Namngivningen av Super Bowl-finalerna är inte alltid lätt att hänga med i. Vi tar dock dig med på en crash-course i ämnet Super Bowl numrering.
Varför romerska siffror?: Svaret på den här frågan är ganska enkelt egentligen. Eftersom den amerikanska fotbollen startar säsongen i september och kröner mästarna första helgen i februari, så kan det bli lite klurigt med årtalen. När Patriots lyfte bucklan senast var det visserligen 2015 enligt almanackan. Dock var det 2014 års mästare som kröntes. För att undvika dessa förvecklingar kring årtalen valde NFL att Super Bowl skulle numreras med romerska siffror för att göra det lite enklare. Huruvida det lyckades eller ej råder jag vara osagt. Idén bakom numreringen krediteras Kansas Citys gamle ledare Lamar Hunt. Samme man som gav oss namnet ”Super Bowl”. Innovativ kille på många sätt.
Varför inte romerska siffror i år? Svaret på den här frågan är tämligen enkelt, även om ligan gärna vill krånga till det lite. Den romerska siffran för 50 är L, vilket i USA ((och många andra delar av världen)) är tecknet för ”Loser”, förlorare. Självklart vill de inte att ”världens största” final skall associeras med det här. Således får det bli Super Bowl 50 i år. Nästa år är vi tillbaka till romerska igen (LI) igen. Officiellt heter det dock att ligan väljer att använda ”vanliga” siffror i år på grund av att det är svårt att göra något ”grafiskt tilltalande” av bokstaven L.
Varje år lyfter vinnaren av Super Bowl the Lombardy-trophy. En pokal som precis som Super Bowl har ett synnerligen intressant förflutet. Förutom en ambivalent namngivning, har pokalen även kopplingar till en av världens mest kända filmscener.
Filmscenen ifråga ackompanjeras av Henry Mancinis klassiska ”Moon River” och visar en ung Audrey Hepburn anlända med bil till en juvelare på Fifth Avenue. Väl där börjar hon fönstershoppa medan hon förtär sin medhavda frukost.
”Breakfast at Tiffany´s” hade premiär 1961 och gjorde Hepburn till en superstjärna. Nu var det dock inte så att hon var den enda som fick ut något av filmen ifråga. Den New York-baserade smyckesfirman Tiffany´s fick t.ex ändlösa mängder av gratisreklam världen över. Huruvida de behövde det för att få uppdraget till att göra Lombardi Trophy låter jag dock vara osagt, men 1966 satte sig Pete Rozelle (Dåvarande Roger Goodell) ner med Oscar Riedner från Tiffany’s för att diskutera bucklor. Rozelle arbetade då med att försöka slå ihop ligorna NFL & AFL och samtidigt introducera en slags superfinal som skulle kröna mästaren. Finalen var naturligtvis tvungen att ha en pokal och Riedner visade sig snabbt vara mannen för jobbet. På en servett skissade han snabbt upp hur en pokal skulle kunna se ut. Rozelle blev mycket nöjd och mästarpokalen var född.
Sen var det då det här med namnet. Ni som kan er historia vet säkert redan att namngivning inte varit NFLs starkaste gren. Pokalen döptes till ”Tiffany’s Trophy” efter smyckesfirman. Intelligentare än så blev det helt enkelt inte. Nu blev det dock så att ödet gav NFL en hjälpande hand. De två första finalerna vanns nämligen av Green Bay Packers. Deras legendariske coach Vince Lombardi hann dock inte njuta av segrarna särskilt länge innan han han insjuknade i cancer. När Lombardi sedermera, 1970, avled på grund av sjukdomen, valde ligan att döpa om bucklan för att hedra en av den amerikanska fotbollens verkliga legendarer. Sedan den dagen har bucklan burit namnet ”the Lobardi Trophy”.
