Snabb summering av lördagens matcher

Söndag lunch och vi är nu halvvägs genom wild-card helgen. Gårdagen bjud på allt möjligt. Om vi skulle vara tidseffektivt skulle man kunna sägas att gårdagens två matcher färgades starkt av de förlorande lagen.

Skepp ´o Hoyer
(Chiefs @ Texans 30-0)

För oss neutrala öppnade matchen på sämsta tänkbara sätt då favoriten Chiefs returnerade avsparken till en TD. 11 sekunder tog det spelet, och på den vägen fortsatte det sedan. Texans anfall kom egentligen ingen vart, och framför allt var Hoyer urusel och kastade bort 4 bollar. Visst, slumpen ställer till det ibland, men så var inte fallet här utan det kunde lätt varit fler bollar som hamnat i Chiefs händer om det bara varit lite mer alerta emellanåt. Hoyer slutade på en QBR på 1,7 vilket får anses som uruselt.

Jag är visserligen ingen fan av Brandon Weeden och jag tycker, normalt sett, att Hoyer brukar sköta sig tämligen OK. Men när en spelare hamnar i den här typen av negativ spiral måste coachen göra något. Vem var det som anställde Weeden om nu coach O´Brien uppenbarligen har noll tilltro till honom?

Chiefs skall dock ha en eloge för en fint genomförd match. Stabilt försvar och Alex Smith såg lugn och kontrollerad ut. Sprang med bollen när tillfälle gavs, men riskerade inte något nämnvärt. Om jag skall komma med någon kritik till Chiefs skulle det vara att de borde utnyttjat Texans misstag än mer.

Noterbart i övrigt var att WR Maclin skadade knät och riskerar att missa resten av slutspelet.

 

Shazier mot Burfict
(Steelers @ Bengals, 18-16)

Kvällens absolut bästa match var mötet mellan divisionsrivalerna Steelers och Bengals. Redan under uppvärmningen kunde man ana vad som skulle komma då domarna radade upp sig på mittlinjen för att undvika konfrontationer mellan spelarna.

När väl matchen var igång fick vi se ett klassiskt AFC North möte, med lite poäng och starka försvar. ((Steelers och Ravens har flertalet gånger spelat liknande matcher som tillslut slutar 9-6 eller någon liknande.)) Första halvlek kan ske inte var det mest spännande jag sett i mina dagar, vilket vi säkerligen kan beskylla allt regn för. Förhållandena var inte direkt idealiska och speciellt McCarron såg ut att ha stora problem med att få grepp om bollen.

Allt ändrade sig dock i slutet av tredje då Shazier tacklade Bernard medvetslös. Även om hjälm-mot-hjälm anses ok om bollförande spelare ej är ”försvarslös” ((Dvs springer med bollen i rätt riktning. Dvs framåt)) tycker jag fortfarande att Shaziers tackling var aningen för tuff. ((Jag har lite svårt att acceptera att skadan på Bernard bara skall ses som ett olycksfall i arbetet. Många andra sporter t.ex. fotboll och hockey brukar prata om att spelaren har ett visst ansvar för höga sparkar/klubbor, oavsett om det var meningen eller ej. En tanke som jag stundom kan tycka att NFL borde fundera på.)) Tacklingen var dock inom rådande regelverk vilket piskade upp stämningen enormt. Både bland spelare och publik.

Händelsen fick dock en konstig effekt på matchen för Bengals vaknade till liv, och gjorde 16 raka poäng. Burfict var överallt och skadade bl.a Big Ben (ärlig sack) och plockade en passning från Jones. I det läget såg han ut som kvällens stora vinnare, men på Steelers sista drive gick det hela överstyr då Burfict sänkte Antonio Brown med en ful tackling. I tumultet efteråt drog dessutom Adam Jones på sig ytterligare ett personligt straff varvid Steelers kicker knappt behövde sikta för att avgöra matchen till Pittsburgh fördel.

