Månad: oktober 2014

R**hål vi minns: Plaxico Burress

I vår serie av spelare med begränsat innehåll mellan öronen har turen kommit till Plaxico Burress. Rövhålens ”One hit wonder”.

Plaxico Burress passar perfekt inom ramen för en klassisk wide reciever i NFL. Ni vet den där skrikande typen som alltid kräver högre lön och samtidigt ställer till rackartyg utanför planen. Oftast backar dessa killar upp det på planen, men lika många gånger slutar det med att laget får nog av all skit och skeppar iväg killen till nya jaktmarker. Den här artikeln skulle således kunnat handla om Chad ”Ochocinco” Johnson, Terrell Owens eller Randy Moss. Valet föll dock på Burress på grund av sitt exceptionella snedsteg som skedde 2008.

Plaxico Burress (f. 1977) var 31 år gammal och stod på toppen av sin karriär. Giants hade precis vunnit Super Bowl och Burress hade varit den som halat in den avgörande passningen från Eli Manning med 35 sekunder kvar på matchklockan. Allt var helt enkelt toppen. Att det snabbt skulle barka söderöver ((Åt helvete, alltså)) var det få vi den här tidpunkten som hade någon aning om. Livet förflöt som vanligt för vår uttrycksfulle vän. Visst hade framgången gjort sitt för Burress självbild. Framför allt hade han ändrat synen på sitt eget lönekuvert, vilket vållade en del problem för Giants ledning. Dock utan att de upplevde att det var omöjligt att hantera.

[quote_right]”I’m my own worst enemy. The things that have happened to me, I have no one to blame but myself. That’s what makes Plaxico Burress Plaxico Burress”[/quote_right]I november 2008 skulle dock Burress ta sig en vända på krogen. Han begav sig då till nattklubben LQ på Lexington Avenue i New York. Den här gången var han inte bara beväpnad med ett charmigt leende, utan även en pistol som han hade valt att dölja i byxlinningen av sina byxor. Som om inte det här var dumt nog, hade Burress inte heller någon licens för att bära pistolen. Självfallet innebär dumheter likt det här inga problem så länge man inte blir påkommen med sitt brott. Tyvärr bar det sig inte bättre den här kvällen än att pistolen började glida ner för byxbenet. I sin iver över att snabbt försöka fiska upp pistolen råkade Burress tyvärr komma åt avtryckaren, med ett kulhål i låret som följd. Aj.

Efter att blivit ompysslad på ett sjukhus valde Burress att, två dagar senare, självmant titta förbi polisen för att ta ansvar för sina handlingar. Det var då stadens borgmästare Michael Bloomberg ((Bloomberg kom, för övrigt, till makten med hårdare vapenlagar som en av sina politiska prioriteringar. En faktor som vi onekligen var lite ”oturligt” för Burress.)) klev in på scenen och gav än mer syre till elden. Under en presskonferens markerade han kraftfullt sin avsky mot sjukhuset ((Sjukhuset har enligt lag ett ansvar att rapportera skottskador direkt till polisen och även sjukhuspersonalen utreddes sedermera för sitt agerande.)) och Giants som inte direkt hade anmält det inträffade till polisen. Att polisen själva hade fått reda på det inträffade via TV hade uppenbarligen inte gjort Bloomberg direkt stolt över stadens offentliga verksamhet, vilket säkerligen bidrog till att han gick såpass hårt åt Burress. Vidare meddelade Bloomberg även att han förväntade sig att Burress inte skulle få någon särbehandling för sitt kändisskap utan krävde, mer eller mindre, att NFL-stjärnan skulle låsas in på åtminstone 3 1/2 år ((Vilket var minimistraffet för att illegalt bära pistol i New York)).

När rättegången började i januari 2009 yrkade Burress på att juryn skulle visa nåd efter som att han var en sådan fin kille ((Undertecknad vet inte det egentliga skälet till varför de skulle visa nåd, men det borde vara något åt det hållet.)). Juryn visade initialt ingen hänsyn, men eventuellt smälte dem med tiden för till sommaren lyckades alla parter komma till en lösning som innebar att Burress fick spendera två år i fängelse. Burress återvände sedermera till NFL (Jets resp. Steelers) men utan någon större framgång. Hans sista avtryck i sporten syns, passande nog, således fortfarande i hans lår.

Redskins satte Cowboys på plats

Rivalmöten mellan Redskins och Cowboys är alltid något speciellt. I en tuff match, som gick till övertid, gick tillslut Redskins segrande ur striden med 20-17.

