Broncos ägde Packers

Måndagsmorgon betyder att klockan ställs på 5.00 och kaffet inmundigas tillsammans med Al & Cris. Den här gången bjöds de på en kraftfull markering från Peyton Manning och hans mannar. Packers hade egentligen inte en chans. Frågan är dock vad vi lärde oss?

Slutsiffrorna 29-10 säger visserligen en hel del, men jag undrar om inte Aaron Rodgers 77 passing yards säger desto mer. Broncos försvar ägde fullkomligen Packers stjärn-QB. Det har var visserligen inte något jätteförvånade eftersom Broncos försvar har visat sig vara en övermäktig uppgift för de flesta QBs än så länge.  Det skall dock sägas att Rodgers inte fick bita i gräset allt för ofta, men han hade onekligen en tuff afton. Konstant stress och alla måltavlor punktmarkerade.

Det som förvånade allra mest med den här matchen var Broncos offensiv som fyrade på alla cylindrar. Allt det som inte fungerat tidigare var plötsligt hur enkelt som helst. Manning kunde både springa bootlegs och kasta långt, och CJ Anderson lyckades t.o.m att springa framåt med en TD som följd.

Nu skall det dock sägas att Packers tidigt förlorade två cornerbacks (Shields & Rollins) vilket inte underlättade deras dag. Men det här var en sådan afton då det spelade en ringa betydelse. Det mesta gick helt enkelt Broncos väg.

Vad kan vi då lära av den här matchen? Det naturliga är självfallet att Broncos självförtroende fick sig ett litet uppsving. Dock behöver offensiven prestera på den här nivån vecka efter vecka för att det skall bli AFCs representant i februari. Som det ser ut nu tror jag att Broncos säsong avgörs den 29 november då New England kommer på besök. Vinnaren där har har stor chans att säkra konferensen och därmed hemmaplan genom slutspelet.

Green Bay åker dock hem med svansen mellan benen. Personligen tror jag att de mycket väl kan tacka Broncos för den här matchen efteråt. Nu fick man en liten påminnelse på vissa saker som bör rättas till inför slutspelet. Vinnare av konferensen tror jag dem blir ändå. Vägen till Super Bowl går (i NFC) troligtvis via Lambeau Field ändå.

 

 

 

 

 

Ser vi på Broncos med fel ögon?

Efter Broncos två första matcher har allt handlat om Manning arm. och det spelsystem som han verkar i. Personligen har jag dock börjat undra om vi inte utvärderar Broncos på fel grunder.

Ni som följt den här bloggen vet att Peyton Manning är lite av en husgud för mig, och således smärtar det mig extra mycket att se hur han passerat zenit i karriären. För den biten är vi alla nog överens om. Manning har sett sina bästa dagar. Frågan är hur långt det räcker för Broncos titeldrömmar?

Under matchen mot Chiefs fick se en Manning, som i läge 14-0, helt lämnade alla Kubiaks planer ((Huruvida han gjorde det på eget bevåg eller i samråd med Kubiak har jag ingen aning om.)) och och klev bak i sin mer naturliga ”shotgun”-position. Ett beslut som gav utdelning. Åtminstone vad gäller pass centralt i banan. Långa pass ut mot sidorna saknar fortfarande precision och längd. Vi skall visserligen inte lägga allt på Manning i det här fallet eftersom Chiefs försvar trots allt är en solid enhet, speciellt unge Pieters som satt som ett klister på sin gubbe matchen igenom. Men faktum kvarstår att Broncos har en bit kvar till det lag som nådde Super Bowl härom året.

