Ekonomi – Tenyards.se

Lions stora dilemma: Ndamukong Suhs kontrakt

Detroits situation under offseason är inte kanon. Löneutrymmet är litet och dessutom går en av stjärnornas kontrakt ut. Hur skall man lösa Ndamukong Suhs kontrakt?

Lions situation är lite knivig med minimalt utrymme för förändringar av lönerna inom ramen för lönetaket. En av anledningar till trångmålet är att laget dras med en ganska hög summa vad gäller s.k. ”dead-money”. Där leder de idag ligan med 13,8 miljoner USD, vilket inte direkt underlättar GM Martin Mayhews situation när han nu slår sig ner vid förhandlingsbordet.

Alternativen som finns på bordet för Mayhew är i grund och botten: A) att låta Suh lämna klubben nu B) skriva långtidskontrakt eller C) Franchise-tagga honom och sedan göra A eller B nästkommande år. Det som talar för att Lions löser det här är att Suh är en stjärna oavsett vad man tycker om hans grisiga beteende på planen emellanåt. Att Lions dessutom spenderat mycket pengar på offensiva stjärnor som Stafford och Johnson öppnar på sätt och vis dörren för Suh. Defensiven måste helt enkelt få kosta lite också. Lions är nämligen ett av de mest skeva lagen i ligan när det kommer till fördelningen av lönekostnader mellan offensiv och defensiv. Hela 66% av pengarna går idag till de offensiva pojkarna.

Det som talar emot ett nytt kontrakt för Suh är att det kommer kosta skjortan för Lions att lösa det här. Det kan helt enkelt bli alltför dyrt. Alternativ C ovan, att franchisetagga Suh, finns visserligen på bordet men är ett tämligen dyrt alternativ. Enligt NFL.com skulle det kosta 26,5 miljoner USD för 2015 års säsong. En vän av siffror kanske tycker det låter ovanligt högt, vilket är sant. ”Franchise-taggar” brukar oftast handla om ett snitt av vad de bäst betalda spelarna på positionen tjänar. Enligt ”regelboken” är dock spelaren berättigad till nyss nämnda snitt eller 120% av föregående års lön. Eftersom Lions betalde honom rejält redan under 2014 års säsong så är det alltså 120%-regel som kommer appliceras här. En kul grej i sammanhanget är att dryga 9 miljoner USD av Lions ”dead-money” härrör från omförhandlingen av Suh kontrakt. Skulle Lions ”tagga” honom kommer alltså Suh belasta lönetaket med ca 35 miljoner nästa år. En kanske inte helt önskvärd situation. Men vad skall de göra?

Taggar Lions Suh, återkommer dessutom samma situation nästa år. Om Lions skall vara på säkra sidan bör kontraktet således lösas innan den 10/3. Det allra mest spännande alternativet, för oss som inte är Lions-fans, är att låta Suhs kontrakt löpa ut och se vad de andra är villiga att betala. Vad är han egentligen värd? Kanske återvänder han då med svansen mellan benen och skriver på ett lite mer modest förslag från Lions? Det scenariot kräver dock mycket is i magen, och kan mycket väl slå helt fel ut. Men visst vore det spännande?

Black monday

Så var då grundserien över och vi vet äntligen vilka lag som skall möta varandra i slutspelet. Den här dagen är också speciell av andra skäl. Det är nämligen idag man säger adjö till de delar av staben som man inte vill ha kvar i klubben. Välkommen till ”Black monday”.

Vilka coacher ryker först? I skrivandets stund har Jim Harbaugh och 49ers ”valt att gå skilda vägar”, medan Jets har gjort rent hus. Både coach och GM är utkastade. Även om vi inte vet vad som komma skall, väntar alla nu på exempelvis Chicago Bears. Kan de verkligen låta alla sitta kvar på sina platser?

Den här texten uppdateras löpande i takt med att klubbarna agerar.