Nattens batalj spelades i Dallas vilket säkerligen var speciellt för bortalagets QB Colt McCoy som är uppväxt i Texas och som varit ett Dallasfans sedan barnsben. Att han (och även pappa på läktaren) äntrade arenan iförd vinrött kändes troligtvis aningen udda. Unge McCoy är Redskins tredje-QB vilket man inte märkte mycket av, då nattens insats var riktigt bra. Visst kunde man se viss orutin i vissa prikära lägen (exempelvis slutet av matchen) men annars spelade den unge Texassonen mycket bra och hade inte Redskins investerat såpass mycket i RGIII hade nog racet dem emellan varit jämnare.

Redskins seger grundade sig dock inte i offensiven utan i en solid defensiv insats. En taktisk triumf. Laget blitzade (eller fejkade densamma) kopiöst mycket och lyckades t.o.m. sänka Romo till den grad att han fick lämna spelet för större delen av den andra halvleken. Ett sådant här aggressivt försvar kräver naturligtvis att lagets cornerbacks klarar av att gå man-man med sin gubbe. Något som Redskins secondary klarade mer än väl. Speciellt rookien Breeland som bl.a stoppade Dez Bryant ((…eller snarare passen som var på väg mot honom)) två gånger på mållinjen, samt i matchens sista avgörande spel.

För Dallas del var det självfallet en tung förlust. Personligen tror jag dock att förlusten av ännu en LB är större. Jimmy Durant slet av sin biceps och är borta resten av säsongen. Dessutom är säkerligen många idag oroliga över Romos rygg. Han kom visserligen tillbaka in i matchen, men spelade tydligen på sprutor. Hur är det ställt där egentligen? Nattens ersättare Brandon Weeden går visserligen inte att skylla nattens förlust på, men om Dallas säsong skall fortsätta i samma positiva anda ((som innan kvällens match)) så måste Tony Romo vara kurant.

Vi tittar närmre på 5 övergångsrykten

Den 28 oktober är alltså sista dagen om du vill byta lite spelare med ett annat lag. Troligtvis har vi redan fått se det här årets största trade i form av Percy Harvins övergång från Seahawks till Jets. Här kommer dock lite kommentarer på rykten som florerar i media

Ndamokong Suh är en av Detroit Lions stora profiler. Han har dock själv sagt att han vill röra på sig när hans kontrakt går ut efter säsongen. Att tvinga kvar honom i Lions skulle säkerligen kosta en franchise-tag vilket inte är billigt. Alternativet för klubben är naturligtvis at försöka få något för honom nu, innan det är försent.

Marshawn Lynch är självfallet fortfarande en stjärna. Det som dock talar för att ryktena kring honom skulle vara sanna är att han är i ”rätt ålder” för en trade. Lynch fyllde 28 i år och rent statistiskt vore det sunt att göra sig av med honom. Personligen tror jag det skulle bli ramaskri i Seattle om man bytte bort ännu en profilstark spelare. Till off-season kan det dock bli intressant att följa Lynch.

Larry Fitzgerald är också en profilstark herre som inte gjort många Fantasyägare glada i år. I verkligheten är han dock en synnerligen dyr spelare som inte många lag har möjlighet att plocka in. Cardinals säsong ser dock ljus ut än så länge, och med slutspel i sikte vill de säkerligen inte byta bort en sådan ”playmaker”. Hur medelmåttig dagsformen än må vara.

Vince Jackson stämmer (precis som ovan nämnda Fitzgerald) även han in på medias önskan om att Patriots skall skaffa sig ett djupt hot. Både han (283 yards) och Tampa Bays insatser har varit mediokra i år, och en trade känns således intressant här. Intresset sägs vara stort från många håll. Huvudperson har dock inte visat något intresse för att flytta på sig.

Slutligen villl jag bara kommentera ett rykte om Tom Brady till Houston Texans. Skulle så bli fallet känns det som ”spiken i kistan” för allt vad lagkänsla och lojalitet i idrott innebär. Visst har Tom, likt alla andra, blivit äldre, men snälla. Låt han pensionera sig i Patriots tröja.

Vad tro du? Kommer vi få se några intressanta trades? Eller slutar allt med lite mediokra trades som inte intresserar någon?

Harvinaffären – Spiken i kistan för Seattle i år?

St Louis i all är, men helgens bomb var Percy Harvin till Jets.