Matchen lämnar oss dock med en bitter eftersmak och många tråkiga frågor som kommer ältas i media idag:
– Borde Burfict fått lämna planen tidigare. Varför fick han vara kvar efter tacklingen på Brown.
Adam Jones, i slutet drog han på sig en flagga efter att han käftat med en Steelers-coach som var inne på planen. Varför var denne coach på planen?
Shaziers tackling?
– Skadorna. Big Ben, men framför allt, Antonio Browns skada. Hur illa är det?
Marvin Lewis är nu ensam coach om att förlora sina 7 första slutspelsmatcher. Sparken?

Vikten av en bra reserv: DeAngelo Williams

En av vecka 14 allra största matcher är mötet mellan Pittsburgh Steelers och Cincinatti Bengals. I bortalaget hittar vi en runningback som lever i skymundan av en av lagets fixstjärnor. Precis som Matt Hasselbeck i Colts har dock DeAngelo Williams klivit fram och visat på vikten av god reserv.

Så här sent på året är det inte sällan att matcherna avgörs av de där lite mindre namnkunniga killarna. Livet i NFL är oerhört tufft vilket gör att många inte spelar hela säsongen. I de lägena exponeras lagbyggena runt om i ligan än mer. Vilka är de som bränna alla pengar på en förstaelva, och vilka har byggt ett solitt bygge med både stjärnor och back-ups. Ett skräckexempel på det sistnämnda är onekligen Dallas Cowboys som gravt överskattade Brandon Weedens förmåga att spela i ligan. Ett misstag som kostade dem oerhört mycket.

I Pittsburgh Steelers har dock arbetet varit mer noggrant. Den stora stjärnan bland lagets runningbacks är fortfarande Le´Veon Bell. Men klammer med rättvisan och en otäck knäskada har gjort att laget, allt som oftast, fått förlita sig på DeAngelo Williams.

Den 32-årige Williams gör sin 10 säsong i ligan och bytte inför säsongen från Panthers ((Där han var i 9 säsonger)) till Steelers. Karriären stod egentligen på sin topp under 2008 och 2009 års säsong, men har nu fått sig en liten ”revival” i Pittsburgh. Tittar vi enbart på statistiken är det lätt att missa denna utveckling. 697 yards är inte direkt avskräckande att visa upp efter 13 veckors spel. Vad vi dock bör beakta är att Williams inte spelade nämnvärt mycket under flera av dessa matcher. De 697 yard som står på CV har egentligen samlats in på 6-7 matcher vilket är tämligen imponerande, och ger en bättre bild av hur bra Williams har varit. Statistiksidan ProFootball Focus har betygsatt Williams som den sjätte bästa runningbacken i ligan i år, vilket mycket väl kan stämma bra med verkligheten.

Ikväll går Williams och hans Steelers upp emot divisionsrivalen Bengals och en seger är, mer eller mindre, ett måste. Då divisionen troligtvis tas av nyss nämnda Begnals, är det ett wild-card som Steelers har ögonen på. Värsta konkurrenterna är i nuläget Jets och Chiefs som för närvarande håller platserna.

Mötet mellan Steelers och Bengals börjar klockan 19.00 och kan ses på Viasat Sport.

Browns imponerar!!!

Initialt funderade jag på att sätta rubriken ”Andy Dalton 2.0” på den här artikeln. Sifforna åsyftar dock inte någon slags bättre ”upphottad” version av Bengals QB, utan på hans QB-rating inatt. Dalton kom ingen vart mot ett solit Browns.

Inatt match förklarade Browns att det var ruggigt laddade inför kvällens match. Med några mindre lyckade säsonger bakom sig hör nämligen inte ”prime-time” matcher till vanligheten för Browns. Inatt var dem dock del av ”Thursday Night Fotboll” och det kunde inte visat upp sig på ett bättre sätt. 24-3 mot ett Bengals som inte förlorat på de senaste 14 hemmamatcherna är imponerande. Nycklarna till det här var ett gediget försvar och ett vägvinnande springspel (Terrance West 94 yards). Bland de individuella insatserna står Joe Haden (CB) ut, som fick uppdraget att bevaka A.J Green och höll honom till mediokra 23 yards.

