En bra kväll att vara kicker

Söndagens matcher bjöd på i stort sett alllt som gör NFL till en sådan fantastisk underhållning. Långa spektakulära spel, känslor, överraskningar men framför allt spännande matcher. De som t.ex. följde Eagles och Ravens på TV10 fick definitivt sin beskärda del av den biten. Efter nästan 3,5 timme stod Eagles som segrare i en match som skiftat ansikte flera gånger om. Kanske inte så välspelad, men mycket spännande.

Matchen på 10:an var inte unik, uan på flera håll var det likadant. Tajta, jämna matcher brukar leda tll att en ofta bortglömd spelarkår får stå i rampljuset. Nämligen lagens kickers. I Ravens – Eagles hamnade fokus på Baltimores Justin Tuck. Dels för den jämna matchen, men egentligen mest för att han ersatt Billy Cundiff efter att dennes snedspark grusade alla Baltimorefans drömmar om Super Bowl tidigre i år. Ravens ledning var dock säkerligen nöjda med sitt val (Tuck) efter att han satt 3 av 3 field goal. Samtliga från ca 50 yards.

Cundiffs ande kom även att sväva över mötet mellan Patriots och Cardinals. Det var på just den arenan som han missade. Patriots kicker Gostowski gjorde egentligen ett ganska bra jobb eftersom han satte 4 field goals under matchen. Tyvärr missade han sitt femte, och sista, försök när Patriots skulle avgöra matchen. Nu blev det istället en snöplig förlust för Patriots. Nämnvärt i sammanhanget var att missen skedde mot samma målställning, och på samma sätt (”wide left”) som Cundiffs beryktade försök.

Tyvärr när det gäller kickers är det ofta att de blir ihågkomna genom sina misstag. Tidigare nämnda Cundiff är ett utmärkt exempel på detta. Hur många kunde namnge honom innan? En som däremot gjort sig känd för positiva saker är Colts Adam Vinatieri. Eller vad sägs om att ha avgjort två Super Bowls (för Patriots)? I söndags var det inga bucklor på spel, men Vinatieri visade återigen kvalité genom att sätta 3 av 3 field goal. Det sista gav dessutom Colts segern mot Vikings. Vinatieri kommer bli ihågkommen som en av de största genom tiderna inom sitt område, och är ett levande bevis på hur viktigt det är att ha en god kicker i sitt lag.

Bilden till texten föreställer dansken Morten Andersen som är den som gjort flest poäng i NFLs historia. Även han kicker.

Joe Flacco – Jakten på titeln "elite"

Inför säsongen pratades det mycket om alla rookies som skulle få chansen från start. På grund av Andrew Luck och RGIII gick det inflation i ämnet och ett tag kändes det nästan som om alla lag ville ha sin egen rookie-QB. De quarterbacks som redan fanns på marknaden glömdes lätt bort, och fokuset låg helt på dessa nya rekryter som skulle ta över ligan. När vi nu väl summerar premiäromgången kan vi se att dessa QBs presterade med synnerligen varierande kvalité, och diskussionen kring dessa pojkar har, av naturliga skäl, avtagit markant.

Några som dock presterade oerhört bra var två QBs i ”mellankskiktet” i ligan. Killar som tidigare visat att de kan spela bra men som saknat det där sista kvalitén och jämnheten för att bli omnämnda ihop med de allra största stjärnorna i ligan. Spelarna jag tänker på är Matt Ryan (Falcons) och Joe Flacco (Ravens) som båda på ett imponerande vis förde sina lag till seger senaste helgen.

