen inte som man hade nått att komma med alls och frågan är ju om Boise State räcker för att hålla Big East levande. Jag var innan säsongen riktigt skeptiskt och trodde väl att ett lag som Louisville mest blev rankade av godhet för att man åtminstone skulle ha med nått lag topp 25.

Men med fyra veckor in i säsongen så ser verkligen inte Big East ut som en förlorar konferens. Louisville rankas nu som lag 19 och har 4-0 med vinster mot SEC skolan Kentucky och ACC skolan North Carolina. Man har dessutom en andra års QB i Teddy Bridgewater som redan nu kopplas samman i Heisman jakten. Cincinnati ligger just nu 2-0 och har på papperet nationens tredje bästa försvar. Möter Virginia Tech i helgen, skräll läge? Den kanske största överraskningen är ändå Rutgers som ligger 4-0 och rankas som 23:a i landet. Förra helgen vann man hyffsat enkelt mor Arkansas som innan säsongen skulle utmana om den nationella titeln. Den klassiska skolan PITT började riktigt dåligt med har sen rykt upp sig ordentligt och vann vecka 3 mot Virginia Tech som de flesta tippade att göra upp med Florida State om ACC titeln.

Så för första gången på ett bra tag känns det som folk tar den fula ankungen på allvar. Louisville möter i helgen ett svårtippat Southern Miss och efter det möter man bara skolor i BigEast. Fortsätter laget och framförallt den suveräna QB:en Teddy Bridgewater som man börjat kan man mycket väl gå 12-0 och då ska man helt klart vara en av huvudkandidaterna till att spela i den nationella mästerskapsmatchen. Jag håller fortfarande Alabama och Oregon som favoriter och även med varsin förlust ligger nog de närmare att ta finalplatsen, men diskussionen kommer absolut att finnas där.

Rutgers 4-0
Cincinnati 2-0
Louisville 4-0
Connecticut 2-2
Temple 1-2
Syracuse 1-3
Pittsburgh 2-2
South Florida 2-2

Phil Simms

Näst i tur bland porträtten av männen bakom mikrofonerna är en riktig New York Giants legend: Phil Simms. Denne karismatske QB föddes i Kentucky 1954 och hamnade efter sedvanlig skolgång på Morehead State University där han kom att vara lagets QB under fyra år. Siffrorna från dessa år var tämligen mediokra men av någon utgrundlig anledning drog den unge Simma blickarna till sig. Inför 1979 års draft valde San Fransiscos nya coach, numera legendariska, Bill Walsh att besöka Simms och se honom med sina egna ögon. Walsh blev då såpass imponerad av vad han såg att han bestämde sig för att drafta Phil Simms i den kommande draften.

När 1979 års draft genomfördes blev dock Bill Walsh snuvad på sin ögonsten av New York Giants som valde att drafta Simms framför ögonen på 49ers. Walsh & Co fick i det läget tänka om och välja nästa QB de hade på listan vilket var Joe Montana. Ett val som de sedermera säkerligen var väldigt nöjda med. Montanas bedrifter på västkusten är dock en annan historia. Vår huvudperson hamnade istället på andra sidan landet, något varken fans eller Phil Simms var särdeles nöjda med. Efter att han slutligen vant sig vid tanken att vara en Giant började karriären mycket bra, vilket kulminerade att han blev framröstad som tvåa bland årets rookies.

Första årets succé vände dock snabbt till en lång missär. Skador och undermåliga prestationer ledde till att Simms spenderade större delen av sin tid på bänken. Situationen gick så långt att Simms talade med ledningen och meddelade att han önskade bli bortbytt till ett annat lag. Ledningen ignorerade dock hans krav och fortsatte istället att coacha honom för att ta det är berömda sista steget i sin utveckling. Under 1983 föreslog lagets offensiva koordinator att Simms borde nyttja sin tid bättre och studera mer film, något som Simms inte gjort alls innan. Tipset kom att betala sig nästföljande år då Simms slog sig in som ordinarie QB för New York Giants.

