Regler – Tenyards.se

Varför alla dessa flaggor?

I vår lilla NFL-skola har vi idag kommit till en sak som kan vara lite förbryllande. Varför denna förkärlek för att kasta gula och röda flaggor till höger och vänster?

Det här är inte så jättekonstigt egentligen. Men vi tar det ifrån början

Den gula flaggan
Den gula flaggan kastas i samband med att domaren ifråga ser ett regelbrott. Efter spelet brukar domarna konferera och huvuddomaren meddelar i sin mikrofon vad som skett och vad bestraffning skall bli. Notera att en kastad flagga inte behöver betyda att ett straff kommer att utdelas. Dels kan domarna komma fram till att det inte var något regelbrott. Dvs att de ändrar sig. Dels kan det icke bestraffade laget neka till domslutet och istället låta det som skedde på spelet bestå. Exempel på detta är om utfallet av spelet helt enkelt var bättre än att det utfall domarnas dom skulle ge. Gör ditt lag en touchdown är du oftast inte intresserad av något annat scenario. ((Jämför med den ”vanliga” fotbollen då domaren ibland låter spelet gå eftersom laget fortfarande har fördel av boll.))

Vad innebär det om en keps kommer flygande? Om en domare ser ett andra regelbrott under spelet kan han välja att kasta sin keps också. Eftersom han redan kastat sin gula flagga får han helt enkelt ta vad han har.

Den röda flaggan
Kastas av coacherna som en signal för att det vill ha en videogranskning på föregående spel. Coacherna har två möjligheter att, på det här sättet, ”utmana” (”Challenge”) domsluten. Domarna kommer då videogranska föregående spel och om det har 100%-bevis på att de har haft fel, så reviderar de sitt domslut. Om domslutet inte ändras förlorar coachen/laget som kastade flaggan en timeout. Skulle däremot coachen/laget lyckas med båda sina röda flaggor tilldelas de en tredje ”utmaning” (”Challenge”)

Hur är det med det där blåa som kommer flygande?
Den blåa, som egentligen inte är en flagga utan något bönpåseliknande, är tillför att markera positionen av en händelse. Typexempel på när domaren känner ett behov att markera positioner på planen är t.ex. vid en fumble. Skulle man efter spelet revidera något domslut, kan man ”enkelt” gå tillbaka och placera bollen på rätt ställe.

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

Vi som namngav regeln: Boise Rule

Vem/Vad är då ”Boise” som gett namn åt regeln. Den här gången är det dock ingen person som fått ge sitt namn till regeln, utan en skola. Vad kan de ha hitta på för tokigt för att bli hedrade med en egen regel?

[quote_right]”The Blue Plastic Tundra”
Chris Berman[/quote_right]Dagens regel handlar om färgläggning av planer. Ni som följer collegefotbollen har nog redan räknat ut det hela i och med skolan i titeln. Boise States hemmaplan, Albertsons Stadium (f.d. Bronco Stadium), är alltså färgad blå. Då pratar vi inte om målområdena ((Som ofta färgläggs ”klatschigt”)) utan hela planen. Det här lilla påhittet iscensattes 1984 som ett sätt att sätta skolan på kartan. Något som det onekligen gjorde. Förutom sedvanliga påhopp, från alla håll och kanter, om att gräs borde vara grönt har den blåa färgen även givit upphov till en del myter.

[delete_list]

Albertsons Stadium har genom ett speciellt undantag i NCAAs regelebok fått tillåtelse att använda den avvikande gräsfärgen. FALSKT
Fåglar misstar ofta gräset för vatten och kraschar på planen. FALSKT
Hemmalagets blå uniformer tjänar som kamouflage mot den blåa mattan. FALSKT ((Problemet kan möjligtvis uppstå för oss TV-tittare eftersom vi ser matchen snett från ovan. Den vinkeln har inte spelarna eftersom de är på gräsmattan.))
Gräsmattans färg är ursprungligen ett PR-trick från en lokal näringsidkare. FALSKT ((Sanningen är att det är ett PR-trick från skolans sida. Skall man bränna en förmögenhet på en gräsmatta kan man lika gärna försöka få lite uppmärksamhet på köpet.))
Den blå färgen är svår att anpassa ögonen till. Någon som givit hemmalaget en klar fördel. FALSKT

[/delete_list]

Rörande reglementet finns det inget som säger något om färgen på gräset i NCAAs regelbok. Albertsons Stadium är faktiskt inte ens den enda planen i landet där man spelar på en icke-grön plan, och fram tills 2011 var det faktiskt även tillåtet för lagen i NFL att färga planens gräs i valfri färg. Numera är det här dock reglerat och en plan i NFL skall vara i en ”av ligan godkänd grön färg”. Lite tråkigt men sant. Regeln gavs namnet ”The Boise Rule”.