Medan Atlanta tar sig an Denver Broncos åker Ravens till Lincoln Financial Field i Philadelphia för match mot Eagles. [quote_right]“Pay him whatever he asks for…Pay the man. Hear that Steve? (Bisciotti, ägare av Ravens)[/quote_right]På en presskonferens i veckan var det uppenbart att Flaccos framfart i vecka 1 inte lämnat någon oberörd. På en (ledande?) fråga om ”hur skrämmande bra” Flacco egentligen är, svarade coachen John Harbaugh att ”skrämmande bra” verkligen var rätt ord i det fallet. Han fortsatte sedan att ösa superlativ över sin QB, och avslutade med att kommentera Flaccos kommande kontraktsförhandlingar med att det bara var för klubben att betala vad killen vill ha. Så enkelt var det.

Även om, som sagt, Flacco befunnit sig i någon slags mellanskikt bland QB i ligan är det lätt att ha förståelse för John Harbaugh. För det första så skadar det inte att ”love”-bomba sin quarterback, och för det andra har Joe Flacco ändå vid flertalet gånger visat att han har en oerhörd kapacitet när det väl fungerar. Jämfört med kollegor såsom Matt Ryan, Jay Cutler, Tony Romo m.fl., som befinner sig i en liknande sits, har han ändå presterat i slutspelsmatcher. Något som de andra haft stora problem med. Förra året var Ravens trots allt bara en snedspark ifrån Super Bowl, vilket i sig hade höjt Flaccos renomé ytterligare. Det stora hindret i jakten på högre status är troligtvis förmågan att bibehålla en hög nivå i match efter match. Om han kan lyckas med det, har han alla chanser att leva upp till sin coach entusiastiska utspel.

Flaccos jakt på jämnhet följer ni på TV110 ikväll med start klockan 19.00.

Packers vs Bears – Slagsmål, frisparkar och ett kylskåp

Inatt är det dags för ett av de största hatmötena i NFL. Bears och Packers går tillbaka långt i tiden och historien är full av bråk och andra minnesvärda (?) incidenter.

Vad vore ett möte mellan bittra rivaler utan några riktiga slagsmål. Packers och Bears har inte direkt legat på latsidan där. T.ex lyckades 1924, Bears Frank Hanny och Packers Walter Voss bli de första som fick matchstraff pga slagsmål i NFL. Finns således många sätt att hamna i historieböckerna på.

Andra minnesvärda händelser inkluderar ”the Free kick game” från septemeber 1964 där Packers coach Vince Lombardi åberopade den mycket ovanliga ”Fair catch kick rule”. Regeln går ut på att om inte väljer att returnera (Dvs man bara fångar bollen och sätter ner ett knä, ”fair catch”) motståndarens punt, så har man rätt att gör ett fiel goal försök direkt därefter. Regeln är inte automatisk utan coachen måste åberopa den. Anledningen till att den inte syns så ofta är att lagen sällan är inom field goal-avstånd efter en punt. Dessutom skall laget vara i tidsnöd på något sätt. I det nämnda fallet var just Packers det och påkallade regel strax innan halvtidspausen. Packers satte field goal-försöket och matchen blev ihågkommen som ”The Free kick game”.

1985 tjänade mötet mellan lagen som en plattform för att introducera en ny jätte till idrottens fans. Personen ifråga var legenden William ”The Refrigerator” Perry som fått sitt smeknamn på grund av sin nätta kroppshydda på 158 kg (350 lbs). De speciella med den här matchen var att Bears coach Mike Ditka hade kommit på att det kunde vara en bra idé att använda ”The Fridge” som fullback i goalline-situationer. Idén var lysande och Perry plöjde vägen för Walter Peyton (RB) med lättthet. I andra halvlek fick han till och med glädjen att springa in med bollen själv. Matchen slutade med segern till Bears, och ”The Fridge” var namnet på allas läppar dagen därpå.

Ikväll kanske vi inte kan räkna med att allt de gör kommer hamna i historieböckerna, men matchen har alla förutsättningar för att bli riktigt bra. Packers har onekligen pressen på sig efter förlusten mot 49ers i första matchen. Att starta säsongen 0-2 skulle vara katastrof för Rodgers mannar.
Själv tror jag på Packers (den här veckan med), av den enkla anledning att jag borde få rätt någon gång. Hur tror du det slutar?