[delete_list]

Jim Harbaugh, HC 49ers – Han och klubben har ”valt att gått skilda vägar”. Ny adress för Harbaugh blir Michigan (college).
Rex Ryan, HC Jets – Sparkad
John Idzik, GM Jets – Sparkad
Mike Smith, HC Falcons – Sparkad
Marc Trestman, HC Bears – Sparkad
Phil Emery, GM Bears – Sparkad

[/delete_list]

(p.s. Jobbet i Oakland är ledigt sedan tidigare då de endast har haft en tillfällig coach under slutet av säsongen)

Stängs fönstret för Seattle, eller…?

Ikväll avslutar Seattle grundserien hemma mot St louis Rams. Vid seger är konferensen deras, och hemmaplan genom slutspelet är säkrat. En imponerande insats som får oss att ställa frågan om där början på en era vi ser, eller slutet på ett fönster ((Benämningen fönster åsyftar ofta en kort tidsperiod då ett lag har som störst chans att vinna en Super Bowl. Kontrakt och spelares ålder/prestationer kan med tiden vara faktorer som gör det omöjligt att nå samma resultat på ett tag.)).

För att få svaret på den här frågan hoppar vi fram i tiden lite. Utgången av årets slutspel låter vi vara osagt, och istället fokuserar vi på Seattles framtid och de spelare som legat till grund för de framgångar vi sett de senaste åren. Efter fjolårets Super Bowl premierades Richard Sherman och Kam Chancellor för sina insatser genom att få nya kontrakt, och i år lär Russell Wilsons agents säkerligen börja påpeka att samma scenario känns relevant för hans klient. Wilsons kontrakt går visserligen inte ut förrän efter nästa säsong, men spelreglerna kring rookie-kontrakt stipulerar att kontrakt kan förnyas redan ett år tidigare.

Just rookie-kontrakten är en intressant aspekt av Seattles framgångssaga. Förr i tiden var det lukrativt att bli vald som etta i draften. Ofta fick lagen lägga ner både tid och pengar för att kontraktera sina draftval. Allt för spelare som inte hade spelat en minut i ligan. Många lag blev rejält blåsta på det här sättet ((Se bara på JaMarcus Russel och Ryan Leaf)) och när ”kollektivavtalet” förhandlades om standardiserades rookielöner stenhårt. Något som fick till följd att en rookie idag inte egentligen behöver ha en agent närvarande ((Ett fåtal spelare har t.o.m. insett den här möjligheten att spara pengar)) eftersom det ändå inte finns möjlighet till att påverka utgången av förhandlingen. ((Sista årskullen som kunde dra nytta av det gamla systemet var 2010 som toppades av Sam Bradford. Hans feta kontrakt kommer säkerligen också vara en ämne efter säsongen. Mer om det en annan gång dock)). Idag betalas rookies efter vad de har presterat i ligan. Vilken kan anses rättvist. I de fall där lagen hittar en guldklimp på en central position likt QB, t.ex. Russel Wilson, öppnas helt nya dörrar upp. Tänk dig själv hur Packers lag hade sett ut om den inte hade behövt betala nämnvärt för sin Aron Rodgers? Tänk vilka spelare de hade kunnat kontraktera.

Russel Wilson tjänar idag måttliga 817.000 USD i år. Motsvarande siffra för nämnda Aaron Rodgers är 17.550.000 USD!!. Det är således i det här fönstret som Seattle befinner sig just. Wilson har i år presterat extremt väl och kommer säkerligen behöva ges ett nytt kontrakt efter säsongen. Innebär då det här att Seattles chanser försvinner nästa år? Kanske, men samtidigt är en grym QB en förutsättning för att nå en Super Bowl. Hur utfallet blir hänger naturligtvis på hur förhandlingar av olika de slag löser sig under kommande ”off-season”. De troliga scenariot är att någon annan välbetald spelare kommer få lida för det. Personligen tror jag den personen är Marshwan Lynch. Han är visserligen en superstjärna och onekligen en unik spelare. Men killen fyller 29 (en ansenlig ålder i dessa kretsar) i april och kommer tjäna 8.500.000 USD nästa säsong. Hur skall Seattle hantera det här? Skall man omförhandla på något kreativt sätt? Eller skall man kanske byta bort honom medan de fortfarande kan få något för sin gamle runningback?

Seattles ”off-season” kommer bli oerhört intressant att följa. Rätt agerat har de ett lag för framtiden. Fel agerat så stängs fönstret efter den här säsongen.

