NFL-Skolan – Tenyards.se

Varför alla dessa flaggor?

I vår lilla NFL-skola har vi idag kommit till en sak som kan vara lite förbryllande. Varför denna förkärlek för att kasta gula och röda flaggor till höger och vänster?

Det här är inte så jättekonstigt egentligen. Men vi tar det ifrån början

Den gula flaggan
Den gula flaggan kastas i samband med att domaren ifråga ser ett regelbrott. Efter spelet brukar domarna konferera och huvuddomaren meddelar i sin mikrofon vad som skett och vad bestraffning skall bli. Notera att en kastad flagga inte behöver betyda att ett straff kommer att utdelas. Dels kan domarna komma fram till att det inte var något regelbrott. Dvs att de ändrar sig. Dels kan det icke bestraffade laget neka till domslutet och istället låta det som skedde på spelet bestå. Exempel på detta är om utfallet av spelet helt enkelt var bättre än att det utfall domarnas dom skulle ge. Gör ditt lag en touchdown är du oftast inte intresserad av något annat scenario. ((Jämför med den ”vanliga” fotbollen då domaren ibland låter spelet gå eftersom laget fortfarande har fördel av boll.))

Vad innebär det om en keps kommer flygande? Om en domare ser ett andra regelbrott under spelet kan han välja att kasta sin keps också. Eftersom han redan kastat sin gula flagga får han helt enkelt ta vad han har.

Den röda flaggan
Kastas av coacherna som en signal för att det vill ha en videogranskning på föregående spel. Coacherna har två möjligheter att, på det här sättet, ”utmana” (”Challenge”) domsluten. Domarna kommer då videogranska föregående spel och om det har 100%-bevis på att de har haft fel, så reviderar de sitt domslut. Om domslutet inte ändras förlorar coachen/laget som kastade flaggan en timeout. Skulle däremot coachen/laget lyckas med båda sina röda flaggor tilldelas de en tredje ”utmaning” (”Challenge”)

Hur är det med det där blåa som kommer flygande?
Den blåa, som egentligen inte är en flagga utan något bönpåseliknande, är tillför att markera positionen av en händelse. Typexempel på när domaren känner ett behov att markera positioner på planen är t.ex. vid en fumble. Skulle man efter spelet revidera något domslut, kan man ”enkelt” gå tillbaka och placera bollen på rätt ställe.

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

Hur fungerar spelschemat i NFL?

En av de vanligaste frågorna man ställs inför som ny NFL-fantast är hur spelschemat fungerar. Hur får dem ihop det och varför möter man inte alla lagen som i en normal liga?

Grundserien i NFL är 17 veckor lång och skall fyllas av 16 matcher och en spelledig vecka (S.k. ”Bye-week”). Den första reaktionen kring det här för en nyinvigd brukar vara att det är en väldigt kort säsong. Ett faktum som är en stor del av tjusningen med NFL. Varje match är betydelsefull. På grund av den korta säsongen har dock lagen inte möjlighet att möta alla de andra 31 lagen i ligan under en säsong, utan på något sätt får man försöka fördela ut dessa över tiden.

NFL är som sagt en liga med 32 lag. Dessa är fördelade i två konferenser med således 16 lag i varje. Dessa kallas AFC (American Football Conference) och NFC (National Football Conference). Varje konferens är sedan indelad i 4 divisioner, med följaktligen 4 lag i varje.

