Veckans College Match, vecka 1

Alla blickar och alla kameror kändes i natt vara på Jad Clowney (tar mig friheten att förkorta lite) South Carolinas DE som inte hade någon fantastisk första match mot ett speedat North Carolina offensiv. Lite mer tid i löpspåret kanske? Tänkte inför varje lördag ta ut en tidig match, som börjar 18 eller 19 svensk tid som jag rekommenderar att följa lite extra. Kanske inte alltid den hetaste matchen under veckan men en av de hetare på fin svensk tv-tid i varje fall. Alla kanske inte orkar sitta uppe mitt i natten och kolla och då passar en eftermiddagsmatch utmärkt.

Rice(7-6) @ 7. Texas A&M(11-2)
31 Augusti, 19:00, College Station, TX

Har pratats en hel del om Texas A&M inför säsongen och framförallt om deras QB Johnny Manziel aka Johnny Football som har varit i blåsväder med NCAA efter att ha sålt signerade souvenirer. Sen har han visat ganska osympatiska tendenser på annat håll kan jag tycka. Allt rann ut i en quarters avstängning så vi lämnar det där, en bra college QB är det i varje fall. Aggies är självklart favorit i denna match och kommer med all säkerhet besegra Rice ganska enkelt. Så vi lägger istället fokus på den härliga stämningen som kommer att vara i College Station under denna rivalmatch mellan de två skolorna från sydöstra Texas.

Rivaliteten mellan skolorna var större förr då både spelade i samma konferens (Southwest) men de åren skolorna möts är det trots det stort intresse kring matchen. Rice har inte besegrat Aggies sen 1980 och inget tyder på att man ska göra det i år heller. Serien leds av Aggies med 50-27. Första gången lagen möts sen 1995.

Texas A&M har mer intressanta spelare än Manziel att hålla koll på. Förra årets valdes lagets LT Luke Joeckel som nummer två i draften och hans ersättare i Aggies i år, Jake Matthews, hade säkerligen också valts topp tio i draften om han hade valt att inte spela vidare i college. En av de hetaste inför nästa draft helt klart. Andra års receivern Mike Evans är visserligen inte aktuell för draften med är en av landets hetaste WR efter ett riktigt bra första år 2012, lär få många bollar av Manziel.
Rice har inte lika mycket att bjuda på och lagets kanske bästa spelare CB Phillip Gaines är avstängd. QB Taylor McHargue blandar och ger och ska någon lyftas fram är det WR Donte Moore.

Spelare att hålla ögonen på: QB Johnny Maziel (Texas A&M), LT Jake Matthews (Texas A&M), WR Mike Evans (Texas A&M), RT Cedric Ogbuehi (Texas A&M), RB Ben Malena (Texas A&M)

NFL förlikar med gamla spelare

En lång och segdragen tvist fick tillslut sitt slut. NFL förlikar med de över 4500 spelare som stämt ligan för de hjärnskador de fått av sporten.

Vi har tidigare berättat om ärendet och hur de fortskridit genom åren. Visst kan det tyckas självklart att hjärnan inte mår bra av sporten som sådan, men kopplingen hade aldrig bevisats. Inte förrän en forskare vid namn Bennet Omalu började studera hjärnan på döda gamla NFL-spelare. Ett sammandrag av hans arbete går att läsa i tidningen GQ.

[quote_right]”Why NFL teams should be smiling: Average NFL team takes in $286m per year. Each team will owe about $30m, incl atty fees, in settlement. Peter King SI”[/quote_right]Omalus sågs inte med blida ögon i början, men med tiden har allt fler accepterat och förstått att han hade/har rätt. Några gamla spelare organiserade sig och startade en grupptalan mot NFL som arbetsgivare. Med tiden växte denna till att innehålla över 4500 spelare, och idag nåddes tillslut en förlikning mellan parterna. Spelarna kompenseras med 765 miljoner USD, varav merparten skall utbetalas under en 17 års-period. En seger för framför allt NFL. Ett rättsärende som spåddes kunna innebära slutet för NFL, har alltså kostat varje lag ca 30 miljoner USD. En ganska rimlig kostnad som dessutom fördelas över lång tid.

Topp fem WR i College 2013

Börjar känna stressen att hinna få ut topp fem på alla positioner i tid. Från o-line och d-line hoppar jag vidare till att ranka recievers vilket många tycker är betydligt mer sexigt medans andra tycker är bekväma primadonnor. Hur som helst har vi ett par säkra val i första rundan på denna lista om man inte helt tappar det 2013.

1. Marqise Lee (USC) Jr
En no brainer (fick man använda det utrycket) att hamna överst på denna lista. Grym förra årets trots att Barkley inte var det, passerade Woods, som gick högt till Bills i årets draft, i de flesta listor. Fångade 118 pass för 1721 y och 14 td’s och var nästan lika het under sitt freshman år. Har egentligen alla egenskaper som behövs.

