Collegefotboll : Slutspelet

I helgen drar collegefotbollen igång och vi tänkte i den här tredje, och sista delen, om collegefotbollens upplägg fokusera på själva essensen. Vem vinner?

Ingen sport är särdeles intressant om det inte kröns en mästare vid säsongen slut. I collegefotbollen avgörs allt en i final som kallas BCS Championsship Game. Collegefotbollens Super Bowl. Tidigare år har deltagarna i finalen avgjorts av journalister och datorer, men i år har man valt att ta till lite nya drag. För det första införs ett slutspel med fyra lag, och dessutom kommer deltagarna i slutspelet plockas fram av en kommité på 13 personer. En jury helt enkelt.

Jeff Long (Ordförande), Athletic director, Arkansas
Barry Alvarez, Athletic director, Wisconsin.
Lt. Gen. Mike Gould, f.d. ”superintendent” United States Air Force Academy.
Pat Haden, Athletic director, Southern California.
Tom Jernstedt, f.d. NCAA VP. (Basket)
Oliver Luck, Athletic director, West Virginia. ((Förutom att han är far till Andrew Luck, QB i Colts, är han även en tidigare ”Rhodes Scholar”. Dvs mottagare av ett av de mest prestigefyllda stipendier som finns. Bland tidigare mottagare finns t.ex. Bill Clinton och Kris Kristoffersson. Googla gärna listan på mottagare genom åren. Imponerande.))
Archie Manning, f.d. Mississippi quarterback. ((Pappa till Peyton och Eli. Även spelat i NFL. Hövdingen av amerikanska fotbollens egna ”kungliga” familj.))
Tom Osborne, f.d. Nebraska coach.
Dan Radakovich, Athletic director, Clemson.
Condoleezza Rice, Stanford professor f.d. utrikesminister
Mike Tranghese, f.d. commissioner i konferensen ”the Big East Conference”.
Steve Wieberg, f.d. collegefotbolls-reporter, USA Today.
Tyrone Willingham, f.d. Coach för Notre Dame, Stanford och Washington.

Oliver Luck, En av de 13 utvalda
Dessa 13 skall alltså försöka skipa rättvisa. Noterbart är naturligtvis att Condoleezza Rice dyker upp, samt att det finns representanter från basketen. Tanken med kopplingen till basketen bygger säkerligen på att basketen har ett liknande upplägg med en jury, och att personer som t.ex. Jernstedt har haft stor roll i utformningen av den. Förhoppningsvis kan de ta med sig sina lärdomar nu när fotbollen skall skapa sin egen jury. Just kopplingen till basketen var för övrigt något Oliver Luck pratade om när han medverkade på Colin Cowherds radioprogram ”The Herd” i veckan som gick.

Den stora frågan kring den här nya juryn är naturligtvis HUR de skall rangordna lagen. Tankarna här är väldigt många, men ett återkommande begrepp är ”Strength of schedule”, dvs hur svår lagens väg till slutspelet har varit. Det här innebär att lagen utanför de stora konferenserna kommer få det mycket svårt att ta sig till slutspel, vilket vållat en del diskussion. Chansen för ”Askungesagor” bland dessa lag var visserligen inte stor innan, man det nya systemet kommer troligtvis stänga alla dörrar för en liten skola att gå hela vägen till mästerskapet. Fokuset på hur svåra motståndare man möter, har även börjat påverka schemaläggningen, då vissa konferenser lagt in i sitt reglemente att icke-konferens matcher måste spelas mot lag från ”bra” konferenser. ((Att schemalägga matcher mot mediokert motstånd för att ”värma upp” inför tuffare motståndare kan således vara ett minne blott.))

Förutom slutspelsplatserna är juryn även ansvarig för att befolka flera av de olika andra finalerna (”Bowls”) som spelas. Kring dessa finns det vissa ”garantier” där vissa divisioner åtminstone får sin mästare i, endera slutspelet, eller någon av de andra finalerna ((Mästarlaget i Atlantic Coast, Big Ten, Big 12, Pac-12 och Southeastern konferensenerna är garanterade en plats i slutpselet eller en av de större finalerna. En plats är också garanterad till det högst rankade laget av mästarna i följande konferenser: the American, Conference USA, Mid-American, Mountain West och Sun Belt.))