Nya tuffare regelbedömningar

Den andra omgången av årets försäsong är avklarad och en trend är redan väldigt tydlig. Domarnas gula flaggan kommer vi få se mycket av i år. När NFLs tävlingskommitté utvärderade förra årets säsong var de inte nöjda med vad de såg. Försvarare tog fördelar genom att på ett otillåtet sätt dra och ta tag i armar, händer och tröjor. Domarna var alldeles för snälla som tillät detta och nya skarpare riktlinjer kommunicerades till ligans 17 domarteam.

De förseelser som domarna ombetts titta extra noga efter är illegal contact – när försvararen avsiktligt rör anfallaren utanför 5-yards zonen från line of scrimmage, och defensive holding – när försvararen tar tag i armar, händer eller tröja för att hålla tillbaka anfallaren eller störa hans route. Efter 17 spelade matcher hade det slängs 27 flaggor för illegal contact. Det kanske inte låter som en jättestor siffra, men om det under förra årets grundsäsong, 256 matcher, slängdes 37 flaggor för samma förseelse så förstår ni att detta är en tydlig förändring i domarnas sätt att bedöma regeln.[quote_right]Det är ingen hemlighet att ligan går mot en offensivare typ av fotboll.[/quote_right]

De flesta har varit övertygande om att detta krafttag från ligan har varit en försäsongsföreteelse som skulle lugna ner sig när den riktiga säsongen börjar. Men där är man mycket tydlig från ligans håll, denna bedömning är här för att stanna, det är spelarna som får ändra sitt beteende.

Förra året slängdes den gula flaggan totalt 3254 gånger på 267 matcher. Det ger ett snitt på strax över 12 flaggor per match. I årets försäsongsmatch mellan Seahawks och Broncos skedde 25 regelförseelser. I matchen mellan New Orleans och Tennessee var den siffran 32 (varav två goal post-dunkar av Jimmy Graham). Det kan inte bli tydligare än såhär för spelarna och lagen, det är nya regler som gäller och ni måste anpassa er.

Varför sker då denna tydliga regelskärpning? Det är ingen hemlighet att ligan går mot en offensivare typ av fotboll. Den stora delen av fansen verkar gilla det och intresset fortsätter öka för ligan. Det är såklart spännande när man får se spelare som Drew Brees och Peyton Manning slå rekord på rekord. Så länge ligan ser en ökning av intresse och inkomst med denna typ av fotboll kommer trenden att fortsätta.

Andra regelförändringar och bedömningsskärpningar inför säsongen 2014:

• Inga mer händer i ansiktet, minsta beröring kommer leda till bestraffning.
• Clipping-regeln där ben tacklas undan är utökad
• Klockan kommer fortsätta ticka inom two-minute warning när en quarterback blir sackad
• Nolltolerans mot hån och fult språk, leder till 15 yards bestraffning för unsportsmanlike conduct
• Att fira en touchdown kommer också regleras hårdare. Man får ”spikea” bollen men exempelvis inte dunka över goal posten.
• Domarnas videogranskningar ska gå fortare, de ska även kunna ringa ligans domarledning för utlåtande
• Stolparna på målställningen har förlängts för ökad tydlighet vid field goals
• Man prövar också att flytta tillbaks extrapoängskicken till 15-yards linjen för att göra det lite svårare. Detta utvärderas innan säsongen börjar.

En liga öppen för idéer

Offseason är inte bara tidpunkten för övergångar mellan lagen utan även tillfället då ligan tar sig en funderare på hur de kan göra sporten mer intressant. Alla förslag är välkomna och ingen idé är för dum. Eller?

En av de regeländringar vi kommer få se till nästa säsong handlar inte direkt om själva spelet, utan snarare spelplanen. Målställningens stolpar skall nämligen höjas för att göra det lättare för domarna att avgöra om en spark var inne eller ej. En smart tanke, som inte är särdeles svår att implementera.