När vi nu rett ut det här kan vi ta en titt på hur det bestäms vilka 16 matcher varje lag skall spela:

[check_list]

Varje lag möter de tre andra lagen i sin division två gånger varje säsong. En gång på hemmaplan, en gång på bortaplan.(Totalt: 6 matcher)
Dessutom spelar man en match mot varje lag ifrån en specifik division i samma konferens. Vilken den här divisionen är alterneras och på tre års sikt ((Det finns helt enkelt tre stycken andra (den egna borträknad) divisioner i den egna konferensen. En varje år. Därav tre år.)) har man således mött alla lagen i sin konferens åtminstone en gång. (Totalt: 4 matcher)
Sedan gör man samma sak med divisionerna i den andra konferensen. På 4 års sikt har man då, åtminstone, mött alla lagen i den andra divisionen en gång. (Totalt: 4 matcher)
Slutligen möter man två motståndare från den egna konferensen. Dessa skall uppfylla kriteriet att de hamnade på samma plats i sin division som en själv. Dvs, ett lag som vann sin division under föregående år, skall möta någon av de andra segrarna. ((Ett lag som blev tvåa skall således möta någon av de andra tvåorna osv.)) Lagen ifråga skall också uppfylla kriteriet att de inte skall vara medlem av den divisionen som omnämns i punkt två.(Totalt:2 matcher)

[/check_list]

Klart som korvspad?

Tidtagning

Det här kapitlet i vår serie om grunderna i sporten kommer handla om tidtagning. Det vill säga hur klockan fungerar och när den stoppas och när den fortsätter ticka. Det kommer bli många siffror men vi skall försöka hålla det så enkelt som möjligt.

Matchen spelas i fyra kvartar (quarter) som passande nog är 15 minuter långa var. Mellan varje quarter byter lagen sida. Vila sker i form av 2 minuter efter 1:a och 3:e kvarten samt 12 minuter i halvtid (dvs mellan andra och tredje kvarten). Det lag som började matchen med boll blir försvarande direkt efter halvtidspausen. Första och tredje ”quartern” sätts igång med en avspark. Vid övriga tillfällen fortsätter man där man var. Hade lag A bollen på mittplan, fortsätter de där efter pausen.

Under matchens gång stoppas klockan i normalfallet inte utan löper på även mellan varje försök (down). Undantagsfallen är misslyckade passningar (dvs ingen spelare fångar bollen innan den slår i backen), regelbrott eller om en spelare springer utanför planen. Det här reglementet får av naturliga skäl många taktiska konsekvenser för lagen. Ett lag som leder i slutet av matchen springer gärna med bollen eftersom klockan då kommer löpa på kontinuerligt. Ett lag som däremot ligger under passar gärna. Det här gör det primärt för att det är ett snabbt sätt att vinna mark, men även för att klockan stannas om de misslyckas med ett pass. Dessutom passar de ofta ut mot sidlinjerna, för att mottagaren skall kunna kliva utanför planen och således stoppa klockan.

Mellan varje försök har anfallande lag 40 sekunder på sig att starta spelet igen. Om de misslyckas med det här bestraffas det med 5 yards (delay of game). Dvs. Domaren flyttar bollen 5 yards bakåt, vilket innebär att anfallande lag har 5 ytterligare yards att ta sig innan de får 4 nya försök.

Som hjälpmedel för att stanna klockan kan coacherna bl.a. använda sig av time out. Bägge lagen tilldelas 3 stycken sådana per halvlek. Förutom att stanna klockan ger det även coacherna chans att samla laget en aning och prata igenom läget i matchen.

Att göra poäng

En av det väsentligaste frågorna i alla sporter är naturligtvis hur man gör poäng? I amerikansk fotboll finns det ett flertal sätt som alla ger lite olika poäng.

Touchdown
Det lagen alltid strävar efter är egentligen att göra en touchdown. Andra sätt att göra poäng blir oftast en sista utväg och en slags olycksfall i arbetet. Anledningen till detta beror helt enkelt på att en touchdown ger mest poäng, 6. Lyckas man sedan sätta den efterföljande ”extrasparken” ger det ytterligare en poäng. Av den anledning är många resultat delbara med 7.

En touchdown görs genom att bollen fångas i målområdet eller att någon springer in med bollen i detsamma.