Just nu är de flesta ganska nöjda med det nya upplägget. Juryn är vald, och collegefotbollen har äntligen fått sitt slutspel. Hur responsen blir den dag då de fyra slutspelslagen presenteras kommer bli mycket intressant. För vad händer om händer om slutspelslagen inte korrelerar med de fyra lag som ligger i topp enligt den gamla rankingen? Skulle du acceptera att ditt lag missade slutspelet, men var 2:a enligt det gamla sättet att räkna? Det primära i det här upplägget är dock att ett slutspel är i bruk. Framöver kanske det dessutom växer till 8 eller 12 lag, vilket säkert skulle göra det lättare för juryn att göra ”rätt” val.

Veckans ärligaste kille

När Josh Gordon åkte fast för att ha rökt marujana, försökte han skylla på passiv rökning. När Steelers Le´Veon Bell åkte fast, sa han som det var. Ett uttalande som gjorde honom till veckans ärligaste kille i min mening. Men kanske inte den smartaste.

[quote_box]“I didn’t know you could get a DUI for being high. I smoked two hours ago. I’m not high anymore…I’m perfectly fine. Why would I be getting high if I had to make it to my game?”[/quote_box]

5 rekord du skall ha koll på

Nedan har vi samlat några av de mer prestigefulla rekorden för spelare på karriärnivå. Siffrorna är per den 2014-07-29. Notera att de flesta ”karriärs”-rekorden endast inkluderar grundserien.

 

Flest passing yards

Namn Aktiv Yards
Brett Favre 1991-2010 71.838
Peyton Manning* 1998- 64.964*
Dan Marino 1983-1999 61.361
John Elway 1983-1998 51.475
Drew Brees* 2001- 50.700*

* = Dessa spelare är fortfarande aktiva

Flest rushing yards

Namn Aktiv Yards
Emmit Smith 1990-2004 18.355
Walter Payton 1975-1987 16.726
Barry Sanders 1989-1998 15.269
Curtis Martin 1995-2005 14.101
LaDanian Tomlinson 2001-2011 13.684

 

Flest TD (pass och/eller rushing)

Namn Aktiv TD
Jerry Rice 1985-2004 207
Emmitt Smith 1990-2004 175
LaDanian Tomlinson 2001-2011 162
Terrell Owens
Randy Moss
1996-2010
1998-2012
156
156

 

Flest sacks 

Namn Aktiv Sacks
Bruce Smith 1985-2003 200
Reggie White 1985-2000 198
Kevin Greene 1985-1999 160
Chris Doleman 1985-1999 150.5
Michael Strahan 1993-2007 141.5

 

Flest interceptions 

Namn Aktiv Sacks
Paul Krause 1964-1979 81
Emlen Tunnell 1948-1961 79
Rod Woodson 1987-2003 71
Night Train Lane 1952-1965 68
Ken Riley 1969-1983 65

 

Om du själv vill botanisera vidare bland alla rekord rekommenderar vi sidan Pro-football-reference.com.

 

Collegefotboll : Schemaläggning

I vår lilla miniserie om hur collegefotbollen fungerar har vi idag kommit till hur schemat läggs och varför. För er som missade vår första del om organisationen hittar ni den här.

Ni som följer NFL, och någonsin läst på om hur spelschemat, vet att amerikanerna sällan gör det enkelt för oss. Vad hände med den enkla lösningen med att möta alla i serien åtminstone 1 gång? I NFL och collegefotbollen är det naturligtvis en omöjlighet eftersom det är alldeles för många lag. Istället får vi nöja oss med att det blir aningen lurigt att lista ut spelschemat.