Vem köper Buffalo Bills?

Den 25 mars i år gick Bills ikoniske ägare Ralph Wilson ur tiden, och lämnade ett enormt tomrum efter sig. Under sina 55 år i klubben var han inte bara Buffalo Bills anfader, utan även av de drivande krafterna bakom NFL som liga. En person som honom ersätter man inte helt utan vidare. Frågan är således vad kommer egentligen hända med Buffalo Bills? Många är kallade, men få äro utvalda som det brukar heta…

[quote_right]”Jon remains passionate in his pursuit of an NFL franchise”
Ken Sunshine, Jon Bon Jovis pressansvarig[/quote_right]Wilson-familjen själva har indikerat att de inte längre är intresserade att driva klubben framåt, vilket självfallet satt igång spekulationer om vem/vilka som skall ta över den anrika klubben. Bland de mer folkkära spekulanterna återfinns den gamle musikern Jon Bon Jovi. Även om han genom sin karriär blivit en synnerligen likvid rockstjärna är han inte ensam bakom budet. Bon Jovi är snarare ansiktet utåt för ett gäng affärsmän, med sitt säte i Toronto.

– Bon Jovi o Co
Lika roligt som fans skulle tycka det vara med Bon Jovi som ägare, lika tråkigt är dock det faktum att den här konstellationen säkerligen skulle kämpa för att flytta laget till, just nämnda, Toronto. Geografiskt sett är det en ganska kort flytt som i Bon Jovi-gruppens ögon skulle vara relevant eftersom de bedömer Toronto att vara en större marknad. En flytt som dessutom skulle ligga i linje med ligans tankar om internationalisering. Dock skall de tas i beaktande att Toronto har viss konkurrens av andra idrottslag på hög nivå. Inte minst från ishockeyn.

Fans av sporten, och Bills i synnerhet, lär dock inte vara lika intresserade av en flytt. Bills är ett av de mer klassiska lagen och få är således dem som skulle vilja se ”Bon Jovi-gruppens” planer rasera all den historik som finns associerat med Buffalo Bills. Nu kan dock Bills-fansen få hjälp från ”andra sidan” eftersom Ralph Wilson lade in ett litet ”poison pill” i det kontrakt han skrev med staten New York 2012. Kontraktet, som anses som ett av de hårdaste i sitt slag, ((Dvs inget annat lag anses genom kontrakt vara så hårt knutet till sin arena.)) innebär att laget är knutet till arenan tills 2020. En synnerligen lång tid för en ny ägare som eventuellt har flyttankar. Skulle man prompt vilja infria dessa flyttankar finns det tydligen en liten bot inlagd i kontraktet på nätta 400 miljoner USD.

– Donald Trump, charmigt galen miljardär
Huruvida det här kontraktet skrämmer bort Bon Jovi lär framtiden utvisa. Han är dock inte den ena kändisen på spelplanen. Miljardären med stort M, Donald Trump, har även han visat intresse för att köpa klubben. Trump, som har nuddat vid idrotten förr då han i mitten av 1980-talet ägde New Jersey Generals ((Ett lag i den kortlivade United States Football League.)), är självfallet en en likvid person, men som en del menar gör det här enbart för att synas ännu mer i media. Trump har dock signalerat att han har goda avsikter och inte har någon som helst avsikt att flytta klubben ifrån Buffalo. En av de primära anledningarna är enligt honom själv att det är skönt att inte ha så långt att ta sig till matcherna ((Trump är en New York-kille och tar sig säkerligen snabbt med sitt eget flyg till Buffalo.)). Ett skäl så gott som något.

– Jeremy Jacobs, Buffalobördig miljardär
Slutligen finns det en tredje intressant köpare i form av Boston Bruins (hockey) ägare Jeremy Jacobs. Den här miljardären framstår väl egentligen som det sanna ”lokala” budet då Jacobs och hans familj är ifrån Buffalo, och redan meddelat att de som ägare skulle göra allt för att bevara laget i staden. Problemet med deras bud är att ligan motsätter sig att ägare har intressen i andra ligor. Det här är dock kanske lösbart genom att familjen Jacobs gör en liten rokad inom familjen. När exempelvis Stan Kroenke tog över St Louis Rams härom året, gav han kontrollen i Denver Nuggets (Basket) och Colorado Avalanches (ishockey) till sin son, och rundande således systemet. Allt är som vanligt genomförbart med lite fantasi, och bra advokater.