Den här idéen är på intet sätt ny och vi har t.o.m. skrivit om den här på tenyards.se tidigare. Anledningen till det här är att komikern Adam Carolla haft det som sin mission i livet att få igenom den här regeln. Jag skall inte säga att han är upphovsman till tanken (för det vet jag inte), men hans högljuddhet har säkerligen hjälpt att sprida tanken om att målställningen borde vara högre.

I den här något lustiga historien om Carolla och hans målstolpar gömmer sig det dock en ganska intressant sak med NFL. De är ganska lyhörda för idéer kring att göra sporten bättre. ((Visserligen finns det många exempel på det rakt motsatta, men det är snarare ett föremål för andra artiklar. Se bara på diskussionen kring Redskins och deras omstridda namn som tyder på vilken dubbelmoral som råder ibland.)) Förutom målstolparna har de tagit även tagit sig en funderar kring PAT-sparken ((Sparken som ger ett extrapoäng efter touchdown)). Varför skall vi ha en sådan spark om alla lyckas med den jämt i alla fall? Kan man inte istället bara ge laget 1 poäng direkt? Grundtanken är god, även om den skulle omkullkasta historieböckerna en aning, och samtidigt negligera kickers pricksäkerhet.

Vad den diskussionen än mynnar ut i, är det ändå ett tecken på att ligan ständigt är lyhörd och tar till sig tankar som cirkulerar. Att NFL är en stängd liga inom ramarna för land hjälper naturligtvis till, men vad skulle hända om den ”europeiska” fotbollen skulle fungerade på samma sätt? Bara en sådan sak som att fotbollen knappt ((Engelska Premier league har dock numera ett system som avgör om bollen var inne.)) använder sig av modern teknik för att hjälpa domaren är egentligen helt galet. Som jag tidigare nämnde är inte NFL perfekta någonstans, men det är dock imponerande att se hur de tar till sig tankar och idéer och alltid värnar om spelet och produkten ”NFL”. En intresserat fan som Carolla kan genom sin yrkesplattform sprida ett budskap som NFL tar till sig. Till vilken grad han påverkade lämnar vi osagt, men ändå.

Slutligen kvarstår en sista fråga. Vad skall Carolla ”lobba” för härnäst. ((Verkar det intressant bör du kolla in Rich Eisens podcast där Carolla var gäst.)) Jo, enligt honom själv skall varje lag ha en egen ”Replay-gimp” ((Den här personens identitet skall hållas hemlig likt ”The Stig” i Top Gear)) som iförd läderkläder hålls inlåst i källaren under arenan, och som endast kommer upp när det blir dags att granska videorepriser. Den här ”Gimpen” skall då inte känna till beslutet som domarna på planen initialt tog, utan endast signalera med en tumme upp, eller ner, för att avgöra vad som skall hända. Den här idéen får väl ändå anses vara i sin linda, men vem vet. Kanske kan den också bli verklighet en dag. Under något omarbetade former kan tänkas.

Vi som namngav regeln: Rooney Rule

Vi har tidigare nämnt vissa personer som genom sitt agerande givit namn åt en regel. Lite som vi i Europa pratar om ”Bosman”-domar inom den, för oss, traditionella fotbollen. Idag skall vi fokusera på en regel som finns till för att förbättra möjligheten till anställning för minoriteter. The Rooney Rule.

Regeln bygger kort och gott på att lagen i NFL intervjuar en kandidat som tillhör någon minoritet när de skall anställa folk till de högre tjänsterna (t.ex. head coach). I klarspråk måste åtminstone en person vara något annat en vit man.

Regeln är uppkallad efter Dan Rooney som förutom ägare till Pittsburgh Steelers även är ordförande i ligans utskott för diversifiering. Steelers som organisation har sedan länge varit ett föredöme vad gäller att ge afro-amerikaner chansen. Det mest uppenbara exemplet är nuvarande coachen Mike Tomlin. Att på det här sättet kvotera in individer är självfallet kontroversiellt och många gånger kan det tyckas att sådana här reglementen inte skall behövas. Faktum kvarstår dock att antalet minoriteter i de ledande positioner har stigit markant sedan regeln infördes 2003. I skrivandets stund har vi inte den uppdaterade siffran, men antalet har ökat från 6% till >20%.