Precis som t.ex. Dallas, kännetecknas Browns av att vara ett lagbygge. Jämförelsen med Cowboys haltar dock något eftersom Browns inte har några superstjärnor (på planen) med mediala mått mätt. Vid sidan om planen återfinns dock Josh Gordon och Johnny Manziel ((Manziel är än så länge bara en superstjärna genom sin person.)). Två spelare som leder till intressanta funderingar framöver. Det mest uppenbara är Gordon som snart skall in i det här laget ((Avtjänar en 10 matcher lång avstängning för att ha rökt ”gräs”.)). En fantastisk mottagare som kan bli guld värd när vi närmar oss slutspel. Manziel bidrar i sig med frågor på lång sikt eftersom Brian Hoyers kontrakt går ut efter den här säsongen. Kan Browns verkligen undgå det när Hoyer presterar såpass bra?

Cleveland Browns leder nu AFC North. En så här bra start har de inte haft sedan 1994.

Cincinnati Bengals draft 2014

Dags för AFC North och vi börjar med att ta en titt på det laget som utan tvekan var det hetaste i divisionen förra året. Bengals gick 11-5 och det mesta såg bra ut fram tills att man i vanlig ordning underpresterade när det gällde som mest i slutspelet. Andy Dalton fick fortsatt kritik för att han inte är bra nog för att vinna matcher och nu är det bra många år sen Bengals vunnit i slutspel.

Bengals väljer som nummer 24 i årets draft och det känns väl inte direkt solklart vad man ska rikta in sig på med sitt första val. Rent spontant känns corner-positionen som ett av lagets största behov där man än inte gjort nått på FA, räknar Stanford som djup. Newman och Pacman Jones har gjort det överraskande bra men det känns inte så säkert att de kan fortsätta överprestera. Hall är bra men är skadebenägen och Kirkpatrick har verkligen inte visat nått än. DE är en annan position som känns lite tunn nu när Johnson kritat på för Bucs, trion Dunlap, Hunt och Gilberry skrämmer inte direkt så många. Även insidan av defensiva linjen skulle kunna behöva ses över då Peko inte hade någon vidare säsong och Atkins status väl inte är helt klart efter hans avslitna ACL. Tycker även den offensiva linjen måste ses över en aning, om Whitworth forsätter som guard så är LT helt klart nått att se över, man har visserligen signat Newhouse från Packers, men räcker det? Även en uppdatering på center-positionen hade gjort gott. Dalton är inte lösningen för Bengals tror jag och faller en QB i knät på dem som man gillar så varför inte, att man signat Jason Campbell ska man nog lägga minimal vikt på. Även lite mer djup på WR-positionen skulle vara fint.

Behov: CB, OT, DE, DT, QB, WR, OC

1. CB Jason Verrett (TCU)
En lite mindre corner som under i varje fall två års tid varit en av collegefotbollens bästa corners och en personlig favorit i Big12. Är jäkligt vass i man mot man spelet och sitter som en igel på sin receiver. Är inte heller rädd för att bryta sin markering för att spela på bollen, läser av de situationerna riktigt bra. Saknar dock fortfarande den där sista styrkan.

2. DE Kareem Martin (North Carolina) eller Trent Murphy (Stanford)
Tror och hoppas Murphy är plockad i slutat av andra men annars hade han funkat riktigt fint in i Bengals, även en spelare som Van Noy skulle funka. Men Martin från Tar Heels är inte ett dumt tredje alternativ och North Carolina kan verkligen konsten att producera NFL spelare. Väldigt hög nivå året igenom och var även stark säsongen 2012. Rätt storlek och snabbt iväg efter snap. Trots det saknar han kanske den där elitexplosiviteten som skulle göra att han plockades i första.

