oktober 2012 – Tenyards.se

Avdelningen uppgivna QB

Ibland undrar jag om inte det lättaste sättet att skilja ”agnarna från vetet” bland dagens QBs är att ställa dem framför en mikrofon. Ni som såg presskonferenserna med Peyton Manning under sommaren förstår vad jag menar. Även om ett välsmort munläder inte har någon 100% korrelation med inidividens idrottskarriär, så är det ändå lätt att svepas med i Mannings karisma och intelligens.

På andra sidan spektret har vi under de senaste tiden fått se andra exempel på uppträdande. Jay Cutler som beter sig som en liten barnunge och vägrar erkänna sina fel, eller Newton och Vick som låter pressen gotta sig i deras egen uppgivenhet.

Newton fick sina rubriker genom att säga att han skulle sätta upp en förslagslåda där vem som helst kunde lägga sina idéer, eftersom han själv inte hade en aning om hur han skulle vända Panthers knackiga form. För att spä på sin egen orutin inför media passade han även på att i samma veva kalla en kvinnlig journalist för ”sweethart”, vilket känns aningen oprofesionellt.

Michael Vick visade härom dagen upp sina nedstämda sida när han lät deklarera att han minsann förstår om Andy Reid (coach) vill bänka honom, och att han minsann skulle stötta den nya quarterbacken.

Vad skall man göra åt QBs likt dessa? Skall vi glädjas över att de vågar visa upp en skörare sida, och visar att de minsann inte är så lätt att spela i NFL. Eller hämmar de bara lagets chanser att hamna på rätt väg igen? Personligen tror jag mer på det sistnämnda. Laget behöver en QB som ställer sig framför kameran och adresserar frågorna med ackuratess. Visst finns det utrymme för att erkänna sin misstag, men du kan inte bara rakt upp ner säga att du inte har en aning, och att du lika gärna sitter på bänken nästa match.

Tyvärr är livet inte så enkelt att de bara går att bänka en stjärn-QB. Ersättarna är trots allt ersättare av en anledning. Hur skulle det t.ex se ut om Eagles bänkar Vick till helgen? Vad sänder det för signaler? Att Andy Reid är oerhört modig, eller att han totalt gett upp allt hopp om laget och bara väntar på att få foten? Nej, håll fast vid era QBs. Skicka dem i mediaträning. Låt dem studera mästarna både på och utanför planen.

NFL i Europa, tillfälllig fest eller permanent lösning?

Ikväll är det dags för den årliga festen på Wembley (London) när St Luis Rams och New England Patriots brakar samman i vad som förhoppningsvis blir en minnesvärd tillställning. Matchen ingår i vad som NFL kallar International Series, och är ett led i ligans marknadsföringskampanj här i Europa. I dagsläget är det endast en match varje år som spelas här, men drömmen om ett, eller flera, permanenta lag i Europa har funnits sedan lång tid tillbaka. Frågan är väl främst om det verkligen finns ett underlag för en sådant projekt?

St Louis Rams, som spelar ikväll, skrev tidigare i år på ett kontrakt med ligan med avsikt att vara ”hemmalag” i Londonmatcherna under kommande 3 åren. Efter lite eftertanke valde de dock att bryta detta kontrakt i augusti då de upplevde att de ville fokusera mer på sin hemmamarknad och sina fans. NFL gick då vidare till ett lag i en liknande sits, nämligen Jacksonville Jaguars. Ledningen nappade på det här och således kommer Jags vara det återkommande laget under de kommande 4 åren (2013-16).

Ett lag i London låter självfallet väldigt spännande, men det innebär självfallet en hel del logistikproblem, för att inte tala om de stackars spelare som får leva med konstant jetlag när de flyger fram och tillbaka över Atlanten för matcher både ”här och där”. Tittar vi specifikt på Rams och Jags är de ingen slump att just de var de som nappade på erbjudandet om London. Anledningen till det här är att båda inte trivs på sin hemmaplan. För även om vi främst vill prata om den idrottsliga sidan av sporten, är ekonomin alltid ett ”nödvändigt ont”. Båda lagen verkar just nu på en dålig marknad, vilket gör att många experter tror att Rams/Jags kan vara några av de lag som är aktuella för flytt när NFL eventuellt etablerar ett lag i Los Angeles. En marknad som NFL idag inte är närvarande på, men som de gärna vill in på.

