februari 2013 – Tenyards.se

Utvärdering av TV-sändningarna: Hur blev det?

Den 10 september 2012 skrev jag en liten text kring mottagandet av Viasats nya sändningar, som för året bjöd på en hel del nytt. Bl.a det vågade tilltaget med svenska kommentatorer. Något som vållade en hel del respons från tittare. Nu står vi dock här efter säsongen, och frågan är ganska självskriven: Hur blev det?

Årets säsong på Viasat bjöd på en hel del nyheter, såsom en ny studio och även RedZone-feed ((I pauserna av den ordinarie matchen fick man möjlighet att se highlights från de andra arenorna)) från matcherna runt om i ligan, men det som vållade mest kritik var dock att de amerikanska kommentatorerna var borta. Istället bjöds man på Hamish Mabon och Stefan Björkman, som för den stora publiken var tämligen okända. ((Undantaget är de allra mest inbitna svenska fotbollsentusiasterna samt de som har Hexagons årsredovisning som kvällslektyr.)) Precis som idrottare reagerar spontant och kraftigt på ett domslut, var även reaktionen på nätet kraftfulla. Mycket handlade om en ”förlorad känsla” och okunskap hos Viasats personal. Rörande de förstnämnda är Amerikansk fotboll är trots allt en, av naturliga skäl, mycket amerikansk produkt och vissa delar av sändningen går självfallet förlorat när det plötsligt skall pratas svenska. Lite som att det oftast är svårt att acceptera att någon sjunger rock på svenska. ((Mycket av den här texten bygger på observationer gjorda på Twitter där många tittare delar sina åsikter under matcherna. Bra tips för övrigt för dig som vill engagera dig ytterligare under matchen.)) Rörande ev. kunskapsluckor var väl dessa mer plumpa påhopp, än reella fakta.

Med tiden lugnade dock det stora flertalet ner sig och fler insåg med tiden nyttan av svenska kommentatorer. Ett bra exempel på det här var i en sändning då det omnämndes att en spelare ”hade blivit bortbytt mot ett val i sjunde rundan av draften”. Den här meningen hade säkerligen inte fått någon vidare i utveckling i en amerikansk sändning, eftersom gemene man där borta mycket väl förstår vad det här innebär. Gör vi det i Sverige? Nej, oftast inte, vilket föranledde att Mabon/Björkan valde att utveckla resonemanget med att ”det motsvarar en rulle tejp ungefär”. ((Citaten kan mycket väl vara felakiga i sin exakta formulering. Kontentan är dock den samma. Minnet på undertecknad är trots allt inte detsamma som när jag var 32. )) Både pedagogiskt och humoristiskt.

Jag skulle även vilja ge en eloge till killarna i studion. Carl-Johan Björk började lite trögt, men växte in i rollen desto längre säsongen fortskred. Ankaret Magnus Dahlborn, i sin tur, förtjänar all respekt. De små sporternas beskyddare har genom alla år kämpat på med sin basket och am.fotboll, medan andra ”poppigare” ankare tagit hand om storpublik som ville se folkhemsidrott. Är det någon man skulle unna en storpublik är det verkligen Dahlborn.

Sociala medier
Som ni kanske anat i texten redan, har Twitter blivit en allt större del av TV10/Viasats sändningar. Om minnet inte sviker mig totalt introducerade Viasat taggar (t.ex. #nflse) i sändningar under januari 2012 vilket utvecklats ytterligare i år med deras eget konto @TV_redzone samt att Hamish Mabon även figurerat i debatten under egna signaturen @hmabon. Det här tilltaget är oerhört inttressant eftersom de ger oss tittare en unik chans att interagera med dem i studion/kommentatorsbåset. Här ser jag dock en stor chans till utveckling för Viasat. Det var trots allt bara 50% av arbetsstyrkan som var särdeles aktiv på Twitter. Samtliga borde faktiskt ha ett konto och bidra i debatten. Här har de trots allt en jättemöjlighet att särskilja sig från de amerikanska förlagorna. Al Michaels lär t.ex. aldrig svara på mina tweets, men med Viasat har jag haft större framgång, vilket är kanonkul. Mer interaktion med tittarna helt enkelt.