Min tes i den här artikeln är dock att vi kanske inte skall jämföra årets Broncos med den upplagan, som till synes gjorde 40-50 poäng i var och varannan match. Broncos av idag har nämligen något som skiljer dem åt från sina tidigare förlagor. Ett försvar. När slutspelet väl nalkas har vi alla våra olika favoriter. Alla har de olika profil. Vissa är offensivt starka, vissa är välbalanserade medan vissa är solida defensiva byggen. Den sistnämnda kategorin är oftast den minst ”sexiga”, men brukar oftast motiveras med den klassiska frasen ”försvar vinner mästerskap”. Så fort de orden har yttrats, lär någon kontra med frågan: ”Jaja, men kan det göra poäng?”. Analysen övergår då oftast i en fundering om offensiven är tillräckligt bra. Notera att vi då inte längre funderar kring om det är det bästa anfallet i ligan. Utan om det är tillräckligt bra.

Kan det vara så att Broncos inte längre skall jämföras med de allra mest potenta offensiva lagen? Utan snarare jämföras med de bästa försvaren? För det är på den nivån den enheten presterar idag. Med det i åtanke räcker det kanske om Mannings offensiv ”bara” blir bra. Den kanske inte behöver uppnå den där exceptionella nivå vi såg 2013 då de snittade 37,9 poäng?

Vad tror ni? Ser vi på Broncos med fel ögon? 

 

Veckans fan: Peter och hans Denver Broncos

Broncos logoI samarbete med Facebookgruppen NFL Fans Sweden tänkte vi ställa 5 frågor till lite olika medlemmar för att få en inblick i hur de ser på sitt respektive lag. Först ut är Peter ((För övrigt redaktör för eminenta Bourbonbloggen.se)) med sina Denver Broncos.

Tankarna med den här artikelserien är många, men primärt handlar det om att få inblick i varandras supporterskap. Alla har vi hittat olika lag att stötta, och alla har vi alla hittat till sporten på vårt eget sätt. Förhoppningen med artikelserien är också att vi skall lyckas med konststycket att hitta ett fan för vartenda lag i NFL. Vi börjar som sagt med Peter Kihl och hans favoritlag.

Vilket är ditt lag?
Denver Broncos

Hur kommer det sig att det blev laget i ditt hjärta?
Jag bodde i Colorado som utbytesstudent.

Vilket är ditt bästa Broncos-minne?
Broncos vs Steelers 1990, för att jag var där, annars Peyton Manings hela säsong 2013 (förutom superbowl), eller Trindon Hollidays härliga kickreturns…

Nämn 3 viktiga fakta (spelare, ledare, händelser etc) som du tycker vi bör ha koll på?
– Om vi pratar historia tycker jag man skall känna till hela John Elways galna resa. Först draftades han av Baltimore Colts som ”sålde” honom till Broncos där han sen spelade hela sin karriär. Han avslutade 1998 med back-to-back Super bowls för att sedan rida in i solnedgången. 2011 återkom han som ledare ((från 2011 som Executive Vice President of Football Operations och från 2014 som lagets GM)), för att leda Broncos mot nya höjder. Elway ÄR broncos i själ och karaktär. Han har bra kontakt med både Peyton Manning, som är en av de bästa qbs genom tiderna, och Gary Kubiak, Denvers nya coach som var hans backup qb under många av åren.
– Just ”back-to-back Super Bowls” är min andra viktiga fakta. Enda gångerna Broncos vunnit superbowls med Elway som mvp i den andra och fenomenala RB terrell Davis som mvp i den första.
Mike shanahan som var tränare för Broncos mellan 1995-2008. En fantastisk coach som ledde Broncos under den dubbla Super Bowl tiden.

Vad tycker du vi andra skall hålla ögonen på i ditt lag?
– Många dömer ut Peyton Manning som för gammal och på dekis, och att han inte passar i Kubiska system. Jag tror dock att Kubiak är smart och anpassar spelet till Mannings fördelar. Jag tror och hoppas på en ny Super Bowl run för såväl Broncos som Manning då de är värda det. Denvers defence är också något att hålla ögonen på, med tre pass rushers av hög rang i Miller, Ware och Ray.