Personligen tycker jag att den viktigaste frågan här är att laget stannar i Buffalo. Åtminstone om alternativet är Toronto. Sen är det naturligtvis kittlande med Jon Bon Jovi som en ägare i ligan, men samtidigt får inte det ske till vilken kostnad som helst. Alternativet med Donald Trump gillar jag egentligen inte alls. Den mannen drar sig inte för någonting, vilket i min mening inte direkt skapar en stabil grund för ett NFL-franchise att vila på. Således tror jag att undertecknad lägger sin röst på den lokale Jacobs.

Högt spel under Free Agency

Söndag morgon och, mer eller mindre, alla intressanta pjäser har hittat en ny arbetsgivare. Free Agency är ett högt spel med stora pengar. Många testar marknaden för att se vad de egentligen är värda? Bra idé, inte alltid.

Tidigare under veckan såg vi t.ex. Eric Decker ge sig ut på den öppna marknaden för att se lite hur het han var? Med tanke på att karriären kan vara slut i morgon för en NFL-spelare gäller det att ”casha” in när möjligheten finns, så jag har full förståelse för Deckers agerande. Patriots Julian Edelman signalerade, även han ,tidigare i veckan att Patriots erbjudande var för dåligt, och att han skulle se sig omkring en aning eftersom han i eget tycke var värde långt mycket mer. Där var dock inte intresset lika stort och Edelman återvände till Boston och skrev på för Patriots under gårdagen. Detaljerna i kontraktet har inte avslöjats ännu, men troligtvis har Edelman fått förlika sig med tanken att Patriots värdering av honom var tämligen korrekt från första början.

Liknande tankar återser vi CB-karusellen som snurrade i veckan. Talib till Broncos och Revis till Patriots. Den som glöms bort en aning är Rodgers-Cromartie som var en av Broncos bättre försvarsspelare under fjolåret. Han är fortfarande utan kontrakt, och vi kan egentligen bara spekulera i hur mycket han krävde för att stanna kvar i klubben. Broncos nappade i alla fall inte, och som det verkar hittills har ingen annan klubb gjort det heller. Lagen är ofta skrämmande osentimentala i dessa lägen och går väldigt fort vidare, om inte spelaren är på samma ekonomiska nivå som dem. Rodgers-Cromartie kan mycket väl ha överskattat sitt eget värde. Fjolårssäsongen var visserligen bra, men hans karriär har dock bjudit på mer varierande insatser vilket säkert många känner till.

I Minnesota hittar vi Jared Allen som inte fick något nytt kontrakt med Vikings. Att då efteråt proklamera att man överväger att lägga av om man inte får ett riktigt bra erbjudande från annan klubb kanske är aningen frispråkigt. Det kanske till och med är läge att lägga av då. Hans senaste kontrakt hade bl.a. 31 miljoner garanterat så de borde inte vara av ekonomiska skäl han kämpar vidare i ligan. Hade jag varit i hans kläder hade jag sagt att jag ville spela för en favoriterna till titeln nästa år. En ring borde betyda mer för en sådan kille som är såpass nära karriärens slut.

Än finns det det dock tid kvar att agera, och med tiden lär vi få reda på huruvida alla dessa affärer var bra eller ej. Vilka som övervärderade sig själva och vilka som gjorde rätt i att pröva marknaden. Det som återstår på marknaden nu är t.ex. en massa avdankade QBs som förtjänar en ny chans någonstans. Spelare som Schaub och Sanchez behöver nog lite ny miljö för att få liv i sina karriärer igen. Frågan är bara var de hamnar?

Analys av Cutlers deal

Gårdagen var onekligen en bra dag för er som undrat vad endast en liten penna kan skapa. Chris Kluwe tog bladet från munnen och skakade om Vikings organisation med en artikel, och Jay Cutler satte sin penna på ett kontrakt som Bears lagt fram. Vi tänkte ta oss en funderare på det sistnämnda. Var det en bra deal för Bears?