Det är självfallet lätt att förkasta Seattle för att ha bytt bort en sådan supertalang som Harvin för en ”rulle tejp” ((Laget fick officiellt ett val i de senare rundorna i kommande draft.)). Var han inte värd mer är den uppenbara frågan? Rykten gör gällande att Harvin har varit ”till salu” en tid, och bl.a. sägs det att Broncos blev erbjudna Harvin i utbyte mot Julius Thomas (TE). Ett erbjudande som de naturligtvis tackade nej till. När så slutligen blev dags att sätta penna till papper var det bara Jets som var intresserade.

För Seattle har tiden med Harvin varit tämligen omtumlande. Helgens nyhetsflöden har varit fulla av historier kring vilka han har bråkat med, och det är lätt att förstå att ledningen till slut tröttnade. Även om klubben fick betala dyrt för honom när han kom från Vikings, så var hans tid i Seattle inte helt utan positiva aspekter. Jag tänker då framför allt på hans roll i slutspelet senast, och framför allt Super Bowl där han var magnifik. Han må ha varit dyr, men det kanske är priset på en mästartitel?

Hur kommer det här påverka Seattle framöver? Vi skall självfallet inte på något sätt skylla helgens förlust mot Rams på Harvins frånvaro, men något saknades ((…eller snarare ”mycket saknades, däribland Harvins löpningar)). Hans ständiga löpningar längs med line of scrimmage var alltid ett orosmoment för motståndarna och nu fanns inte det elementet kvar. I långa loppet tycker jag ändå att Seattle gör rätt. Frågan är dock hur det kommer påverka den här säsongen. Om de nu går till slutspel kommer de troligtvis ske utan hemmaplansfördel i slutspelet, och utan Percy Harvin. Till det positiva kontot skall vi visserligen lägga lugn och ro. Men är det tillräckligt för en ny titel? Det tror inte jag.

7 tankar innan avspark

Snart dags för avspark i söndagens matcher. Skador blir alltmer påtagliga för alla lag? Vad skall vi hålla ögonen på?

[check_list]

  • Jimmy Graham (TE, Saints) skall tydligen vara tillgänglig spel. Blir intressant att se hur de kommer använda honom då rapporterna kring hans hälsa inte låter direkt övertygande. Blir det endast i ”Red zone” vi får se Saints stjärna?
  • Seattle möter St Louis och ingen Harvin finns med i uppställningen efter att denne ”tradats” till Jets. Hur påverkar det laget? Hur mycket mer arbetsbörda får t.ex. Kearse och Baldwin nu? Fantasyägare världen över spekulerar in i det sista.
  • Detroit Lions får återigen klara sig utan Calvin Johnson igen. Däremot skall ”gamle” Reggie Bush vara tillgänglig för spel igen. Viktigt pjäs i ett anfall som inte rosat marknaden på sistone. Försvaret är dock ligans bästa.
  • Skön match i Indianapolis mellan Colts och Bengals. Ingen A.J Green i Bengals men det kommer säkerligen bli åka av ändå. Räkna med mycket poäng här.
  • Senare ikväll blir det ett klassiskt möte i NFC East igen. Cowboys mot Giants. Stackars Giants hade precis börjat få upp ångan igen, när det åkte på en stjärnsmäll. Förutom överkörningen av Eagles förlorade det även Victor Cruz. Hur skall de nu anfalla? Är det kanske läge för deras rookie (första rundan) Odell Beckham Jr att kliva fram.
  • Panthers besöker Packers och är säkerligen glada över att kunna ha Kelvin Benjamin (WR) och Jonathan Stewart (RB) i startuppställningen ikväll. Den förstnämnde har haft lite problem med en hjärnskakning medan Stewart fortfarande kämpar med ett knä, men skall vara spelduglig.
  • Slutligen verkar hela USA förbereda sig för att Manning skall slå Favres rekord vad gäller antalet touchdowns. NFL Gameday Morning besökte t.o.m. Brett i hans hem och åt frukost med den gamle legenden. Kanske skall vi ha lite respekt för att 49ers inte kanske känner för att låta detta ske överhuvudtaget?

[/check_list]

ACL skador: Hur tänker sjukgymnasten?

Under fjolåret lärde vi oss vad ACL stod för. Aldrig har såpass många främre korsband skadats under en och samma säsong. Årets säsong har inte varit bättre den. ((Steven Ridley och Knowshon Moreno hör till de som drabbades senast i veckan.)) Vad beror det här på? Vi satte oss ner med Helen Eriksson. Leg. Sjukgymnast/Fysioterapeut på Liljeforstorgs VC i Uppsala. Examen i MDT och specialiserad mot idrottskador.