Det känns nästan som man drunknar i Manning/Brady artiklar i dessa dagar. Full förståeligt visserligen. ”Juniorerna” Panthers och Cardinals är två lag med både kortare CV och färre fans, vilket självfallet återspeglas i bevakningen. Allra minst mediatid får stackars Cardinals, som återigen får finna sig i rollen som ”lillebror”.
Den här situationen påminner lite om när det senast begav sig för Cardinals. Tänker då på en av de allra bästa Super Bowls som någonsin spelats. Super Bowl XLIII. Innan matchen fanns det vissa i media (enl Al Michaels, kommentator/legend) som menade att det var en liten ”osexig” upplaga av Super Bowl, som troligtvis inte skulle engagera så många tittare.
Matchen som vare en klassisk ”David mot Goliat”-historia spelades på Raymond James Stadium i Tampa. Uppstickarna Cardinals mot gamla storlaget Steelers. David mot Goliat. Ond mot god. Ett perfekt upplägg på sitt sätt. Dock slutade matchen med seger för Goliat vilket kanske inte är helt idealiskt ur ett historieberättande perspektiv.
Kvällens motståndare Panthers är dock ingen dynasti direkt det heller, då laget precis som Cardinals har en ganska liten supporterskara ((Idag använder vi oss av Facebook-likes på lagets officiella hemsida. Ett mått som naturligtvis inte är vetenskapligt vedertaget. Dock ger det en viss inblick i vilka lag som är populärast.)). Med tanke på jättarna som möts i den andra semifinalen, är det alltså upplagt för en ”David mot Goliat”-Super Bowl. Samtidigt är det självfallet så att Rom inte byggdes över en natt. Någonstans måste man börja, och varför då inte börja med att vinna Super Bowl?
(Statistiken kring NFL lagens Facebook-likes kommer ifrån Trackalytics.com)
(Texten publicerades första gången i vårt nyhetsbrev som gavs ut igår. Om du vill ha ett nyhetsbrev på veckobasis kan du signa upp genom formuläret till höger om artikeln, eller maila till per@tenyards.se)
Självfallet är det många som tycker att just dem skalla tycka till om matcherna som komma skall. Jag är exempelvis en i raden av ”självutnämnda experter” som jobbar på det sättet. Vi bloggare är dock inte ensamma om det här.
I veckan som var har gamla spelare, aktiva spelare och fans gjort allt de kan för att piska upp stämningen inför helgens matcher. Från fansen håll är det inte sällan plumpa påhopp som gäller. Att exempelvis klippa ihop bilder på Tom Brady med olika ordvitsar kring ord för fusk är aningen lamt.
Dock finns det vissa som tänker till. Den här bilden hittade jag på Twitter imorse. Lagom ”tuff” ton. Texten om adressat spelar på att Manning anklagades för att tagit tillväxthormon och att alla medel skeppades med hans fru som adressat.
—–
(Följebrevet lyder)
Dear Peyton
On behalf of New England, here´s a bottle of Rhode Island made American Single Malt Whiskey for you to enjoy on February 7th.
Also, sorry for addressing the package to your wife, we heard that´s the best way to get something to you.
Ikväll är det dags för andra halvan av ”kvartsfinalerna” i NFL. Agendan bjuder först på den unga genrationens svar på Brady/Manning medan kvällens andra match bjuder på två klassiska QBs.
Minns ni hur det såg ut för ett antal års sedan? Draften tycktes full av blivande QB-stjärnor och vårt och varannat lag gav upp alt de hade för att få tag på den sån där ”mobil QB” som skulle revolutionera sporten.
Så här i efterhand var kanske inte draften den självklara vägen till framgång som många tyckte. Men killar som Russell Wilson och Cam Newton visade att den moderne QBn kan vara både och. Klassisk ”pocket passer” när det behövs. Och flyfotad när tillfälle ges. Med talangen (dvs fötter) kommer dock ett stort ansvar att använda dem rätt. Utan ett intellekt bakom blir skaderisken lätt för stor. Newton och Wilson är dock smarta killar som sällan riskerar hälsan i sina utflykter.