Baksidan av systemet är naturligtvis många. T.ex. kommer representanter inom minoritetsgrupper alltid ha det hängande över sig att det fick jobbet eftersom de kvoterades in, vilket naturligtvis inte känns bra det heller egentligen. Ligan i stort uppfattar dock systemet som framgångsrikt, det här har nu lett till att man nu funderar på att applicera reglementen på collegenivå där antalet coacher från minoritetsgrupper ligger runt 6%. Precis som NFL gjorde innan ”The Rooney Rule” infördes.

The Joe Horn Rule [video]

Det finns flera sätt att göra avtryck i historieböckerna. Du kan t.ex. slå rekord i flest passing yards som Drew Brees eller skriva feta kontrakt som Joe Flacco. Vidare finns det naturligtvis andra sköna sätt att gå till historien. T.ex. att få en regel uppkallad efter sig.

Joe Horn var WR för New Orleans Saints, Kansas City Chiefs samt Atlanta Falcons under åren 1996-2007. Karriären var på sin höjdpunkt under tidigt 2000-tal då han bl.a. lyckades att bli utvald till Pro Bowl fyra gånger. Vidare lyckades han också att ändra reglementet rörande hur du får fira en touchdown. Innan den här händelsen (som videon visar), var det inte tillåtet att ha någon rekvisita på sig, som senare kunde användas i ett TD-firande. Joe Horn var dock smartare än så. Han gömde en telefon vid målstolpen. Då hade han faktiskt aldrig rekvisitan på sig.

Regeln ändrades så att man numera inte får använda rekvisita överhuvudtaget.

The Tuck Rule Game (2002)

När du tittar tillbaka på historien finns det ofta ett fåtal incidenter som, med facit i hand, hade en större inverkan på på historieböckerna än vad man då anade. ”The Catch” ((Joe Montana till Dwight Clark, NFC Championship 1982 kom sedermera bli markören för att Cowboys era slutade och 49ers startade)) från 1982 är ett typexempel på en sådan. I senare tid finns det liknande exempel på samma sak. En till synes liten händelse med stora konsekvenser.

Händelsen är tagen från en slutspelsmatch 2002, då Patriots besegrade Raiders efter ett synnerligen kontroversiellt domslut. I en match som dominerats av Raiders, hade Patriots närmat sig poängmässigt och behövde bara ett field goal på sin sista drive för att vinna. Alltig såg dock ut att vara över när Charles Woodson sänkte Tom Brady och orsakade en fumble. Alla förväntade sig att det vara Raiders boll, och de således skulle ta ett knä och avsluta matchen.

Videodomaren visade sig dock ha en annan uppfattning av sitaution, och ändrade beslutet under den s.k. ”tuck rule”. Den bygger på att om en QB för armen framåt i en passningsrörelse och tappar bollen skall det bedömas som ett ”incomplete pass”. Även om QB har avbrutit rörelsen för att ta in bollen till kroppen igen.

Bollen hamnade således i Patriots ägo igen, och de lyckades till slut med att sätta ett field goal. Något som tog dem vidare i slutspelet. Ett slutspel som skulle avslutas med att de kröntes som mästare. En del menar att den här incidenten, ”The tuck rule game” var starten av den era som Patriots hade/har under 2000-talet.

Grunderna kring Collegefotbollen

Då ska jag ge mig på att försöka förklara lite turer kring hur collegefotbollen fungerar. Hoppas det kan hjälpa för att öka intresset kring den kanske mest genuina sporten i USA. Hela systemet kan tolkas som rörigt och än rörigare att försöka förklara utan att slå en knut på sig själv ett par gånger. Känns kanske som man inte behöver ha 100% koll för att kunna njuta av det, osäker på om jag själv har det. Har jag missat någon viktig del, har jag fel i nått, är det nått mer ni undrar över so hojta mer än gärna till i kommentarsfältet.