I NFL har de idag ett centralt styrt upplägg där lagen över tid ((På fyra års sikt har alla lagen mött varandra åtminstone en gång)) möter varandra åtminstone en gång. I collegefotbollen är de inte lika lätt. Där har varje konferens sitt eget upplägg. Det normala är dock att lagen spelar 8 eller 9 matcher internt i konferensen. I vissa fall tillämpas en logik som ser till att man över tid även här möter alla i konferensen, medan andra konferenser kan väva in andra element som grund för sin schemaläggning. Bl.a. kan man prioritera ”rivalmatcher”. PAC-12 har t.ex. ett spelschema baserat på 9 konferensmatcher per lag. Där här innebär att man inte hinner möta alla lagen varje år då konferensen består av 12 lag. Dock premierar dem rivalmöten på så vis att man ser till att de fyra skolorna från Kalifornien möter varandra varje år.

Eftersom säsongen är 12 matcher lång behöver varje lag fylla ut sitt schema med ytterligare 3-4 matcher. Det här görs genom att man försöker hitta någon bra motståndare utanför konferensen. Även här finns det allehanda upplägg. T.ex.:
[check_list]

  • Strykpojke: Vissa stora skolor betalar en liten skola en större summa pengar för att agera sparringpartners inför viktigare matcher. Oftast känner du igen dessa upplägg på att matchen slutar 70-3, eller något liknande.
  • Rivalmatcher: Två lag skriver kontrakt över många år och således möter varandra varje säsong. Även om de inte spelar i samma konferens. Matcher mot något av de neutrala lagen såsom Notre Dame är bl.a. typexempel på det här
  • Tvingande upplägg: Konferensen kan genom sitt regleverk tvinga att motståndaren skall vara från en ”bättre” konferens. Motståndets styrka är nämligen oerhört viktigt för att i slutändan bevisa hur mycket segern var ”värd”.

[/check_list]

Hur viktiga är då de här matcherna utanför konferensen? Förutom att de räknas in i tabellerna som vilken annan match som helst, har de även en viktig faktor för att reglera maktförhållandet mellan konferenserna. Det här innebär att fans av Oklahoma (medlem av Big 12) mycket väl kan hålla på konferensfienden Texas om dem möter ett lag från t.ex. Big 10. Vinner Texas innebär det ju trots allt Big 12 är bättre än Big 10, eller? ”Skryt-poäng” är alltså på spel. Något som är mycket viktigt för fansen sinsemellan. För hur avgör man egentligen vem som är bäst? Är alla segrar lika värda?

Frågan om vem som egentligen är bäst blir naturligtvis lite svår att avgöra med den här typen av upplägg. Är det bättre att vinna 9 matcher som medlem av Big 12 jämfört med att vinna 8 matcher som medlem av PAC-12? Vilka skall egentligen spela i den stora finalen om mästerskapstiteln? Tidigare har man t.ex låtit journalister rösta om vilket lag som är bäst. Därefter hittade man på ett system som byggde på både mänskliga röster och algoritmer i en dator. I år har man dock en två nya saker på gång för att kora ett mästarlag. För det första skall mästerskapet avgöras i ett slutspel med fyra lag. Vilka som skall medverka där skall dessutom avgöras av en jury.

Men nog om det för stunden. Det tar vi nästa gång.

(Vi har tidigare publicerat lite artiklar om hur collegefotbollen formerar sig, men inför årets säsong sker en del förändringar vilket gör att vi valt att uppdatera texterna en aning. För er som vill förkovra er ytterligare rekommenderar jag min kollega Lars blogg Third and long)

Collegefotboll : Organisation

Till helgen (eller egentligen redan imorgon onsdag) drar den kanske allra mest amerikanska idrotten igång. Collegefotbollen kanske inte får den uppmärksamhet den förtjänar här i Europa, men på hemmaplan är den på sina hål större än NFL. Frågan vi ställer oss idag är: Hur schemalägg och avgörs collegefotbollen egentligen? Vi börjar med hur de organiserar sig.

(Vi har tidigare publicerat lite artiklar om hur collegefotbollen formerar sig, men inför årets säsong sker en del förändringar vilket gör att vi valt att uppdatera texterna en aning. För er som vill förkovra er ytterligare rekommenderar jag min kollega Lars blogg Third and long)

Om du tycker att NFLs spelschema kräver alldeles för mycket tankekraft, är det inget mot vad collegefotbollen gör. Undertecknad skall dock gör a ett försök. Den stora skillnaden ligger i organisationen:

Storebror NFL är t.ex. en centraliserad liga (32 lag) där divisioner och konferenser mest är det sätt att organisera lagen och underlätta schemaläggning.