I kvällens första match får vi således ett kärt återseende ifrån förra året i Panthers mot Seahawks. Den gången gick favoriten Seahawks segrande ur striden efter en fenomenal fjärde kvart. Sen dess har dock Panthers utvecklats i en snabbare takt, och när lagen möts idag är det dem som bär favoritskapet. Åtminstone om vi får tro oddssättarna. När allt kommer kring är dock Panthers fantastiska grundsäsong (15-1) inget värt om det förlorar idag. Det som saknas på herr Newtons CV är en rejäl framgång i slutspelet. Han kommer troligtvis få äran att kalla sig för årets MVP, men för att cementera sig bland de stora aktiva QB, måste han prestera även i slutspelet.
Kvällens andra holmgång är mellan Broncos och Steelers och handlar egentligen om två saker. Det första aspekten berör hemmalagets QB. Peyton Manning är en legend, men har inte spelat som en. Snarare tvärtom. Idag är han tillbaka men även om jag gärna vill se honom rida iväg i solnedgången med Lomarditrofén under armen, har jag svårt att se att så blir fallet. Vi skall dock ha med oss att Broncos inte är ett lag som är byggt kring Manning längre. Laget idag besitter ett av ligans bästa försvar, och kanske räcker det att Manning är lite erfaren och smart? Kanske behöver han inte producera 30 poäng för att lyckas.
Precis som den tidiga matchen är kvällens sista match ett återseende. På andra sidan står en legend till. Lika klassisk stil. Lika mobil. Dvs inte alls. Big Ben Roethlisberger fick dock duktigt med stryk i matchen mot Bengals förra helgen och sägs inte vara helt återställd, men hur illa är det? Tyvärr saknas även Antonio Brown, vilket är ett enormt avbräck.
Personligen tror jag att Broncos tar det här på grund av Steelers skadeläge, samt fördelen av hemmaplan. Vad jag vill se är dock två lag som visar upp att dem båda är goda nog att möte Patriots nästa vecka. Jag är inte så säker på det dock. Självfallet hoppas jag att båda aktörerna överbevisar mig.
Återfunnen? Ja, bilderna från den allra första Super Bowl-finalen 1967 har varit borta i många år. Tack vare NFL Films kommer dock matchen visas i sin helhet igen nu på fredag. För första gången på över 50 år.
Finalen spelades mellan Green Bay Packers och Kansas City Chiefs den 15 januari 1967. På grund av att AFL och NFL precis påbörjat sitt sammangående sändes matchen på både NBC och CBS ((Bolagen hade normalt sett rättigheterna för vardera ligan.)). Den här faktorn borde, normalt sett, gjort att chansen att matchbilderna bevarades för eftervärlden var större. Men så blev ej fallet. Band försvann och band spelades över.
Nu har dock folket på NFL Films dammsugit arkivet & USA efter bilder på de 145 spel som matchen bestod av. Efter lite ”klipp och klistra” fick de tillslut ihop alla klippen till en enhetlig film. Kommentatorsspåret hämtades ifrån NBC radioarkiv och kommer bjuda på Jim Simpson och George Ratterman. Både bortgångna idag. Den sistnämnde avled tyvärr så sent som igår.
Vidare har de även lagt till ett ljudspår ifrån Packers legendariska coach Vince Lombardi.
Matchen kommer visas på fredagkväll med tillhörande analyser och intervjuer. Förhoppningsvis kommer den då även finnas tillgänglig på NFL Gamepass, och eventuellt mer ljusskygga områden av Internet under lördagen.
När Vikings och Seahawks brakar samman kommer båda lagen kliva åt sidan för den verkliga huvudpersonen. Vädret.
Enligt Weather.com är det -22 C (-8 F) i skrivandes stund. Kallt som attan alltså. Ändå räcker det inte för att nå förstaplatsen på listan över kalla matcher i NFL, som innehas av klassiska ”Ice Bowl” ifrån 1967. Dagens match kommer dock slå sig in på 10-i-topp över kalla matcher. Frågan är bara var.