Alla förändringar som har skett i år har naturligtvis haft det underliggande syftet bredda sporten. Hamish Mabon beskrev under säsongen i en podcast på Lirres Blogg att man skulle kunna sänt matcherna med kinesiska kommentatorer och ändå haft samma publik. Hardcore-fansen hade helt enkelt tittat ändå. Den nya upplägget verkar dock ha fallit väl ut hos publiken, som enligt TV10/Viasat har ökat markant, och nya tillskott som studio och RedZone-feed fallit oerhört väl ut. Med tanke på det ökade intresset skall det bli oerhört intressant att se vad Viasat gör för att utveckla konceptet vidare i höst. Kanske kan vi få se draften nästa år, eller varför inte någon mer TV-show från NFLs programbibliotek?

NFL Draften 2013 med Tenyards.se

Då tänkte vi inom kort dra igång med vår egna mock draft på denna sida. Något som det har lagts ner ordentligt med tid på och med stor sannolikhet ändå inte kommer spegla själva draften särskilt väl. Det är nämligen ruggigt svårt att slänga ihop en mock draft som speglar hur det verkligen blir.

Betydligt enklare skulle vara att bara ranka de 32 bästa spelarna som skulle draftas från 1 till 32 men no sir, så enkelt är det ju inte. För lagen behöver fylla sina olika hål och vissa gör det via den fria marknaden och vissa genom draften. Kommer till exempel Chiefs välja en QB med sitt första val eller försöka få en via en trade eller en free agent? Där kommer nästa lilla krux, skulle Chiefs välja en QB talar det mesta, just nu, för att man väljer West Virginias kastglade Geno Smith med sitt första val. Betyder det då att Gino Smith är den bästa spelaren i årets draft? Absolut inte, personligen hittar jag kanske minst tio andra jag skulle satsa mitt krut på om jag skulle bygga ett lag från noll. Men nu har ju Chiefs bra spelare på andra positioner så det faller naturligt att man tar den hetaste spelaren på den positionen man behöver hjälp på mest.

Ska ta det lite lugnt med att blåsa mitt eget horn, får man vara försiktigt med i detta land, men efter att ha sett så jäkla mycket matcher i college i år, så har jag riktigt bra koll på de flesta lagen och spelarna som nu ska draftas. Ändå känner jag mig inte säker på vad ett ända lag ska drafta, mer än att Raiders med största sannolikhet draftar helt galet. Skulle det inte vara tufft nog nu så har vi NFL Combine runt hörnet som är så nära en boskapsaktion man kan komma. Istället för att kolla tänderna, sulorna och tarmsystemet kollar man hur högt spelarna hoppar, hur snabbt man springer, och hur mycket man kan lyfta. Detta är ett trevligt jippo och kanske nyttigt också för den delen, men hela grejen ger mig fortfarande lite kalla kårar. Kommer dock självklart sitta klistrad med penna och papper och följa spektaklet.

Efter allt detta kommer alltså draften där varje lag får inputs från heltidsanställda scouter som alldeles för ofta ändå väljer galet. Så det får väl de flesta att förstå hur kämpigt det är för oss glada amatörer. Sen så är väl frågan om man ska räkna in trades när det kommer till val i draften i ens mock draft? Kommer kanske Jaguars trada bort sitt andra pick mot fler pick längre ner i draften? Kommer Jerry Jones lite halvgalet skjuta från höften för att plocka ytterligare ett stort namn till bekostnad av lagets djup. Med de nya rookielönerna som bestämdes i förra förhandlingarna 2011 så känns det som att mer lag kanske har ett intresse av att trada upp för att plocka de stora namnen då de inte behöver hosta upp med en monsterlön direkt, samtidigt vill väl inte lagen släppa dess heller, vad vet jag?

Så jag ser istället denna sidas samt alla andras mock drafter mer som en kul grej att få lista lite spelare som har varit grymma på college och har all chans att lyckas bland proffsen i NFL. Även ett bra sett att få en hyfsad överblick på framtida stjärnor i ligan, men man ska nog inte hänga upp sig allt för mycket på om en spelare blir vald som nummer 5 eller nummer 25.

Det var väldigt frestande att mocka hela draften med samtliga runder men jag misstänker att intresset skulle vara väldigt ljummet när vi väl kommer fram till val nummer 1. Så inom ett par dagar kommer vi börja med pick nummer 32 och i bra takt arbeta oss ner mot Kansas City Chiefs och Gino Smith, eller?

Vad innebär "dead money"?