Collegefotbollen (NCAA) är decentraliserad och tjänar mer som en ”paraply”-organisation för sina medlemmar. De olika konferenserna har i tur varsin egen commisioner som sköter om allt. TV-kontrakt och dylikt förhandlas således inte av NCAA utan sköts på konferenserna själva som säljer rättigheterna för just sin konferens, och fördelar därefter ut pengarna bland lagen i konferensen.

Det här upplägget leder naturligtvis till att konferenserna utvecklas olika, med stora skillnader i pengar och makt som följd. De fem största konferenserna brukar till vardags kallas för ”The Big 5” och består utav:

ACC – 14 lag (Atlantic Coast Conference, lagen kommer från östkusten)
Big 10 – 14 lag (mestadels Midwest USA, typ Ohio, Michigan, Illinois, Iowa)
Big 12 – 10 lag (Södra- och centrala USA, typ Kansas, Oklahoma, Texas)
Pac 12 – 12 lag (Pacific Coast Conference, Runt västkusten)
SEC – 14 lag (South East Conference, lag från mestadels sydöstra USA)
TOTALT = 64 lag.

Utöver dessa konferenser finns det ytterligare fem till. Dessa står för ytterligare 60 lag. Slutligen finns det 4 lag som inte hör till någon konferens, utan är neutrala. Dessa lag är Notre Dame, BYU, Army and Navy. Tillsammans utgör dessa 128 lag ”division 1”. Den högsta nivån av collegefotboll.

Härnäst tar vi oss en titt på schemaläggning.

Fantasy Football: LIVE-draft!!!

I år skall jag pröva något nytt i Fantasy sammanhang. Jag skall vara med om en LIVE-draft. Jag skall alltså träffa mina motståndare på någon obskyr plats och välja spelare med en enda stor tavla som enda hjälpmedel. På söndag smäller det.

Förra året fick jag en liten underlig hälsning på Twitter. En twitter-vän hade noterat att jag och han bara bodde 25 meter ifrån varandra. Att i det här fallet säga att ”världen är allt bra liten” är således ingen underdrift. En vän av ordning kanske undrar hur jag missat en sådan här basal sak? Att en själsfrände bor såpass nära. Svaret är ganska enkelt. Mannen ifråga håller på Steelers och skyltar således inte gärna offentligt med sitt fotbollsintresse. ((Halva syftet med den här artikeln är att piska upp lite stämning inför draften))

Hur som helst blev jag inbjuden att deltaga i hans Fantasy-liga (12-lags) vilket var mycket trevligt. Draften i sig genomfördes på ”traditionellt” sätt genom att vi alla satt på var sitt håll och draftade via datorn på NFLs hemsida. Ligan förflöt utan någon större framgång från undertecknads sida. Mitt lag, Smokin Aces, levde ett liv i skymundan då jag satsat lite för hårt på Falcons. Slutspelet var dock bara en match bort, så förhoppningarna inför den här säsongen är på topp. ((Jag lider således av det s.k. Jerry Jones syndromet))

En intressant sak att notera i sammanhanget är att jag endast har träffat en av elva övriga kombattanter. Sociala medier är lustiga på så sätt. Man tycker att man känner varandra väl, men samtidigt har man aldrig ens träffats. Kanske inte ens sett varandra på bild. Inför den här säsongen har dock ligans ledning infört en nyhet som kommer råda bot på det. Draft via datorn, i ensamhet, är ett minne blott. Istället har jag blivit ombedd till att ta mig till Göteborg och en lokal i närheten av Sahlgrenska ((ett av de större sjukhusen)) för att vara med om min första LIVE-draft. Allt jag vet för stunden är att allt startar klockan 16.00, och att jag draftar som nummer fyra. Möjlighet till att beställa pizza kommer också att finnas i en paus runt 5-6:e rundan, vilket låter helt OK enligt mig.

Självfallet kommer tillställningen dokumenteras och återrappporteras här på Tenyards.se. Har ni några frågor eller önskemål inför eventet? Ställ dem i kommentarfältet nedan.