2. Sammy Watkins (Clemson) Jr
Nästan lika given tvåa som Lee är etta. Spelade precis som Lee med en äldre grym receiverkollega som gick i första till Houston i årets draft, DeAndre Hopkins. Såg i stort sett allt med Clemson förra året och jag håller Watkins högre. Precis som Lee, börjar det bli tjatigt, hade han även ett riktigt fint första år. Bör få mycket boll av QB Boyd i år.

3. Jordan Matthews (Vanderbilt) Sr
Valde att köra sitt sista år i college och Nashville vilket man såklart gillar som college fantast. Lillebror Rodgers och Matthews har haft ett långt och fint sammarbete i Vandy och förra året var hans bästa hittills med 1323 yards mot SEC’s tuffa secondary. Har stadigt blivit bättre år för år och ny QB bör inte störa allt för mycket.

4. Amari Cooper (Alabama) So
Hade ett riktigt bra första år för Nick Saban och det känns som Cooper har en hel del att tacka underskattade QB:en McCarron för det. Cooper såg redan sitt första år ut som en av landets bästa recievers i landets tuffaste division. Ska bli riktigt roligt att se hur han har utvecklats till i år.

5. Stefon Diggs (Maryland) So
Diggs var ytterligare en spelare som hade ett fantastiskt första år och kom lite i skymundan i Maryland. Maryland betade under säsongen av fem QB’s, varav en var en LB, och trots det fångade Diggs under sitt första år boll för 848 y. Kommer att ha ett ordentligt genomslag i år och räkna med en reciever högt i första rundan i draften 2015.

Bubblare: Cody Hoffman (BYU), Allen Robinson (Penn State), Mike Ewans (Texas A&M), Noel Grigsby (San Jose State), Davante Adams (Fresno State), Donte Moncreif (Ole Miss), Alex Amidon (Boston College), Josh Stewert (Oklahoma State)

Cowboys fans är de mest lojala, eller?

Nu är det äntligen dags för att få den eviga frågan besvarad. Vilket lag har de mest hängivna fansen?

Två stundenter på Emory Universitet har tagit sig en rejäl funderare på det här och beräknat inkomster, vinstprocent, folkmängder, publiksiffror med mera. Alltför att se vilka fans som är de mest dedikerade. Vi på tenyards.se lägger ingen egen värdering på det här, men kan inte annat inse att de räknat rätt. Nedan ser ni resultatet, men för er som vill veta hur det kom fram till detta rekomenderar vi er att läsa vidare här.

(Vill också passa på att tacka Jim Irsay för tipset. Om du läser detta Jim: Thanx)


1. Dallas Cowboys

2. New England Patriots

3. New York Jets

4. New Orleans Saints

5. New York Giants

6. Indianapolis Colts

7. Chicago Bears

8. Baltimore Ravens

9. Pittsburgh Steelers

10. Tennessee Titans

11. San Diego Chargers

12. Denver Broncos

13. Washington Redskins

14. Green Bay Packers

15. Carolina Panthers

16. Houston Texans

17. Philadelphia Eagles

18. Minnesota Vikings

19. Cincinnati Bengals

20. Cleveland Browns

21. Kansas City Chiefs

22. St. Louis Rams

23. Seattle Seahawks

24. Buffalo Bills

25. Miami Dolphins

26. San Francisco 49ers

27. Jacksonville Jaguars

28. Detroit Lions

29. Tampa Bay Buccaneers

30. Arizona Cardinals

31. Atlanta Falcons

32. Oakland Raiders

Google gillar Eddie Lacy i Packers

Hur skall man egentligen utvärdera spelares insatser i försäsongsmatcherna? Matcher med, till synes, tusentals medverkande och där spelet kan vara aningen knackigt. Varför inte låta Google lösa problemet?

Det kanske allra mest intressanta så här års är att se hur lagens rookies klarar sig bland de stora pojkarna. Således tog vi och matade in årets 5 först valda RB i Google Trends. En tjänst där man kan jömföra sökfrekvensen på olika termer. T.ex. hur poppis olika personer är? De fem är alltså: Giovani Bernard (Bengals, BLÅ), Le’Veon Bell (Steelers, LILA), Montee Ball (Broncos, GUL), Eddie Lacy (Packers, RÖD), Christine Michaels (Seahawks, GRÖN).

Google trends - Rookie RB

Om websökningar är ett mått på framgång, kan Google trends vara ett bra verktyg. Så här ser resultaten ut för de fem runningbacks som draftades högst. Självfallet har de här killarna helt olika förutsättningar då vissa av dem förväntas vara startspelare, medan andra är reserver till någon befintlig stjärna. Noterbart också är att Givani Bernard (Bengals) får en del draghjälp av sin medverkan i Hard Knocks på HBO. En inte helt idrottsrelaterad aspekt. Självfallet är det här ingen absolut sanning, men det är kanske ändå ett sätt att se vem som renderat mest uppståndelse.

