Författare: admin

En vecka när allt verkar handla om Newton eller Manning är det lätt att glömma bort att det faktiskt finns 52 andra killar i varje lag. Killar som också drömmer om att bli mästare.

Idrotten är full av legender som aldrig fått lyfta den där största av bucklor. Inte sällan på grund av lojalitet till en klubb. Vissa tar dock och byter klubb på äldre dagar för att få en chans till att bli mästare. Många av er minns säkert Ray Borque som vann Stanley Cup i sin sista match, efter att ha bytt ifrån sitt kära Boston som han hade tjänat i alla sina år.

När lagen äntrar planen för Super Bowl imorgon återfinner vi en liknande historia i Broncos. Efter nio säsonger i Cowboys lämnade DeMarcus Ware (33 år) klubben för spel i Denver. Anledningarna till beslutet var många. Skadebekymmer och Dallas ekonomiska sits var självfallet några av dessa, men framför allt lockade en chans att få spela en Super Bowl. Något som kändes mer troligt med det storsatsande Denver, än med hans dåvarande arbetsgivare Dallas. Och nu är han där. Vid sin första Super Bowl.

DeMarcus Ware draftades av Dallas 2005. Coach Parcells hade egentligen en annan spelare i åtanke för klubbens första val, men Jerry Jones utnyttjade sitt veto och valde Ware. Något som visade sig vara lyckat. Under sin nio år i klubben, var han ständigt ett hot för motståndarnas QB och när han lämnade klubben 2013 gjorde han det med klubbrekord vad gäller sacks, 113 st.

Vi skall inte sticka under stolen med att Broncos fick betala stora pengar för att locka över Ware. Men det var det värt. Förutom en farlig pass-rusher fick Broncos även en stark defensiv ledare. Förutom de yngre rekryternaa, såsom Shane Ray & Shaq Barrett, har även storstjärnan Von Miller vittnat om Wares inverkan på honom som mentor. Innan Ware dök upp var visserligen Miller oerhört talangfull, men hans beteende var långt ifrån professionellt ((Miller var bl.a. avstängd för intag av förbjudna preparat. Dessutom var han i klammer med rättvisan efter att ha missat att inställa sig i domstolen.)). Miller tog dock snabbt lärdom av sin gamle idol Ware när denne anlände och lyckades genom det ta det sista steget till det yppersta elitskiktet i ligan. Idag bildar de tillsammans en fruktad duo, och kanske de idag tillsammans vinna det som saknas i deras CV. En efterlängtad Super Bowl-ring.

Framgångar i NFL kommer inte utan baksidor. Något som Cam Newton säkerligen noterat. För i samma takt som Panthers staplat segrar på varandra, har gruppen av människor som har svårt för honom ökat.

Personligen har jag oerhört svårt att se vad som är ”farligt” eller störande med Cam Newton. Tror säkerligen många av er läsare delar den uppfattningen, men med så mycket annat som har med landet i väster att göra, är frågan inte så enkel. Många saker blir lätt svart/vita.

[quote_right]“Well, I don’t run any touchdowns for one thing…If I run a touchdown – I promise if I run a touchdown on Sunday, I will celebrate. I can assure you of that.”
P.Manning[/quote_right]Vad är det då som är så farligt med Cam Newton? Visst finns det en del fans som ogillar honom eftersom att han är bra och slagit just deras lag. Den aspekten borde dock även kunna gå att applicera på Peyton Manning, men han skapar inte samma rubriker. Kan det ha att göra med hans spelstil att göra? Eller hans dansande och kaxiga framtoning? Eller hans hudfärg? Eller, som i bilden ovan, hans fräcka klädval?

Kanske beror det på lite av varje. Rasfrågan borde inte vara alltför påtaglig (får vi hoppas). Svarta QBs är trots allt inget nytt under solen. Warren Moon skördade exemeplvis framgångar redan på 80-talet med Houston Oilers. Visserligen var han en mer klassisk QB. medan Newton är en mer ”modern” typ som även är ett stort hot med sina fötter. En oerhört komplett atlet helt enkelt.

Den som många framhäver som det mest irriterande med Newton är allt dansande och firande på planen. Vissa menar dock att han inte håller detta inom rimliga ramar, utan är osportslig i sitt uppträdande. Söndagens motståndare Peyton Manning gick dock ut i veckan och menade att det som Newton åstadkommit under det senaste året är fantastiskt och att vi alla borde uppskatta hans sätt att leda Panthers till framgång. Rörande hans firande av touchdowns svarade Manning att han minsann också skulle fira ordentligt på söndag om han lyckades springa in en touchdown.