Extrapoäng
Den tidigare nämnda extrapoängen görs direkt efter en touchdown genom att målgörande lag sparkar bollen mellan målstolparna. Om det anfallande laget är i poängnöd har de dock även möjlighet att göra ett ”2-poängsförsök”. Om dem på ett försök (från 2 yards-linjen) passar eller springer in med bollen får det 2 ytterligare poäng. Vanligtvis anses detta alternativ för chansaktigt och således används det bara i trängda lägen då man verkligen måste.

Field goal
Om touchdown känns som ett alldeles för avlägset alternativ kan anfallande lag välja att försöka sparka bollen mellan målstolparna från den position som de befinner sig på planen. Det här kallas då för ett Field Goal och renderar i 3 poäng.

Vanligtvis ser du ett lag göra ett field goal på sitt fjärde och sista försök, dvs i den situation då de hade gjort en Punt (spark för att få bort bollen så långt från eget mål som möjligt) om de varit längre bort från mål.

När en match summeras och man analyserar varför allt gick som det gick är det inte sällan det i slutändan hängde på ett eller flera field goals. Att ha en god ”kicker” i sitt lag är således livsviktigt. Visst lever de ett liv i skymundan, men de få sekunder när de väl står där på planen är det stundom deras insats som avgör om säsong var bra eller dålig för laget. Googla gärna Adam Vinatieri och läs om hans insatser. Där är en man som klarat av pressen och blivit hjälte flertalet gånger. Vill du hitta en syndabock så kan du söka efter Ravens Billy Cundiff.

Safety
Slutligen finns det ett sätt att göra poäng som faktiskt endast kan utföras medan man är det försvarande laget på planen. Safety ger 2 poäng och bollen tillbaka efteråt och uppnås vanligtvis genom att man tacklar ner motståndarnas QB, eller annan bollbärande spelare, inom hans eget målområdet. Finns även en hel del andra sätt att göra på detta på, men samtliga går ut på att anfallande lag på något vis ställer till det i eget målområde.

I Super Bowl nu senast gjort Giants en safety i början av matchen. Patriots QB, Tom Brady, lyckades visserligen göra sig av med bollen, men eftersom han bedömdes kasta bollen ut i tomma intet (där ingen medspelare fanns) blev han skyldig till Intentional grounding (mer om det en annan gång). Man menar då att han gjort sig av med bollen för att undvika att Giants får tag på den, snarare är att han försökte göra någon konstruktivt som att passa en medspelare. Eftersom han gjorde detta i eget målområde blev följden Safety. 2 poäng till Giants och Patriots får göra efterföljande avspark så att Giants kan starta med bollen.

Ett annat, mer klockrent, exempel på Safety har vi fått från en läsare (Tack Joakim. Red.Anm) som tipsade om en klassisk safety som skedde i Super Bowl XXV (1991) när Giants tog sin andra Super Bowl under Parcells när de besegrade Bills med 20-19. I klippets första sekunder syns hur Bills Bruce Smith tacklar Giants QB Jeff Hostetler i dennes egna målområde. Resultatet av det är alltså safety och 2 poäng till Bills. Som därefter även får börja med boll.

[youtube width=”600″ height=”355″ link=”http://www.youtube.com/watch?v=z8_KDERNb5g”]

Förutom nämnda safety har försvarsspelare också möjlighet att göra en touchdown. Oftast sker det här genom att en försvarare lyckas ta bollen från en bollbärande spelare, eller fångar ett pass (interception), för att därefter springa in i målområdet med bollen.

Organisation

Det som slår många när de första gången ser ett lag i den här sporten är att det verkar gå åt en väldig massa spelare. En iaktagelse som är helt korrekt. Även om det bara får vara 11 spelare på planen åt gången är laget uppdelat i, vanligtvis, 3 enheter som turas om beroende på situation. Dessa grupperingar är Anfall, Försvar samt ”Special teams”. Det sistnämnda gänget, med det föga smickrande namnet, är inne vid udda situationer såsom field goals, punts (spark som inte görs i poängsyfte), avsparkar m.m.