Från den tidpunkten var Simms en självklar del av New York Giants och en av de ledare allt kretsade kring. Laget blev snabbt bättre och ansågs inom kort vara en klar kandidat till titeln. I januari 1987 nådde tillslut Simms sitt mål då han ledde sitt lag till en seger i Super Bowl XXI, där Broncos fick se sig besegrade med 39-20. Giants coach Bill Parcells hävdade efter matchen att det var dne bästa match han någonsin sett en QB prestera. Simms lyckades med 22 av 25 pass, och hade en QB-rating på 150.9 i den matchen. Självklart var han matchens MVP, och siffrorna han uppvisade var rekord för en slutspelsmatch. Efter matchen blev han dessutom den förste som sade den numera klassiska frasen ”I’m going to Disney World”. Frasen åsyftar en att en fotbollsspelares högsta dröm tydligen är att få åka i en parad med Musse Pigg. Vissa kommersiella intressen kan visserligen spela in, men faktum kvarstår att det inte direkt är det hårdaste en man i en kontaktsport kan yttra.

Simms och Giants fortsatte efter den här segern att vara en faktor att räkna med i ligan. Eran fick sedermera sitt slut i och med deras seger över Bills i Suber Bowl XXV (1991). Simms själv var dock inte delaktig i finalen på grund av att han bröt foten i slutet av grundserien. Efter segern slutade Giants coach Parcells vilket på sätt och vis även markerade slutet för Simms. Även om han kom att vara kvar i klubben i några år till var tiden därefter aldrig den samma. Skadorna avlöste varandra, och rollen som startande QB var inte lika självklar. Efter 14 år i klubben valde Giants tillslut att släppa sin gamla hjälte. Simms kände då att det var en ganska bra tidpunkt att avsluta sin karriär, och valde således att lägga skorna på hyllan.

Numera är Phil Simms inom TV, där han sedan fotbollkarriärens slut har byggt upp en gedigen karriär som sportjournalist/kommentator. För närvarande är han anställd av CBS och kamperar där med legendaren Jim Nantz och kommenterar alla stormatcher som CBS visar. Till sommaren 2012 kommer Phil Simms dessutom kunna sätta upp TV-spel på sin meritlista, då han och Jim Nantz tar över som kommentatorer i spelet Madden 13.

Inför Patriots mot Ravens

Som vanligt finns det en uppsjö av intressanta möten i varje omgång av NFL. Personligen ser jag fram emot matchen mellan Ravens & Patriots inatt.

Matchen bjuder på vad många tror kan vara den kommande finalen i AFC i januari månad. För er som har gott minne var de just dessa två som drabbade samman i motsvarande match tidigare i år. Då var båda lagen i storform, men ikväll är det lite andra förutsättningar som gäller. Båda lagen är långt ifrån i form, och kommer båda från snöpliga förluster i föregående omgång. I normalfallet är lagens signum ungefär det motsatta. Patriots är kända för sin frejdiga offensiv och Tom Brady, medan Baltimore är kända för defensiven och ledare som Ray Lewis. Eftersom formen på de både parterna är sådär finns det dock saker att förbättra på båda sidor bollen för dem alla.

I Ravens handlar det mycket om att få igång Joe Flacco (QB) som ofta har en mycket varierande kvalité på sitt spel. (Vi skrev lite om det här förra veckan för er som vill läsa vidare.) Dessutom kan jag tycka att laget bör använda sin RB Ray Rice mer. Rice är nämligen ofta riktigt bra, men tyvärr får han bollen alldeles för sällan. Noterbart i övrigt är att WR Torrey Smith förlorade sin bror i helgen och det är osäkert om han kommer delta.

I Patriots kan det vara intressant att hålla ett öga på Wes Welker. Om det nu är möjligt det vill säga. I en klubb som gått över till ett system med att stundom ha två TE på planen, har behovet av Welker minskat betänkligt. Att han kan uppvisa statistik såsom att han är den reciever i NFL som fångat mest bollar under de senaste åren hjälper inte. Han är fortfarande nummer 3 på den positionen enligt coach Bellichick. Problemet är att han själv vill vara nummer 1, framför allt när vi pratar om lönekuvertet. I dagsläget bör det poängteras att Aaron Hernandez (TE) är skadad och således är det troligt att Welker får mer speltid ikväll.

Eftersom det är kul att gissa tror jag att Patriots vinner med 21-17.

Steve Sabol 1942 – 2012

Den 18 september förlorade den amerikanska fotbollen ett av sina riktigt stora namn. Steve Sabol var aldrig en framgångsrik spelare eller ledare, men har påverkat idrotten långt mer än flertalet andra. Tillsammans med sin far Ed Sabol så bildade han nämligen 1962 det som skulle bli NFL Films.