Pick six-porr

Finns det något bättre än en interception som tas hela vägen till en touchdown? Knappast. Bara att veta att chansen/risken för interception finns gör att matcher sällan känns helt avgjorda (om man inte heter Buffalo Bills då) och lägg till en lyckad onside kick på det och ett 14-poängsöverläge är snabbt försvunnet.

Helgen bjöd på ett gäng riktigt fina pick six-spel, kanske på grund av ringrostighet i samspelet mellan QB och offense, eller kanske för att NFL fortsätter att gå mer och mer mot passningsspel än springspel. Jay ”Interception Machine” Cutler lät inte ens Andrew Luck komma in på planen för Colts innan Bears låg under med 7-0. Fabulöst nördig genomgång bjuds det på här (personligen tycker jag det räcker med att säga ”Jay Cutler var pressad” för att ha en adekvat analys av situationen).

Ed ”Interception Machine” (ja, de har faktiskt samma smeknamn…) Reed stod som brukligt är mot Bengals (han har nu tio stycken) för en INT som han omvandlade till en pick six. Han slog samtidigt Rod Woodsons gamla interception return yards-rekord på 1483 med nya 1497.

Omgångens utmärkelse går dock till Tracy Porter. Dels för att det var den snyggaste och för att det definitivt avgjorde matchen men framförallt för att det var Ben ”Sexual Assault Machine” Roethlisberger som stod för passningen. Jag ber om ursäkt till alla Steelers-fans men att se Ben göra bort sig i ett matchavgörande skede är något av det mysigaste som finns.

Inatt finns en god chans till nya pick six. I och med att NFL tydligen tycker det är en bra idé med matcher mitt i veckan redan från första omgången den här säsongen så kan man se Packers-Bears-mötet och vi vet ju alla hur BJ Raji rullar mot Bears (tredje eller fjärde gången jag länkar till det klippet på den här sidan nu? Hursomhelst är det min favorit-pick ever).

Jim Brockmire

I vår serie artiklar om kända röster inom amerikansk fotboll har vi kommit till en sportjournalist som primärt gjort sig känd som en stor kännare av baseball. Nämligen Jim Brockmire.

EXTERN VIDEO – Jim Brockmire – A legend in the booth (kort introduktion)

Hans legendariska status inom baseballen borde på sätt och vis diskvalificera honom för vår sida, men likt många andra i hans bransch (såsom t.ex Joe Buck) är han även en allätare som stundom även utalar sig om sporten vi alla älskar. Under säsongen som var kunde vi bl.a. höra honom som gäst hos Rich Eisen i dennes podcast. Där bjöd han bland annat på sin analys av Tim Tebow.

[quote_box]”I do love watching Tim Tebow play. He combines the fiery leadership of Ray Lewis with the throwing ability of … Ray Lewis.”[/quote_box]

Mer klockrent än så blir det inte. Som videon ovan visar har Jim Brockmire ett dunkelt förflutet och alla vi på tenyards.se blev mycket glada över att höra honom ”i etern” igen hos Rich Eisen. Även om TV-bolagen lär hållla honom i karantän ett tag till så får vi ändå hoppas att de till slut förlåter denne legend. Idrotten behöver sina kommentatorer, och speciellt personer som Jim Brockmire som fortfarande kör sin Old School-stil. För visst hade det varit underbart att få höra den klassiska frasen ”Vilmer Valderaaama!!!!” efter en rejäl tackling i NFL? Eller varför inte:

[quote_box]”Stick me in some kind of Italian boat cause that ball is GOOOOOONE-DOLA”[/quote_box]

(Jim Brockmire är en fiktiv person, spelad av Hank Azaria. Mannen bakom flera minnesvärda biroller och tillika många av rösterna i Simpsons)