3. C Travis Swanson (Arkansas)
Min favorit center i årets draft rankas av de flesta som nummer tre och det kanske stämmer men trots det tror jag Swanson kan gå in och starta direkt i de flesta lagen. Arkansas har två mindre heta säsonger bakom sig men trots det har Swanson varit en klippa för Clintons vildsvin. Finns han kvar här kör på det, annars kanske en tackle till linjen funkat?

4. DT Caraun Reid (Princeton)
En tuff Ivy League tackle måste ju göra de flesta nyfikna. Har sett en del highlights och inte mycket mer av Reid men det jag sett ser intressant ut. Bra storlek och förvånansvärt bra passrush. Vissa har pekat på enkelt motstånd som en svaghet vilket självklart kan stämma, andra har faktiskt sagt att han intelligens utanför planen är en nackdel då han helt enkelt inte behöver NFL.

5. QB Aaron Murray (Georgia)
En QB som i fyra års tid har spelat mot de bästa försvarna i college. Finns han kvar här är det naturligtvis ett intressant alternativ. Roliga är att jag tidigare jämnfört honom med just Dalton trots att jag är mer imponerad av Murrays tid i Georgia än Daltons i TCU.

6. OT Justin Britt (Missouri)
Kanske att man ska plocka en tackle högre upp (tredje) då det kan finnas heta alternativ kvar där. Annars känns Britt som ett bra budgetalternativ. En av de stora anledningarna till att QB Franklin och Mizzou hade ett så fint år var tryggheten i linjen. Bra fysik för en LT men måste jobbas på en hel del, framförallt i springspelet.

7. CB Osahon Irabor (Arizona State)
Har flaggat för Irabor innan och äntligen början han komma upp på folks listor om än i sjunde som jag tycker är en stöld för en spelare som förra året var en av Pac12’s bästa corners. Funkar att plocka en receivers här också.

Medan du sov… : Snabbgenomgång av helgen

Matcherna gick visserligen på lite bättre tid än normalt, ((eftersom amerikanerna har valt att dra tillbaka klockan en vecka senare)) men ibland är det lite småtufft att hänga med i NFL eftersom många av oss har någon typ av ansvar här i Sverige. Så vad hände egentligen? Vad tar vi med oss från vecka 8?

Cincinatti Bengals lärde oss att Marvin Jones kan vara ett namn att lägga på minnet. Den 23-årige mottagaren (WR) halade in hela 4 TD i matchen mot Jets och visade därmed att Bengals mycket väl har en bredd när det kommer till sin offensiv. Allt handlar inte om Dalton till A.J. Green. För Marvin handlar det nu om att visa att det inte var en slump, utan att han kan prestera varje vecka.

Detroit Lions tog en imponerande seger mot Cowboys (31-30) efter ha vänt matchen i slutsekunderna. Detroit är därför första laget i historien som kommit tillbaka trots en turnoverratio på -4 eller värre. Dallas lär som vanligt inte vara stolta över sin insats. Återigen hittade det ett sätt att förlora en match de redan ”hade vunnit”. Lions jätte Calvin Johnson fortsätter att leverera. Den här gången var han bara 7 yards från Flipper Andersson rekord på 335 yards. ((Rekordet sattes 25 november 1989))

På tal om Cowboys så är NFC East en fantastiskt usel division för närvarande. Noterbart är att Giants tog en ny seger. Den här gången mot divionsrivalen Eagles. Giants är nu två segrar efter ledande Cowboys vilken är aningen absurt med tanke på vad laget har presterat. Dessutom möts lagen den 24 november varvid en av de segrarna kanske kan tas igen?

Broncos slog Redskins efter en match som kanske var allra mest imponerande från en defensiv aspekt. Laget släppte visserligen in 21 poäng i den här matchen, men 14 av dem var efter interceptions som satte upp Redskins i mycket bra läge på planen. 14 poäng som snarare bör belastas anfallet istället. Bland de som syntes mest i försvaret var Rodgers-Cromartie och Woodyard som var tillbaka som MLB.