När jag igår såg rubriken om att Jay Cutler skrivit på ett 7-årskontrakt som skall vara värt ca 126 miljoner USD blev jag onekligen lite lätt förvånad. Framför allt med tanke på den kritik som Cutler fått från fans och media, hade jag ändå trott att Bears skulle komma undan med lite modestare siffror. Men icke. Av reaktioner att döma var jag inte ensam, utan folkstormen på twitter var ganska massiv. När nu krutröken har lagt sig och fler uppgifter kommit fram om kontraktet kan jag inte undgår att tycka att det kanske var en ganska bra deal i alla fall. Även om Cutlers genom det här kontraktet hamnar aningen högt på listan över quarterbacks och deras löner. ((Personligen hade jag varit mer nöjd om han hade fått en miljon eller två mindre om året.))

Kontraktet är på 7 år och ca 126 miljoner, med 54 miljoner garanterade. Dessa 54 fördelas ut på de kommande tre åren vilket gör att kontraktet är väldigt framtungt. Rent praktiskt innebär det här, och att kontraktet inte sägs ha någon sign-on bonus, att Bears skapat sig en situation där man låst upp Cutler för 3 år, och att man därefter i 4 år kan fundera på när Jay Cutlers skall avverkas/pensioneras/kickas, utan att några hemska ekonomiska konsekvenser uppstår gentemot lönetaket. Dvs, de stressar inte utan ”nöjer” sig med Cutler tills att den ”rätte” nye QBn dyker upp på marknaden (vilket troligtvis är genom draften).

Är Cutler värd alla dessa pengar. Nej, men samma problem gäller, i stort sett, alla kontrakt som skrivits med QBs de senaste året. QB är en bistvara ((Vilket vi onekligen märkt i år)) och jämfört med fantasy fotboll går det inte bara att ge sig ut och hämta en ny dagen efter ens ordinarie QB slitet av sitt korsband. Jay Cutler är inte bland det bästa QBs, och inte heller bland de mest sympatiska, men han är full duglig. Söndagens förlust mot Green Bay var t.ex. inte Cutlers fel. När han klev av ledde laget, och försvaret skulle ”bara” stoppa Packers offensiv en sista gång. Något de brutalt misslyckades med, då Packers lyckades hålla matchen vid liv trots flertalet ”4th and short” innan allt var över. Cutler är tillräckligt bra för att Bears skall kunna vinna en titel. Senaste Bears var i Super Bowl hade de Rex Grossman som QB, så utvecklingen har ändå gått framåt. ((Har fått kritik för den här meningen. Det är absolut inte min mening att försöka framställa Rex Grossman som en god QB. Kontentan är att Bears har tagit sig till SB med en sämre QB än Cutler.))

Vad tror du? Var det här en dum idé. Skulle Bears ledning kanske dumpat både Cutler och McCown och börjat om från början redan idag. Eller är det kanske så här att Det till och med är en ganska bra affär, för alla parter?

Collegefotboll – Rika coacher

Härom dagen pratade vi lite om hur Johnny Manziels eventuella snedsteg fått fart på frågan om ersättningar i collegeidrotten i USA. Några som inte direkt känner sig hotade i den debatten är skolornas självklara stjärnor. De som faktiskt tar ut en lön: Coacherna.

Collegefotboll är idag en mångmijon-industri som är en rejäl kassako för de inblandade skolorna. Coacherna till lagen är, med all rätt, de självklara stjärnorna och är avlönade därefter. Skillnaden mellan en framgångsrik skola och en medioker är, i pengar sett, enorm. Ett bra exempel på det här är klassiska Oklahoma University. 70-och 80-talen var en framgångsrik tid för skolan, där dem under under ledning av Barry Switzer tog de bl.a. 3 mästerskap.
[quote_right]”Bob Stoops is worth every penny and always has been and always will be.” Joe Castiglione, Sportchef OU[/quote_right]
1989 hamnade dock skolan i trubbel med ligans regelverk, vilket i slutändan ledde till att Switzer avgick. Åren därefter präglades av mycket mediokra resultat för skolan. Med resultaten kom också en allt sämre ekonomi som i sig förde skolan allt längre från titlar och framgång. I slutet av 90-talet kom dock vändningen när den nye chefen för skolans idrottsinstutition insåg att något måste göras. Idrottsinstutitionen hade vid tillfället skulder på 15 miljoner USD, och nedskärningar var den enda utvägen. Förutom på ett plan. Coachen för fotbollsslaget.