Vi tippar BigTen och PAC12

Nu har de där två första veckorna avklarats i college. Blir alltid en hel del 50-0 matcher när de starka skolorna möter Division 2 skolor. Det roliga är att det nästan varje års bjuds på en del ordentliga skrällar, vad sägs om UL-Monroes seger mot Arkansas eller Oregon States seger mot Nebraska? Diskussionerna går alltid varma under de första veckorna om man ska schemalägga att de tunga skolorna möter lilleputt skolor, visst det är väl inte så där jättekul att kolla en match där Alabama vinner mot Savannah State med 80-0. Men just för att det är så oerhört roligt att se den gången då faktiskt den lilla Goliat besegra kung David tycker jag matcherna ska vara kvar. Vad tycker ni?

Big 10

Är väl den divisionen som efter SEC bjuder på mest bredd när det kommer till talangfulla skolor. Vi kan väl direkt räkna bort Indiana och Minnesota som inte håller måttet. Northwestern och Illinois är väl inte med och hotar och Purdue och Iowa känns väl inte riktigt där, men då har du ändå 6 lag som kan ta det. I år har du bara en av divisionerna som är intressant, i Leaders division har du Penn State och Ohio State som inte får spela Bowl eller mästerskapsmatcher vilket gör Wisconsin till storfavorit i divisionen. I Legends har du vad jag ser det ett trelags race mellan Michigan, Michigan State och Nebraska. Nebraskas offensiv såg riktigt trevlig ut sist medans Michigan States försvar är bland det bästa i landet och trotts en förnedrande förlust mot Alabama kan man aldrig räkna bort Michigan.

Big 10 Championship Game: Wisconsin – Michigan State
Big 10 Mästare: Michigan State
Överraskning: Purdue
Besvikelse: Penn State
Årets Defensiva Spelare: LB Denicos Allen (Michigan State)
Årets Offensiva Spelare: RB Montee Ball (Wisconsin)

PAC 12

PAC är den divisionen jag har svårast att läsa av, man har ena stunden lag som totalt kör över vilket motstånd som helst, nästa vecka förlorar man mot ett av bottengängen i samma division. USC är den självklara favoriten här. Man har landets bästa offensiv och ett riktigt bra försvar att backa upp med. Kittlas nästan i magen när jag tänker på kombinationen QB Barkley och WR Lee och Woods. Lagets ända svaghet är att man tack vare tidigare bestraffningar är väldigt tunna, går några spelare sönder har man inte ersättare till dem. Den solklara tvåan här är offensivglada Oregon som i år även verkar ha ett försvar som kan ta över ifall Black Mamba och killarna i anfallet har en off day. USC ska kunna jogga hem South Division med ULA och Utah på medaljplats bakom, Oregon gör samma sak i North lite tätare följt av Washington och Stanford, möjligtvis även Cal.

PAC12 Championship Game: USC – Oregon
PAC12 Mästare: USC
Överraskning: UCLA
Besvikelse: Utah
Årets Defensiva Spelare: DE Dion Jordan (Oregon)
Årets Offensiva Spelare:QB Matt Barkley (USC)

Utvärdering av Viasats nya sändningar

Igår (söndag) var det då dags för NFL att dra igång på riktigt, och i och med det även Viasats NFL-söndagar. Mycket var nytt, många var åsikterna men var det ett steg i rätt riktning?

Viasat har i år valt att satsa lite extra på sändningarna från NFL. Bl.a. med en riktig studio, fler matcher (även i HD) och en s.k ”redzone-feed” som ger oss tittare höjdpunkterna från de övriga arenorna. En nyhet som var helt suverän i min mening, och som gör att tittaren får ett större grepp om vad som händer i ligan.