Just tanken om Los Angeles är troligtvis ligans primära projekt i dagsläget, och bör så vara. I alla fall enligt Cowboys gamle QB Troy Aikman som tror att ligan är arrogant i sina förhoppningar om Londonprojektet. För även om det är fest på Wembley idag, är det trots allt ett engångsevenemang. Ett permanent lag måste fylla läktarna 8 gånger per säsong, och slåss med giganter såsom fotbollens Premier League om fans och sponsorer. En inte alldeles lätt uppgift. Europa älskar trots allt sin fotboll och NFL bör istället prioritera sina satsningar på de ställen där intresset verkligen finns, t.ex. Los Angeles, menar Aikman.

Vad tror du? Är det rimligt att tro att ett NFL-lag i London skulle kunna fungera på permanent basis? Finns underlaget för det?

Patriots & Chargers: fuskare eller bara finurliga?

När resterande sportvärlden skriver om cyklister som gråter efter sina dopingbrott är det egentligen lite synd att dra paralleller till NFL. Även om det inte handlat om doping, har ändå en likande fråga väckts på flera håll under veckan som gått: Vart går egentligen gränsen mellan att utnyttja systemet till fullo och fusk?

Första fallet som vållat lite uppståndelse är Patriots utveckling av ”no-huddle offense” ((Tanken att hålla ett högt tempo i sina anfall genom att inte återsamlas grupp efter varje spel, utan bara ”köra på”. Fördelen är att motståndarna har mindre tid för byten och att gruppera sig.)) I matchen mot Broncos härom veckan lyckades det genom sitt höga tempo hålla Broncos bäste defensive spelare Von Milller utanför planen på 1/3 av spelen. Så fort han byttes ut, lät Patriots inte honom bytas in igen. Broncos hann helt enkelt inte innan Patriots ”snappade” bollen igen mellan spelen. Resultat var 171 yards när Miller var på sidlinjen.

Veckan efter mötte Patriots Jets som naturligtvis var förberedda, åtminstone muntligen. För är det några som gillar att anmäla Patriots så är det just Jets. Bl.a. åberopade man regelboken på så vis att försvaret har rätt att göra ett byte om anfallande lag gör ett. Problemet är bara det att Patriots är såpass snabba att man som motståndare inte hinner med. Jets LB Calvn Pace gick så långt att han kallade Patriots sätt att spela för ”borderline illegal”. Jets informerade även innan matchen att domarna kunde räkna med att Rex Ryan (coach) skulle ”ligga på dem”, och påminna om det här konstant. Vilket han säkerligen gjorde. Så fort slutsignalen ljöd i söndags, verkar dock ämnet glömts bort, och även ilskna spelare såsom ovan nämnda Pace kan kanske njuta av Patriots snabba spel framöver.

Ett annat gäng som hamnat under luppen är San Diego Chargers som är under utredning efter att Broncos bett NFL titta närmare på det handdukar som Chargers spelare använder sig av. Misstankarna här bygger på att dessa mystiska handdukar innehåller något klister som skall ge spelarna ett ”extra bra” grepp. Precis som handbollsspelare har. Om det här skulle vara sant så skulle det kunna vara förklaringen till varför Chargers leder ligan i minst antal tappade bollar.

Sanningen här ligger säkerligen någonstans mitt emellan. Chargers coach Norv Turner hävdar om att undersökningen mot dem berör en viss typ av handduk och ingen substans såsom klister. Fox Sport meddelar dock att de skall ha varit en incident på planen i Broncosmatchen där en av Chargers materialförvaltare hade varit på planen och fått en av domarnas ögon på sig. Domaren tyckte att något var skumt och bad att få titta på handduken. Materialaren vägrade då att lämna ifrån sig den, vilket slutade i ett visst tumult. Allt är i nuläget bara ”hörsägen” men Chargers skall nog inte vara alltför säkra att det här går helt obemärkt förbi hos NFL. Att som vissa amerikanska journalister måla upp det som en skandal av gigantiska mått är dock lite att ta i skulle jag tro. Den som lever får se helt enkelt