Ett klassiskt vänsterknä

Vad är den vanligaste orsaken till den här typen av skador?

– Det främre korsbandet (ACL) är beläget mitt i knäleden och kontrollerar rotation och rörelse framåt av skenbenet. Ofta sker främre korsbandsskador utan närkontakt som vid ex landning efter hopp och riktningsförändringar. Statistiken pekar även på att tidpunkt under säsong är avgörande. Vanligast i början eller i slutet på säsongen, och samtidigt mot slutet av matcher när tröttheten kommer smygande och personen i fråga inte orkar rekryterar tillräcklig muskelkraft att motstå biomekanisk belastning utan kraften ”tas ut” i passiva strukturer ((passiv struktur = korsband, menisk, ligament. Aktiv struktur = muskler)).

Främre korsbandet ”samarbetar” framförallt med lårets stora muskel som sitter på baksidan, dvs Hamstring. Här är män är generellt bättre på att aktivera muskeln jämfört med kvinnor. Bakre korsbandet (PCL) ”samarbetar” motsvarande med främre lårmuskeln, Quadriceps. Sen kan du även ha gener som talar emot dig, anatomiskt missgynnande vinklar, dålig försäsongsträning, mindre fokus på knästab övningar etc.

Det är självfallet inte bara vi fans som börjat undra. Ligan, NFL, har börjat utreda det här eftersom de i slutändan är arbetsgivaren till alla dessa skadade atleter. Den plötsliga ökningen i antalet skador kan visserligen vara en slump, men troligtvis finns det en mer logisk lösning på det hela. Vad tror du?

– Att tacklingar har blivit allt lägre ((Reds.anm. Genom hårdare regler har ligan försökt stävja tacklingar mot huvudet. Det här på grund av alla huvudskador och de rättsfall de lett till.)) är självfallet en given riskfaktor. Även skor kan vara något att titta på, samt kvalitén på mattan/gräset. Skruvdubb kan t.ex. leda till ”alltför bra” fäste. Foten fastnar i gräset samtidigt som kroppen fortsätter i annan riktning med skador som följd. Alpinister är ett tydligt exempel som ”sitter fast” i sin pjäxa samtidigt som de ramlar och kroppen får rotationskraft.


Ett mer cyniskt spår. Hur skulle ett hårdare dopingreglemente påverka den här typen av skada?

– Långvarigt intag, eller periodvis intag av otillåtna medel, misstänker flera forskare och idrottsläkare försämrar kvalitén på senor och ligament. Det behövs dock mer forskning. Här finns det självfallet vissa etiska hinder för att få ihop tillräckligt stort underlag med försökspersoner. En noterbar situation som man kan fundera kring är när elitidrottare kommer tillbaka efter oväntad kort rehabiliteringstid efter en omfattande skada. Att misstankar kring otillåtna medel då börjar florera är lätt att förstå. De inblandade (tränare, styrelsen, sponsorer) tittar kortsiktigt på den här nivån, eftersom idrotten genererar stora pengar. Atleten ifråga kanske är en av lagets nyckelspelare och har en viktig roll i ett ev slutspel. Hans/hennes medverkan för stunden är långt mycket viktigare än de långsiktiga konsekvenserna. Men det här är något jag vet för lite om som sagt…

Adrien Peterson ((En av de senaste årens bästa runningbacks. OBS! Artikeln skrevs innan Peterson hamnade i klammer med rättvisan.)) slet av sin ACL 24 dec 2011. I September 2012 var han med när ligan började igen och var sedermera 10 yards ifrån att att slå rekordet för sprugna meter under en säsong. Kommentar?

– Aha, Superman eller hjälp på traven?! Visst, pga rehabilitering blir många grundligare tränade. De lägger mer fokus på bla bålstabilitet och tyngre funktionell styrka. Detta i kombination med en längtan efter att komma tillbaka och att de nog gör allt i sin makt för att inte råka ut för samma skada en gång till. Det är oerhört psykiskt påfrestande att drabbas av en såpass omfattande knäskada, vilket resulterar i att många kommer säkert tillbaka med ett ökat mentalt fokus.

– Vilka är de långsiktiga konsekvenserna för ACL-skador?

Kom ihåg att allt är individuellt, men om vi tittar på ACL skador ur en negativ synvinkel:

– borta 1 år (i normalfallet) från din idrott
– risken ökar markant att du även drar andra sidan eller re-rupturerar ((rupturerar = skada, brista)) samma korsband igen.
– inom 10-15 år riskerar du att utveckla artros i leden
– efter 30 år kan du du ev. behöva protes.
– efter ytterligare 15 år kan du ev behöva re-operera leden.