Den nyhet som dock vållade allra mest snack var att sändningarna numera har svenska kommentatorer. För dem av er som inte följer #nflse taggen på Twitter var det till en början upploppsstämning på inläggen, och varken Viasat eller kommentatorerna (Magnus Dahlbom/Carl-Johan Björk) var vatten värda. Kritiken var, i min mening, till viss del befogad, men samtidigt var det här första sändningen för året och de kommer säkerligen bli bättre framöver. Dagens roliga överraskning var Hamish Mabon och Stefan Björkman som kommenterade mötet mellan 49ers och Packers. Dessa två var mycket bra, och uppvisade oerhört bra kunskaper om det mesta. Ända kritiken där är möjligtvis att de var aningen lågmälda. Ibland skulle det vara kul med lite mer inlevelse.

Trots den massiva kritiken tror jag att Viasat tar det hela med ro, eftersom den här reaktionen inte direkt kan komma som en överraskning för dem. Frågan är snarare när, eller om, kritiken lägger sig framöver? Vad gör de då? Dessutom sänds matcherna med orginalljud på Viaplay.se och Viasats HD-kanaler, vilket gör att de som vill ha amerikanska kommentatorer kan välja de källorna. Någonstans finns det en bra tanke med deras upplägg, på så vis att om vi vill sprida sporten i Sverige krävs det att vi gör den lättare att ta till sig. Om ett ökat intresse kräver att kommentatorerna pratar svenska så är i alla fall jag villig att göra ett försök. Visst har Viasat mycket att lära, men samtidigt får vi ge dem lite tid att bli varma i kläderna.

Vad tycker du om Viasats nya upplägg?

Inför 49ers – Packers

Chansen känns överhängande att det mycket väl kan vara den kommande NFC Finalen som vi får en försmak av ikväll. Båda lagen ser minst lika starka ut i år, och bägge sidor har arbetat väl med att att förstärka de sidor i laget som tidigare känts lite tunna.

Packers segertåg och ”självklara” plats i Super Bowl förrra säsongen fick som alla vet ett plötsligt slut i mötet med Giants i slutspelet. Det som var uppenbart i den matchen var att Packers hade stora problem att få tag på Eli Manning. Problemet var tyvärr ingen tillfällighet för den matchen, för om man tittar på statistiken från förra säsongen var Green Bays försvar bland de sämre i ligan. Saken var bara den att Aaron Rodgers, och hans offensiva mannar, oftast dolde det här bra genom att vara hyperproduktiva och knappt lämna över bollen. När säsongen väl summerades kvarstod dock faktumet att försvaret behövde förbättras. I draften i satsade de stort på försvaret och bl.a. plockades Nick Perry (USC) och Jerel Worthy (Michigan State) in för att stärka den defensiva linjen. Nu gäller det bara att vänta och se hur alla dessa nya defensiva bitar, förhoppningsvis, faller på plats. Packers är dock i den trevliga sitsen att de inte ”behöver” ha ligans bästa försvar. De behöver bara stoppa blödningen en aning. Resten tar Aaron Rodgers hand om.

49ers situation är snarare det motsatta på alla plan. Försvaret är lagets signum och spelade fantastiskt under hela förra säsongen. Ta gärna en extra titt på spelare såsom Aldon Smith och Patrick Willis som lär sätta press på Aaron Rodgers. Lagets anfall är dock mer anonymt och leds av doldis i form av Alex Smith. I motsats till Packers är passningar en ovanlighet i San Fransisco. Istället förpassas bollen framåt via marken genom Frank Gores löpningar. För att ta det där sista steget mot mästartiteln har dock 49ers investerat lite i goda recievers. Det här för att ge Alex Smith (QB) lite fler vapen och således diversifiera anfallet en smula. Att plocka in just Randy Moss och Mario Manningham (Super Bowl-hjältem) kan säkerligen många experter ha åsikter om, men för 49ers är det onekligen en klar förbättring till ett redan mycket bra lag. Fjolårssäsongen ledde trots allt nästan till Super Bowl.

Personligen tror jag att Lambeau Field kommer vara tungan på vågen för Packers, som vinner med 21-17. Hur tror det slutar?