The Tuck Rule Game (2002)

När du tittar tillbaka på historien finns det ofta ett fåtal incidenter som, med facit i hand, hade en större inverkan på på historieböckerna än vad man då anade. ”The Catch” ((Joe Montana till Dwight Clark, NFC Championship 1982 kom sedermera bli markören för att Cowboys era slutade och 49ers startade)) från 1982 är ett typexempel på en sådan. I senare tid finns det liknande exempel på samma sak. En till synes liten händelse med stora konsekvenser.

Händelsen är tagen från en slutspelsmatch 2002, då Patriots besegrade Raiders efter ett synnerligen kontroversiellt domslut. I en match som dominerats av Raiders, hade Patriots närmat sig poängmässigt och behövde bara ett field goal på sin sista drive för att vinna. Alltig såg dock ut att vara över när Charles Woodson sänkte Tom Brady och orsakade en fumble. Alla förväntade sig att det vara Raiders boll, och de således skulle ta ett knä och avsluta matchen.

Videodomaren visade sig dock ha en annan uppfattning av sitaution, och ändrade beslutet under den s.k. ”tuck rule”. Den bygger på att om en QB för armen framåt i en passningsrörelse och tappar bollen skall det bedömas som ett ”incomplete pass”. Även om QB har avbrutit rörelsen för att ta in bollen till kroppen igen.

Bollen hamnade således i Patriots ägo igen, och de lyckades till slut med att sätta ett field goal. Något som tog dem vidare i slutspelet. Ett slutspel som skulle avslutas med att de kröntes som mästare. En del menar att den här incidenten, ”The tuck rule game” var starten av den era som Patriots hade/har under 2000-talet.

Patriots/Jets – rivalitet på hög nivå

Om vi pratar om rivalitet inom NFL kommer vi för eller senare hamna på ämnet Jets/Patriots. Kampen den emellan har funnits sedan urminnes tider, men allt har väl egentligen tagit en dimension extra de senaste 15 åren.

Den här nya ”eran” startade egentligen med att Patriots dåvarande coach, legenden Bill Parcells, började fungera allt sämre ihop med Patriots ägare Robert Kraft. Parcell, som precis hade byggt upp Patriots till ett storlag, tyckte att hans status och CV skulle ge honom rätten att fatta egna beslut rörande spelare och ledare i klubben. Kraft, likt många andra, ägare delade inte den uppfattningen fullt ut och schismen var således ett faktum. När Parcells kontrakt gick ut efter Super Bowl 1997 ((Patriots förlorade mot Packers)) valde han att skriva på för rivalen Jets. Patriots tyckte det hela inte hade gått rätt till och anmälde det inträffade till ligan som fick medla mellan parterna. Allting slutade med att Parcells gick till Jets och att Patriots fick 4 draft-val i utbyte. Några år senare snodde dock Patriots tillbaka Bill Belichick ((Tidigare ass.coach under Parcells)) som lämnat klubben ihop med Parcells. Där fick han dock direkt rollen som head coach, vilket skulle visa sig vara en mycket bra idé.

Tiden med honom vid rodret har varit helt fantastisk. Tyvärr har inte banden med Jets blivit lika fantastiska under den här perioden, utan snarare tvärtom. Största anledningen till det var ”Spygate” som rullades upp 2007. Jets dåvarande coach Eric Mangini hade tidigare jobbat för Patriots och visste att de brukade videofilma motståndarnas coacher för att försöka tyda deras kommunikation med spelarna. Något som inte är tillåtet av ligan. När väl lagen skulle mötas det här året anmälde Mangini deras agerande till NFL, vilket fick gigantiska efterverkningar. I media kallades Patriots brott för ”Spygate” och NFLs utredning visade att Patriots videofilmat motståndarnas coacher under flera år. Skandalen var ett faktum. Det hela slutade tillslut med rejäla böter för Patriots och Belichick. ((”Spygate” påminner till mångt och mycket om ”Bountygate” (New Orleans Saints), som rullades upp tidigare i år, på så vis att det var ett brott där många menade att Patriots åkte dit för något som alla andra också gör. En del menar också att vetskapen om vad de gjorde alltid kommer ligga som ett mörkt moln över deras Super Bowl-titlar.))