För att exemplifiera hur kallt det är och vilka konsekvenser det hela kan få, kan vi nämna att man inför matcherna bett folk att skriva ut biljetterna på gammalt hederligt papper. Anledningen till det här är att man befarar att mobiltelefoner inte kommer fungera i kylan, varvid ”E-biljetter” blir ett problem.
Vidare kan det nämnas att den här typen av matcher i Minneapolis snart är ett minne blott. Anledningen till det här är att man bygger en ny fin arena som skall stå klar till sommaren om allt går vägen. På den arenan finns ett tak vilket gör att det framöver blir inomhus som gäller för Vikings. Ett varmare och mysigare alternativ naturligtvis, men jag kommer sakna dessa extremvädersmatcher lite.
Söndag lunch och vi är nu halvvägs genom wild-card helgen. Gårdagen bjud på allt möjligt. Om vi skulle vara tidseffektivt skulle man kunna sägas att gårdagens två matcher färgades starkt av de förlorande lagen.
Skepp ´o Hoyer (Chiefs @ Texans 30-0)
För oss neutrala öppnade matchen på sämsta tänkbara sätt då favoriten Chiefs returnerade avsparken till en TD. 11 sekunder tog det spelet, och på den vägen fortsatte det sedan. Texans anfall kom egentligen ingen vart, och framför allt var Hoyer urusel och kastade bort 4 bollar. Visst, slumpen ställer till det ibland, men så var inte fallet här utan det kunde lätt varit fler bollar som hamnat i Chiefs händer om det bara varit lite mer alerta emellanåt. Hoyer slutade på en QBR på 1,7 vilket får anses som uruselt.
Jag är visserligen ingen fan av Brandon Weeden och jag tycker, normalt sett, att Hoyer brukar sköta sig tämligen OK. Men när en spelare hamnar i den här typen av negativ spiral måste coachen göra något. Vem var det som anställde Weeden om nu coach O´Brien uppenbarligen har noll tilltro till honom?
Chiefs skall dock ha en eloge för en fint genomförd match. Stabilt försvar och Alex Smith såg lugn och kontrollerad ut. Sprang med bollen när tillfälle gavs, men riskerade inte något nämnvärt. Om jag skall komma med någon kritik till Chiefs skulle det vara att de borde utnyttjat Texans misstag än mer.
Noterbart i övrigt var att WR Maclin skadade knät och riskerar att missa resten av slutspelet.
Shazier mot Burfict (Steelers @ Bengals, 18-16)
Kvällens absolut bästa match var mötet mellan divisionsrivalerna Steelers och Bengals. Redan under uppvärmningen kunde man ana vad som skulle komma då domarna radade upp sig på mittlinjen för att undvika konfrontationer mellan spelarna.
När väl matchen var igång fick vi se ett klassiskt AFC North möte, med lite poäng och starka försvar. ((Steelers och Ravens har flertalet gånger spelat liknande matcher som tillslut slutar 9-6 eller någon liknande.)) Första halvlek kan ske inte var det mest spännande jag sett i mina dagar, vilket vi säkerligen kan beskylla allt regn för. Förhållandena var inte direkt idealiska och speciellt McCarron såg ut att ha stora problem med att få grepp om bollen.
Allt ändrade sig dock i slutet av tredje då Shazier tacklade Bernard medvetslös. Även om hjälm-mot-hjälm anses ok om bollförande spelare ej är ”försvarslös” ((Dvs springer med bollen i rätt riktning. Dvs framåt)) tycker jag fortfarande att Shaziers tackling var aningen för tuff. ((Jag har lite svårt att acceptera att skadan på Bernard bara skall ses som ett olycksfall i arbetet. Många andra sporter t.ex. fotboll och hockey brukar prata om att spelaren har ett visst ansvar för höga sparkar/klubbor, oavsett om det var meningen eller ej. En tanke som jag stundom kan tycka att NFL borde fundera på.)) Tacklingen var dock inom rådande regelverk vilket piskade upp stämningen enormt. Både bland spelare och publik.