Giants: Dags för revansch!

Minns ni hur illa det var? Minns ni nattklubben som förbjöd visning av Giants matcher eftersom det gjorde kunderna deppiga och ointresserade av de nakna sällskapet? Ny säsong innebär dock nya chanser, och humöret i laget verkar det inte vara fel på.

Jeter – Abdikerande kung av New York

Inför året som kommer är det mycket som är nytt i New York. På sportscenen i stort är det ett tronskifte på gång i form av att New York Yankees ((Shortstop i New York Yankees)) Derek Jeter har annonserat att den här säsongen blir hans sista. Jeters ”position” som stadens älskling kommer således vara tillgänglig för andra atleter att göra anspråk på. Många av dem saknar dock de sympatiska drag som krävs för uppgiften, vilket gör att Eli Manning är i ”pole position” för att bli kungen av New York. Dock krävs det naturligtvis att resultaten förbättras. Mycket i New York Giants kretsar naturligtvis kring lagets QB. Två mästerskap på sitt CV, och efternamnet i sig, gör att många förlitar sig på att han löser allt. Fjolåret var dock en katastrof och 27 interceptions är svårt att snacka bort även med två ringar. Ny säsong innebär dock att allting nollställs och att Giants kan lägga fjolåret bakom sig.

[quote_right]“You have to have the trust before it works…You can’t have doubts.”

Manning om de nya spelsystemet[/quote_right]Det nya i Giants i år är att de skaffat sig en offensiv koordinator i form av Ben McAdoo som inhämtas från Packers organisation. Självfallet målas ett löjligt positivt scenario upp av klubben (och media), som mer eller mindre, upplever det som att de uppfunnit hjulet på nytt. Vid en mer sansad blick på det hela är McAdoo en förspråkare av ett mer ”West Coast”-baserat anfall än sin föregångare ((Ett passningsorienterad anfallsspel där många korta pass, och horisontella löpvägar, skall bana väg för att stundom gå vertikalt. I normalfallet är det springspelet som lockar fram motståndaren och öppnar upp banan för längre vertikala spel)). Rent logiskt borde den här typen av spel underlätta för quarterbacken på så vis att passen blir kortare samt att tiden med boll minskar ((Bollen lämnar handen tidigare eftersom mottagarna är i position tidigare. Något som naturligtvis gör det svårare för motståndarna att hinna ”sacka” Manning)). Teori är dock en sak. Det skall genomföras också. För närvarande är dock optimismen stor i laget inför de nya förändringarna.

På nyförvärvssidan återfinns de mest namnkunniga namnen bland lagets cornerbacks. In kom Rodgers-Cromartie (Broncos) och Walter Thurmond (Seattle) vilket säkerligen kommer göra nytta. Offensivt har mycket krut lagts på att ge Manning fler måltavlor än bara Victor Cruz. De plockade bl.a. in Mario Manningham ((som på så vis återvänder ”hem”)) och spenderade sitt första val i draften på Odell Beckham Jr (WR fr. LSU) som naturligtvis kommer ha allas ögon på sig när säsongen väl drar igång.

Även bland lagets running backs har det hänt en del. Springspelet var, mer eller mindre, obefintligt under fjolåret, och en uppdatering där var på sin plats. Frågan är om det har gjorts tillräckligt. Nu sitter undertecknad visserligen med facit i hand ((David Wilson skadade sig direkt när han kom tillbaka från fjolårets skador, och valde efter att ha konsulterat med läkare att avsluta sin karriär. En tragedi naturligtvis)), men kanske lades lite för stor tillit till att David Wilson skulle vara deras stjärna i år. Nu befinner Giants sig i en sits där de kommer att behöva förlita sig på Rashard Jennings och den nye rookien André Williams. Båda har som tur var visat sig tämligen nyttiga under försäsongen. Speciellt den sistnämnde som det skall bli oerhört intressant att följa i år.

Vid en snabb sammanvägning av Giants insatser under ”offseason” känns det i grunden positivt. Problemet är dock att de har en mycket lång väg att vandra till att nå toppen igen. De nya måste verkligen blomma ut direkt och ”gamla” stjärnor som t.ex. Jason Pierre-Paul ((JPP är bara 25 år visserligen)) måste hitta tillbaka till gammal god form. Årets säsong kommer vara ett steg i rätt riktning för Giants, men Eagles är fortfarande det lag som är i pole position i NFC EAST.