Så ur en socioekonomisk synvinkel blir det stora kostnader för samhället.

Kan kroppar bli så stora o starka att ligament inte håller längre? Att vi blir så vältränade att kropparna inte ”hänger” med i utvecklingen.
– Inget jag känner till, ligament är passiva strukturer som finns runt leder för ytterligare stabilitet och bör ej förväxlas med ”släktingarna” ledband och korsband. En klassisk ligamentskada är stukade fötter. Har man en gång stukat sin fot och tänjt ut ligamentet eller även fått ligamentet helt avbrutet, riskerar man ju mångfalt att stuka sin fot igen vid belastning i ytterläge. Här blir det viktigt att träna upp sina aktiva strukturer, dvs musklerna, som får ”ta över” stor del av stabiliteten.

Teoretiskt tänker man att genom successivt stegrad träning så ska man ”vänja” senor, muskler och ledytor vid den nya belastningen. Att de också blir starkare. Men tidigare skador, för snabbt stegrad träning alt för tidig återgång till spel försämrar oddsen

 

[divider_thin]

Vad tror du som läsare om alla dessa skador? Ren slump? Dopning? Skor eller gräs? Några tankar? Om du har några följdfrågor till Helene så skall jag försöka framföra dem till henne. Skriv dem bara i kommentarfältet nedan, eller maila till redaktionen så löser vi det.

Förödande förlust för Seattle

Veckans snackis är onekligen Dallas seger över Seattle. Mästarna blev utmanövrerade av ett disciplinerat Cowboys som vann med 20-27. Hur skall man då reagera på det här i Seattle? Jorden går visserligen inte under på grund av den här förlusten, och slutspelet är fortfarande en möjlighet för ett lag som Seattle. Det problem som förlusten kan leda till är dock det där med hemmaplan i slutspelet.

Som säkert många av er vet bestäms hemmaplan i slutspelet via vilket lag som har bäst resultat genom grundserien. Ett mästarlag som Seattle är inte nöjda med att ta sig till slutspel. De satsar självfallet på att vinna allt igen. I ett sådant läge är hemmaplan genom slutspelet en viktigt faktor. Framför för lag som Saints och Seattle som är oerhört tunga hemma.

Seattle har visserligen en match mindre spelad än t.ex. Dallas (som är 5-1), och kommer bara vara en match efter om de vinner sin ”hängmatch”. Kruxet här är dock att Dallas nu går in i en fas med många divisionsmatcher och kan mycket väl addera ytterligare segrar till sina redan 5. Att de nu t.ex. går 10-6 eller 11-5 är absolut ingen omöjlighet. Seattle får således ligga i för att försöka nå ”pole position” inför slutspelet. Om de ens når dit? Divisionen är stenhård och inte ens en förstaplats där är självklar.

Vad tror du? Hur kommer det gå för Seattle?

Vi som namngav regeln: Bronko Nagurski-rule

De flesta av oss vet att du inte får kasta bollen framåt om du passerat line of scrimmage. Så har de dock inte alltid varit. På den gamla goda tiden var reglerna annorlunda.

I vår serie om regeländringar som fått namn av spelarna backar vi idag bandet till ”titelmatchen” ((NFL Championship game. Super Bowl var ännu inte uppfunnen)) mellan Chicago Bears och Pourtsmouth Spartans ((Spartans bytte något år senare namn till Detroit Lions)). Ligan, som endast bestod av 8 lag, hade det här året råkat utför problemet med att Bears och Spartans delade förstaplatsen när alla matcher var spelade. Av den här anledningen blev ligan då tvungen att införa en avgörande match om titeln. Något som de också sedermera kom att behålla och utveckla till ett slutspel med fler lag involverade.

På grund av väderleken blev matchen tvungen att spelas inomhus vilket även det skapade en del problem. Då planen endast var 80 yards lång ((och dessutom 10 yards smalare än normalt)) blev man tvungen att flytta fram målstolparna till mållinjen för att få plats med dem. Även den här justeringen blev sedermera såpass ”lyckad” att man valde att behålla dem på mållinjen under de kommande åren.