Omgångens match: Seattle – Denver

Reprisen på Super Bowl är naturligtvis kvällens höjdpunkt. Matchen spelas i Seattle och startar 22.25.

Ni minns säker alla hur det här slutade i februari. Seattle fullkomligt krossade stackars Denver och fick därmed lyfta Lombardi-trofén. Även om det här enbart var några månader sedan är det mycket som har hänt på båda sidor bollen. Något som självfallet Denver försöker framhäva när de försöker repa mod inför returmötet. Efter att stormen hade lagt sig i februari hade Elway tre fokusområden att ta sig an. Lagets Pass-rush och secondary skulle förbättras vilket totalt sett skulle leda till att laget skulle få en bättre balans. Peyton Manning i all ära, men hans potenta spel gömde trots allt många av de brister som försvaret visade upp. Sagt och gjort inhämtades spelare som t.ex. Talib och Ware och när vi idag ser över truppen är en tredjedel av startuppställningen från i februari nytt, friskt, eller spelar på nya positioner. Broncos är för närvarande 2-0 men även om det blev en seger förra veckan, var det inte såpass imponerande som man kanske kunde förvänta sig. Anfallet var det visserligen inget fel på, utan det är snarare försvaret man kan ställa lite frågor kring. Framför allt hade de stora problem med att få Alex Smith och hans mannar av banan. Kansas hade bollen i över 36 minuter.

Seattle och andra sidan är sig mer likt. Förutom ett, mer eller minera, komplett försvar handlar det som vanligt mycket om ”Beast Mode” Marshawn Lynch. Av lokalpressen att döma användes han (och hans kollegor) för lite för veckan då Seahawks endast försökte springa 13 gånger. Såpass låga siffror har inte laget presterat sedan 2011 ((Då man torskade med 24-0 mot Eagles)). Seattles signum har trots allt varit deras springspel. Vad gäller passpelet är Percy Harvin sevärd också (WR) som ofta bjuder på spännande spel och lösningar. Det är stundom som han vill ha så korta pass som möjligt.

Självfallet är det ett aningen stukat Seattle som möter Denver idag. Vad var det egentligen som hände mot Chargers förra veckan? Laget släppte till 377 yards varav 101 utmed marken. Just springförsvaret var påtagligt dåligt, men även utrymmet i mitten av banan lämnades fritt för Chargers Antonio Gates att dominera i. Frågan alla ställer sig är naturligtvis om det här var ett olycksfall i arbetet, eller om Chargers nu givit de andra lagen ritningarna till hur man monterar ner mästarna.

Båda lagen har visat upp lite ringrostighet så här tidigt på säsongen, men med ”den tolfte mannen” i ryggen tror jag Seahawks vinner idag. Förutom alla superstjärnor på planen torr jag regelboken kan få en stor huvudroll idag. Alla regler rörande ”illegal contact” m.m som infördes inför säsongen känns som stöpta för att jämna ut skillnaderna mellan dessa lag.

Matchen startar klockan 22.25, och sänds på TV10.

Denver Broncos draft 2014

Så nära att satsning ledde till ytterligare en Super Bowl titel för Broncos, eller ja, i själva Super Bowl var det aldrig nära då Seattle gjord precis vad man ville med Denver. Men förutom den matchen bjöd man på ett riktigt fint år med en offensiv som var en fröjd att skåda. Fönstret för att vinna SB med Manning som kastare börjar dock stängas nu och det märks då Elway även i år har satsat hårt på marknaden.