Vad gäller coacher så finns de i överflöd de med. Laget har alltid en huvudcoach, som sedan har en defensiv och en offensiv coach under sig. Bryter man ner laget vidare finns det, i stort sett, en coach för varje gruppering spelare. Linebackers, recievers etc.

Vanligtvis finns det även coacher/personal placerade högt upp på läktaren (oftast i en logé med TV) för att ge dem på planen en mer övergripande bild.

Förflytta bollen

Som vi nämnt i tidigare kapitel går spelet ut på att hela tiden förflytta sig framåt, yard för yard, för att slutligen nå motståndrnas målområde. För att förflytta bollen finns det primärt två sätt att ta sig framåt. Passa och springa. Om man väljer att springa med bollen lämnar QB över bollen till en runningback som sedan får det trevliga uppdraget att ge sig iväg genom havet av motståndare som inget hellre vill än att sänka honom. Gärna med stor smärta om det går att åsamka.

Andra varianten på att ta sig framåt är genom att passa, dvs. kasta, bollen. Alla spelare får kasta bollen så länge de befinner sig bakom den s.k line of scrimmage (startpunkten). Har man passerat den punkten måste man helt enkelt springa vidare själv. Det allra vanligaste är dock att lagets quarterback tar hand om kastandet då han är lite mer byggd för det. Passet anses framgångsrikt (complete) om en lagkamrat fångar den. Skulle bollen gå i backen anses bollen död, och försöket anses vara över. Oftast går passen mot de killar som benämns som Wide recievers (WR) eller Tight Ends (TE). Dessa killar har ofta bra händer och vana vid att fånga bollar. WR är dessutom väldigt snabba och är de killar som t.ex. fångar de långa spektakulära kasten. TE är oftast lite biffigare killar som är byggda för att fånga bollen med många försvare kring sig. Oftast rör det sig då om lite kortare pass. När spelarna ställer upp sig innan bollen släpps hittar du oftast WR längre ut mot kanterna, medan TE oftast ställer sig mer inåt mitten bland de stora pojkarna.

I slutändan har QB också möjligheen att springa själv. Ibland är det framtvingat av försvaret eftersom det inte finns någon medspelare att passa till, men ett fåtal QB har det i sin reportuar att de är mycket snabba löpare. Anledningen till att fler inte gör det är att QB position är oerhört viktig för laget och om han ger sig iväg och springer med jämna mellanrum är skaderisken väldigt hög. En QB som gillar att springa med bollen är t.ex. Philadelphia Eagles Michael Vick. Med sin spelstil måste försvaret alltid tänka på att han kan springa själv, vilket naturligtvis förbryllar en aning.

Planen

Planen som sporten spelas på är 100 yards lång och 53 yards bred. Eftersom spelet bygger mycket på att anfallande laget hela tiden skall ta sig åtminstone 10 yards längre fram finns det markeringar över hela planen för att spelare, domare och publik enkelt skall kunna hålla reda på var bollen befinner sig och hur långt det är kvar tills 10 nya yards passerats. I TV-sändningarna brukar extra linjer läggas på med datagrafik för att göra det enkelt för TV-tittare att orientera sig. De 2 linjer som projeceras då är ofta startpunkten (”Line of scrimmage”) och den position på fältet som skulle innebära att anfallande lag får 4 nya försök.

I vardera änden av planen finns ett 10 yard långt område som kallas “End zone”, målområdet. Det är där alla poäng görs på något sätt.

Grunderna

Spelet går i grund och botten ut på att successivt förflytta bollen över planen med motståndarnas målområde (”End zone”) som det slutliga målet. Förpassar man bollen dit har man gjort en s.k. ”Touchdown” vilket renderar i 6 poäng. (Finns dock fler sätt att göra poäng men mer om det senare).