Stor möda lades ner på att hitta den man som skulle ta laget in i det nya milleniet. Efter mycket arbete föll valet på Bob Stoops som vid tillfället var coach för Florida Gators. Jobbet som coach för Oklahoma blev visserligen Stoops första med fullt ansvar (head coach), men han visade direkt att skolan inte gjort fel när de rekryterade honom. Redan 2001 vann han mästerskapet med Oklahoma och sedan dess har laget fvarit en maktfaktor ((Stoops har tagit laget till flertalet mästerskapsfinaler och 2 heismannvinnare (Sam Bradford, Jason White) samt en god två i Andrian Peterson)) i den amerikanska collegefotbollen. Bob Stoops leder laget än idag, och både laget, skolan och ekonomin blomstrar. Under 2012 hade t.ex. skolans fotbollslag 80 miljoner USD i intäkter (35 miljoner USD i vinst), och de ekonomiska problemen är sedan länge glömda. Självfallet finns det fler faktorer än Stoops själv som förklarar skolans utvekling, men hur du än vrider och vänder på det är coachen för ett collegelag en oerhört viktigt figur. En figur som kan vara skillnaden mellan natt och dag. Ett faktum som självfallet även syns i deras lönekuvert. Alabamas coach Nick Saban tjänar t.ex. strax över 5 miljoner USD/år, och vår vän Stoops ligger inte långt efter han heller (strax under 5 miljoner USD). Tyvärr har redaktionen inte hittat någon exakt uppgift om hans lön, men hans hus (nätta 1700 kvm) i närheten av Norman, Oklahoma, tyder på att inkomsten är synnerligen god. Med all rätt.

Stoops hus i trakterna av Norman, Oklahoma

Collegelöners vara eller icke vara

Johnny Manziels (Texas A&M) eventuella felsteg i autografträsket har fått folk att återigen fundera kring collegespelares ersättning. Eller snarare brist på sådan. Vad är egentligen ”rätt”?

Collegefotboll är idag idag en mångmiljonindustri som gör de mest framgångsrika universiteten väldigt rika. Även om t.ex. coacherna tjänar flera miljoner dollar om året, finns det dock kvar ett element av amatöridrott kvar i sporten. Ett element som ligan inte gärna vill släppa taget om. Det mest uppenbara här är då att spelarna inte får ha någon inkomst, eller på något annat sätt (t.ex. autografsignering, reklamuppdrag etc.) profitera på sin idrott. Istället ersätts de genom stipendium vilket visserligen kan vara oerhört lukrativt det med. På en mindre namnkunning skola pratar vi om motvärde på ca 20.000-30.000 USD/år medan det på ett mer prestigefullt universitet kan innebära 60.000 USD/år.

Vad är då rätt? Räcker inte stipendiet? De flesta s.k. experter verkar dock vara eniga om att spelare borde få rätt till någon typ av ersättning. T.ex. genom olika sidouppdrag, eller genom att de får en liten ”fickpeng” av något slag från skolan.

Är en då en riktigt lön för mycket begärt? Spelarna är trots allt redan idag superstjärnor och borde få ta del av kakan. Dessutom visade sportjournalisten Jay Bilas härom dagen att ligan inte heller lever som den lär. Enligt reglementen är det nämligen inte bara spelarna som förbjuds att profitera på sitt namn. Samma sak gäller ligan själv. De får t.ex. inte sälja en tröja med en specifik spelares namn på. ((Däremot får de gärna sälja en Texas A&M träja utan namn på))Jay Bilas testade NCAAs (Ligan) shoppingsida för att se vad som hände om du matade in t.ex. Manziels namn i sökrutan. Resultatet var intressant eftersom sökningen förde besökaren direkt till en sida där denne skulle kunna beställa en Texas A&M-tröja med nummer 2. Manziels nummmer. Bilas fortsatt sitt sökande (och publicerade det på Twitter) med flertalet ”affischnamn” i ligan med samma resultat. Senare under dagen försvann sedermera sökfunktionen från sidan. Föga förvånande. Frågan kvarstår dock: Om ligan profiterar på spelarens namn, varför skall då inte den som bär namnet kunna göra det samma?