Vi tippar SEC och Big12

Mitt i all hysteri kring NFL starten och vilka man har i vilket fantasilag etc så är ju som bekant redan college säsongen inne på vecka nummer två. Vecka 1 bjöd i vanlig ordning på en rad intressanta detaljer och en hel del ringrostiga idéer från spelböcker runt om i landet. Då jag älskar att gräva ner mig så djupt i collegeträsket så det är mer eller mindre omöjligt att sig ur det igen tänkte jag bara fukta folks läppar lite med vad jag såhär en och en halv vecka in tror om framförallt BCS divisionerna. Först ut divisionen med stort D samt den senaste divisionen som inte var SEC som kunde flagga med en nationell mästare.

SEC

`Bama såg så bra ut mot Michigan att jag bara ville slänga mig på datorn och panikboka en biljett till Tuscaloosa. Laget blev av med nio defensiva startspelare i draften i år och visar mot Michigan upp ett försvarsspel som såg lika bra ut, om inte bättre än det förra året. Naturligtvis håller jag Alabama som favorit i SEC.

I västra divisionen utmanar ett alltid slagkraftigt LSU med kanske landets näst bästa försvar och Arkansas som i vilken annan division eller konferens hade varit en solklar favorit. Man har ett ruggigt bra anfall med QB Tyler Wilson och RB Knile Davis.
I öst känns det som ett race mellan Georgia och South Carolina. Georgia har egentligen allt vad som krävs för att lyckas med en fantastisk QB i Murray och ett riktigt bra försvar. Gamecocks har en spännande offensiv med en av landets hetaste RB’s i Marcus Lattimore, i försvaret känns det lite tunnare men man har ändå en spelare som DE Jadeveon Clowney som är en av landets mest lovande försvarare.

SEC Championship Game: Georgia – Alabama
SEC Mästare: Alabama
Överraskning: Tennessee
Besvikelse: Texas A&M
Årets Def. Spelare: LB C.J. Mosley (Alabama)
Årets Off. Spelare: QB Aaron Murray (Georgia)

Big 12

Texas defensiv var bra nära ’Bamas, men då mötte man också ett betydligt sämre lag i Wyoming. Oklahoma State får klara sig utan både Weeden och Blackmon, men enligt experter är det systemet och inte spelarna som vinner lagets matcher. Trots en ganska trött match senast är det Oklahoma Sooners som är favoriter med ett i stort sett komplett lag med gott om bredd. Största utmanaren är nykomlingen West Virginia som tillsammans med Oregon har ett av landets vassaste offensiva system, Dana Holgerson är galen när det kommer till den biten.

Big 12 Mästare: West Virginia
Överraskning: TCU
Besvikelse: Baylor
Årets Def. Spelare: SS Kenny Vaccaro (Texas)
Årets Off. Spelare: WR Tavon Austin (West Virginia)

Vi tippar årets säsong

Vad vore en säsongsstart utan listor och spådomar. Vi på tenyards.se vill självfallet inte vara sämre utan har beordrat alla på redaktionen att lista sina Super-Bowl Kandidater (ink. vinnare), årets överraskning, årets besvikelse samt årets rookie. Håll till godo.