Vad vi än tycker om herr Newton så är det svårt att undgå att hålla honom till favorit till priset som årets bästa spelare (MVP). NFLs prisgala hålls som vanligt på lördag under sedvanligt ”pompa och ståt”.

Från oss alla till er alla…

Jag och Tenyards.se egen Benjamin Syrsa vill bara passa på att önska er alla en riktigt god jul.

Slutspelet är alldeles runt hörnet och vi börjar långsamt kunna urskilja vilka lag som kommer ta sig dit. För lagen i toppen finns det ytterligare belöningar: vila & hemmaplan. Frågan är vad man önskar sig mest?

De två första lagen i varje konferens får inte bara fördelen av att spela hemma i sin första slutspelsmatch. De får också fördelen av en spelledig vecka under den s.k. wild card-helgen. Om du inte är etta i konferensen ((Och således garanterat hemmaplan genom slutspelet.)) brukar det heta att det är ganska skönt att ”hålla igång”. Att en spelledig vecka bara ”förstör”. För topplagen i AFC har jag dock svårt att tro det.

Mest påtagligt är problematiken för Patriots. För 10 dagar sedan såg allt ganska bra ut. Obesegrade och tämligen komfortabla i toppen av AFC. Men som vi alla vet varar ingenting för evigt. Speciellt inte i NFL. Skador gjorde det tillslut omöjligt för Tom Brady att spela fotboll. Han kan trots allt inte både kasta och fånga bollen. Åtminstone inte samtidigt. ((I helgen som var fångade han faktiskt ett pass)). Efter två raka förluster ligger de nu trea i konferensen och riskerar att behöva gå upp mot ett hett Wild Card-gäng (Steelers eller Chiefs kanske?) redan första veckan av slutspelet. Inte helt idealiskt.

Hos värsta fienden Denver Broncos ser läget dock bättre ut. Här finns det visserligen en hel del slitna kroppar, men framför allt handlar det om Peyton Mannings hälsa. Det lite underliga i deras situation är att vi inte kan vara riktigt säkra på att de verkligen vill ha tillbaka sin QB-stjärna.  Om Osweiler skulle visa sig behöva spela säsongen ut tror jag många i Denver är nöjda i alla fall. Han har gjort det bra och är uppenbarligen framtiden i staden. För Broncos är det således hemmaplanen som hägrar allra mest.

Sista gänget in i matchen är AFCs nuvarande etta. Cincinnati Bengals. Det luriga här är att vi trots en fantastisk säsong fortfarande inte riktigt vet vad vi kan vänta oss. Är Andy Dalton verkligen bra? Efter ha sett han och Bengals duka under i slutspelet förr har jag aningen svårt att se dem gå hela vägen. De senaste fyra årens slutspel har givit dem noll segrar. NOLL. Det var visserligen då, och nu är nu. Men är Bengals verkligen ett hot när det blir dags att skilja agnarna från vetet? En försmak på det får vi den 28 december när Bengals beger sig till Mile High stadium i Denver för vad som kan bli en direkt avgörande match rörande vem som tar divisionen. Med tanke på Marwin Lewis usla statistik i slutspelet, kan jag tänka mig att Bengals inte vill någonting hellre än att säkra upp den där hemmaplansfördelen.

Oavsett vad du fördrar, vila eller hemmaplan, är en sak säker. Att hamna på tredjeplats är ett riktigt nedköp. Då väntar troligtvis ett hett wild card som precis tagit sig till slutspel. Även om matchen skulle spelas hemma, vill inget av lagen hamna i den situationen.

Det här skulle bli den (ev.) sista stora matchen mellan Brady och Manning. En av årets höjdpunkter i spelschemat. Tyvärr är Manning skadad, men en person gör som bekant inte ett helt lag. Att ersättaren Osweiler dessutom inte var helt oäven gör mötet synnerligen intressant ändå.

Brock Ostweiler draftades av Broncos som nummer 57 2012, och hamnade direkt på bänken för att ”se och lära” bakom giganten Manning. 57 var sedermera även antalet matcher som Oweiler fick vänta på sin chans. Borta mot Bears i förra omgången var således hans första match från start sedan 22 december 2011. ((Las Vegas Bowl mellan Arizona State och Boise State.))

Osweiler är naturligtvis ingen Manning i dagsläget, ((…och andra sidan är inte Manning det heller.)) men samtidigt finns det mycket i hans reportuar som Manning inte besitter. En stark arm, mobilitet bara för att nämna några talanger. Insatsen mot nyss nämnda Bears var egentligen klockren. 20 av 27 pass, 250 yards och 2 TD är bra.