(Artikeln är ursprungligen publicerad i februari 2013. Dock alltid lika aktuell så här års. Idag publicerar vi den igen med uppdaterade exempel och rätt lönetak angivit)

Turerna under offseason är tämligen många, och det är inte helt enkelt att som lekman hålla sig à jour med vad de olika typerna av kontrakt, free agents m.m innebär. Tidigare har vi dock försökt reda ut begreppet Free Agents. Idag tittar vi istället på begreppet ”dead money”

I grund och botten finns det ett lönetak som ligans lag måste hålla sig under. I år är den siffran 140 miljoner USD. Lönerna (och andra ersättningar) till lagets spelare måste således hålla sig under den här siffran. Noterbart är också att det för spelarnas skull även finns ett lönegolv, så att inte ägaren inte snålar alltför mycket.

När en spelare skriver kontrakt med en klubb så får han ofta en liten bonus vid det tillfället, en s.k. sign-on bonus. En välkomstgåva. Spelaren får dessa pengar direkt men bokföringsmässigt skrivs den här bonus av på antalet år som kontrakt löper på. Dessutom kompliceras siffrorna av att vissa delar av lönen är ”garanterad”. Låt oss räkna lite.

EXEMPEL
Spelaren A exempelvis signerar ett femårskontrakt med en sign-on bonus på 5 miljoner USD, och en lön på 3 miljoner om året. Av dessa pengar anses 15 miljoner vara garanterade pengar. I realiteten ser kassaflödet ut enligt följande för vår spelare.

Mot lönetaket ser det dock lite annorlunda ut. Bonusen fördelas nämligen ut på de år kontraktet löper på.

Hur var det då med ”Dead money”? När uppstod dessa? Ja, låt oss testa vårt exempel lite. Vad skulle hända om klubben ville sparka spelaren efter år 3? Formeln ser då ut såhär.

(Utbetalda pengar + Ev ytterligare pengar upp till garantinivå) – redovisade pengar mot lönetak = Dead money

14.000.000 + 1000.000 -12.000.000 = 3.000.000:-

Om spelaren kickas ut efter år 3 kommer klubben påföras 3.000.000 i ”dead money” som räknas mot kommande års lönetak. Dead money är helt enkelt ett sätt att säkerställa att alla de pengar som spelaren får i sin ficka räknas mot lönetaket. Om de inte hinns med naturligt under kontraktets tid, så görs det åtminstone när han lämnar klubben.

Våra tips: Hur gick det egentligen?

Även om det smärtar mig oerhört, kan det vara på sin plats att redovisa hur vi på Tenyards.se tippade inför säsongen. Datumet var 5 september 2012 och jag (Per), Lars och Rikard skulle tippa Super Bowl (ink. vinnare), överraskning, besvikelse och årets rookie.

Tipset inleddes med Super Bowl ((Tipsen var, med tänkt vinnare försti varje par, enligt följande: Per: Patriots, Packers Rikard: Packers, Patriots Lars: Steelers, Packers.)) och där var vi alla ense om att Packers skulle hamna där. Två av oss trodde dessutom att det skulle ske mot Patriots. Lars avvek lite med att tro att det skulle bli mot Steelers. Denna rond får vi väl anse att alla gick poänglösa.

Därefter var det dags att lista årets överraskning ((Per: Chicago Rikard: Cincinatti Lars: Kansas City Chiefs)). Där får vi ändå anse att Rikard får en liten guldstjärna. Hans tips Bengals gjorde en mycket fin säsong även om de inte var direkt årets överraskning. Vi andra tippade Chicago och Kansas City. Två lag som nog är tämligen missnöjda med sina respektive säsonger.

När det var dags för att kora årets besvikelse ((Per: Denver Rikard: Chicago Lars: Detroit)) är jag åtminstone glad att ha fel. Som Manning-fan är jag oerhört nöjd med hur det artade sig i Denver. Dock hade jag inte samma tilltro till Peytons nacke i september. Rikard satsade på Chicago, men tävligens första poäng måste vi dela ut till Lars som satsade på Detroit Lions. Även om NFC North är en tuff division får vi ändå anse Lions säsong som en rejäl besvikelse.

Slutligen var det då dags för årets rookie. Rikard var här klockren där han plockade RGIII. Vi andra trodde istället stenhårt på Trent Richardsson vilket inte gav oss något extra direkt. Lars kan dock kvittera ut en halv poäng för Luke Kuechly som blev årets defensiva rookie enligt AP. ((Samtidigt vill undertecknad poängtera att Lars garderade rätt hårt med många namn)).

Sammantaget får vi kora Lars som vinnare i vårt lilla tips. Själv är jag, på klassiskt svenskt manér, oerhört nöjd med min pallplats.

