Vi som namngav regeln – Tenyards.se

Vi som namngav regeln: Bronko Nagurski-rule

De flesta av oss vet att du inte får kasta bollen framåt om du passerat line of scrimmage. Så har de dock inte alltid varit. På den gamla goda tiden var reglerna annorlunda.

I vår serie om regeländringar som fått namn av spelarna backar vi idag bandet till ”titelmatchen” ((NFL Championship game. Super Bowl var ännu inte uppfunnen)) mellan Chicago Bears och Pourtsmouth Spartans ((Spartans bytte något år senare namn till Detroit Lions)). Ligan, som endast bestod av 8 lag, hade det här året råkat utför problemet med att Bears och Spartans delade förstaplatsen när alla matcher var spelade. Av den här anledningen blev ligan då tvungen att införa en avgörande match om titeln. Något som de också sedermera kom att behålla och utveckla till ett slutspel med fler lag involverade.

På grund av väderleken blev matchen tvungen att spelas inomhus vilket även det skapade en del problem. Då planen endast var 80 yards lång ((och dessutom 10 yards smalare än normalt)) blev man tvungen att flytta fram målstolparna till mållinjen för att få plats med dem. Även den här justeringen blev sedermera såpass ”lyckad” att man valde att behålla dem på mållinjen under de kommande åren.

På grund av det begränsade utrymmet blev spelet ganska torftigt och poängen lyste med sin frånvaro. I fjärde quartern valde dock Bears fullback Bronko Nagurski (underbart namn) att strunta i att springa med bollen och istället droppa bakåt för att passa en lagkamretn. Passen gick fram och Bears lyckade i och med det här avgöra matchen och vinna med totalt 9-0 ((Matchen innehäll även en Safety på slutet)).

Sparatans ledning var dock synnerligen missnöjda med domaren eftersom de tyckte att Nagurski inte backat de 5 yards bakom line of scrimmage som reglerna krävde för ett pass på den här tiden. Domarna stod dock på sig och domslutet ändrades därmed inte. Bears var mästare.

Inför säsongen 1933 valde dock NFL at titta vidare på det här med reglerna kring passsningar. Att spelarn var tvugna att backa 5 yards bakom line of scrimmage var tämligen luddigt och de beslöt istället att passningar skulle tillåtas överallt bakom line of scrimmage. Ett mycket smart beslut som inte bara öppnade upp spelet i sporten utan även gjorde livet mycket enklare för domarna. Regeln gavs namnet ”The Bronko Nagurski-rule” efter Bears fullback.

1932 års mästerskapsmatch gav oss således många stora ändringar. Förutom nända regeländringar kring pass och målstolpar gav det oss även ett slutspel. Dessutom markerade även dessa ändringar att man rörde sig ifrån college-fotbollens regelbok. NFL hade numera en egen.

Vi som namngav regeln: Boise Rule

Vem/Vad är då ”Boise” som gett namn åt regeln. Den här gången är det dock ingen person som fått ge sitt namn till regeln, utan en skola. Vad kan de ha hitta på för tokigt för att bli hedrade med en egen regel?

[quote_right]”The Blue Plastic Tundra”
Chris Berman[/quote_right]Dagens regel handlar om färgläggning av planer. Ni som följer collegefotbollen har nog redan räknat ut det hela i och med skolan i titeln. Boise States hemmaplan, Albertsons Stadium (f.d. Bronco Stadium), är alltså färgad blå. Då pratar vi inte om målområdena ((Som ofta färgläggs ”klatschigt”)) utan hela planen. Det här lilla påhittet iscensattes 1984 som ett sätt att sätta skolan på kartan. Något som det onekligen gjorde. Förutom sedvanliga påhopp, från alla håll och kanter, om att gräs borde vara grönt har den blåa färgen även givit upphov till en del myter.

[delete_list]

Albertsons Stadium har genom ett speciellt undantag i NCAAs regelebok fått tillåtelse att använda den avvikande gräsfärgen. FALSKT
Fåglar misstar ofta gräset för vatten och kraschar på planen. FALSKT
Hemmalagets blå uniformer tjänar som kamouflage mot den blåa mattan. FALSKT ((Problemet kan möjligtvis uppstå för oss TV-tittare eftersom vi ser matchen snett från ovan. Den vinkeln har inte spelarna eftersom de är på gräsmattan.))
Gräsmattans färg är ursprungligen ett PR-trick från en lokal näringsidkare. FALSKT ((Sanningen är att det är ett PR-trick från skolans sida. Skall man bränna en förmögenhet på en gräsmatta kan man lika gärna försöka få lite uppmärksamhet på köpet.))
Den blå färgen är svår att anpassa ögonen till. Någon som givit hemmalaget en klar fördel. FALSKT

[/delete_list]

Rörande reglementet finns det inget som säger något om färgen på gräset i NCAAs regelbok. Albertsons Stadium är faktiskt inte ens den enda planen i landet där man spelar på en icke-grön plan, och fram tills 2011 var det faktiskt även tillåtet för lagen i NFL att färga planens gräs i valfri färg. Numera är det här dock reglerat och en plan i NFL skall vara i en ”av ligan godkänd grön färg”. Lite tråkigt men sant. Regeln gavs namnet ”The Boise Rule”.