Broncos väljer långt ner och trots att man plockat in Talib från Patriots så tycker jag man borde stärka upp med en corner högt i denna draft. Man har tappat både Rodgers-Cromartie och Champ Bailey och Cole ser inte ut att bli kvar, bakom Talib har du Carter och Webster, duger inte. Det är solklart att det är i försvaret man behöver rusta upp mest och på ILB positionen har det inte hänt mycket, man har tappat Woodyard och trots att han absolut inte var en stjärna så är ersättarna inget att hurra över. Även på den svaga sidan skulle en LB behövas. Trots att man har fått in Demarcus Ware från ’Boys så behövs det djup både på DE samt i mitten av den defensiva linjen. Offensiven är en väloljad maskin och ser bra ut på i stort sett varje position. Då man ofta startar många receivers kanske man skulle fylla på djupet där och trots att offensiva linjen spelat riktigt bra hade man mått bra av att få in en guard som slåss om en plats.

Behov: CB, ILB, WLB, D-line, WR, OG, RB

1. Ryan Shazier (Ohio State) eller CB Jason Verrett (TCU)
Finns CJ Mosley kvar på tavlan så plockar man honom här och löser ILB-problemet, tror dock inte han gör det och då bör man ändra fokus till CB eller en mer all-round LB. Shazier skulle kunna spela både som WLB och ILB med sin spelstil. Snabb, kvick med bra öga men behöver bli starkare för att kunna leverera i NFL. Gjorde en riktigt fin combine vilket kan göra att inte heller han finns kvar här. Lagets andra stora behov är corners och det finns ett gäng intressanta kvar här. Tre eller fyra corners kan ha plockats när det är Broncos tur och någon av namnen ovan bör då finnas kvar. Två lite mindre corners än vad som är trendigt nu. Verrett har dominerat i Big12 två år i rad nu, grym man mot man och bra öga för när han ska gå på boll.

2. CB Pierre Disir (Lindenwood) eller ILB Chris Borland (Wisconsin)
Tar man corner i första se alternativ två, tar man LB i första se alternativ två, rörigt… Lite mer längd än Verrett men absolut inte samma potential och inte heller tuffare i mina ögon. Har grymt bra fotarbete i de highlights jag sett och precis som Verrett är han väldigt atletisk. Ser spelet bra och går ofta i rätt läge på bollen. Kan bli snabbare och litar ibland lite väl mycket på sitt fotarbete, inte heller ställts mot de tuffaste spelarna. Borland hade passat in bra och hade kunnat starta dag 1. Spelar med mycket hjärta och tycks alltid vara i närheten av bollen. Inte en massa snack, spelar efter vad han klarar av och ger allt varje spel. Liten för att vara en NFL LB och saknar en del fart.

3. WR Jarvis Landry (LSU) eller Robert Herron (Wyoming)
Wes Welker börjar bli gammal så det är lika bra att börja leta efter en ersättare redan nu. Landry kan finnas kvar här och då är det bara att gratulera. Jag är mer förtjust i Landry än Beckham Jr. Från LSU. Inte störst och inte snabbast men han använder sin storlek och fart på ett smart sett och har grymt fina händer och fångar det mesta som kommer i hans riktning. Kan vara lite seg i starten och behöver öva på sina routs. Herron är ett bra alternativ om Landry är plockad, inte fått så mycket fokus på sig då han håller till i mindre Wyoming. Kanske inte samma typ som just Welker då han mer är den stora spelens man och försvinner i mellan varven bort en del.

4. OG David Yankey (Stanford)
Flyttar man in Franklin som OG så jagar man nog en RT istället. Men av någon anledning verkar Yankey falla på de flestas listor och finns han kvar här man detta verkligen bli ett bra val för Broncos. I mina ögon en topp 3 guard från förra året i ett Stanford som kan konsten att plocka fram o-line spelare. Mycket bra fotarbete och har en bra grundstyrka som gör att han funkar riktigt bra både i pass- och springspelet, kanske bäst i det sistnämnda. Måste bli bättre på sin tacklingsteknik då både händerna och huvudet ofta hamnar fel.

