Broncos ägde Packers

Måndagsmorgon betyder att klockan ställs på 5.00 och kaffet inmundigas tillsammans med Al & Cris. Den här gången bjöds de på en kraftfull markering från Peyton Manning och hans mannar. Packers hade egentligen inte en chans. Frågan är dock vad vi lärde oss?

Slutsiffrorna 29-10 säger visserligen en hel del, men jag undrar om inte Aaron Rodgers 77 passing yards säger desto mer. Broncos försvar ägde fullkomligen Packers stjärn-QB. Det har var visserligen inte något jätteförvånade eftersom Broncos försvar har visat sig vara en övermäktig uppgift för de flesta QBs än så länge.  Det skall dock sägas att Rodgers inte fick bita i gräset allt för ofta, men han hade onekligen en tuff afton. Konstant stress och alla måltavlor punktmarkerade.

Det som förvånade allra mest med den här matchen var Broncos offensiv som fyrade på alla cylindrar. Allt det som inte fungerat tidigare var plötsligt hur enkelt som helst. Manning kunde både springa bootlegs och kasta långt, och CJ Anderson lyckades t.o.m att springa framåt med en TD som följd.

Nu skall det dock sägas att Packers tidigt förlorade två cornerbacks (Shields & Rollins) vilket inte underlättade deras dag. Men det här var en sådan afton då det spelade en ringa betydelse. Det mesta gick helt enkelt Broncos väg.

Vad kan vi då lära av den här matchen? Det naturliga är självfallet att Broncos självförtroende fick sig ett litet uppsving. Dock behöver offensiven prestera på den här nivån vecka efter vecka för att det skall bli AFCs representant i februari. Som det ser ut nu tror jag att Broncos säsong avgörs den 29 november då New England kommer på besök. Vinnaren där har har stor chans att säkra konferensen och därmed hemmaplan genom slutspelet.

Green Bay åker dock hem med svansen mellan benen. Personligen tror jag att de mycket väl kan tacka Broncos för den här matchen efteråt. Nu fick man en liten påminnelse på vissa saker som bör rättas till inför slutspelet. Vinnare av konferensen tror jag dem blir ändå. Vägen till Super Bowl går (i NFC) troligtvis via Lambeau Field ändå.

 

 

 

 

 

Veckans fan: Jonathan och hans Packers

Alldeles för många kalas gjorde att uppdateringarna blev få förra veckan. Nu är vi dock tillbaka igen med ett nytt fan. Den här gången skall vi stifta bekantskap med Jonathan Torell som stöttar ett klassiskt pack.

Thorell1. Vilket är ditt lag?
Green Bay Packers

2. Hur kommer det sig att det blev just Green Bay Packers?
Mycket på grund av Clay Matthews. Sättet han spelade på, fina highlights och självklart hans berömda hår som var överallt.

3. Ditt bästa minne?
Det måste väl vara Super Bowl-vinsten 2011 även om jag tyvärr inte var så insatt på den tiden för att fatta hur stort det var. Kollat flera gånger i efterhand — mäktigt!

4. Nämn 3 viktiga fakta (spelare, ledare, händelser etc) som du tycker vi bör ha koll på.
– Mick McCarthy gör sitt 10e år som HC, är i toppen av ”snabbast till 100-wins” och har nyss släppt playcalling för att få mer tid all-round.
– Organisationens vilja och framgång med att drafta bra och behålla sina egna, väldigt få spelare ((Julius Peppers och James Jones…o säkert någon till. Red Anm)) på rostern som har varit i andra lag.
– Clay Matthews, blev flyttat från OLB till ILB förra säsongen och denna säsongen är han överallt och det är jävligt underhållande.

5. Vad skall vi hålla ögonen på framöver rörande ditt lag?
Först och främst är det intressant hur offense ska hitta nån typ av ersättare till Jordy Nelson (korsbandsskadad) vilket har saknats hittils. Även kul att kolla på våra rookie DBs Randall och Rollins som har sett bra ut. Sist men inte minst, Aaron Rodgers – bästa spelaren i NFL.