För er som inte stött på Lacy tidigare kan det nämnas att han spelade för Alabama i college, och var deras ”starter” efter att Trent Richardson lämnat för NFL. Fjolåret kulminerade i en mästerskap där Lacy dessutom lyckades ro hem titeln som finalens MVP. Nu är det då dags för honom att pröva sina vingar bland de stora pojkarna. Redan i Green Bays egna interna match, veckan innan de ordninarie försäsongsmatcherna drog igång, skapade han rubriker. Tyvärr så kunde han inte delta i lagets första försäsongsmatch på grund av en skada, men när Rams tog emot Packers härom kvällen var Lacy åter i laguppställningen. Matchen hann knappt börja innan han visat upp sig genom att springa 22 yards på sina två första försök. Kvällen slutade på totalt 40 yards (8 försök) vilket inte är dumt alls.

[quote_right]”Eddie Lacy is the truth”
Chris Wesseling, Skribent NFL[/quote_right]Experter i media verkade efteråt eniga om att Packers äntligen kan ha hittat lösningen till sitt springspel. Något som varit en akilleshäl för dem de senaste åren. För det är trots allt så att hur bra din QB än må vara, måste det trots allt finnas en bra RB som gör att försvaret åtminstone får ställa sig frågan kring huruvida det blir spring- eller pass-spel. Aaron Rodgers en QB av toppklass, men när motståndarna kan tjurrusa på varenda spel blir det svårt för honom att leda laget till framgång. Peyton Manning är ett annat mycket bra på exempel på samma problematik. Allra bäst kanske Colts egentligen var när Manning hade Edgerrin James vid sin sida under första halvan av 2000-talet? Även om han efter det har införskaffat en Super Bowl-ring, letar han fortfarande efter den där store RB. Monte Ball, som syns i statistiken ovan, kanske kan vara hans ”lösning”, medan Lacy mycket väl kan vara Packers förste RB när allt drar igång.

Än är det väl lite väl tidigt att dra några förhastade slutsatser om dessa pojkar, men om Google får bestämma är åtminstone Lacy på rätt väg. På fredag får lär han få bekänna färg i alla fall. Då väntar ett av ligans bästa försvar i Seattle Seahawks.

Collegefotboll – Rika coacher

Härom dagen pratade vi lite om hur Johnny Manziels eventuella snedsteg fått fart på frågan om ersättningar i collegeidrotten i USA. Några som inte direkt känner sig hotade i den debatten är skolornas självklara stjärnor. De som faktiskt tar ut en lön: Coacherna.

Collegefotboll är idag en mångmijon-industri som är en rejäl kassako för de inblandade skolorna. Coacherna till lagen är, med all rätt, de självklara stjärnorna och är avlönade därefter. Skillnaden mellan en framgångsrik skola och en medioker är, i pengar sett, enorm. Ett bra exempel på det här är klassiska Oklahoma University. 70-och 80-talen var en framgångsrik tid för skolan, där dem under under ledning av Barry Switzer tog de bl.a. 3 mästerskap.
[quote_right]”Bob Stoops is worth every penny and always has been and always will be.” Joe Castiglione, Sportchef OU[/quote_right]
1989 hamnade dock skolan i trubbel med ligans regelverk, vilket i slutändan ledde till att Switzer avgick. Åren därefter präglades av mycket mediokra resultat för skolan. Med resultaten kom också en allt sämre ekonomi som i sig förde skolan allt längre från titlar och framgång. I slutet av 90-talet kom dock vändningen när den nye chefen för skolans idrottsinstutition insåg att något måste göras. Idrottsinstutitionen hade vid tillfället skulder på 15 miljoner USD, och nedskärningar var den enda utvägen. Förutom på ett plan. Coachen för fotbollsslaget.