Jämfört med vanlig fotboll byter man dock inte innehav av bollen lika ofta utan Amerikansk fotboll är mer turordningsbaserad. Först försöker vi, sen försöker ni. Det ena laget försvarar sig (”The defense”) medans laget som har bollen (”The offense”) har 4 försök (”Downs”) på sig att förpassa bollen åtminstone 10 yards längre fram på planen. Lyckas man med detta får man 4 nya försök. Misslyckas man får man lämna över bollen till det andra laget och rollerna byts. Anfallande lag blir försvarande och tvärtom.

Mike Ditka

I vår serie av småporträtt av, mer eller mindre, slumpmässigt valda kändisar har turen idag kommit till en man som visserligen inte lämnat rampljuset men vars person och bedrifter aktualiserats genom Rob Gronkowskis framfart i New England Patriots. Härom veckan passerade han nämligen Mike Ditka som den snabbaste TE till 20 TD.

Mike Ditka (f. 1939), eller coach Ditka, som han ofta tituleras är en legend inom amerikansk fotboll. Dessutom till den grad att detta porträtt nästan känns överflödigt. Bl.a. en av få som vunnit Super Bowl som spelare, ass.coach och coach.Även om vissa av oss mest känner honom som Chicago Bears f.d. tränare och karaktärsskådespelare i Will Ferrells epos ”Kickin n screaming”, var det ändå som spelare han slog igenom. Efter en mycket framgångsrik collegekarriär valdes han som nummer 5 i draften 1961 av Chicago Bears. Ditka tackade för förtroende och satte diekt sitt avtryck på hela sporten genom att visa att Tight Enden kan användas till en mer än att bara blocka. Med 58 mottagningar under sitt första år i serien var succén ett faktum och Ditka valdes till Rookie of the year. Han kom att spela för Bears under 5 år och var bl.a. delaktig i att de kröntes till mästare i NFL 1963. Efter tiden i Chicago bar det av till Philadelphia (två år) och sedermera Dallas Cowboys (4 år) där han bl.a vann Super Bowl 1972. 1988 belönades han för sina insatser på planen genom att bli invald i Hall of fame som förste Tight End någonsin.

Efter att han lade skorna på hyllan (1972) anställdes han direkt som assistent till Cowboys legendariske coach Tom Landry. Ditka spenderade hela sjuttiotalet i Dallas och var en del i en mycket framgångsrik period som kulminerade i och med segern i Super Bowl 1977.1982 anställdes Ditka som coach för Chicago Bears. Jämfört med Dallas var Bears sjutiotal långt ifrån lika fantastiskt och förluster var vanligare än vinster. Ditkas ankomst kom dock att bli en vändpunkt för Bears och åren med honom var synnerligen framgångsrika. I januari 1986 fick Ditka uppleva ännu en Super Bowl-seger, den här gången som (huvud) coach. Den här årgången av Bears anses av experter vara ett av de bästa lagen genom tiderna, även om valet slutligen oftast brukar hamna på Miami anno 1972. Dolphins gick detta år helt utan förluster, vilket är tämligen imponerande.En av nycklarna till lagets framgångar hade varit lagets solida defensiv. Ett område en viss Buddy Ryan (väl värd en egen artikel, för övrigt pappa till Rex och Rob)hade ansvarat för. 1986 lämnade han dock Bears för att ta över Philadelphia. Även om Bears fortsatt kom att vara ett bra lag, så blev det inte fler Super Bowl-vinster för Ditka och Bears. Resultaten blev successivt sämre och efter 1992 års säsong valde Bears att sparka Ditka. I slutet av 90-talet gjorde han dock sedermera comeback som coach för New Orleans Saints. Dock utan att något blev direkt lycklig över det. Ditka själv har beskrivit den tiden som sina tre värsta år någonsin, vilket sammanfattar det hela ganska bra.