NFL och musiken (del 3)

(OBS! Texten innehåller länkar till Spotify med exempel. Om du inte har Spotify installerat på din dator återfinns många av styckena på t.ex. Youtube)

(Texten är del 3 (av 3) i vår serie om musiken och NFL. Del 1 återfinner du här. Del 2 hittar du hä r)

Nya generationen
[quote_right]”There are certain cornerstones that a part of NFL Films’ music. There are always big melodies. It’s always dramatic. We always follow along with what is dramatic and what is going on in Hollywood now.”[/quote_right]Sam Spence har idag passerat de 80, och flertalet av KPMs kompositörer från den sköna eran har även dem stämplat ut på endera sättet. NFL fortsätter dock, populärare än någonsin, och Spence arv förs idag primärt vidare av David Robidoux som axlade manteln 1994 när Spence pensionerade sig. Robidoux är mycket trogen sin föregångare och Spence arv hörs tydligt. Musiken har dock, av naturliga skäl, en lite modernare touch, men det pompösa och amerikanska som vi blivit matade genom åren finns fortfarande där. Mer eller mindre allt som du hör idag är signerat av Robidoux. Temat till ”Hard knocks”, Super Bowl hymnen, Thursday Night Football, Inside the NFL, Americas game m.m. Som exempel på hans alster får ”Run to the playoffs” som för undertecknad alltid väcker en känsla av just slutspel.

Om vi lite snabbt försöker bryta ner detta stycke, är det i grund och botten mycket traditionellt för genrén. Det pompösa och storslagna finns där, samtidigt tillför han mer moderna inslag som distade gitarrer och ett komp/beat som känns hämtat från mer modern hip-hop/soul. En bra blandning mellan gammalt och nytt. ”Igenkänningsfakorn” kanske inte är så stor för oss européer, men jämför gärna tillvägagångssättet med James Bond-musiken som också varit noga med att väva ihop det gamla och det nya. Att musiken i en bondfilm låter bekant har vi i publiken sällan något problem med. Snarare tvärtom. Det hjälper oss att veta varför vi är där, och spinner vidare på det positiva känslor vi har med oss från tidigare filmer. Samma effekt försöker Robidoux anspela på i det han presenterar för gemene amerikan.

Då som nu är det inte någon enmansshow. Självfallet finns det andra som lämnar sitt bidrag till dagens NFL-musik. 2005 var vi t.ex. många som lite lätt ovetandes fick i oss en dos Sam Spence när hip-hop gruppen Da Riffs remixade lite gamla alster för TV-spelserien Madden. Deras versioner kom att bli såpass populära att de användes i flera av de följande Madden-spelen också, samt en hel del TV-shower på NFLs egna kanal. Den stora skillnaden mellan dem och Robidoux ligger främst i att de kommer ”utifrån” har en mer modern stil som ligger närmre det som gemene man lyssnar på idag. Självfallet är det inte heller kompositörer likt de andra som omnämnts i den här artikelserien, men deras bidrag är ändå fullt lika viktigt.

Da Riffs, Robidoux och allt vad de månne hetta, är det dock i slutändan Sam Spence som mycket kommer tillbaka till. Hans roll i NFL-historien är stor, och är nästan av samma dignitet som t.ex. far och son Sabol ((Grundarna av NFL Films)). När vi nu rundar av den här artikelserien har 2013 års bidrag till Hall of fame tillkännagetts. Bland dessa var Steve Sabol som avled tidigare under 2012. Kanske kan även Sam Spence få en plats? Vi får då hoppas att de görs inom kort, så vi slipper ännu en postum utmärkelse.

Tomrum

Nu är då allt över. Ravens blev mästare och Ray Lewis kan dra sig tillbaka med gott samvete. Om nu 7-8 månader (vem orkar räkna?) drar allt igång igen. Vad tar vi då med oss av säsongen 2012-13? Vad minns du?

* Det här var säsongen då vi lärde oss att QBs skall vara mobila och operativa över stora ytor. ”Read option” var ett synnerligen bra uttryck att googla.

* Vi fick också lära oss att den mänskliga kroppen är fantastisk på att läka. Peyton Manning och Adrian Peterson gjorde båda fantastiska comebacks på planen och slogs i slutändan om titeln som årets MVP.

* Jets gjorde som vanligt ingen besviken. Höjdpunkten blev Mark Sanchez ”butt-fumble”. Ett helt nytt begrepp.