Nya tuffare regelbedömningar

Den andra omgången av årets försäsong är avklarad och en trend är redan väldigt tydlig. Domarnas gula flaggan kommer vi få se mycket av i år. När NFLs tävlingskommitté utvärderade förra årets säsong var de inte nöjda med vad de såg. Försvarare tog fördelar genom att på ett otillåtet sätt dra och ta tag i armar, händer och tröjor. Domarna var alldeles för snälla som tillät detta och nya skarpare riktlinjer kommunicerades till ligans 17 domarteam.

De förseelser som domarna ombetts titta extra noga efter är illegal contact – när försvararen avsiktligt rör anfallaren utanför 5-yards zonen från line of scrimmage, och defensive holding – när försvararen tar tag i armar, händer eller tröja för att hålla tillbaka anfallaren eller störa hans route. Efter 17 spelade matcher hade det slängs 27 flaggor för illegal contact. Det kanske inte låter som en jättestor siffra, men om det under förra årets grundsäsong, 256 matcher, slängdes 37 flaggor för samma förseelse så förstår ni att detta är en tydlig förändring i domarnas sätt att bedöma regeln.[quote_right]Det är ingen hemlighet att ligan går mot en offensivare typ av fotboll.[/quote_right]

De flesta har varit övertygande om att detta krafttag från ligan har varit en försäsongsföreteelse som skulle lugna ner sig när den riktiga säsongen börjar. Men där är man mycket tydlig från ligans håll, denna bedömning är här för att stanna, det är spelarna som får ändra sitt beteende.

Förra året slängdes den gula flaggan totalt 3254 gånger på 267 matcher. Det ger ett snitt på strax över 12 flaggor per match. I årets försäsongsmatch mellan Seahawks och Broncos skedde 25 regelförseelser. I matchen mellan New Orleans och Tennessee var den siffran 32 (varav två goal post-dunkar av Jimmy Graham). Det kan inte bli tydligare än såhär för spelarna och lagen, det är nya regler som gäller och ni måste anpassa er.

Varför sker då denna tydliga regelskärpning? Det är ingen hemlighet att ligan går mot en offensivare typ av fotboll. Den stora delen av fansen verkar gilla det och intresset fortsätter öka för ligan. Det är såklart spännande när man får se spelare som Drew Brees och Peyton Manning slå rekord på rekord. Så länge ligan ser en ökning av intresse och inkomst med denna typ av fotboll kommer trenden att fortsätta.

Andra regelförändringar och bedömningsskärpningar inför säsongen 2014:

• Inga mer händer i ansiktet, minsta beröring kommer leda till bestraffning.
• Clipping-regeln där ben tacklas undan är utökad
• Klockan kommer fortsätta ticka inom two-minute warning när en quarterback blir sackad
• Nolltolerans mot hån och fult språk, leder till 15 yards bestraffning för unsportsmanlike conduct
• Att fira en touchdown kommer också regleras hårdare. Man får ”spikea” bollen men exempelvis inte dunka över goal posten.
• Domarnas videogranskningar ska gå fortare, de ska även kunna ringa ligans domarledning för utlåtande
• Stolparna på målställningen har förlängts för ökad tydlighet vid field goals
• Man prövar också att flytta tillbaks extrapoängskicken till 15-yards linjen för att göra det lite svårare. Detta utvärderas innan säsongen börjar.

Houston: "Försvar vinner mästerskap, …eller"

Det finns visserligen många lag som har mycket att bevisa i år, men allra värst presterade dock Houston Texans. Laget var trots allt en ”potentiell mästare” och hamnade sist. Större missräkning än så är aningen svår att prestera.

Inför fjolåret pratades det en del om Houston. Ett lag som, enligt många, hade möjighet att gå hela vägen. Ofta handlade diskussionen om huruvida Matt Schaub (QB) var mannen att ta dem dit. De som var skeptiska fick relativt omgående vatten på sin kvarn då Schaub spelade bort sin plats i laget, och kanske även sin karriär, så fort serien drog igång. Nu skall dock inte allt ansvar läggas på en individ, utan Texans insats får nog arkiveras som en kollektiv härdsmälta.