Stor möda lades ner på att hitta den man som skulle ta laget in i det nya milleniet. Efter mycket arbete föll valet på Bob Stoops som vid tillfället var coach för Florida Gators. Jobbet som coach för Oklahoma blev visserligen Stoops första med fullt ansvar (head coach), men han visade direkt att skolan inte gjort fel när de rekryterade honom. Redan 2001 vann han mästerskapet med Oklahoma och sedan dess har laget fvarit en maktfaktor ((Stoops har tagit laget till flertalet mästerskapsfinaler och 2 heismannvinnare (Sam Bradford, Jason White) samt en god två i Andrian Peterson)) i den amerikanska collegefotbollen. Bob Stoops leder laget än idag, och både laget, skolan och ekonomin blomstrar. Under 2012 hade t.ex. skolans fotbollslag 80 miljoner USD i intäkter (35 miljoner USD i vinst), och de ekonomiska problemen är sedan länge glömda. Självfallet finns det fler faktorer än Stoops själv som förklarar skolans utvekling, men hur du än vrider och vänder på det är coachen för ett collegelag en oerhört viktigt figur. En figur som kan vara skillnaden mellan natt och dag. Ett faktum som självfallet även syns i deras lönekuvert. Alabamas coach Nick Saban tjänar t.ex. strax över 5 miljoner USD/år, och vår vän Stoops ligger inte långt efter han heller (strax under 5 miljoner USD). Tyvärr har redaktionen inte hittat någon exakt uppgift om hans lön, men hans hus (nätta 1700 kvm) i närheten av Norman, Oklahoma, tyder på att inkomsten är synnerligen god. Med all rätt.

Stoops hus i trakterna av Norman, Oklahoma

Collegelöners vara eller icke vara

Johnny Manziels (Texas A&M) eventuella felsteg i autografträsket har fått folk att återigen fundera kring collegespelares ersättning. Eller snarare brist på sådan. Vad är egentligen ”rätt”?

Collegefotboll är idag idag en mångmiljonindustri som gör de mest framgångsrika universiteten väldigt rika. Även om t.ex. coacherna tjänar flera miljoner dollar om året, finns det dock kvar ett element av amatöridrott kvar i sporten. Ett element som ligan inte gärna vill släppa taget om. Det mest uppenbara här är då att spelarna inte får ha någon inkomst, eller på något annat sätt (t.ex. autografsignering, reklamuppdrag etc.) profitera på sin idrott. Istället ersätts de genom stipendium vilket visserligen kan vara oerhört lukrativt det med. På en mindre namnkunning skola pratar vi om motvärde på ca 20.000-30.000 USD/år medan det på ett mer prestigefullt universitet kan innebära 60.000 USD/år.

Vad är då rätt? Räcker inte stipendiet? De flesta s.k. experter verkar dock vara eniga om att spelare borde få rätt till någon typ av ersättning. T.ex. genom olika sidouppdrag, eller genom att de får en liten ”fickpeng” av något slag från skolan.

Är en då en riktigt lön för mycket begärt? Spelarna är trots allt redan idag superstjärnor och borde få ta del av kakan. Dessutom visade sportjournalisten Jay Bilas härom dagen att ligan inte heller lever som den lär. Enligt reglementen är det nämligen inte bara spelarna som förbjuds att profitera på sitt namn. Samma sak gäller ligan själv. De får t.ex. inte sälja en tröja med en specifik spelares namn på. ((Däremot får de gärna sälja en Texas A&M träja utan namn på))Jay Bilas testade NCAAs (Ligan) shoppingsida för att se vad som hände om du matade in t.ex. Manziels namn i sökrutan. Resultatet var intressant eftersom sökningen förde besökaren direkt till en sida där denne skulle kunna beställa en Texas A&M-tröja med nummer 2. Manziels nummmer. Bilas fortsatt sitt sökande (och publicerade det på Twitter) med flertalet ”affischnamn” i ligan med samma resultat. Senare under dagen försvann sedermera sökfunktionen från sidan. Föga förvånande. Frågan kvarstår dock: Om ligan profiterar på spelarens namn, varför skall då inte den som bär namnet kunna göra det samma?

En anledning till att inte göra det är att det skulle förändra spelreglerna totalt. Spelarmarknaden skulle bli än mer penning-orienterad vilket lätt skulle kunna gå överstyr. Den som har mest pengar får de största stjärnorna. Den viktigaste aspekten återstår dock. Vad skulle hända med alla andra sporter som skolorna bedriver? Fotbollen är trots allt bara en av många sporter som ryms inom skolornas program, och om fotbollspelarna skulle avlönas riskerar skolornas idrottsinstutitioner att få slagsida. Alla pengar skulle gå för att finansiera fotbollen eftersom det är där (och i basketen) som pengarna finns. Varför skall man t.ex. satsa på simning? Den sporten genererar trots allt inga pengar?

Frågan är onekligen en vattendelare och många är de som har lösningar och tankar om hur systemet fungerar, eller borde fungera. F.d. NBA- och NCAA spelaren Ed O´Bannon har till och med gått såpass långt att han stämt ligan för att han tycket att spelare skall ha större rätt till intäkter kring sitt namn, foton med mera. Hans ärende har naturligtvis fått lite extra mediaexponering tack vare Manziels eventuella snedsteg. Även om lösningen inte direkt är nära förstående i det ärendet har det dock kommit så långt att ligan nu har blivit ombedda av rätten att redovisa alla intäkter i ärendet. Kanske kan trots allt Manziels historia leda till något gott i slutändan. För visst behövs det en förändring av nuvarande reglemente? Eller?