5. DE Michael Sam (Missouri)
Tror absolut Denver inte skulle tveka på att ta Sam som är en pass-rusher av klass, tycker han hamnat lite väl lågt i listorna efter hans svaga combine. Men det var väldigt mycket fokus på annat som kan ha ställt till det i huvudet på honom, gick ut med att han är homosexuell. Tycker inte avståndet mellan Sam och Ealey är så stort ändå. Bra storlek och bra styrka i benen vilket man såg när han gång på gång bull-rushade större spelare förra året. Har dock lite problem att skaka sig av sin gubbe om han inte lyckats ta sig förbi honom på första försöket. Inte heller helt 100 när han ska falla i passförsvar.

6. RB David Fluellen (Toledo)
Jag är en sucker för snabba och roliga RBs överlag och kanske än mer de från mindre program som imponerar i det tysta. Oftast luras jag då de inte alltid möter det tuffaste av motstånd, men är det så så får det vara så. Fluellen har fantastiskt tålamod och väntar ofta precis lagom länge tills luckorna visar sig. Han är även en av de absolut bästa på sin position på pass-spelet. Vill Peyton snabbt dumpa bollen är han perfekt. Saknar en hel del styrka och det är ingen du sätter in på tredje och inches.

7. DT Bryan Jones (Arkansas)
Spelade väldigt bra för två år sen i Arkansas och gick förra året ner sig med hela lagets bedrövliga försvar. Får han träna ordentligt ett år eller två så kan detta faktiskt bli en starter. Bra storlek på sin position och rör sig även smidigt. Saknar en hel del i sin teknik men det går som sagt att träna in. Bör funka i både en 3-4 och en 4-3 i mitten.

Jimmy Graham – Sanitetskonsult?

Jakten på rätt titel på visitkortet är inte bara viktigt för oss i verkliga livet, utan även självfallet i NFL. Speciellt om titeln direkt innebär en, nästintill, dubbelt så stor lön.

NFL system med s.k. franchise-tag är i grund och botten ett bra system, även om det inte direkt är en älskad företeelse bland spelarna. En som riskerar att rabbas av det här är New Orleans Saints Jimmy Graham. Skulle Saints ledning sätta en ”tagg” på honom skulle det innebära att hans lön nästa år sätts i jämförelse med de bästa betalada killarna på hans position i ligan. Postionen ifråga är TE, om du fråga Saints. Graham själv tycker dock att han används mest som WR. Bagatell? Inte om det gör en skillnad på 4 miljoner USD i ditt lönekuvert.

Det luriga här är att Saints troligtvis har bra koll på hur de använt sig av sin stjärna, för under grundserien användes Graham som TE i mer än 50% av de tillfällen som han äntrade planen. Det är visserligen inte med bred marginal, men så länge siffran är större än 50% är han en TE. Eller hur var det nu? Grahams advokater lär nämligen ha räknat med slutspelsmatcherna. I dem användes han som WR i nästan 70% av spelen. Räknar vi in dessa två slutspelsmatcher (i hans total) har han plötsligt spelat fler gånger som WR. Klurigt? Räkna med en lång diskussion mellan Saints om Graham om vad det skall står på visitkortet.

Kampen om rätt titel på viskortet behöver inte vara så påtaglig som i Grahams fall. Många spelare brottas självfallet med en mer inofficiell benämning. Broncos Eric Decker är exempelvis också en Free Agent i år. Där råder det inget tvivel om att han är WR. Problemet här är snarare vart man står i den interna rankingen i laget. Broncos förste man är t.ex. Demaryius Thomas, och det lär troligtvis inte förändras inför nästa säsong. Om Decker däremot ger sig ut på marknaden, kanske det finns ett lag därute som skulle kunna tänka sig att betala honom för att vara deras nummer ett? Dumsnålt, kanske du tänker? Visst är det bättre att stanna i Broncos och hänga på Peyton Manning så länge det går? Nja, vem vet. Peyton Mannings karriär kan vara över när som helst, och att spela kvar i Denver om QBn heter Osweiler kanske inte heller är så festligt? Dessutom bör det understrykas att en NFL-spelares karriär är, i snitt, väldigt kort. Det gäller att tjäna det pengar du kan, så fort som möjligt. Det finns absolut ingen garanti för att du kan hålla på i 10 år och långsamt bygga upp en rejäl förmögenhet.