Bill O´Brien
I år är det dock nya tag som gäller. Coachen Gary Kubiak är nu ersatt med Bill O´Brien som kommer från collegefotbollen (Penn State). Med honom kommer förhoppningsvis lite nya tankar som kan vitalisera laget, vilket självfallet blir intressant att följa. Men O´Brien i all ära. I år kommer inte fokus ligga på honom. Åtminstone inte inledningsvis eftersom sistaplatsen kommer med ett litet trumfkort. Förstavalet i draften. Ett val som de valde att spendera på det fysiska monstret Jadeveon Clowney. Ett mycket intressant val på många sätt. Inte bara för att Clowney är en häftig spelare, utan även för hans roll i ett större pussel: AFC South.

Vad gör du om du tvingas möta Andrew Luck två gånger varje år de kommande 10 åren? Killen är en oslipad diamant som bara väntar på att få benämningen ”elite”. Bekämpar du ”eld med eld” och skaffar dig en egen super-QB, eller hämtar du en ”hink med vatten”? Texans går uppenbarligen all-in på det sistnämnda, mer fysiska, alternativet. Tillsammans med kollegor som J.J Watt får Clowney således uppdraget att bibehålla maktbalansen i AFC South.

Allting verkar på sätt och vis ganska lovande för Houstons försvar, men i slutändan gäller det trots allt att omsätta ord till handling. Nu är vi dock bara två matcher in i försäsongen, och inledande mötet med Cardinals uppvisade inget av den bild som målats upp kring Texans. Ett bra Cardinals vann med 32-0, och även om det luftas en hel del killar i dessa matcher kunde man stilla undra hur det var ställt med Texans. 32 poäng i baken?

[quote_right]”Any time a player makes two plays like that, no matter who the player is, it really lights up your sideline…It’s great for the defense and the team.”
Bill O’Brien[/quote_right]Härom dagen var det dags igen. På andra planhalvan stod årets ”Hard Knocks”-killar Atlanta Falcons. Den här gången fick vi se mer av Texans försvar och framför allt nummer 90, Jadeveon Clowney. Redan i Falcons andra ”drive” fick vi se bevis på varför alla QBs bör akta sig i år. Clowney, som ofta utgår från en ”Wide 9” ((Förutom att det är ett coolt ord att slänga sig med är det även en viss pedagogik inbyggt i namnet. Siffran 9 syftar på att vilken position utmed linjen som spelare står på. Alla positioner på linjen har i teorin en siffra. 0 är t.ex. precis framför centern. Ju längre ut åt sidlinjen du kommer desto högre blir siffran. Om du inte gillar att räkna, så känns ”Wide 9” oftast igen på att spelaren står något extra steg utåt sidlinjen. Tanken är att han får en annan vinkel mot QB:n och även hunnit ”få upp farten” innan han möter sin ”tackle”.))-position, kom runt och stoppade Falcons RB tämligen tvärt. Direkt där efter var det Matt Ryans tur att gå i backen. Euforin i Texansleden gick inte att ta fel på. Clowney är en best!

Nu handlar det visserligen bara om försäsongsmatcher ((Texans vann för övrigt med 32-7)), och det är många reserver som luftas i den här typen av matcher. Å andra sidan kan det nämnas att Clowney fortfarande inte är helt återställd från skador. Om han är såpass dominant nu, vad kan han inte göra då när han är 100% kurant?

23 Augusti spelar Texans sin 3:e försäsongsmatch. Då är det Peyton Manning (Denver) som får akta sig.

NFL lyssnar på kritiken

När Ray Rice endast fick 2 matchers avstängning efter att ha slagit sin flickvän, var det många som höjde sin röst och menade att det här var ett alldeles för lätt straff. NFL verkar nu ha lyssnat och överväger nu att sätta upp ett reglemente där reglerna kring händelser kring det här är tydligare.

NFL considering tougher penalties for future domestic violence cases, including possible one-year ban