För oss svenskar är det svårt att föreställa oss hur mycket det här arbete har påverkat det amerikanska folket. Alla har vuxit upp med NFL Films, och det är NFL Films som givit dem minnena från sporten de älskar. Alla amerikaner var av naturliga skäl inte med när t.ex. Bart Starr var Packers stora hänförare, men genom NFL Films har de ändå fått inblick i hans, och andra gamla hjältars, insatser för sporten.

[quote_right]”Steve’s legacy will be part of the NFL forever. He was a major contributor to the success of the NFL, a man who changed the way we look at football and sports, and a great friend.”

Roger Goodell
[/quote_right]

Vidare var NFL Films även med att forma den tekniska utveckling för idrotten överlag, för det var t.ex. genom deras filmer som vi fans fick se super-slowmotion, spelare/ledare med mikrofoner m.m. Enklaste sättet för oss här hemma att greppa NFL Films inverkan är troligtvis att idag ”googla” Ed Sabols namn, och läsa hyllningarna till hans minne som varenda amerikanska tidning av rang publicerat de senaste dagarna. Passa då samtidigt på att botanisera lite i NFL Films enorma arkiv. Många klipp finns på YouTube eller i vårt videoarkiv, såsom t.ex. det här klipper om The Ice Bowl där bl.a. Steve Sabol själv medverkar. Ni som har tillgång till NFL Gamepass har naturligtvis en uppsjö av material att spana in där.

Förra året hyllades Steve Sabols far Ed för sina insatser inom sporten då han invaldes i Pro Football Hall of Fame. Steves namn kommer säkerligen hamna där inom kort med.

A football life: Ray Lewis

Ett litet tv-tips är att spana in NFL Films serie ”A Football life”. Förra året gav de oss en inblick Bill Belichicks liv, och i år är det Ray Lewis tid att skärskådas. Som ni märker av klippet nedan är det lite svårt att få tag på materialet. Källor såsom tenyardtorrents.com kommer säkerligen ha materialet inom kort, men eftersom vi gärna vill vara på den lagliga sidan tar vi gärna emot tips på andra sätt att se den här dokumentären. NFL Gamepass?

http://www.youtube.com/watch?v=oaUv39MWpXs

The Rich Eisen Podcast

I vår serie nedslag i diverse mediatips, har turen idag kommit till Rich Eisen och hans podcast. Eisen är 42-årig sportjournalist, bördig från New York, som idag är NFL networks stora ankare/programledare. Förutom den rollen har även sin egen podcast som ges ut på veckobasis. När programmet lanserades 2010 var det dessutom den första podcasten som NFL.com gav ut.

Programmet kännetecknas, i min mening, av ett mer europeiskt tempo. Oftast när man konsumerar amerikanska medier är det ofta ett högt tempo och en lätt skrikig ton. Så är dock inte fallet med Rich Eisen Podcast. Tempot här är synnerligen lungt och beskedligt.Som exempel kan det nämnas att jag ofta lyssnar på podcasts i bilen, på vägen till jobbet. En resa på 7 minuter. Under den perioden som hinner Rich Eisen inte mer än introducera programmet. Konkurrerande podcasts såsom ”The best of Mike and Mike in the morning” hinner bränna av summeringen av gårdagen och dessutom bli arga på varandra. Nu är visserligen det sistnämnda en nerklippt show, men det ger ändå en bra inblick i de olika stilarna som erbjuds.

Nu är inte min mening att klanka ner på Rich Eisens stil. Hans lugn är, som sagt, många gånger ett välkommet avbrott i mediabruset. Den kanske allra största behållningen med hans podcasts är dock gästerna. Då många konkurrenter nöjer sig med gäster från sportvärlden, tar Eisen in gäster från alla möjliga håll. När man själv tröttnat på alla de otaliga ”experter” som TV-kanalerna slänger fram är de ganska skönt att få höra vad kändisar såsom Alec Baldwin, Matt Damon, Adam Carolla, Rob Love, Brian Williams (Nyhetsankare på NBC med skön humor) m.fl. tycker om veckan som gått. Rich Eisens podcast är för övrigt ett forum där Jim Brockmire dyker upp ibland. En legend i branschen. Här är ett klipp där han sammanfattar december månads höjdpunkter.

Podcast: Stitcher Radio – Stitcher, Inc. Finns även för Android. Podcasten finns även tillgänglig på The Rich Eisen Podcast
Hemsida: http://richeisen.nfl.com/