[quote_right]’Im not here to kiss Belichick’s … rings’.[/quote_right]Idag är relationen mellan lagen lite lugnare. Rex Ryan som numera leder Jets, gör dock ideligen försök att piska upp stämningen inför mötena. Mest klassiskt av alla hans citat genom åren, är det citat då han säger, fritt översatt, att han ”f** inte tänker åka till Boston och kyssa Belichicks Super Bowl-ringar”. I år var tonen inte lika hård, utan han nöjde sig med att förklara att ”…han vet, att de vet, att Jets kommer vinna”. Ganska fantasilöst, och troligtvis inte något som kommer hamna i historieböckerna.

Båda lagen är inför kvällens möte 0,500 och inget av lagen är nöjda med sin säsong än så länge. Patriots har bitvis visat att de är ett storlag, men kontinuiteten har inte funnits där. Jets har dock haft de än värre med otroligt mycket skador, och är, mer eller mindre glada om de får ihop full lag. Med tanke på hur de presterat är de troligtvis både glada och förvånade att de har lika bra facit som Patriots (och för övrigt alla andra lag i divisionen) inför vecka 7.

Matchen börjar 22.25, och sänds på TV10.

Tebow tar patent på "Tebowing"

Alla vi som tycker att Tim Tebow inte gjort något vettigt den här säsongen får troligtvis krypa till korset. Anledningen är att Tebow faktiskt lyckats med konststycket att ta patent på Tebowing. Dvs ställningen han ofta går ner i när han ber på planen. Ett knä i marken och knytnäven mot sitt huvud. [quote_right]“I knew it was something that was cool for me in the past; but it’s not something I do as Tebowing. It’s something I do that’s prayer for me and it got hyped as Tebowing[/quote_right]

Idén bakom patentent är inte ett led av extrem hybris utan är enligt Tebows reprentanter ett sätt att kontrollera ”budskapet” som det så fint kallar det. Fenomenet är egentligen ingen ny grej, utan har funnits med honom hel vägen från Florida till Jets idag. Allting kulminerade dock under fjolårssäsongen i Broncos då Tebows popularitet nådde oanade höjder. Webbsidor såsom Tebowing.com ((sidan visar personer runt om i världen som ”Tebowar”)) startades (av tredje part) och Tebowing-relaterade produkter började dyka upp för försäljning. Att Tebow nu äger ”begreppet” innebär troligtvis inte att vi får se en ny våg av produkter baserade på Tebowing utan snarare det motsatta. Om inte Tebow själv tjänar pengar på det, så skall ingen annan göra det heller.

Hemorrojder, kärlek och familjefoton

En av säsongens största överraskningar är Minnesota Vikings QB Christian Ponder. Från att vara ett vandrande skämt föregående säsonger, har han gått till att vara en habil QB som fått sitt Vikings på rätt väg igen. Men vem är då denne Ponder? Förutom basfakta som att han är född 1988 i Dallas, Texas, gjorde jag en google-sökning för att se vad som händer i grabbens liv just nu. För som vi alla vet så är Internet all kunskaps moder, och eftersom det är Lördag kan vi låta oss svepas med i googles länktips på temat Ponder. Oavsett kvalité.

Nyhet 1 – Ponder har tydligen roat sig på Twitter i veckan, Ponders lilla skämt bl.a. genom att lägga ut följande bild med texten ”Hope you are OK bud?”. Bilden sades vara tagen i OT Matt Kalils skåp. Personligen vet jag inte om det är smart att skoja med killen som skall bevaka din ”blinda” sida. Preperation H är för övrigt ett medel mot Hemorrojder.