Först kan vi snabbt gå in på de olika konferenserna, precis som du i NFL har olika divisioner har du i college olika konferenser, en del av dem med två divisioner och en del utan. De med divisioner avgörs i form av en final match mellan vinnarna av de två divisionerna. Precis som med divisionerna i NFL gör konferenserna i college upp i samma serie där det ultimata är att vinna BCS National Championship Game, college motsvarighet till Super Bowl. Men som grädde på moset så fightas skolorna också om att vinna sin konferens. Skolorna knyter upp sig för x antal år med en konferens och får då ta del av tv intäkter och annat som konferenserna själva förhandlar upp. Förr var konferenserna mer geografiskt ordnade att skolor som låg i väst till exempel spelade i vissa konferenser och skolor i sydöst i vissa. På senare tid har man dock släppt på detta en aning vilket jag tycker är synd.

Olika konferenser är olika bra, du har sex srtycken BCS konferenser som har högst status och sen har du konferenser som Sun Belt och WAC som inte står lika högt i kurs. Du har även en handfull med skolor som inte spelar i någon konferens och väljer att hålla sig ”neutrala”, Independents kallas dessa och den anrika skolan Notre Dame är, i varje fall ett tag till, en av dem.

Konferenserna är;

ACC (Atlantic Coast Conference)
Big 12
BigTen
Big East
Conference USA
Mid-American
Mountain West
PAC 12 (Pacific 12 Conference)
SEC (Southeast Conference)
Sun Belt
WAC (Western Athletic Conference)

BCS står för Bowl Championship Series och till skillnad från så många andra skolidrotter under NCAA (National Collegiate Athletic Association) så har fotbollen inget slutspel (än) som följer efter grundserien. Istället kan varje lag från Division I-A (högsta serien) med en vinnande säsong, över .500%, delta i en slutspels match som alltså kallas Bowl.
Dessa matcher drar uppmärksamhet och en hel del pengar till skolorna som deltar i dessa Bowls. Men, med vinnare från 25 olika Bowls kan ju inte alla kalla sig nummer ett i landet så 1998 tog man fram BCS som skulle lösa det problemet. BCS delar upp slutspelsmatcherna i två grupper;

BCS Bowl Games – Dessa fem matcher består av Sugar Bowl, Rose Bowl, Orange Bowl, Fiesta Bowl och BCS National Championship Game. Den sistnämnda matchen roteras varje år runt till en av städerna där Sugar, Rose, Orange och Fiesta Bowl hålls och spelas som årets sista match, vinnaren av den matchen kan kalla sig nationella mästare. Förra året vann ju Alabama över LSU i BCS National Championship Game och blev således National Champions. Dessa Bowls är alltså de stora matcherna som de högst rankade lagen gör upp inom. Tar man sig till en av dessa matcher är skolan garanterad en bra summa pengar i sponsorintäkter, vi snackar om summor mellan 10-20 miljoner usd.

Dessa Bowls har alltså minst ett lag från de sex BCS konferenserna i sig, ACC, SEC, Big 12, Big Ten, Big East och PAC 12.

Rose Bowl (vinnaren från BigTen mot vinnaren från PAC 12)
Orange Bowl (vinnaren från ACC mot högst rankade lag)
Fiesta Bowl (vinnaren från Big 12 mot högst rankade lag)
Sugar Bowl (vinnaren från SEC mot högst rankade lag)
Vinnaren från Big East fyller den sista lediga platsen.

Alla andra Bowls – De andra finalmatcherna räknas som mindre Bowls och varje lag som avslutat säsongen med 6-5 eller högre kan bli vald att delta i en av dessa Bowls. Men prestigen och pengarna att delta i dessa Bowls är betydligt mindre och kan till och med ibland innebära en förlust för skolan.

För att göra det ännu mer krångligt så gäller bara detta fram till och med 2013, efter det kommer det nya slutspelet som klubbades igenom i vintras att gälla. Detta kommer förhoppningsvis göra det mer rättvist och logiskt vilka som är slutliga vinnare.

Det kommer att bli ett slutspel med två semifinaler och en final. Finalen kommer budas ut till högstbjudande stad precis som Super Bowl och de två semifinalerna kommer att roteras kring sex Bowls. Den nya Champions Bowl (vinnaren mellan SEC och Big 12) är en av de två klara, den andra är Rose Bowl. Gissningsvis kommer även Orange, Fiesta och Sugar Bowl ingå i rotationen med en ny Bowl in.