En favorit i repris

Finns det något bättre än när en sports giganter möts? Vem ser t.ex. inte fram emot matcher mellan t.ex. Messi (Barcelona) och Ronaldo (R.Madrid)? ((Två av de främsta utövarna av den där avarten till fotboll som har sitt epicentrum i Europa.)) Ikväll är det dags för ännu ett sådant möte när Peyton Manning möter Tom Brady. Det blir knappast större i NFL.

Även om Brady och Manning är två av sin sports giganter har de båda troligtvis sett sina bästa dagar, och slutet på karriären börjar skymtas i horisonten. Speciellt för Manning, vars kropp tydligt signalerat att de börjar bli tufft nu. Trots dessa tecken på viss stagnation är dem ändå, tillsammans med Aaron Rodgers och ev. Drew Brees, de QBs med rätta kan sätta epitetet ”Elite” framför ordet ”quarterback” på sitt visitkort. Ordet ”Elite” är för övrigt väldigt slarvigt använt i ligan och sätts gärna på en QB som råkat vara bra två matcher på raken. Den gamle spelaren/coachen Herm Edwards sammanfattade dock väldigt koncist varför Brady, Manning och Rodgers ((Edwards anser att det finns 3 ”elite-QB”)) anses vara ”elite”:

[quote_box]”You get off the bus and you have 14 points”[/quote_box]

Citat låter visserligen lite slarvigt till en början, men betänk dess betydelse. Spelarna i Broncos och Patriots vet att ikväll gör vi åtminstone 14 poäng. Det är onekligen en skön känsla att ha när domaren blåser igång matchen.

Patriots kommer till matchen efter en förlust mot Panthers förra veckan. En mycket omdiskuterad sådan där Patriots kända sig lite lätt blåsta av domarna. Mannings gäng kommer dock från en match mot Chiefs som de kontrollerade på ett imponerad sätt, även om siffrorna framåt inte var i paritet med vissa andra uppvisningar de presterat tidigare i år.

Eftersom undertecknad har jobbat hela helgen tänkte jag ta tillfället i akt att återanvända en gammal artikel. Vill du veta mer om mästarmötet i kväll så är fjolårets artikel lika aktuell då som nu. Den hittar du här. Den innehåller dessutom videosnuttar om ett annat ämne som varit aktuellt i veckan ((Lions fejkade ett fejkade field goal på fjärde försäket mot Steelers, vilket inte gick så bra.)). Skall du sparka bollen på fjärde försöket?

Matchen i Foxborough startar 02.30. Notera även att matchen innebär ett litet återseende för Patriots fans, då Wes Welker återvänder till sin gamla hemmaplan.

Brett Favre allt mer kompis med Packers igen

Brett Favre, är och kommer alltid, vara en ikon i Green Bay. Tyvärr skiljdes lagen åt under lite tråkiga omständigheter, och relation har sedan dess varit lite kylig. Härom dagen medverkade dock favre i en intervju på en lokal radiostation där han pratade om situationen, och förståss mycket annat. ((Vill du höra hela intervjun finns den här))

[quote_box]“I feel that both sides had a part in it. If you can go back would I or them have done things differently? I’m sure both sides would have, but you can’t. I don’t know for certain, but I think the situation with Peyton (Manning) and the Colts almost looked like our situation, but then maybe they thought twice about it and maybe they learned from our situation and they handled it correctly.”[/quote_box]

Favre delade ut priset som årets ”Comeback player” till Peyton Manning ihop med sin arvtagare Aaron Rodgers tidigare i år. En händelse som tydligen byggde lite broar mellan parterna. Rodgers som verkar vara en helyllekille rakt igenom tog för övrigt upp ämnet i veckan på presskonferens då han berättade att Favre och han har hållit kontakten sedan prisutdelningren tidigare i år.

Ämnet om att pensionera Favre tröja har också kommit på tal från organisations sida. Favre verkar dock inte kunna ta upp ämnet utan att snöa in på den sargade relation tämligen kvickt:

[quote_box]“I don’t know of any player who would not want that to happen. I’m honored just by the thought…Obviously there was, if you want to call it, ’bad blood’ or whatever, I just think that people started picking sides and really I’m over that and have been over it. Mark Murphy and I have talked on numerous occasions. I never expected them to do anything. I’m not one to sit here and say I think they need to do this, do that. They have a very good ball team and that’s their primary focus and it should have always been, which it has.[/quote_box]

Troligtvis lär det dröja ytterligare en tid innan Favre och Packers ledningen kommer ut tillsammans på planen för att pensionera tröja nummer 4, men de är kanske på rätt väg. Hoppas vi.