Nyhet 2 – Det verkar inte bättre än att Ponder gått och kärat ner sig i en sportjournalist. Flickan ifråga heter Samantha Steele och jobbar för ESPN, och Ponder har i veckan konfirmerat sin civila status på Twitter. Kamrater och fans är naturligtvis glada för honom, och vissa menar att han kan ha hittat sin ”tight end” precis som Romo har Witten. Vad de menar med den typen av kommentarer är vi på redaktionen alldeles för väluppfostrade för att kunna förstå. Ms Steele verkar dock kunna kasta boll men är däremot sämre på att ta emot tacklingar som klippet visar.

Nyhet 3 – Skämtet i första punkten var för övrigt ett svar på Kalils tweet tidigare i veckan då han var vänlig att lägga ut bilder från familjen Ponders ”familjealbum”. Ett inlägg som Ponder själv besvarade med.
”I took pride in my Pilates classes at age 12”
Matt Kalil's tweet

Imorgon söndag återgår redaktionen till att återigen använda seriösa källor. Väl mött då. Huruvida Ponder är lika kär och glad nästa vecka låter vi vara osagt. Imorgon tar det sig an Arizona Cardinals. Ett Cardinals som kommer till spel utan QB Kevin Kolb.

3 förhastade slutsatser

Med en liga som känns mer jämn än någonsin känns det som ett tämligen omöjligt uppdrag sammanfatta vart vi står. Finns det överhuvudtaget några trender att luta sig mot när alla lag verkar ha spelat oavgjort med sig själva i sex veckor? Dessutom vore det kanske dumt att dra förhastade slutsatser innan vi är ens halvvägs? Men om jag måste så…

– Långsamt, långsamt vaknar de stora jättarna. När vi tittade till ligan för några veckor sedan var ”5 i topp” ((NFLs QB sorterade efter QB Rating)) full med ovanliga namn såsom Dalton, Kolb och Ponder. Tittar vi till samma lista nu leder Aaron Rodgers före P.Manning, RGIII, Big Ben & Matt Ryan. Mer som vi förväntat oss helt enkelt. Samtliga av de stora namnen har visat att de kan prestera, även om de ännu ej uppvisat kontinuitet. Kanske börjar lagen falla in den hierarki vi förväntade oss innan säsongen? Om så är fallet bör 49ers öppna vecka sju med en seger inatt.

– I en jämn liga är naturligtvis varje skada ännu mer förödande, och vissa har det tyvärr värre än andra. Texans, Jets och Ravens har t.ex. alla fått brottas med medicinska frågor allt mer. Jets har t.ex. använt defensiva spelare i offensiven och i Ravens är det också allmän sjukstuga. Legenden Ray Lewis (LB) och Lardarius Webb (CB) är borta för resten av säsongen, och spelare som Ngata och Reed verkar inte heller helt kuranta. Ett litet ljus i mörkret för Ravens är att Terrell Suggs eventuellt återvänder i spel i helgen efter sin långtidsskada. Trots det sistnämnda tillskottet känns det som om Ravens Super Bowl-dröm glider dem ur händerna i år med.

– Sen finns det alltid en grupp som inte behöver medicinska skäl för att utesluta sig ur Super Bowl-racet. Dallas Cowboys och Philadelphia Eagles är två bra exempel på det här. Vissa lag har bara något fundamentalt fel över sig. Det går inte att sätta fingret på vem eller vilka som man skall skylla på, men något bör göras. Frågan är bara vad? Värst är nog Cowboys som dominerade mot Ravens i helgen, men genom dålig hantering av klockan och allmän idioti lyckades de, helt enkelt, förlora den matchen med. Som vanligt, med Cowboysögon sett. Det enda som kan rädda coachen Jason Garrett är troligtvis bristen på sökande till den tjänsten. Att jobba med Jerry Jones är inte många coachers dröm direkt. Mannen är ökänd för att vilja peta i allt som händer.