Problemet ikväll är att det är lite annan kvalité på motståndet. Inget ont om Bears, men obesegrade Patriots kommer till Mile High och det är definitivt ingen lätt nöt att knäcka för Broncos. Patriots är dock väldigt skadedrabbat. Framför allt bland sina receivers. Spelare som Lewis, Amendola, Edelman, Dobson är alla borta. Kvar i truppen finns dock jätten Gronkowski och LeFell. Är det något lag som kall klara av en sådan situation är det dock Patriots. Belichick brukar alltid hitta ett sätt att vinna matcher.

Matchen spelas kl. 02.30, natten mot måndag. Det blir som sagt inget mästarnöte, men vore det inte lite av ödets ironi om Mannings back-up till slut är den som besegrar Brady?

Läser i media om att Cleveland Browns coach Mike Pettine överväger att bänka Manziel på måndag. En inte helt ovanlig typ av artikel om livet om NFL, om det inte vore för en liten detalj. Den att Pettine gick ut i media förra veckan och deklarerade att de nu skulle satsa på Manziel säsongen ut

Min första riktiga arbetsplats var på Posten i Borås, och jag minns fortfarande ”inspirationstavlorna” som hängde på väl utvalda ställen i lokalerna. Speciellt en av dem som visade en bild på segelbåt, men den underfundiga texten:
”Om du inte vet vilken hamn du skall till, är ingen vind gynsam”.
På den tiden skrattade jag åt de klyschiga tavlorna, men kanske skulle de vara på sin plats att hänga upp den nyss nämnda tavlan inne på kansliet hos Cleveland Browns?

Anledningen till att Pettine verkar ha ändrat sig efter endast en vecka är att Manziel varit iväg på lite semester under klubbens bye-week. Tyvärr bar det sig inte bättre än att det blev lite för mycket festande för den unge QBn. Igen. Ett händelseförlopp som självfallet fastnande på bild.

Jag har visserligen full förståelse för att Pettine är sur. Framför allt eftersom hans uttalande förra veckan kändes oerhört manusbundet och inte nödvändigtvis återspeglade hans egna åsitker. Det som jag däremot har mer svårt för är Browns oförmåga att ta ut en riktning. Browns har under det senaste deceniumet letat efter sin nye franchise-QB. Och efter snart två år med ”underbarnet” Manziel vet man egentligen inte mer än man gjorde när man draftade honom.

Egentligen finns det bara två vägar att gå i min mening. Antingen skeppar de iväg Manziel direkt eller låter honom spela resten av säsongen. Det förstnämnda alternativet skulle visserligen direkt skicka dem tillbaka till ruta ett, men då har det åtminstone tagit ett beslut. Alternativ två bygger på en tro om att Manziels vidlyftiga leverne vid sidan om planen går att åtgärda. Något som inte bör vara omöjligt. Dallas fick exempelvis fason på sitt problembarn Dez Bryant, och Steelers fick till slut Big Ben mer gemytlig.

Det gäller att ta ut en riktning. Nu.

Inför kvällens matcher vill jag passa på att slå ett slag för Bears ”nye” runningback Jeremy Langford.

Ikväll tar Chicago Bears emot Denver på Soldier Field. Då Kung Bore tagit ett fast grepp om Chicago de senaste dagarna kommer det vara ett aningen kyligt klimat som möter spelarna idag ((-3 C i skrivandes stund)). Vädret har redan satt sina spår då Emmanuel Sander fått lämna in (Listad som ”Inactive”) eftersom han inte ens kunde värma upp och testa sin, sedan tidigare, skadade kropp tillräckligt i kylan.

Broncos komner till spel med backup-QB Osweiler vilket kan bli intressant att se. Defensiven är däremot i toppklass, och kommer göra livet surt för Bears offensiva mannar. Bland dessa hittar vi en av ligans senaste stjärnskott i form av rookie-RB Jeremy Langford (Michigan State) som fick möjligheten att hoppa in när Bears gamle arbetshäst Matt Forte skadade sig härom veckan. Langford tackade för förtroendet och har i det senast två matcherna stått för 324 yards och 3 TD. Langford är precis som sin föregångare en man med många talanger då han även är ett hot i passningsspelet. Ett faktum som gör att många i Chicago nu ställer sig frågan om Forte kommer komma tillbaka nästa säsong. Hans kontrakt går dessutom ut efter säsongen, och att betala dyrt för en ”gubbe” finns inte på kartan om Langford fortsätter att producera med samma intensitet. Fansen verkar redan ha tagit Langford till sina hjärtan, och ägaren att ägaren Pat McCaskey dessutom har skrivit en låttext om Langford är väl ytterligare ett tecken på killens popularitet.