På grund av det begränsade utrymmet blev spelet ganska torftigt och poängen lyste med sin frånvaro. I fjärde quartern valde dock Bears fullback Bronko Nagurski (underbart namn) att strunta i att springa med bollen och istället droppa bakåt för att passa en lagkamretn. Passen gick fram och Bears lyckade i och med det här avgöra matchen och vinna med totalt 9-0 ((Matchen innehäll även en Safety på slutet)).

Sparatans ledning var dock synnerligen missnöjda med domaren eftersom de tyckte att Nagurski inte backat de 5 yards bakom line of scrimmage som reglerna krävde för ett pass på den här tiden. Domarna stod dock på sig och domslutet ändrades därmed inte. Bears var mästare.

Inför säsongen 1933 valde dock NFL at titta vidare på det här med reglerna kring passsningar. Att spelarn var tvugna att backa 5 yards bakom line of scrimmage var tämligen luddigt och de beslöt istället att passningar skulle tillåtas överallt bakom line of scrimmage. Ett mycket smart beslut som inte bara öppnade upp spelet i sporten utan även gjorde livet mycket enklare för domarna. Regeln gavs namnet ”The Bronko Nagurski-rule” efter Bears fullback.

1932 års mästerskapsmatch gav oss således många stora ändringar. Förutom nända regeländringar kring pass och målstolpar gav det oss även ett slutspel. Dessutom markerade även dessa ändringar att man rörde sig ifrån college-fotbollens regelbok. NFL hade numera en egen.

Den jämnaste divisionen

Att tippa vem som vinner AFC North känns oerhört svårt just nu. Har kommit på mig själv att imponeras och förfasas av alla fyra lagen hittills.  

I ett rent internmöte i divisionen kommer Steelers ta sig an Browns ikväll. Steelers har i år ett springspel (Blount och Bell) som ser oerhört intressant ut och som löpande har skördat dem stora framgångar. Tillsammans med en rutinerad offensiv pjäs som Ben Roethlisberger borde laget vara en större maktfaktor än vad fallet är just. En kedja är dock inte starkare än dess svagaste länk, och tyvärr finns det några sådana i Steelers. Att man t.ex. inte kunde stänga till mot Buccaneers härom veckan var näst intill pinsamt. Den matchen var ju redan vunnen flera gånger om.

Kvällen motståndare Browns har dock börjat säsongen OK (2-2) med tanke på hur spelschemat såg ut. Johnny Manziel blev snabbt en bortglömd figur när det visade sig att Brian Hoyer faktiskt var en ganska duglig QB. Framför allt har springspelet sett fint ut med fina prestationer från framför allt West och Tate ((Tredje man på listan, vars namn jag glömt, har inte heller han varit oäven)). Browns är uppenbarligen inte längre divisionens strykpojke. Däremot måste prestationen bli jämnare för att det skall vara riktigt bra. En seger hemma mot Steelers kunde vara en start.

I en annan del av divisionen tar Bengals sig an Panthers. Cincinatti har ett ganska sargat lag, där framför allt WR A.J Green kommer saknas ((Även TE Eiffert och WR Marvin Jones)). Hur bra är dem utan honom? Hur mycket påverkar hans frånvaro spelet? Etta på receiverlistan är ikväll Sanu. Det är dock en sevärd kille som även kan kasta bollen. Vi får se om det bjuds på något sådant ikväll.

Divisionens sista lag är Ravens som spelar mot Buccaneers idag. Spontant känns det som en överkomlig match för ett Ravens fått en lite bredare offensiv med gamle Steve Smith i laget. Dock kvarstår fortfarande vissa frågetecken kring den offensiva linjen samt springspelet (post Rice). Rörande den match överlåter jag dock funderingarna till eminenta Ravensfans Sverige för en kommentar.

Alla matcherna som berör divisionen startar klockan 19.00.

Romo återvänder till brottsplatsen

Spelar man för Cowboys lär man bli ifrågasatt. Är du QB för Cowboys lär du bli än mer ifrågasatt. För Romo började allt den där kvällen i Seattle. Ikväll återvänder han till brottsplatsen.

Minns ni hur det gick till? Kvällen som på något vis kastade en förbannelse över Tony Romos spel? Vi befinner oss i Seattle under 2006 år slutspel (dvs i januari 2007) och Dallas har tagit sig till slutspel. Cowboys behöver bara sparka in bollen för 3 enkla poäng. Tony Romo är killen är tänkt att hålla bollen åt kickern.

Självfallet tror inte vi inte på skrock, men kan 2014 vara året då Romo stället allt till rätta igen? 22.25 ikväll brakar det loss igen. Kan Cowboys fortsätta att överraska och t.o.m. slå mästarna?