Vi som namngav regeln: Tom Dempsey [video]

När Denvers Matt Prater dundrade in ett field goal från 64 yards härom veckan slog han rekordet för längsta field goal. Det tidigare rekordet löd på 63 yards och sattes initialt av Tom i Dempsey 1970. Prater i all ära, men det tråkiga med hans rekord är att Dempseys historia riskerar att falla i glömska. Dempseys historia är nämligen lite speciell eftersom han inte hade några tår på sina högra fot. (Vilket var den han sparkde med.)

Notera även att Dempsey hade klassisk rak ansats till bollen. Den mer europeiska sneda (”fotbollsaktiga”) ansatsen som vi ser idag infördes under 70-talet i takt med att flera (”soccer”/europeisk) fotbollspelare provade på amerikansk fotboll. 1975 var för övrigt första året då en kicker med sned ansats var bäst i NFL.

Tom Dempsey var aktiv mellan 1969 och 1979 och spelade för Saints, Eagles, (LA) Rams, (Houston) Oilers samt Buffalo Bills under sina 10 år i ligan. Mest känd blev han för sitt rekord som han satte i novmeber 1970. Hans 63 gard långa field goal stod sig således i 43 år!!! Jason Elam, Sebastian Janakowski och David Akers har därefter tangerat hans rekord. Noterbart är att alla tre gjort det på hög höjd i Denver. Samma ställe som Matt Prater nu satte det nya rekordet. Mätningar visar att den höga höjden har viss effekt, och ger ca 4-5 yards längre sparkar, än motsvarande spark på havsnivå. ((Noterbart är att svenske Ola Kimrin sparakde ett field-goal på 65 yards i en försäsongsmatch 2002. Rekorden i NFL gäller dock inte försäsongsmatcher varvid Kimrins insats lätt faller i glömska))

Sen var det här med hans vanskapta fot. På grund av att han saknade tår på sin högra fot bar han alltid en speciell sko som var lite udda i sin utformning. Förutom att den var aningen kort var den även platt framtill, och inte rundad likt ”vanliga skor”. Det här förbryllade en del, och vissa gick så långt att de menade att hans udda sko gav honom en fördel som kicker. Efter vissa efterforskningar och tester kom man dock fram till att skon inte gav Demspey någon speciell fördel. Snarare tvärtom. Det här hindrade dock inte ligan från att instifta en ny regel som i folkmun kallade för ”The Tom Demspey Rule”. Regeln säger i korthet att alla som spelar i ligan med protes, måste bära en sko (på sitt sparkande fot) som har traditionellt utformning. Dvs med rundad ”sparkyta”

[quote_box]”Any shoe that is worn by a player with an artificial limb on his kicking leg must have a kicking surface that conforms to that of a normal kicking shoe.”[/quote_box]

Vi som namngav regeln: Rooney Rule

Vi har tidigare nämnt vissa personer som genom sitt agerande givit namn åt en regel. Lite som vi i Europa pratar om ”Bosman”-domar inom den, för oss, traditionella fotbollen. Idag skall vi fokusera på en regel som finns till för att förbättra möjligheten till anställning för minoriteter. The Rooney Rule.

Regeln bygger kort och gott på att lagen i NFL intervjuar en kandidat som tillhör någon minoritet när de skall anställa folk till de högre tjänsterna (t.ex. head coach). I klarspråk måste åtminstone en person vara något annat en vit man.

Regeln är uppkallad efter Dan Rooney som förutom ägare till Pittsburgh Steelers även är ordförande i ligans utskott för diversifiering. Steelers som organisation har sedan länge varit ett föredöme vad gäller att ge afro-amerikaner chansen. Det mest uppenbara exemplet är nuvarande coachen Mike Tomlin. Att på det här sättet kvotera in individer är självfallet kontroversiellt och många gånger kan det tyckas att sådana här reglementen inte skall behövas. Faktum kvarstår dock att antalet minoriteter i de ledande positioner har stigit markant sedan regeln infördes 2003. I skrivandets stund har vi inte den uppdaterade siffran, men antalet har ökat från 6% till >20%.