Dags att ta ett sista kliv för Matt Ryan

Slutspelet i NFL handlar inte bara om vilket lag som vinner. För många finns det en egen agenda, som visserligen inte går före laget, men som kan vara nog viktig ändå. QBs som Tom Brady jagar ringar för att kunna mäta sig med de största genom tiderna. Andra vill bara prestera väl för att ens kunna få nämnas ihop med Brady. De som brukar nämnas som ”elite”. Ikväll är det dags för att Matt Ryan i Falcons att ta det där klivet. Att prestera i slutspelet.

Även om Falcons har varit oerhört bra, har snacket inför slutspelet knappast handlat om dem. De skrivs nästan kriminellt lite om dem. Visserligen gick de 2-2 de sista fyra matcherna, men samtidigt kan man ana att det kanske slog av på takten när de kände sig säkra för slutspel. Deras QB Matt Ryan har varit kanon i år, och kan snart mäta sig med de stora i ligan. Återstår gör bara lite framgång i slutspelet. Lite som Aaron Rodgers gjorde när han tog klivet upp till elitnivån.

[quote_right]”If Russell Wilson is a better quarterback than Matt Ryan, then I don’t know nothing about football.”
Roddy White, Falcons [/quote_right]Ryans stora problem har dock varit just slutspel. Sedan han äntrade ligan 2008 har han tagit sitt Falcons till slutspel tre gånger. Samtliga försök har slutat med sorti direkt. Under denna period har dessutom ligan fyllts på QBs som gått rakt in i ligan och dominerat från dag ett. Spelare som Cam Newton, Andrew Luck, RGIII eller varför inte dagens motståndare Russel Wilson? Ryan fyller 28 i år och riskerar att bli omkörd av alla ungtuppar. Visserligen är han inte direkt i farozonen för att förlora sitt jobb, men pressen kan komma krypande. Tankar om att han kanske ”borde” tagit laget längre åtminstone något år? Självfallet är inte ett lags misslyckande, en mans problem, men samtidigt är det oftast QBn som media sedan lastar. Fråga bara Tony Romo i Dallas.

Matchen spelas i Georgia, Atlanta med avspark kl.19.00. Tv10. Framemot tio ikväll vet vi om Matt Ryan har tagit steget, eller om han som Peyton Manning får fortsätta leva med kritiken att de inte kan lyckas i slutspelet.

3 förhastade slutsatser

Med en liga som känns mer jämn än någonsin känns det som ett tämligen omöjligt uppdrag sammanfatta vart vi står. Finns det överhuvudtaget några trender att luta sig mot när alla lag verkar ha spelat oavgjort med sig själva i sex veckor? Dessutom vore det kanske dumt att dra förhastade slutsatser innan vi är ens halvvägs? Men om jag måste så…

– Långsamt, långsamt vaknar de stora jättarna. När vi tittade till ligan för några veckor sedan var ”5 i topp” ((NFLs QB sorterade efter QB Rating)) full med ovanliga namn såsom Dalton, Kolb och Ponder. Tittar vi till samma lista nu leder Aaron Rodgers före P.Manning, RGIII, Big Ben & Matt Ryan. Mer som vi förväntat oss helt enkelt. Samtliga av de stora namnen har visat att de kan prestera, även om de ännu ej uppvisat kontinuitet. Kanske börjar lagen falla in den hierarki vi förväntade oss innan säsongen? Om så är fallet bör 49ers öppna vecka sju med en seger inatt.

– I en jämn liga är naturligtvis varje skada ännu mer förödande, och vissa har det tyvärr värre än andra. Texans, Jets och Ravens har t.ex. alla fått brottas med medicinska frågor allt mer. Jets har t.ex. använt defensiva spelare i offensiven och i Ravens är det också allmän sjukstuga. Legenden Ray Lewis (LB) och Lardarius Webb (CB) är borta för resten av säsongen, och spelare som Ngata och Reed verkar inte heller helt kuranta. Ett litet ljus i mörkret för Ravens är att Terrell Suggs eventuellt återvänder i spel i helgen efter sin långtidsskada. Trots det sistnämnda tillskottet känns det som om Ravens Super Bowl-dröm glider dem ur händerna i år med.