* Säsongen 12/13 var även året då alla övervägde att lägga av. Tony Gonazales, Ed Reed, Ray Lewis. Än så länge är det, mig veterligen, endast den sistnämnde som gjort slag i saken. Förhoppningsvis slutar inte alla gamla legender.

* Vi lärde oss också att en virituell flickvän också är en flickvän. Idag gäller det att vara öppen för alla former av kärlek. Lex-Mante Teo?

* Vi kommer även minnas domarstrejken, som gav oss många intressanta domslut. Kanske lärde vi oss tillslut att uppskatta våra ordinarie domare? Fråga bara Jim Harbaugh idag.

* Drew Brees slog Johnny Unitas rekord på flest matcher (47) i rad med åtminstone en touchdown. Brees serie slutade tillslut på 54 matcher i rad.

* Cam Newton var kanske årets mest uppgivna QB när han vid ett tillfälle kom med förslaget att Panthers skulle sätta upp en förslagslåda på arenan, eftersom han själv inte hade en aning hur de skulle vända den negativa trenden. Förtroendeingivande.

* #Chuckstrong. Hela Colts säsong genomsyrades av coachen Chuck Paganos cancerbehandling. Bruce Arians klev in och gjorde ett fantastisk jobb som interimcoach, och belönades sedermera med priset som årets coach.

Listan över minnesvärda saker från säsongen kan naturligtvis göras hur lång som helst. Självfallet är ovanstående lista inte komplett utan är mer en snabb reflektion av undertecknad.

Vad minns du från säsongen som var?

Inför Super Bowl

Att på förhand analysera sig fram till vilka som vinner i år är ungefär som att singla slant. Allt är lika. Båda har starka försvar, båda har starka runningbacks, båda lagen har starka receivers. Coachsidan gör det dessutom inte enklare då huvudcoacherna t.o.m. är bröder.

Ser man till historien brukar dock QBs vara ett bra område att titta på i dessa sammanhang. Flacco är en lite mer rutinerad spelare som har djupa pass som sitt specialvapen, medan Kaepernick är den unge orutinerade som är ett oerhört hot till fots. En seger för 49ers skulle på något sätt vara ett bra sätt att summera säsongen. För det som vi säkert kommer minnas från den här säsongen är den ”nya” typen av QB som dykt upp. De som genom sina snabba fötter ställer helt nya frågor till ligans försvar. Kaepernick i all ära, men här tänker jag här främst på RGIII och Russell Wilson som gjort fantastiska insatser i år.

Deras framfart har naturligtvis satt sitt avtryck på ligan och skulle titeln gå till 49ers kommer säkert flyfotade QBs vara hett villebråd för en lång tid framöver. Alla experter är dock inte lika begeistrade. Brian Billick, som för övrigt coachade Ravens när de vann SB 00/01, menade härom dagen att vi kanske skall vänta med att dra några slutsatser ännu. Ingen har trots allt vunnit en Super Bowl utanför ”pocket” och än är det definitivt för tidigt att kalla denna spelstil för ”framtiden”. Misstänker att Kaepernick gärna hjälper honom en aning i beslutsfattandet där.

På andra sidan planen möts vi av en annan typ av QB. Även om Joe Flacco inte är en orörlig bjässe likt Steelers Big Ben, är han ändå mer traditionell i sin spelstil. Bra arm och huvud, och formad av en skola som säger just att matcher vinns i ”pocket” och inte springandes utan på kanterna. Sådana utflykter slutar ändå oftast på ett operationsbord någonstans. Visserligen finns det än mer talande exempel på en ”pocket-QB”, men någonstans är det i traditionen Flacco står förankrad. Kanske är det just där den stora skillnaden mellan lagen ligger. Tid.

För när 49ers står för något nytt ((Undantaget som möjligen bekräftar regeln är att de är ett ”springa först”-lag vilket är ganska retro i sig.)) i sin QB, och ett lag som synnerligen har framtiden fär sig, står Ravens för något mer traditionellt & rutinerat. Du kan t.ex. inte slå upp en hemsida om Super Bowl utan att mötas av en ”Sista natten med gänget?”-rubrik med en Baltimorespelare i förgrunden. För Ray Lewis har varje match i slutspelet visserligen haft den karaktären, och hans ledarskap kommer säkerligen sätta sin prägel på även den här matchen.