Bears @ Broncos startar 19.00. Noterbart i övrigt är att Bears coach John Fox (och flera andra av coacher) under fjolåret arbetade för Broncos.

”On the brink of distinction stood Jeremy, Chicago Bear
On the other side of the football stood opponents with fierce stares
Scoring touchdowns was his goal, such a thrilling sight to see
Since his blockers played together, the Bears obtained victory

Jeremy loves playing football
With a love as big as the sky
Jeremy loves playing football
With a love that couldn’t die

He can reach the end zone often because he works out every day
He can help the Bears win often because running is his forte
In the daylight we can see his practice habits on the field
He will gain much total yardage and we know he will not yield

Jeremy loves playing football
With a love as big as the sky
Jeremy loves playing football
With a love that couldn’t die”

Ett lags offensiv börjar och slutar med de 5 killarna som jobbar i skymundan längst fram. Den offensiva linjen. Idag tar vi oss en titt på tre enheter som befinner sig i tre olika faser.

Syftet med dagens lilla inägg är inte att att detaljmässigt säga vad lagen gör rätt eller fel. Det är jag inte man nog för.  Men som självutnämnd NFL-missionär vill jag med den här artikeln lyfta frågan kring de offensiva linjerna. Låt ögonen dröja kvar lite efter bollen ”snappats”. Släng ett öga på hur det stora pojkarna jobbar. Bereder de väg för runningbacken? Skyddar de sin QB?

Nedan har vi tre lag i olika faser. Lag som på något sätt utmärkt sig med sin offensiva linje. Släng gärna ett öga på dessa enheter under kvällen.

Exempel #1 – Den fungerande (Dallas Cowboys)
Dallas O-line är ett typexempel på hur en bra O-line jobbar, och var en av anledningarna till att DeMarco Murray kunde prestera dryga 1800 yards i fjol. Under offseason valde ledningen att stärka upp enheten, istället för att betala Murray för att stanna kvar. Någonstans grundar sig det här i tanken att runningbacks kommer och går, men en O-line består. Kvällens motståndare Bill Belichick uttalade sig tidigare i veckan och kallade Cowboys O-line för den bästa i ligan.

Exempel #2 – Den icke fungerande (Seattle Seahawks)
När Seahawks bytte till sig Jimmy Graham tidigare i år, var det till stor glädje för många fans. Föga utrymme gavs det faktum att det faktiskt fick betala med sin center Max Unger. Dessutom tappade man Carpenter till Jets, vilket gör att det är några nya namn som skall spela ihop sig i linjen i år. Tyvärr har man ännu inte rikligt fått ihop det vilket bl.a. märks på att Russell Wilson är den QB som blivit sackad flest antal gånger (18 ggr). Hade de inte varit för att han är så kvick hade siffran säkerligen varit än högre. Idag tar de sig an Bengals på bortaplan i en av veckans mest intressanta matcher. Kan de ge Wilson lite arbetsro idag?

Exempel #3 – Den nytänkande (New England Patriots)
När man diskuterar offensiva linjer brukar det inte dröja länge innan någon börjar prata om att de ”tar ett tag för en linje att bli samspelta”. Att de gäller att ”ge dem lite tid för att bli bra”. Men hur fungerar det då om du alternerar spelare hela tiden, och rullar runt på ett större antal gubbar? Det är nämligen vad Patriots gör idag. Under de första matcherna har det roterat spelare synnerligen friskt och användt sig av totalt 10 olika uppställningar i den offensiva linjen. Enligt klassisk teori borde de leda till en mindre samspelt linje, vilket borde hämma deras spel. Ni som följt med under de första veckorna vet dock att så inte är fallet. Patriots offensiv ser totalt livsfarlig ut.

[blockquote]“It’s not done just randomly. There’s a specific reason why we rotate guys when we do, where we rotate them, There’s a rhyme and reason to everything.”
Dave DeGuglielmo, O-line coach[/blockquote]

Är det här en slump? Provar man bara olika gubbar för att förhoppningsvis ”hitta” rätt uppställning längre fram? Nja, Patriots verkar ha en klar tanke med det här. I alla fall om man får tro dem själva. Patriots, med Bill Belichick i spetsen, brukar alltid ligga steget före resten av ligan, vilket gör att resten av NFLs coacher nu studerar deras exempel noggrant. Kan det här vara framtiden, eller är det bara ett temporärt lyckokast?