Baksidan av systemet är naturligtvis många. T.ex. kommer representanter inom minoritetsgrupper alltid ha det hängande över sig att det fick jobbet eftersom de kvoterades in, vilket naturligtvis inte känns bra det heller egentligen. Ligan i stort uppfattar dock systemet som framgångsrikt, det här har nu lett till att man nu funderar på att applicera reglementen på collegenivå där antalet coacher från minoritetsgrupper ligger runt 6%. Precis som NFL gjorde innan ”The Rooney Rule” infördes.

The Joe Horn Rule [video]

Det finns flera sätt att göra avtryck i historieböckerna. Du kan t.ex. slå rekord i flest passing yards som Drew Brees eller skriva feta kontrakt som Joe Flacco. Vidare finns det naturligtvis andra sköna sätt att gå till historien. T.ex. att få en regel uppkallad efter sig.

Joe Horn var WR för New Orleans Saints, Kansas City Chiefs samt Atlanta Falcons under åren 1996-2007. Karriären var på sin höjdpunkt under tidigt 2000-tal då han bl.a. lyckades att bli utvald till Pro Bowl fyra gånger. Vidare lyckades han också att ändra reglementet rörande hur du får fira en touchdown. Innan den här händelsen (som videon visar), var det inte tillåtet att ha någon rekvisita på sig, som senare kunde användas i ett TD-firande. Joe Horn var dock smartare än så. Han gömde en telefon vid målstolpen. Då hade han faktiskt aldrig rekvisitan på sig.

Regeln ändrades så att man numera inte får använda rekvisita överhuvudtaget.

The Barry Sanders Rule

Barry Sanders kommer naturligtvis bli ihågkommen som en av de allra största runningsbacks som ligan skådat. Bland alla utmärkelser väljer vi dock att fokusera på andra saker i hans digra CV. I tider av kontraktsskrivning har vi valt att titta lite på ”the Barry Sanders Rule”.

Sanders (f 1968) var alltså RB och spelade för Detroit Lions under hela sin framgångsrika karriär (1989-1998). Rekord slogs på löpande band ((Sanders är t.ex. 3:a genom alla tider om man räknar rushing yards)), och när experter skall summera historien brukar Sanders alltid hamna långt upp i listorna. T.ex. hamnade han på 17:e plats när historiens bästa spelare skulle listas på NFL.com härom året.

Det som dock saknas i hans digra resumé är framgångar för Detroit Lions under den här perioden. Något som tillslut skulle ta ut sin rätt. Sanders tröttnade helt enkelt på at spela i ett lag som var så dåligt som Lions, och i juli 1999 valde han att meddela att han drog sig tillbaka från sporten. Sanders var då endast 30 år gammal. Han hade helt enkelt tappat gnistan att spela.

Förutom att beslutet var lite chockerande i sig, var Lions ledning minst sagt irriterande. Det här eftersom det fanns ett litet ekonomiskt problem med att Sanders pensionerade sig lite ”för tidigt”. Två år tidigare hade nämligen Sanders skrivit ett nytt 6-årskontrakt som gav honom en sign-on bonus på 11 miljoner. Dessa pengar fick Sanders således tillgodo direkt vid kontraktskrivningen, och det var således förståligt att Lions i det här läget kände sig lite blåsta på dem. Således krävde de att Sanders skulle betala tillbaka 5,5 av dessa 11 miljoner, vilket dock huvudpersonen själv inte kände för.

Eftersom parterna inte var överens fick ärendet avgöras av en tredje part som tillslut dömde att Sanders skulle betala tillbaka 1,8 miljoner omgående medan resterande bonus skulle betalas tillbaka över kontraktets återstående tre år. Allt under förutsättningen att Sanders inte kom tillbaka till sporten. Sanders gjorde dock ett tappert försök till att bli kvitt Lions. Hans erbjudande gick ut på att han kunde tänka sig att betala tillbaka alla pengar direkt, om han blev bortbytt till ett annat lag (Sanders skulle då i det scenariot fortsätta att spela). Lions var dock inte så sugna på det utan valde en lång amorteringsplan, och en av tidernas bästa RB förblev således pensionerad.

Ligan (NFL) var naturligtvis inte helt nöjda med den här typen av publicitet. Efter incidenten med Sanders skrev de därför in i reglementet att klubbar hade rätt till viss kompensation om en spelare drog sig tillbaka mitt under ett kontrakt. Ett bra skydd för alla klubbar. Speciellt i dessa tider då sign-in bonusar har blivit allt större. Det här reglementet bär numera ”upphovsmannens” namn, och refereras således till som ”The Barry Sanders Rule”