– Sen finns det alltid en grupp som inte behöver medicinska skäl för att utesluta sig ur Super Bowl-racet. Dallas Cowboys och Philadelphia Eagles är två bra exempel på det här. Vissa lag har bara något fundamentalt fel över sig. Det går inte att sätta fingret på vem eller vilka som man skall skylla på, men något bör göras. Frågan är bara vad? Värst är nog Cowboys som dominerade mot Ravens i helgen, men genom dålig hantering av klockan och allmän idioti lyckades de, helt enkelt, förlora den matchen med. Som vanligt, med Cowboysögon sett. Det enda som kan rädda coachen Jason Garrett är troligtvis bristen på sökande till den tjänsten. Att jobba med Jerry Jones är inte många coachers dröm direkt. Mannen är ökänd för att vilja peta i allt som händer.

Tårdrypande i Indianapolis

(Om du ogillar ”amerikanska” slut så skall du inte läsa vidare. Istället rekommenderar vi då något annat på vår sida. T.ex. historien om Jim Brockmire)

När vi nu summerar den femte veckan av årets säsong är det svårt att undgå att kommentera det som hände i Indianapolis. Colts mot Packers känns som enkel seger för Rodgers o Co, men man skall aldrig räkna ut amerikanare. Framför allt inte när de kan spela för något så behjärtansvärt som en cancersjuk coach.

Beskedet om Chuck Paganos cancer kom tidigare i veckan, och Pagano behandlas nu för sin sjukdom på det lokala sjukhuset som ligger ett stenkast från Lucas Oil Stadium. I söndagens match mot Packers tog Bruce Arians ((Normalt sett är han lagets offensiva koordinator)) över som coach, men Paganos ”närvaro” var dock synnerligen påtaglig. Något som för övrigt TV-bolaget inte var sena att dokumentera. Spelarna bar t.ex. T-shirts innan matchen med budskapet ”chuckstrong” och tv-tittarna fick bl.a. se bilder inne ifrån Paganos kontor där Colts bestämt sig för att lyset inte får släckas förrän Pagano är tillbaka.

Matchen i sig började enligt manus då Packers såg ut att vara det starkare laget. I andra halvlek kom dock Colts ut som ett helt nytt lag. Ledda av Andrew Luck och en helt fenomenalt bra Reggie Wayne vände Colts matchen och vann sedermera med 30-27. Jublet när Packers Mason Crosby missade ett field goal i slutsekunderna var öronbedövande, och glädjen visste inga gränser. Arians fick ”Gatorade”-tunnan hälld över sig, och hade man inte vetat bättre skulle man kunnat tro att Colts precis hade vunnit Super Bowl. Efter matchen tog ägaren Jim Irsay med sig matchbollen till sjukhuset där bollen överlämnades till Pagano själv. En oerhört fin avslutning på en fantastisk kväll i Indianapolis.

Coachen och Jim Irsays talar till laget efter match. (Extern video)

Packers vs Bears – Slagsmål, frisparkar och ett kylskåp

Inatt är det dags för ett av de största hatmötena i NFL. Bears och Packers går tillbaka långt i tiden och historien är full av bråk och andra minnesvärda (?) incidenter.

Vad vore ett möte mellan bittra rivaler utan några riktiga slagsmål. Packers och Bears har inte direkt legat på latsidan där. T.ex lyckades 1924, Bears Frank Hanny och Packers Walter Voss bli de första som fick matchstraff pga slagsmål i NFL. Finns således många sätt att hamna i historieböckerna på.