I nattens match slog Seahawks till slut Rams efter att hllt emot mot in i det sista. St Louis som spelade första matchen utan Sam Bradford som skadade sig förra veckan, visade att man faktiskt fortfarande hade något att ge. Seattle däremot är nog mest nöjda med de faktum att de vann. Ett ”W” är alltid ett ”W”. Andra storlag som säkerligen upplever samma känsla efter helgen är Patriots och Packers, som tog sina segrar men även lämnade mycket i övrigt att önska.

Avslutningsvis tar vi och tittar på en video (med ett onödigt långt intro). Oakland Raiders QB Terrelle Pryor slog nytt rekord för QBs genom att förpassa bollen till målområdet själv genom en 93 yards rush. Notera även i klippet hur den gamle Steelers-hjälten Polamalu (Nummer 43 med håret) ser aningen långsam och mullig ut.

http://www.youtube.com/watch?v=3Tw6YM7U560

3 matcher att hålla ögonen på

Dags för vecka fem och en massa intressanta möten att fundera kring. Några lag ((Minnesota, Pittsburgh, Tampa Bay, Washington)) har, som ni säkert vet, spelledigt (”Bye Week”), men resten är i elden med start klockan 19.00 ikväll. Förutom den match som TV10 visar (Green Bay – Detroit), kan det vara värt att hålla ögonen på någon av dessa som startar samtidigt..

Eagles @ Giants – ”Desperation Bowl”
Lagens insats, så här långt, har visserligen inte varit bra, men samtidigt är dem båda en del av NFC East. Divisionen med enbart gamla storlag, som totalt i år har lyckats med att skrapa ihop 4 segrar. Matchen har i amerikansk media kallas för ”Desperation Bowl”, vilket säkerligen är en bra beskrivning på hur de lagen känner sig. Däremot är det ganska missvisande för läget. Eftersom divisionen är såpass medioker för stunden, kommer segraren i det här mötet antingen dela ledningen, eller enbart ligga en seger efter toppen. Det här eftersom ledande Dallas Cowboys tar sig an Denver Broncos vilket troligtvis bara kan sluta på ett sätt. Förlust. Både Giants och Eagles lider egentligen av en massa olika problem. Skall man dock försöka plocka fram en sak i vardera laget är det att Giants offensiva linje måste hålla emot, och genom det ge Eli Maninng den tid han behöver. För Eagles del gäller det att deras försvar (primärt deras secondary) skärper till sig och börjar täppa till bakåt.

Saints @ Bears
En av de mest intressanta av de matcher som spelas klockan 19.00 idag. Både Bears (3-1) och Saints (4-0) toppar sina respektive divisioner, och båda ser onekligen bra ut i år. Saints uppryckning efter fjolårets mediokra säsong är anmärkningsvärd och kan säkerligen tillskrivas att coachen Sean Payton är tillbaka efter avstängning. Bears kommer från en förlust i förra omgången mot Detroit med 40-32. Det påtagliga minnet från den var Chicagos problem turnovers samt att de inte lyckades stoppa den allsidige Reggie Bush. I normalfallet har annars Bears ett mycket bra försvar vilket kan behövas mot Saints potenta offensiv. Där finns det hot på alla håll och kanter, dock har det ingen ”Reggie” att tillgå. Darren Sproles har visserligen inte samma fysik, men skulle kanske med sin allsidighet skapa liknade problem.

Patriots @ Bengals
[quote_right]”To say we’ll miss him is an understatement”
Tom Brady, QB[/quote_right]Alla matcher som inkluderar ett lag som är 4-0 är självfallet intressanta. Tom Brady o Co har gjort ett fantastiskt arbete med alla nya receivers, som gått från odrägliga till intressanta. Speciellt Kembrell Thompkins som presterade väl när Patriots besegrade Falcons i förra omgången. Ikväll kommer dock inte det största fokuset vara på dem som är med, utan snarare han som inte är med. Patriots nose tackle Vince Wilfork slet av sin hälsena i förra matchen och kommer inte kunna spela mer den här säsongen. Ett gigantiskt avbräck för deras försvar. Frågan är hur det här kommer att yttra sig? Ser vi bakåt i historien har Patriots släppt till i snitt 4 yards/rush när Wilfork är på banan, och 5,2 när han inte är med. Kanske är det skönt för dem att börja tiden utan honom mot ett Bengals som inte är direkt effektiva utmed marken?