En anledning till att inte göra det är att det skulle förändra spelreglerna totalt. Spelarmarknaden skulle bli än mer penning-orienterad vilket lätt skulle kunna gå överstyr. Den som har mest pengar får de största stjärnorna. Den viktigaste aspekten återstår dock. Vad skulle hända med alla andra sporter som skolorna bedriver? Fotbollen är trots allt bara en av många sporter som ryms inom skolornas program, och om fotbollspelarna skulle avlönas riskerar skolornas idrottsinstutitioner att få slagsida. Alla pengar skulle gå för att finansiera fotbollen eftersom det är där (och i basketen) som pengarna finns. Varför skall man t.ex. satsa på simning? Den sporten genererar trots allt inga pengar?

Frågan är onekligen en vattendelare och många är de som har lösningar och tankar om hur systemet fungerar, eller borde fungera. F.d. NBA- och NCAA spelaren Ed O´Bannon har till och med gått såpass långt att han stämt ligan för att han tycket att spelare skall ha större rätt till intäkter kring sitt namn, foton med mera. Hans ärende har naturligtvis fått lite extra mediaexponering tack vare Manziels eventuella snedsteg. Även om lösningen inte direkt är nära förstående i det ärendet har det dock kommit så långt att ligan nu har blivit ombedda av rätten att redovisa alla intäkter i ärendet. Kanske kan trots allt Manziels historia leda till något gott i slutändan. För visst behövs det en förändring av nuvarande reglemente? Eller?

Detroit Lions svåraste motståndare?

Säkerligen har du någonstans läst om hur staden Detroit långsamt gått mot sitt öde. Sedan 1950-talet har befolkningen minskat och när de senaste årens ekonomiska bekymmer slog till med full kraft mot staden var konkurs snarare en fråga om när, och inte om. För oss sportdårar är självfallet frågan hur det här påverkar stadens idrottslag?

Det mest uppenbara i historien om Detroit är naturligtvis bilindustrins nedgång som slagit hårt mot staden, med stor arbetslöshet som följd. Nu är dock den branschen inte någon ensam syndabock utan staden har varit misskött under en längre tid. Exempelvis har stadsförvaltningen sedan länge varit en alldeles för stor kostnad för staden. Från 1950 och framåt har stadens invånarantal minskat med 63 procent medan antalet anställda av staden Detroit endast minskat med endast 40 procent. För att finansiera de höga kostnaderna har höjda skatter varit lösningen vilket lett till att allt fler lämnat staden, och således skapat en nedåtgående spiral genom en minskande skattebas ((Färre invånare leder till att intäkterna minskar. Staden blir då tvugna tvungna att återigen höja skatterna, vilket skrämmer det iväg allt fler invånare)). I USA finns det dock gränser för hur mycket skatt de kan ta ut av sina invånare, och när den gränsen tillslut nåddes var konkurs enda utvägen.

Hur påverkar då stadens ekonomi idrotten i staden? Detroit är en mycket framstående idrottsstad och har lag i alla de stora sporterna. Hockeyn och baseballen har dessutom haft en enorm framgång de senaste åren. Kommer dessa lag gå under de med på grund av minskade publik- och sponsorsintäkter? Eller kommer de snarare vara de sista som håller ihop staden i dessa svåra tider?