Vilka fyra lag som kommer till detta slutspel kommer att väljas av en kommitté med 15 medlemar som består av konferens kommissionärer, idrotts direktörer och före detta tränare. Man kommer kolla på hur tuffa lagens spelprogram varit, vilka lag man vunnit mot och, om jag har förstått det rätt, även väga in BCS rankingen.
Matten kring BCS rankingen är inte helt lätt att begripa, men nedan fyra är de starkaste orsakerna kring rankingen;

1. Subjektiva rankingar ((Det finns två stora rankingar, Harris och Coaches. Harris är bestämd av olika medier, före detta spelare samt universitet och Coaches är precis som den låter från tränarna. Tillsammans gör de 2/3 av den slutliga rankingen medan sex olika datorrankingar utgör den sista tredjedelen. I datorrankingen tas den högsta och den lägsta rankingen bort för att göra den mer rättvis))
2. Datorranking (se fotnot ovan)
3. Svårighetsgraden på lagets spelschema
4. Antal förluster

Alla av ovan faktorer representeras av ett poängvärde, lagen får x antal poäng för hur det har gått för dem i de fyra olika kategorierna ovan. Sen slår de ihop alla de fyra ovan och får så till en slutlig ranking. Laget med lägst poäng får veckans första plats.

Innan BCS kom till 98 så såg det lite annorlunda ut. Det första rankade laget skulle automatisk få spela Rose Bowl mot vinnaren av PAC medan det andra rankade laget hade fått spelat Sugar Bowl. Alltså var det inte tidigare möjligt att de två bästa lagen möttes. Det problemet är dock löst tack vare det nya systemet.

Har säkert missat en hel massa saker men detta bör i varje fall ge en ungefärlig bild hur det funkar. Ja, det är krångligt som bara den, tycker även folket som följer det. Ja, det kommer antagligen att bli lättare att följa 2014 när slutspelet är igång. Men man behöver inte fatta allt detta för att verkligen uppskatta college fotbollen, jag rör jämnt ihop det och har på senare år följt college mer än NFL.

Greg Williams – Efterdyningar

Lagom till att Sean Payton m.fl. överklagade sina domar i den s.k. ”Bountyskandalen”, så släpptes ett ljudklipp där det gavs exempel på hur det kunde låta när Greg Williams eldade på sina styrkor i New Orleans. Klippet var inspelat av en dokumentärfilmare i samband med matchen mot 49ers i slutspelet. Kritiken på sociala medier likt Twitter var självklar och direkt. Williams beteende var avskyvärt och flertalet var de som aldrig vill ha tillbaka Williams i sporten igen.

När jag nu summerar läget några dagar senare har den direkta stormen lagt sig något, och det finns trots allt lite intressanta iakttagelser att göra efter de senaste dagarnas tumult. Spelarna är t.ex. inte fullt lika chockade som den stora massan. ESPN analytiker Darren Woodson (f.d. spelare) uttalade sig på Mike and Mike in the morning och menade att det Greg Williams, i stora drag, sa är standard för vad folk hans position brukar säga inför matcher. Däremot gick Williams för långt när han uppmanade sina spelare att attackera Michael Crabtrees (49ers) skadade knä.

Även om Woodsons uttalanden, lite väl lätt, slätar över Williams tal en aning så har han en poäng, vilket säkert ligan är fullt medveten om. Williams må vara den som agerat mest vedervärdigt gällande frågor likt denna, men han är på intet sätt helt ensam. Någonstans blir det en fråga om nyanser av hur du formulerar dig och genom att straffa Williams sänder man ett budskap till spelare och ledare att sådant beteende inte är OK.

Frågan om nyanser har även dykt upp i kölvattnet efter att ljudupptagningen med Williams släpptes. Anledningen till det här är att att några av Giants spelare uttalade sig lite olyckligt efter deras match mot 49ers i slutspelet. En match som spelades veckan efter Saints besökt Candlestick Park. Precis som Saints hade Giants identifierat att 49ers Kyle Williams hade haft problem med hjärnskakningar. Något som Greg Williams ca en vecka tidigare hade pratat om i sitt numera ökända tal:

”We need to find out in the first two series of the game, the little wide receiver, No. 10, about his concussion,…..We need to [censurerat] put a lick on him, move him to decide. He needs to decide.”