Idag arbetar han istället mycket inom TV som expert i olika sammanhang. I sitt kära Chicago driver han också en restaurang som bl.a. är scen för ett lokalt radioprogram emellanåt. Som lite avslutande kuriosa kan det nämnas att han gästade programmet ifråga inför årets Londonmatch. Matcher i Europa är ingen direkt ny företeelse och därför frågade programledaren hur han (Ditka) upplevde de europeiska matcherna på sin tid. Svaret var enbart positiv och det allra trevligaste landet att spela ansåg Ditka vara Sverige. Ni med gott minne kanske minns att Ditkas Bears besökte Ullevi i Göteborg för en match mot Vikings 1988. För övrigt första NFL matchen i Europa någonsin. Skulle du framöver ha vägarna förbi Chicago framöver så sänds radioprogrammet ifråga varje torsdag från Ditkas restaurang. Kanske kan du då få byta några ord med av en av de största inom den amerikanska fotbollen. Glöm dock inte att det är brukligt att titulera honom ”coach Ditka”.

Bounty Bowl

På söndag tar Philadelphia Eagles emot Dallas Cowboys i en match som betyder lite mer än vanligt för spelarna. Rivaliteten mellan lagen har alltid funnits där eftersom de bl.a. spelar i samma division och således möts två gånger varje år. Däremot blev inte stämningen mellan lagen bättre av vad som 1989.

För er som tycker Rex Ryan (Jets coach) är en karismatisk person så bör det tilläggas att hans far Buddy Ryan stundom skapade lite rubriker han med. Äpplet faller inte långt från trädet som det brukar heta. Eller vad sägs om att han ligger bakom något som kallas ”Bounty Bowl” i folkmun.

Bounty Bowl åsyftar två matcher som spelades mellan Dallas Cowboys och Philadelphia Eagles 1989. Den första matchen slutade 0-27 (till Eagles) och mest minnesvärt var att Dallas kicker Luis Zendejas fick lämna matchen med en hjärnskakning efter en hård tackling. Efter matchen ryktades det om att Buddy Ryan (dåvarande coach i Eagles) hade satt ett pris på Dallas kickers huvud. 200$ skulle det tydligen vara värt om man som Eagles-spelare lyckades med att sänka honom permanent. Ryktet startades bl.a. av Zendejas själv som tidigare spelat i Eagles och hade sett denna typ av belöningar blivit utbetalade förut. Det här fick naturligtvis många att, med all rätt, brusa upp. Bl.a. Dallas coach Jimmy Johnson, som gick ut i media och sade:

”I have absolutely no respect for the way they played the game, I would have said something to Buddy (Ryan), but he wouldn’t stand on the field long enough. He put his big, fat rear end into the dressing room.”

Ryan som var vid ett bättre humör kontrade med:

”I resent that. I’ve been on a diet, lost a couple of pounds. I thought I was looking good”

För att ytterligare ge näring åt elden var schemat inte bättre det här året än att returmatchen mellan lagen endast var två veckor bort. Den här matchen, som följaktligen spelades i Philadelphia, blev en otrevlig historia. Alla diskussioner i media, och bland fans, hade gjort att publiken på arenan var på ett oerhört stridslystet humör. Dessvärre låg snön redan i Philadelphia vilket gjorde att det fanns obegränsat med ”ammunition” för den som ville ge utlopp för sin ilska. Det primära målet för alla snöbollar var naturligtvis Dallas spelare och ledare även Eagles spelare och kommentatorerna blev träffade. Ingen gick säker. Tumultet på arenan fick sedermera sitt efterspel på så vis att Eagles organisation anlitade vakter på alla kommande matcher och förbjöd försäljning av öl.

I dag anses Bounty Bowl var en milstolpe i lagens historia. Att rivaliteten finns där än idag är det ingen tvekan om. Noterbart är dock att Buddy Ryans andra son Rob Ryan idag är defensiv coach för Dallas Cowboys. Jag är inte helt säker på att pappa uppskattar att han tog det jobbet.