AFC North: Lagens behov

Vi fortsätter vår genomgång av divisioner med de nordliga alternativet i AFC, där bl.a. mästarna återfinns. Siffrorna under lagets namn anger som vanligt hur de rankades bland ligans lag inom de specifika området.

Pittsburgh Steelers
Pass Offense: 14 Run Offense: 26 Pass Defence: 1 Run Defence: 2

Behov:Ordet ”gammal” känns som ganska sammanfattande för Steelers situation. Laget känns på det hela taget som ett väldigt ålderstiget lag. Många har varit med länge. På försvarsidan finns det t.ex. många stora namn såsom Polamalu, Harrisson m.fl. som visserligen är duktiga och är fulla av erfarenhet. Problemet är dock att deras kroppar börjar stagnera och man kan börja se slutet på vissa spelares karriärer. Samtidigt skall dock försvaret ha en eloge för att de faktiskt var ett av de bättre försvaren under fjolåret, frågan är dock hur länge de kan upprätthålla den nivån.

När man tänker på Steelers anfall är det ofta Big Ben som står i fokus. med all rätt på sätt och vis, för vad folk än må tycka om honom är han trots allt en svårvält QB som kastar långt. Även han har passerat 30 år, men han bör kunna hålla en stund till. Tidigt under Free Agency förlorade han dock sin förste receiver i Mike Wallace som istället valde sol och pengar nere i Miami. I och med hans flytt förlorade Steelers det djupa hotet. Wallace snabbhet och Roethlisbergers arm må vara ett endimensionellt vapen, men ack så effektivt. Vidare så har laget TE Heath Miller legat på operationsbordet, och hans säsongstart kan vara i fara. Ytterligare TE och WR finns således som önskemål.

– – –

Baltimore Ravens
Pass Offense: 15 Run Offense: 11 Pass Defence: 17 Run Defence: 20

Behov:Vad behöver ett mästarlag som har allt? Ja, för det första måste man behålla merparten av sina betydelsefulla spelare, om man nu inte är sker på att man kan plocka in likvärdiga rekryter från den öppna marknaden. Först och främst började Ravens med att skriva ett mosterkontrakt med Flacco, vilket var tämligen självklart. Hans kontrakt gick ut vid ett perfekt läge för honom, och då skall han självfallet vara bra betald. Att han numera är bäst betald i ligan är sticker lite i ögonen på många. ((Noterbart är dock att Drew Brees faktiskt tjänar mer netto på grund av olika skattesatser i olika delar av landet.))

Lagets GM Ozzie Newsome har tidigare gått ut med att han inte kommer investera allt för tungt i gamla spelare bara för sakens skull, och studerar vi första veckan av FA verkar han stå för sitt ord. Boldin (WR) släpptes till 49ers, Kruger (LB) till Browns, Ellerbee (LB) till Miami eller Ed Reed (S) för den delen som fiskar runt i ligan efter nytt kontrakt. Egentligen låter man sig på intet sätt luras in i något slags budgivningskrig bara för att behålla ett vinnande lag. Det enda man spenderat mycket på var QB, där man som sagt var tvungen att lägga sitt krut.

Vad behöver då Ravens. Ja, egentligen är svaret ganska enkelt. De behöver fylla upp de luckor som ovan nämnda personer ((samt t.ex. Ray Lewis som slutat)) lämnat efter sig. Visst är de många DE/LB som lämnat i någon form, men om det är något år man skall ha det problemet är i årets draft. Löser dem det har de egentligen råd att bara sitta och spontanshoppa och allmänt se över truppen.