Fråga:
Rikard:
Per:
Lars:
Super Bowl
Säsongens Super Bowl-möte kommer stå mellan New England Patriots och Green Bay Packers för er som inte visste det och Green Bay kommer plocka med sig pokalen hem från Mercedes-Benz Superdome i New Orleans. AFC ser svagare ut än på länge med Jets i försäsongskris, Steelers utan föryngring och med skador på det och ett Ravens som alltid borde vara bättre än vad de faktiskt är framåt slutspelstider. Kvar blir bara Patriots som på samma sätt som förra säsongen smyger sig fram till finalen. Väl där blir Packers som sagt för svåra. Det är lätt att glömma hur löjligt bra Packers och Rodgers var i slutet av SB-vinst-säsongen och man fick faktiskt bara stryk två gånger förra säsongen. Packers har inte blivit sämre sen dess och en liten och feltajmad formdip räcker inte för att bli av med favoritskapet.
Delar Rikards uppfattning om att det kommer stå mellan Packers och Patriots i år, men för att vara lite annorlunda tror jag att Patriots står som segrare när allt är över. I AFC känns det som det hårdaste konkurrenterna till konferenstiteln är Ravens och Steelers. Eftersom jag har en liten lätt aversion mot Big Ben tror jag att Ravens kommer bli den allra hårdaste konkurrenten, och hade de inte varit för Billy Cundiff hade de varit förbi Patriots redan förra året. I NFC är det som vanligt sjukt jämt. Finns egentligen många om budet, men Packers har lagt mycket krut under ”offseason” på att förstärka försvarsleden. Förra året var det bland de sämre försvaren i ligan, men kan de bara stoppa blödningen en aning så räcker Aaron Rodgers & Co offensivt oerhört långt.

Vill ju så gärna säga något annat än Steelers här, men det känns som Ravens hade sin chans förra året, tror inte riktigt Patriots orkar hela vägen i år så jag kör på Steelers.
Man har en trygg QB, bra receiver och en helt ok offensiv linje. Steelers försvar har jag lärt mig sen länge att inte ifrågasätta. Jag tror dock det är mycket möjligt att man hamnar bakom Ravens i AFC North men väl i slutspel är revanschlusten efter förlusten mot Broncos stor. Sen sitter man ju inne med en riktigt fin vinnarkultur i stålstaden. Vilka möter man från NFC då? Tror inte 49:ers fixar det och även om Eagles blir farliga i år och slaget om Pennsylvania varit nått så tror jag Packers tar sig hela vägen i år. Rodgers är så förbaskat bra och har väl en full hand med recievers att passa till, men försvaret måste funka bättre. Väl i Super Bowl är det slantsingling där Rogers passar till Nelson för den vinnande td:en.

Överraskning
Säsongens överraskningslag blir Cincinnati Bengals. Visst, Bengals var
bra och överraskade många förra säsongen men denna säsongen kommer både offensiv och defensiv vara mer samspelta. Andy Dalton och AJ Green funkade ju helt OK ihop säsong ett och kommer inte vara sämre i år. Cedric Benson är borta och ersatt av BenJarvus Green-Ellis vilket jag inte ser som ett nedköp. AFC North är en hård division med Steelers och Ravens (plus Browns då) och förra säsongen klarade man sig vidare genom en wild card-plats men i år blir det faktiskt divisionsseger.
Jag tror att Chicago kan bli en trelig överraskning i år. Forte (RB) verkar äntligen ha fått ett kontrakt som han verkar skapligt nöjd med. Dessutom lyckades Bears med att byta till sig (Dolphins) Brandon Marshall mot två backar läsk (eller något liknande). Slutligen tror jag att Jay Cutler kanske äntligen kan få lite respekt i Chicago. En respekt han faktiskt förtjänar. Hörde en elak tunga på radio häromdagen som sade att Cutlers skada förra året var det bästa som kunde hända honom och laget. För då insåg alla att utom honom som sög de rätt duktigt. Tror att Bears blir tvåa bakom Packers och tar sig till slutspel.
Kansas City Chiefs blev förra året tidigt av med både RB Jaamal Charles och suveräne SS Eric Berry, sen gick även QB Cassel sönder och laget var torts detta faktiskt riktigt nära att ta sig till slutspel. Visst, med facit i hand kanske just Cassels skada hjälpte mer än nått då Orton gick in och gjorde ett fint jobb. I år är man hyfsat hela och har dessutom finare bredd offensivt med RB Hillis och WR Baldwin mer utvecklad. Man har tappat CB Carr till ’Boys men CB Flowers är kvar i ett fint försvar. Jag tror mer på 2010 års Chiefs än 2011’s. Sen kan de ju smyga fint i bakvattnet bakom Broncos och Chargers.