Det gäller således för alla parter att veta sitt värde när förhandlingarna börjar. Vem är jag? Vad är jag värd för mitt nuvarande lag? Vad är jag värd för ett annat lag? Diskussionerna om det här ämnet har bara börjat. I mars börjar den nya säsongen på riktigt.

 

Matchen i matchen: Lynch vs Knigthon

Med tanke på att väderleken mycket väl kan vara aningen otrevlig under Super Bowl, är det troliga scenariot att de stora pojkarna (fysiskt sett) kommer vara det som kommer vara tungan på vågen när det blir dags att summera den här säsongen.

För Denvers del kommer det krävas att de dominerar line of scrimmage och framför allt tar hand om Marshawn Lynch. När Cardinals besegrade Seattle (med 17-10) strax innan slutspelet var deras matchplan tämligen tydlig: Många gubbar i boxen. Baksidan är självfallet att du öppnar upp banan för passpel, men någonstans är det risken du får ta. Russell Wilson är en bra QB, men Lynch är trots allt den bäste i sitt gebit.

Den snart 28-årige runningbacken från Kalifornien är inne på sin sjunde säsong i ligan och är troligtvis i sin livs form. 1257 yards blev det under grundserien den här säsongen, och hans fysiska spel har passat som handen i handsken i Seahawks hårdföra stil. Lynch började sin karriär i Bills 2007 (12:e valet i första rundan. Adrian Peterson var den ende RB som gick före honom), men skador och lite trubbel med rättvisan gjorde att de sedermera bytte bort honom till Seattle. Även om problemen med rättvisan inte försvann direkt, har dock de sportsliga insatserna blivit allt bättre. Idag rankas han som en av de bästa, kanske den bäste, runningbacken i ligan.

Lynch snittar 7,7 yards i mitten av banan. Dnvers D släppper dock bara i snitt 3,2 där. (Källa: ESPN)
Lynch gillar att springa i mitten av banan.

Lynch spelstil är som sagt oerhört fysisk och rak. Han gillar att springa på i mitten av banan. Precis som grafiken till vänster visar. Raka vägen mot mål, sen är det upp till försvaret att försöka ändra på det. På söndag ställs han dock mot en spelare som fått sitt stora genombrott i år. Broncos DT Terrence ”Pot Roast” Knighton ((Döpt efter att han beställde det på planet en gång)). En charmig kille på nätta 190 cm och 150 kilo. Precis som Lynch har han en bred bakgrund ((Ingen ordvits även om en scout sagt att han har en av de största rövarna i NFL)) då han i ungdomsåren även spelade TE/WR. Som förebilder lyfter han fram Patriots Wilfork, som tidigt visade att linjemän inte bara är stora tjockisar som inte kan röra på sig.

[quote_box]“I grew up a Patriots fan and I watched Wilfork all the time….A lot of people get caught up in the mystique of big guys just taking up space, but Wilfork has great feet, he has great instincts, and that’s something I modeled myself after. Just being a quick guy laterally and making plays in the backfield. Him and Haloti (Ngata, Ravens), they’re probably guys I watch the most.”[/quote_box]

Knighton draftades i tredje rundan 2009 av Jaguars, och spelade 61 matcher för dem innan han i fjol bytte till Broncos ((Coachen Jack del Rio jobbade med Knighton under sin tid i Jags)). Skador och dylikt gjorde att Knighton tidigt fick ta ett stort ansvar redan under sin första år i klubben. Ett ansvar som han, minst sagt, axlat väl. Hans goda insatser, samt charmiga framtoning, har gjort att han växt fram till en förgrundsgestalt under Super Bowl-veckan. Alla vill ha en bit av ”Pot Roast” helt enkelt.