– – –

Cincinatti Bengals
Pass Offense: 17 Run Offense: 18 Pass Defence: 7 Run Defence: 12

Behov: Bengals är ett ganska skönt gäng och kommer säkerligen vara en slutspelskandidat när det drar ihop sig om ett knappt år. I sin QB Andy Dalton och WR A.J Green har de en kombo som är svår att överträffa. I slutspelet blev det dock respass direkt. En superduo är uppenbarligen inte tillräckligt, utan anfallet behöver breddas. Inte bara genom fler hot via pass, utan även via marken (RB). Ben Jarvus Green-Ellis är visserligen inte lastgammal, men lite nytt blod som konkurrerar vore inte så dumt.

Defensivt har de ett ganska brutalt och skön gäng redan idag. Den defensiva linjen är bra, men om vi skulle få önska lite kund en en lite mer dominerande linebacker vara käckt.

I lagets secondary hittar vi dock vissa svaghetstecken då lagets gamle safety Cris Crocker fick tas tillbaka förra säsongen då skadorna hopade sig i laget. Crocker är dock 33 i år och var bara en temporär lösning. Dessutom är det såpass illa att spelarna som var skadade höll såpass dålig kvalité att de inte lär komma tillbaka ens som friska. Nytt blod måste in.

– – –

Cleveland Browns
Pass Offense: 19 Run Offense: 24 Pass Defence: 25 Run Defence: 19

Behov: Browns valde att förra året drafta Brandon Weeden (QB) i första rundan. Det lite udda med honom är hans ålder. Killen är 30 i år, vilket gör det till en liten knepig investering som egentligen måste lyckas direkt. Weeden gjorde väl egentligen inte direkt bort sig förra säsongen men frågetecknet kring lagets QB är fortfarande kvar. Browns är således lite i samma sits som Vikings. Är den här QB verkligen vår kille eller skall vi göra något åt det?

Offensiven i övrigt är inte heller så mycket att hänga i julgranen. Bortsett från Trent Richardsson som är en spännande RB så skulle de behövas lite intressanta mål för Weeden att passa till. Att jag blev tvungen att googla deras mottagare medan jag skrev detta är inget bra betyg på den uppsättning de har idag.

Vad gäller defensiven är en bra CB och en LB/DE mångas önskemål i lokalpressen. De sistnämnda löstes delvis genom Kruger som inhämtades från divisionskonkurrenten Ravens. Visserligen till ett högt pris, men där får vi väl ge lite beröm till Krugers agent som lyckades sälja in sin klient såpass väl, trots den tämligen korta period av topprestationer.

3 saker att fördriva tiden med

Nackdelen med att följa en sport som har såpass lång off-season som NFL har, är naturligtvis att tomrummet mellan säsongerna tenderar att bli lite långt. Med lite tur finns det någon superstjärna som skall byta lag eller något stolpskott som gjort något skandalartat, men annars kan det vara lite segt ibalnd. Själv har jag den här veckan valt att botanisera i händelser som skedde i slutet av 1980-talet. Se det som en liten historielektion. Ihop med lite kompletterande wikipediasökningar berättar det om en intressant tidsperiod. Tipsen består av: En dokumentär, en match samt en vanlig spelfilm.

Tips #1 – Super Bowl XXIII: 49ers – Bengals För oss yngre NFL-fans är gamla Super Bowls ett ypperligt sätt att fördriva sommarmånaderna, och samtidigt lära oss lite om sportens historia. Även om man är väl insatt i vem Joe Montana är så kan det vara kul att se honom i aktion. Finalen innehåller även Bengalsspelare som för oss yngre är mer kända som experter: Boomer Esiason och Cris Collinsworth. OBS! Om du funderar på att se finalen, och inte vet hur den slutade bör du sluta läsa nu.