Candlestick Park

Candlestick Park, eller ”the stick” som de initierade gärna kallar arenan, är San Fransisco 49ers hemmmaplan. Fram till 2000 delade laget arenan med San Fransiscos Giants (Baseball) då de flyttade ut till Pacific Bell Park (numera AT&T Park). Ursprungligen byggdes arenan med baseball i åtanke vilket syns ganska tydligt än idag. Eftersom en baseballplan skiljer sig ganska kraftigt i formen jämfört med många andra sporter, ser ena långsidan ut som om ett jordbävningoffer som återuppbyggts lite halvdant. Även om den läktaren inte är någon idealisk lösning är det samtidigt lite av charmen med arenan. Candelstick Park är för övrigt den enda arenan I NFL idag som börjat sina dagar som en baseballarena, för att sedan byggas om för att passa sina nuvarande ändamål.

En annat, kanske ännu mer distinkt, kännemärke för arenan är väderleken i form av starka vindar. Arenan är byggd väldigt nära bukten vilket gjort den väldigt utsatt för vindar. Det här kom dock inte som någon direkt chock när man byggde arenan. Valet av plats var kanske inte helt idealiskt ur den aspekten, men samtidigt är det inte heller lätt att hitta en stor yta i en stad som kan ge plats för en arena och kringliggande parkeringsmöjligheter. När arenan designades försökte således arkitekten rita den så att formen skulle ge skydd mot vindarna som kom utifrån havet och svepte in över staden. Det här visade sig tyvärr inte fungera alls, varvid vinden alltid har varit något man kämpat mot i alla år utan att hitta någon direkt lösning.

Med starka vindar kommer även kylan vilken även den gett upphov till diverse kontroverser. T.ex. har arenan blivit stämd av affärsmän som tyckte att deras loger var alldeles för kalla. Även motståndarlag har klagat på att deras platser är kallare än hemmalagets. Vilket de hade rätt i eftersom hemmalagets (baseball) låg bättre geografiskt på arenan och dessutom hade en tunnel in till klubbens andra faciliteter. Genom den tunneln nämligen värme sprida sig upp till de stackars huttrande hemmaspelarna.

Avslutningsvis kan det nämnas att Richard Nixon var den som invigde arenan en gång i tiden genom att kasta den första bollen (baseball) på arenan. Candelstick Park var även arenan där Beatles spelade sin sista offentliga spelning den 29 augusti, 1966. Därefter gick de in i studion och återvände aldrig till livescenen under planerade fomer.

[check_list]

Kapacitet: 69.732
Öppnad: 12 april 1960
Plats: San Fransisco, Kalifornien
Underlag: Konstgräs
Ölpris: 7.50$ (ca 50 cl)

[/check_list]

3 matcher att hålla ögonen på

Packers @ Texans: Stormatch i Houston. Gästerna Green Bay riskerar att lämna staden som sista laget i sin division (om Lions vinner) vid en förlust. Förra veckan tappade de en stor ledning i Indianapolis. Även om det var en speciell kväll för Colts då, borde de tagit hem segern. Således dags för Rodgers att börja vinna snart. För Houston gäller det att fortsätta på den inslagna vägen. Laget har sett jättefint ut, men det hänger ett stort frågetecken över försvaret. Hur kommer det agera utan deras naturlige ledare Brian Cushing ((Brian Cushings skadades i förra omgången mot Jets))?

Broncos @ Chargers: Titelmatch i AFC West. Mannings Broncos är ett spännande projekt som löpande blir bättre. För att bli ett riktigt hot krävs naturligtvis att laget tar sig till slutspelet. Största hindret på vägen är just det San Diego som de ställs emot på måndag kväll/natt. Chargers leds som vanligt av Philip Rivers som även han är en högt aktad QB. Av någon outgrundlig anledning hamnar de dock alltid utanför löpsedlarna. Kanske har de dock kunnat dra nytta av att Broncos fått lite mediatid det senaste året, och gjort divisionen mer attraktiv för media. Vinnaren här tar kommandot över divisionen. Oerhört viktig match för båda parter.

Giants @ 49ers: Repris på förra årets NFC Championship match, och omgångens tyngsta möte. 49ers hade egentligen matchen senast men på grund av lite såpiga händer och tappade bollar, så vände lyckan och Eli Mannings Giants kunde ta sig till final. Räkna med att 49ers är taggade till tusen idag. Den här gången har de nog dessutom lärt sig att det kan vara dumt att tappa bollen på egen planhalva under en förlängning. Fråga bara Kyle Williams.