Även om trupperna i amerikansk fotboll är stora kan mötet mellan Lynch och Knighton var den kanske allra viktigaste. Personligen har jag mycket svårt att se Broncos plocka hem det här om Lynch får härja fritt. Skulle de däremot mildra de skador han åsamkar blir det en helt annan match. Så när matchen kickas igång framåt halv ett kan det vara värt att hålla ett extra öga på Marshawn Lynch (#24) samt Terrance Knighton (#94). För det kommer smälla rejält där i mitten.

Ett sista mästarmöte?

Peyton Manning och Tom Brady, två av vår tids största, drabbar samman för 15, och kanske sista, gången. Vad finns det egentligen att säga om årets ”AFC Championship game” som inte redan är sagt? Vi gör dock ett försök.

När lagen möttes i november (i Foxborough) vann Patriots. Det som var påtagligt den gången var vinden som påverkade spelet märkbart. Den här gången tros dock väderleken vara lite trevligare, vilket säkerligen öppnar upp för ett mer påtagligt passningsspel. Speciellt för Broncos del, eftersom deras väg till seger säkerligen kommer bero mycket av framgången i luften. Det är där deras styrka finns och det som har gjort att dem slagit, till synes, alla de offensiva rekord som finns.
BroncosOffense

Det här är självfallet Patriots medvetna om. Senast speplade de större delen av matchen med 5-6 defensiva backar inne, som gjorde ett bra jobb med att sätta stopp för Broncos. Baksidan med alla dessa backar är naturligtvis att de öppnar upp banan för springspelet. Det finns helt enkelt så många kvar framme i boxen. Senast hade t.ex. Broncos Moreno en stor afton i yards sett (224 yards), även om laget inte lyckades utnyttja dessa fullt ut. För Patriots är det dock lite som att välja mellan ”pest eller kolera”, och i det läget tror jag hellre de låter Broncos springa med bollen.

För Patriots del offensivt tror jag att det kommer handla om att återigen anfalla utmed marken. Tittar vi på Bradys mottagarkår har visserligen laget gjort ett jättejobb med att introducera alla nya namn i laget. Julian Edelman har dessutom blommat ut rejält i år, och fyllt tomrummet efter Wes Welker med råge. Dock kan inte laget mäta sig, position för position, med Broncos på det planet, och att då ge sig in en 100% ”shootout” är ingen bra idé. Således kommer vi troligtvis få se mycket av Legarrette Blount igen. Senast såg han tämligen pånyttfödd ut, och Patriots lär hoppas på att det håller i sig.

När vi väl summerar det här tror jag dock det stora svaren ligger i vilka som är med, och vilka som inte är det. En stor faktor är t.ex. på Tight-end positionen där Patriots saknar Gronkowski medan Broncos kommer få tillbaka Julius Thomas. Att båda lagen har kommit såpass långt som de gjort är egentligen fascinerande med tanke på alla skador. Framför allt i Patriots läger där namn som Wilfork och Mayo kan nämnas på bland de som återfinns på skadelistan. I Broncos är det inte mycket bättre. Mest påtaglig är troligtvis frånvaron av Von Miller, samt deras cornerback Chris Harris Jr som skadade sig i slutet av matchen mot Chargers. Något som alla (inklusive Philip Rivers) märkte direkt.

Hur det här slutar vågar jag mig inte säga, men om jag tippar med hjärtat så skulle jag gärna vilja se Peyton Manning med en ring till. Nu tror jag dock inte Patriots tänker vika ner sig enbart för att blidka min önskan. Fram emot 00.30 lär vi dock förhoppningsvis veta vem som kommer representera AFC i Super Bowl. Broncos eller Patriots.

Med sitt eftermäle på spel

Vissa spelare är glada om de någonsin får spela en Super Bowl. En del har lyxen att fundera på hur världen skall minnas dem. Peyton Manning är en av dem.