Att spekulera i det här är naturligtvis tämligen omöjligt för oss utomstående, men de drivande krafterna i staden är noga med att påpeka att stadens konkurs på intet vis innebär att staden stannar helt:

[quote_box]“But like anything as it relates to Detroit, in our opinion, it is more perception than reality. They think Detroit is closed for business, but nothing could be farther from the truth.”
Dave Beachnau, Detroit Sports Commission
[/quote_box]

Dave Beachnau, som är VD för en organisation som arbetar med idrottsfrågorna i staden, är inte ensam om sin syn på situationen. Samma bild verkar, för övrigt, de flesta i Detroit näringsliv vilja förmedla för närvarande. Visserligen sägs det att hoppet är det sista som överger människan, men samtidigt har de en poäng i det dem säger. En konkurs för en stad, jämfört med en företag, innebär inte att allt stannar. Bara att någon annan betalar. Stadens förvaltningen blir förhoppningsvis bättre av det här genom en stabilare ledning (och djupare fickor). Att ekonomin i staden är dålig är på intet sätt något nytt, utan har varit en del av idrottslagens vardag sedan länge.

Även om optimismen i staden verkar vara tämligen god är det självfallet ingen idealisk situation att bedriva elitidrott i. Förutom stora frågor, såsom att företagen inte alltid har samma möjligheter att sponsra idrotten framöver, vållar ekonomin även praktiska bekymmer vid evenemang. Brist på poliser ((I förhållande till den höga graden av kriminalitet)) och ambulanser kan t.ex. försvåra rejäl för att arrangera matcher. Representanter från klubbarna och staden har dock meddelat att ordning och reda (på idrottsevenemangen) kommer upprätthållas av privata bolag och de få ambulanser som staden idag har skall tydligen vara tillräckligt för stå ”Stand-by” även vid kommande idrottsevenemang.

[quote_right]“I know there’s a lot of emotional concern about should we be spending the money…But frankly that’s part of the economic development. We need jobs. If it is as productive as it’s supposed to be, that’s going to be a boon to the city.”[/quote_right]Den kanske största samtalsämnet just nu som berör idrotten i staden är det planerade bygget av en ny hockeyareana till Detroit Red Wings för nätta 440 miljoner dollar. Kevyn Orr, som är stadens nuvarande chef ((Orr har fått uppdraget ”Emergency Manager” av staten Michigan och är således den som styr för tillfället)), menar att ett arenabygge kan vara en positiv sak för staden. Alla delar dock inte hans entusiasm över det här planerna, utan menar att beslut likt det här är sådan som fick staden att hamna i den här situationen från första början. Stadens (eller snarare staten Michigans) pengar borde kunna spenderas på ett bättre sätt.

I slutändan finns det dock en aspekt som ger Lions en viss arbetsro, och ger dem möjlighet att konkurrera i tider likt dessa. NFLs system för att dela intäkterna. Ett system som funnits, mer eller mindre, lika länge som ligan, och som är en stark bidragande orsak till ligans succé. Genom det här skapas en jämnhet som är unik för NFL, och som gör att NFL kan leva upp till den gamla devisen om ”Any given Sunday”. Dvs tanken om att alla kan vinna. Tack vare det här systemet kan Lions förhoppningsvis gå starka genom en tid då staden i sig går igenom ett stålbad. Tills vidare flyter därför allt vidare ”som vanligt”, och Lions bör även i framtiden fokusera mer på det som sker på insidan av arenan, och inte på utsidan. Vikings, Packers och Bears lär således förbli deras primära antagonister ett tag till.

Jaguars ägare Shad Khan köper Fulham?

Jacksonville Jaguars karismatiske ägare Shad Khan sägs vara aktuell för att att köpa fotbollslaget Fulham som huserar i högsta ligan i England. Laget är en av de mindre Premier League-klubbarna i London och ägs för närvarande av Mohammed Al-Fayed, som sedan en tid ryktats vara intresserad av att sälja.

Ett eventuellt köp av Fulham skulle ge Shad Khan ytterligare en fot i London. Hans Jaguars spelar redan en match/år i London som en del av grundserien i NFL. Khan sägs vara en av de klubbägare som kan tänka sig etablera ett lag på permanent basis i London om NFL skulle öppna upp dörrrarna för det. Genom att äga ett lag i båda sporterna kan dessa i sådant fall göra reklam för varandra, och ge Khan en mer fast plats i staden redan nu.

Priset för Fulham sägs ligga på ca 200 miljoner dollar.