Andra minnesvärda händelser inkluderar ”the Free kick game” från septemeber 1964 där Packers coach Vince Lombardi åberopade den mycket ovanliga ”Fair catch kick rule”. Regeln går ut på att om inte väljer att returnera (Dvs man bara fångar bollen och sätter ner ett knä, ”fair catch”) motståndarens punt, så har man rätt att gör ett fiel goal försök direkt därefter. Regeln är inte automatisk utan coachen måste åberopa den. Anledningen till att den inte syns så ofta är att lagen sällan är inom field goal-avstånd efter en punt. Dessutom skall laget vara i tidsnöd på något sätt. I det nämnda fallet var just Packers det och påkallade regel strax innan halvtidspausen. Packers satte field goal-försöket och matchen blev ihågkommen som ”The Free kick game”.

1985 tjänade mötet mellan lagen som en plattform för att introducera en ny jätte till idrottens fans. Personen ifråga var legenden William ”The Refrigerator” Perry som fått sitt smeknamn på grund av sin nätta kroppshydda på 158 kg (350 lbs). De speciella med den här matchen var att Bears coach Mike Ditka hade kommit på att det kunde vara en bra idé att använda ”The Fridge” som fullback i goalline-situationer. Idén var lysande och Perry plöjde vägen för Walter Peyton (RB) med lättthet. I andra halvlek fick han till och med glädjen att springa in med bollen själv. Matchen slutade med segern till Bears, och ”The Fridge” var namnet på allas läppar dagen därpå.

Ikväll kanske vi inte kan räkna med att allt de gör kommer hamna i historieböckerna, men matchen har alla förutsättningar för att bli riktigt bra. Packers har onekligen pressen på sig efter förlusten mot 49ers i första matchen. Att starta säsongen 0-2 skulle vara katastrof för Rodgers mannar.
Själv tror jag på Packers (den här veckan med), av den enkla anledning att jag borde få rätt någon gång. Hur tror du det slutar?

Inför 49ers – Packers

Chansen känns överhängande att det mycket väl kan vara den kommande NFC Finalen som vi får en försmak av ikväll. Båda lagen ser minst lika starka ut i år, och bägge sidor har arbetat väl med att att förstärka de sidor i laget som tidigare känts lite tunna.

Packers segertåg och ”självklara” plats i Super Bowl förrra säsongen fick som alla vet ett plötsligt slut i mötet med Giants i slutspelet. Det som var uppenbart i den matchen var att Packers hade stora problem att få tag på Eli Manning. Problemet var tyvärr ingen tillfällighet för den matchen, för om man tittar på statistiken från förra säsongen var Green Bays försvar bland de sämre i ligan. Saken var bara den att Aaron Rodgers, och hans offensiva mannar, oftast dolde det här bra genom att vara hyperproduktiva och knappt lämna över bollen. När säsongen väl summerades kvarstod dock faktumet att försvaret behövde förbättras. I draften i satsade de stort på försvaret och bl.a. plockades Nick Perry (USC) och Jerel Worthy (Michigan State) in för att stärka den defensiva linjen. Nu gäller det bara att vänta och se hur alla dessa nya defensiva bitar, förhoppningsvis, faller på plats. Packers är dock i den trevliga sitsen att de inte ”behöver” ha ligans bästa försvar. De behöver bara stoppa blödningen en aning. Resten tar Aaron Rodgers hand om.

49ers situation är snarare det motsatta på alla plan. Försvaret är lagets signum och spelade fantastiskt under hela förra säsongen. Ta gärna en extra titt på spelare såsom Aldon Smith och Patrick Willis som lär sätta press på Aaron Rodgers. Lagets anfall är dock mer anonymt och leds av doldis i form av Alex Smith. I motsats till Packers är passningar en ovanlighet i San Fransisco. Istället förpassas bollen framåt via marken genom Frank Gores löpningar. För att ta det där sista steget mot mästartiteln har dock 49ers investerat lite i goda recievers. Det här för att ge Alex Smith (QB) lite fler vapen och således diversifiera anfallet en smula. Att plocka in just Randy Moss och Mario Manningham (Super Bowl-hjältem) kan säkerligen många experter ha åsikter om, men för 49ers är det onekligen en klar förbättring till ett redan mycket bra lag. Fjolårssäsongen ledde trots allt nästan till Super Bowl.

Personligen tror jag att Lambeau Field kommer vara tungan på vågen för Packers, som vinner med 21-17. Hur tror det slutar?