När konfettin väl virvlar runt på arenan framåt 4-5 tiden inatt tror jag att det är Ravens rutin och en bättre QB som har fällt avgörandet. När Joe Flacco i början av säsongen gick ut i media och hävdade att han var ”elite” skrattade alla mest åt honom. Grundserien gjorde egentligen inget för att motbevisa hans belackare, men faktum är dock att i slutspelet har karln visat var skåpet skall stå. Största skillnaden mellan då och nu i hans spel är turnovers. Den kanske viktigaste statistiken som finns. Där talar siffrorna sitt tydliga språk. Tidigare slutspelsår har kolumnerna där varit överfulla för Flacco. I år är han säker nöjd med endast ett streck i kolumnen för Fumbles. Mitt tips är således Ravens, även om det är knappt. På annat håll har jag dessutom tippat att Boldin skall bli hjälte så varför inte att han avgör i slutsekunderna? 27-23 till Ravens.

Super Bowl-party 101 – Med vår värd, ex-Rhinon Anders

Lika viktig som matchen i sig, är arrangemanget omkring. Ni som ha NFL Gamepass har säkert sett vilket spektakel det varit i New Orleans under veckan som varit. Där är feststämningen minst sagt på topp. Men vi här hemma då? Får inte vi gå på fest? Jo, självklart. Vi har pratat med Anders Jedheim, självutnämnd SB-festfixare, som ger sin syn på saken.

Anders är i grund och botten en helt vanlig kille, som dock har ett förflutet som snabb WR i Borås Rhinos. Lite som en Sjuhäradsbygdens Wes Welker helt enkelt. Anders är dock en ödmjuk kille och valde självmant kliva av framgångståget för ett decennium sen, så istället för Foxborough, Massachusetts, blev det Fjärås, Halland. Skådeplatsen för en av dagens många Super Bowl-Fester.

Hej, hur går det med uppladdningen? Hur många blir ni ikväll?
– Jo, tack. Vi kommer bli 6-7 stycken. Kan vara så att vi har några rookies som droppar in och stannar tills de fått i sig en-två öl och sedan går hem, (sk salongsfans, med anspelning på berusningsgrad) Upplägget ikväll blir en sval skön gillestuga med tillgång till ölkyl och storbildstv.

Vad är viktigt att tänka på när man arragerar en Super Bowl-fest?
– En SB-fest har många variabler:
Lokal: Måste vara praktisk och ändamålsenlig. Med fru och tre barn hemma som sover är källaren klockren.
Teknik: Matchen måste njutas av på högupplöst storbild, har man en gång fått smak på det så går man aldrig tillbaka till att se de gamla goa collegematcherna man skickade efter från staterna i början på 00-talet. Ah, Clemson vs Virginia Tech på VHS-kassett, det känns som det var igår. Vi kör på NFL Gamepass för att maximera upplevelsen. Funderar även på att dra in de svenska sändningarna via liten tv bredvid, men vi får se. Sedan gäller laptops och iPads vid sidan om, allt för att stilla kuriosabehovet samt att hålla sig uppdaterad från diverse sociala medier.
Mat/Dryck: Till mat idag så blir det burgare (dags att premiärgrilla!) hickory chicken wings och 2 kilo Carnitas (coca-cola kokad pulled pork) nachochips och Guacamole och diverse snacks. Upplägget för drycken är ölbuffé. Alla får ta med sig ett gäng med öl som man slänger in i kylen/ställer på bordet och så är det bara att plocka och välja!
Människorna: En annan viktig beståndsdel är människorna som kommer. Viktigt med att ha någon som har nördat ner sig i ämnet och kan mycket om det. Ofta finns det fler rookies på SB-fest än proffs och då behövs det då och då förklaras varför lagen spelar på vissa sätt osv. Förklara regler och annat m.m.

Hur håller man sig vaken? Det brukar ju bli en ganska lång tillställning?
– Ett flak med redbull blir din vän fram på småtimmarna, men innan dess är det viktigt med en pre-party nap! Fungerar grymt bra. Dra en timma mellan 10-11 på kvällen och vila. Viktig recharge inför natten. Sedan gäller det att fylla på med tomma kalorier och fett så kroppen får jobba och blodsockret hålls uppe!

Tillslut. Miljonfrågan. Vem vinner?
– Jag hoppas på SF 49:ers. Mest för att jag vill se Kaepernick glänsa. Att se honom dra en 50-60 yards pass och att den ligger som längs ett snöre i luften så är det bara att applådera. Att han länge var både pitcher i baseball och am. fotbollsspelare syns! Ravens har ju sin legend på defence som ska bli kul att se in action, men jag hoppas som sagt på SF.