Besvikelse
Det känns som att Jets haft en så dålig försäsong att det inte ens är en besvikelse om säsongen går åt skogen. Säsongens besvikelse blir istället Chicago Bears. Den heliga treenigheten av Cutler, Forte och Urlacher har tagit en hel del stryk genom åren och börjar bli allt mer skadebenägna. Ersättarna övertygade inte direkt förra säsongen och ännu ett missat slutspel känns överhängande.
Har svårt att riktigt hitta en besvikelse eftersom jag inte tror att något ”stort” lag kommer prestera oerhört negativt i förhållande till sina förväntningar . Däremot är jag lite tveksam till Peyton Mannings framtid i Broncos. Allt beror naturligtvis på vad man har för förväntningar, men kan han verkligen komma tillbaka på samma nivå? Kommer hans kropp att hålla när det verkligen gäller? Kan Denver göra en hygglig säsong? Ja, självfallet, men det finns alldeles för många tveksamheter för att jag skall tro på det projektet. Nämnvärt i sammanhanget är underteckand är ett stort fan av Manning.
Vet inte riktigt hur mycket man väntar sig av Jets men det känns som den röran inte kan sluta på något annat sett än i moll. Detroit Lions tror jag kommer få det tufft i år efter att ha gått framåt de sista åren, Nick Fairley verkar vara en bust och deras försvar är inte så imponerande. Stafford till Megatron är ju magiskt men sen ser jag inte så mycket plus hos Lions för att klara ens ett Wild Card i en av de tuffaste divisionerna.

Årets Rookie
När man har så dålig koll på college football som jag så står den här utmärkelsen mer eller mindre mellan RG3 och Andrew Luck. Jag ska därför inte försöka mig på något mer avancerat och välja en samoansk nose tackle bara för att impa. Valet faller på Robert Griffin. Redskins passar hans spel bra och hans fysiska spelstil är inte heller så beroende av att allt är perfekt synkat i offensiven vilket alltid gör det lättare för en rookie. Att Colts offensiv plötsligt skulle funka så mycket bättre för att Luck är där tror jag helt enkelt inte på. Curtis Painter (att det namnet ligger kvar i minnet är intressant) var faktiskt inte helt usel men större delen av resten av offensiven var det och när springspelet inte heller funkade gick det ju som det gick.
Det här är egentligen en fråga som är vigd åt vår kollega Lars. Precis som Rikard är jag inte någon större kännare av säsongens rookies. Den ende rookie som jag egentligen sett nämnvärt mycket av är Luck. Jag undrar dock om inte Colts kommer vara ganska nöjda i februari efter en säsong som varit hygglig, inte mer, men som ändå visade att det gjorde rätt val i draften när de valde Luck. Personligen tror jag dock att omgivning kommer hämma Luck i strävan titeln som årets rookie. Den går nog istället till Cleveland Browns Trent Richardsson som jag tycker verkar mest spännande, om han bara får vara hel. Anledningen till det är troligtvis bara att jag är så trött på att höra om Luck o RGIII.
Glöm Andrew Luck och RG3, de kommer självklart prestera. Jag tror fortfarande på Luck mer än Griffin, men inte tillräckligt för att bli årets rookie. Jag väljer istället en linebacker från Boston College. Luke Kuechly var ruggigt bra i ett svagt BC förra året och har under försäsongen redan sett ut som en given ledare i Carolina Panthers försvar. Först Cam Newton och sen Luke Kuechly, varför inte? Ska jag plocka en offensiv också så blir det till att välja en RB, antingen den förre Boise State spelaren Doug Martin i Buccaneers men mer troligt ’Bamas Trent Richardson i Browns som kommer få ordentligt med jobb direkt.