Händelsen fick dock en konstig effekt på matchen för Bengals vaknade till liv, och gjorde 16 raka poäng. Burfict var överallt och skadade bl.a Big Ben (ärlig sack) och plockade en passning från Jones. I det läget såg han ut som kvällens stora vinnare, men på Steelers sista drive gick det hela överstyr då Burfict sänkte Antonio Brown med en ful tackling. I tumultet efteråt drog dessutom Adam Jones på sig ytterligare ett personligt straff varvid Steelers kicker knappt behövde sikta för att avgöra matchen till Pittsburgh fördel.
Matchen lämnar oss dock med en bitter eftersmak och många tråkiga frågor som kommer ältas i media idag:
– Borde Burfict fått lämna planen tidigare. Varför fick han vara kvar efter tacklingen på Brown.
– Adam Jones, i slutet drog han på sig en flagga efter att han käftat med en Steelers-coach som var inne på planen. Varför var denne coach på planen?
– Shaziers tackling?
– Skadorna. Big Ben, men framför allt, Antonio Browns skada. Hur illa är det?
– Marvin Lewis är nu ensam coach om att förlora sina 7 första slutspelsmatcher. Sparken?
Buffalo Bills kicker har inte haft en jättebra säsong tyvärr. I matchen senast mot Jets missade återigen, och blev arg. Jättearg. Men som ni vet. Synden straffar sig själv.
Många lag är redan slutspelsklara, men ett fåtal platser återstår faktiskt att slåss om i den sista omgången. Vidare finns det även massvis med andra intressanta aspekter ikväll, men låt oss ta ett titt på frågan om de två sista platserna.
NFC är redan avgjord på så vis att vi vet vilka lag som kommer att gå till slutspel. De lediga slutspelsplatserna återfinns i AFC. Det rör sig då om den sista ”wild-card”-platsen, samt platsen som mästare i AFC South.
Wild Card-platsen
De två lag som slåss om den här platsen är New York Jets samt en av årets förhandsfavoriter, PittsburghSteelers. Jets sitter på trumkortet i den här kampen och är vidare till slutspel om de vinner, eller spelar oavgjort, mot Buffalo Bills ikväll. En intressant aspekt är alltså att deras gamle coach Rex Ryan stoppa deras slutspelsdrömmar.
Steelers möter ikväll Cleveland Browns och bör ta en enkel seger där. Däremot kommer de hela tiden behöva hålla ett öga på resultattavlan eftersom Jets måste förlora för att de skall kunna ta sig vidare.
Segrare av AFC South
Vissa menar att systemet där divisionsvinnaren automatisk tar en plats i slutspelet är aningen orättvist. Det är visserligen svårt att argumentera emot just den aspekten, för så är det. Däremot ger systemet oss ”levande divisioner”. Utan den regeln hade AFC Souths lag kunnat gå på semester för länge sedan. Nu är inte så fallet utan Indianapolis och Houston slåss om den sista platsen.
Allt talar dock för att Houston tar det. Colts måste, vid seger, förlita sig på att Texans förlorar samt att Baltimore, Buffalo, Atlanta, Denver, Miami, Pittsburgh och Oakland också vinner. Det kan således vara bra att ha en matematiker i närheten om du håller på Colts.
Slutligen skall det sägas att det finns en massa andra aspekter att hålla ögonen på ikväll. De slutspelsklara lagen slåss nämligen dessutom om hur de skall positionera sig inom slutspelet. Kommer Patriots eller Broncos ta AFC och därmed ha hemmaplan genom slutspelet? Vinner Packers eller Vikings NFC North?
(Texten publicerades första gången i vårt nyhetsbrev som gavs ut igår. Om du vill ha ett nyhetsbrev på veckobasis kan du signa upp genom formuläret till höger om artikeln, eller maila till per@tenyards.se)
När Vikings och Seahawks brakar samman kommer båda lagen kliva åt sidan för den verkliga huvudpersonen. Vädret.