Samma sak valde Jacquian Williams (i New York Giants) beskriva så här:

“The thing is, we knew he had four concussions, so that was our biggest thing, was to take him out of the game”

Båda citaten målar egentligen precis samma bild. Både Saints och Giants kände till Kyle Williams skadeproblem och tänkte utnyttja dessa. Åsikterna om vad som är rätt eller fel i den här frågan är lika många som antalet skribenter, men ovanstående citat väcker ändå en del frågor om hur det fungerar i andra lag. Håller de på likadant? Har man incitament för rejäla tacklingar? Använder man den officiella skadelistan som ett slags ”att göra”-lista?

Nu skall det dock sägas att Greg Williams inte skall likställas med en stackars Giants-spelare som må ha uttryckt sig lite olyckligt. För när citaten av den sistnämnde tar slut, så fortsätter ljudupptagningen med Saints förre coach att bevisa att Goodell gjorde rätt. På inspelmningen hörs hur han upprepade gånger uppmanar till att tackla folk i huvudet, och att ta varje chans att skada någon när man hamnar i en hög med spelare. De bitarna är långt ifrån det som Giants-spelaren ovan pratar om, och det är självfallet inte något som kan accepteras. Däremot finns de flertalet kritiker (andra lag) därute som kanske bör se om sitt eget hus först, eftersom inte ens lightversioner av Williams beteende är särdeles klädsamt.

Anledningen till Goodells hårda tag

Igår föll domen mot New Orleans Saints och dess ledare till följd av det faktum att New Orleans hade ett organiserat s.k. ”bounty”-system där man helt enkelt uppmuntrade spelare (med pengar) att tackla en viss spelare. Kunde man dessutom göra det så att personen ifråga fick lämna matchen på bår sågs det som en extra fjäder i hatten som renderade i ytterligare pengar. Att sådana här system existerar är inget nytt bland spelare, men samtidigt är det inget som det talas officiellt om heller. Flertalet är de spelare (oftast pensionerade eftersom de inte riskerar bestraffning) som vittnat om det här i samband med skandalen kring Saints. Problemet med Saints var att de åkte fast, att det var i organiserad form och att coacherna var involverade i det. Att det dessutom delades ut extra pengar om motspelaren blev skadad hjälpte självfallet inte deras fall. Saints kultur kring det här var helt enkelt förkastligt.

Domarna mot de enskilda spelare har ännu ej tillkännagetts med Roger Goodell har här signalerat att dessa inte kommer vara lika hårda som mot de involverade ledare som fick 1 år och längre. Det här eftersom han upplever att ledarna har ett högre moraliskt ansvar i dessa sammanhang. Med tanke på att fenomenet är vida spritt i sporten (även om ligan inte hittade några andra fall som var av denna grad i sin undersökning) gör det också svårt att bestraffa spelare. Risken för orättvisa är stor om Saints spelare skulle stängas av på lång tid, medan en spelare som gör det diskret, och i mindre grad, slipper undan helt.

Faktum kvarstår dock att många experter blev chockade av straffens omfattning gentemot klubb och ledare. Vad är då egentligen anledningen bakom Goodells hårda nypor? Det gäller inte bara det här ärendet, utan även nya regler kring tacklingar som införts i sporten för att värna om spelares hälsa m.m. Är Goodells bara en stor humanist som ville göra sporten säkrare?

Möjligheten finns naturligtvis, men troligtvis beror ligan och Goodells beteende också på de flera hundra stämningsansökningar från f.d. spelare som inkommit de senaste tiden. För ett par år sedan framkom det (t.ex. via GQ) nämligen anklagelser om att pensionerade spelare med hjärnskador hade fått dessa från sitt liv i NFL. När dessa fakta numera är säkerställda inser NFL att de måste agera kraftfullt för att överhuvudtaget överleva ekonomiskt. Att inte försöka minimera skallskador, eller att inte straffa bonusar som uppmuntrar till att skada en spelare, skulle vara ett juridiskt självmord. Med tanke på de summor som det rör sig i amerikanska domstolar kan de ekonomiska konsekvenserna blir katastrofala för ligan. Goodells hårda nypor kan således vara ett grepp för att visa att ligan verkligen tar itu med med sina problem. Att de verkligen agerar så fort de vet att något går orätt till, eller att någon del av spelet är farligt för de som utövar det. Även om de juridiska målen inte behandlats av någon domstol ännu, gäller det att redan nu visa att man bryr sig och agerar kraftfullt.