När Peyton Manning äntrar planen ikväll är det inte bara en plats i konferensfinalen (”semifinalen”) som står på plats. För honom finns det bara ett mål. Ytterligare en ring. Manning har egentligen lyckats med allt annat. Han är en oerhört populär idrottsman och innehar rekord så det räcker och blir över till ett helt kompani. Det är bara den där lilla saken med ringarna. Skall du anses som den störste genom alla tider kan du inte bara ha en Super Bowl-ring i ditt CV.

Vinster Spelare Finaler Lag
4 Joe Montana XVIXIXXXIIIXXIV San Francisco 49ers
4 Terry Bradshaw IXXXIIIXIV Pittsburgh Steelers
3 Troy Aikman XXVIIXXVIIIXXX Dallas Cowboys
3 Tom Brady XXXVIXXXVIIIXXXIX New England Patriots
2 Bart Starr III Green Bay Packers
2 Bob Griese VIIVIII Miami Dolphins
2 Roger Staubach VIXII Dallas Cowboys
2 Jim Plunkett XVXVIII Oakland/Los Angeles Raiders
2 John Elway XXXIIXXXIII Denver Broncos
2 Ben Roethlisberger XLXLIII Pittsburgh Steelers
2 Eli Manning XLIIXLVI New York Giants

Flera av dem på listan ((Flera av de allra största såsom t.ex. Brett Favre (1 Super Bowl-seger) och Dan Marino (ingen Super Bowl seger) är inte heller med på listan)), däribland lillebror Eli, ligger redan efter Peyton Manning i anseende. Men för att kunna jämföra sig med t.ex. Montana bör Manning skaffa sig en andra ring. Egentligen tror jag inte det handlar om huruvida hans karriär slutar på två, tre eller fyra ringar. Manning behöver framför allt visa att han kan prestera i slutspelet en gång till. När det verkligen gäller. Att han slipper den ständiga asterisken efter sitt namn i historieböckerna. Manning spelar inte spelet för att vara ”den bäste QB, under grundserien”, han vill självfallet bli ihågkommen som, kort och gott,”den Störste”.

Med det i åtanke kanske det kvittar om Chargers kommer till spel med, eller utan, runningbacken Ryan Matthews ikväll. Den allra största motståndaren till Broncos kan vara Mannings psyke. När han kliver ut på Sports Authority Field i Denver ikväll, är det med ett ton av förväntningarna på sina axlar. Klarar han av att hantera dem kommer Broncos vinna. Skulle trycket visa sig vara för stort kan helgens stora skräll ((Dvs att San Diego vinner)) vara ett faktum.

Klassiska ögonblick: The Drive (1987) [video]

Du vet att du gjort någonting bra när det media ger händelsen ett eget namn. Den 11 januari 1987 ledde John Elway sina Broncos i en AFC Championship match mot Browns. Insatsen skulle få det passande namnet ”The Drive”.

Begreppet ”clutch” används ofta om amerikanska QBs? Den eviga frågan är alltid vilka som ”är” det, och inte. Begreppet skall inte förväxlas med små handväskor, ((även om det stundom är passande)) utan avser att spelaren har det där lilla extra. Förmågan att prestera på den högsta nivån precis när det behövs som mest. John Elways ”The Drive” är ett utmärkt exempel på det här begreppet. Det kanske allra tydligaste exemplet vi har idag är Tom Brady. ((Självfallet finns det fler spelare idag än Brady som exemplifierar det här begreppet, men i min mening är han ett mycket tydligt exempel. Studera gärna hur han agerar vid ett underläge under de sista två minuterna av en match.))

Under 5 minuter och två sekunder ledde han sitt lag i en sista drive för att utjämna matchen. En match som sedermera gick till övertid där Broncos vann med 23-20.

http://www.youtube.com/watch?v=x1rL9RPAuFI