Tips #2 – America´s Game: the Missing Rings Dokumentärserie från NFL Films som fokuserar på det förlorande laget i en Super Bowl. Det avsnitt jag såg berörde ovan nämnda match och fokuserade således på Cincinatti. Bengals hade under den här perioden ett jättefint gäng, som tyvärr fick se sig besegrade av mäktiga 49ers. [quote_right]”He was the only one who could overtrow Castro”[/quote_right]Förutom historien om Super Bowl 23 får du även veta varför Esiason nämns i samma mening som Castro. Historien berättas genom intervjuer med coachen Sam Wyche, QB Boomer Esiason samt Nose tackle Tim Krumrie.

Tips #3 – The Replacements (Spelfilm, komedi, mer info IMDB). Slutligen en spelfilm som kan vara intressant att se efter att du intagit ovanstående två tips. I dokumentären om 88-89 års Bengals berättas det hur udda det var under säsongen, men framför allt strejken, 1987. Under 3 veckor strejkade nämligen spelarna och lagen var tvugna att ge sig ut på stan för att hitta spelare. Vem som helst som hade sett en oval boll var plötsligt aktuell för NFL. Dessa ersättare, ”Scabs”, fick således sin stund i rampljuset, men fick rätt mycket skit av fans och media. Ofta fick lagen lite skämtsamma namn The Chicago Spare Bears. The Seattle Sea-Scabs. The New Orleans Saint Elsewheres osv.

Filmen, med Keanu Reeves i huvudrollen, bygger löst på historien om Washingtons QB Joe Robinson som Redskins hittade på ett lokalt fängelse. Under tredje och sista veckan av strejken lyckades han med sitt Reskins besegra (”Americas Team”) Dallas Cowboys, i en mycket chockartad seger. Anledningen till all uppmärksamhet var att Dallas hade fått tillbaka tiotalet spelare (strejkbrytare) och således på pappret hade ett lång mycket bättre lag. Ibland slår dock motivation klass.

(Efter färdigställande av artikeln kom frågan kring var du kan få tag på ovanstående material in till redaktionen.
#1 Flertalet gamla Super Bowls går, enligt deras hemsida, att se via NFLs Game Pass. Samma tjänst som vi gör reklam för i högerspalten lite här och där.
#2 NFL Films dokumentärer är lite svårare. Utan att uppmana till brott så det nämnas att google.com kan vara ett bra hjälpmedel.
#3 Filmen The Replacements återfinns i välsorterade DVD-affärer.)

Numera finns vi även på Bloglovin

Cris Collinsworth

Näste man ut i serien om männen bakom mikrofonerna är Al Michaels expertkommentator i NBCs flaggskepp ”Sunday Night Football”: Cris Collinsworth.Collinsworth (född 1959. Mannen till vänster i bild) har, likt många andra experter, en NFL karriär bakom sig. Närmare bestämt 8 år med Cincinatti Bengals. Collinsworth spelade som wide receiver och var med sin kombination av längd (196 cm) och snabbhet ett hot mot samtliga försvar i NFL.Även om karriären aldrig fick krönas av en Super Bowl så lyckades han ändå nå finalen två gånger. Båda gångerna stod dock 80-talets superlag (Montana, Rice etc.) San Fransisco för motståndet, vilket visade sig vara övermäktigt för Bengals.Efter karriären började Collinsworth med TV och har under sin ca 20 år bakom mikrofonerna blivit ett mycket omtyckt namn bland tittarna. Något som bland annat märkts genom att han fått efterträda legenden John Madden som expertkommentator på NBCs ”Sunday Night football”.Även om Collinsworth primärt förknippas med NBC numera är han ofta med i diverse studioprogram och annat på allehanda kanaler. För er som dessutom tycker att ni har hört rösten förut, kan det nämnas att han sedan 3 år tillbaka lånat ut (eller snarare sålt) rösten till TV-spelsserien Madden. Om du är det minsta intresserad av amerikansk fotboll är det således, mer eller mindre, omöjligt att inte springa på denne gänglige expert.