Är verkligen Schaub mannen för Texans?

Så var då omgång 4 färdigspelad och det är dags att återigen dra lite slutsatser. I AFC var det exempelvis några QBs som gjorde bestående intryck. Alla var dock inte av positiv natur.

Männen jag pratar om är Peyton Manning, Tom Brady samt Matt Schaub. Alla var de i elden i söndags, och det är framför allt den sistnämnda som vållar lite tankar hos mig. Medan de två förstnämnda var fantastiska, var Schaub sådär. Självfallet hänger en mästartitel på fler spelare än bara quarterbacken, men samtidigt är det oftast på den positionen alla diskussioner slutligen hamnar. Laget må vara överfyllt med talang, men är QB medioker blir det svårt att nå långt.

Två bra exempel är Schaubs kollegor i Broncos och Patriots. Hur arbetar dessa QBs som vi oftat benämner med epitetet ”elite”? Brady och (Peyton) Manning vet vad de vill, och de vet hur de skall ta sig dit. Se bara på hur Manning format sin omgivning i Broncos, eller hur Brady format sina nya adepter i New England. När säsongen startade fanns i stort sett ingen av Bradys gamla måltavlor kvar. I truppen fanns dock ett gäng hungriga spelare som gärna ville visa upp sig i Gronkowskis och Welkers frånvaro. Arbetet med dessa är långt ifrån klart, men stegvis ser vi hur dessa utvecklas och formas till något bra. Patriots må har haft en knackig väg till sina 4-0, men ett ”W” är alltid ett ”W”. Tänk bara hur bra anfallet kommer vara när Brady är färdig med sina adepter?

Matt Shaub har ett kanonlag runt omkring sig, och Schaub var på intet sätt usel. Bara lite ”lagom”. T.ex bjöd han återigen sina fans på en ”pick six”. Den här gången valde han att, i sämsta tänkbara läge, kasta bollen rakt i famnen på Richard Sherman som utjämnade matchen. Det här i en match som Texans redan hade vunnit. Flera gånger om. Dallas är Tony Romo är en man som har/har haft liknande problem med slarv. I veckan pratade Romo ut på ESPN om hur han inför säsongen jobbat med att inte slarva i pressade lägen, utan att hellre kasta ut bollen över linjen, eller ta en sack. Allt är bättre, än att förlora bollen. ((Se även på Alex Smith. Han har räddat sin karriär på att enbart eliminera felen.))

Problemet med Schaub slutar dock inte där. Ovan nämnda Romo har i min mening en högre högsta nivå. Men också djupare dalar. Schaub har bara något slags ”mellanläge”, inte ens hans ansikte vittnar om något annat. Total likgiltighet inför allt. Om Texans skall ta sig till Super Bowl kommer de troligtvis springa på någon av ligans ”elits”-QBs, och då räcker inte Schaub till. Jag vet att jag har sagt det förr, och jag vet att jag inte ens är ”två på bollen”, när jag nämner det här: men är verkligen Schaub mannen för Texans? Samtidigt, vad har de för val? Texans kan inte direkt bara att byta QB bara för att en svensk bloggare surnar till. Det kan trots allt gå ändå? När Peyton Manning vann sin SB-ring stod trots allt Rex Grossman för motståndet.

Alla dessa skador

Något som tar år att bygga upp kan vara över på en sekund. Dramatiskt, men fråga bara det lag som kände sig redo för att utmana om Super Bowl när en av deras viktigaste pjäser plötsligt låg och vred sig där i gräset. Träningen har börjat, och därmed har också NFLs skadelista vaknat till liv. Låt oss ta en titt.

Nu behöver dock inte livet vara såpass dramatiskt som i ingressen, men faktum kvarstår att efter att lagen spenderat pengar och energi för att bygga sitt lag under off-season. När nu träningen drar igång är det nu dags att hålla tummarna så att alla pjäser håller sig friska. Eagles förlorade i veckan sin receiver Jeremy Maclin som blir borta för resten av säsongen. Förutom hans direkta frånvaro, får det också konsekvenser på hur laget formeras. Lagets stjärnreceiver DeSean Jackson plockas bort från rollen som punt-returner för att skydda honom från den skaderisk som det innebär.

Nästa lag att bli oroliga var Seahawks som investerade mycket i den Percy Harvin. När han värvades kändes det som den sista pusselbiten var på plats i deras Super Bowl-bygge. Omfattningen på (WR) Harvins skada är ännu än inte officiell/känd, men han befinner sig dock i New York för att få ett ytterligare utlåtande av läkarna där. Skulle han vara borta en längre tid är det naturligtvis ett stort bakslag för Seattle.

I Baltimore var olyckan framme för Dennis Pitta (TE) som även han blir borta för resten av säsongen. För Visanthe Shiancoe var dock det här en bra grej, eftersom han nu är med i ligan igen. Shiancoe (33 år) är mest känd för sin tid i Vikings. Under fjolåret gjorde han en vända i Patriots, dock utan någon större framgång.

Nu är det dock inte bara snabba pojkar på de ”sexiga” positionerna som går sönder, utan i Denver skadade sig t.ex. centern Kopper vilket är ett hårt slag mot dem. ((Centern kallas ibland den offensiva linjens QB, då denne styr mycket av var/hur linjemännen skall förhålla sig till sina motståndare))Att han dessutom var center framför Peyton Manning gör det hela än mer problematiskt, då denne är känd för att ändra sitt spel långt in i det sista. Att plocka in en ny rekryt lagom till försäsongsmatcherna som skall ha Manning bakom sig skrikandes allsköns, till synes ”mumbo-jumbo”, är naturligtvis inte helt idealiskt.

Skador på spelare är naturligtvis något oundvikligt ont. Flertalet lag är t.ex. inte drabbade på samma sätt (ännu) men går även de in med medicinska spörsmål i tankarna. Redskins har sin superstjärna RGIII som stort frågetecken. Hur lång tid kommer det ta för honom att komma tillbaka från sin svåra knäskada. Ledningen är förhoppningsfull, men samtidigt finns det bland många en oro att RGIII kanske inte kan återhämta sig lika exemplariskt som Vikings Adrien Peterson gjorde.

I New England och i 49ers läger försöker man vänja sig med ett liv utan varsin superstjärna. Patriots blev, som känt är, av med Hernandez vilket gör att trycket på att Rob Gronkowski skall vara hel efter alla sina operationer ökar. Oron att så inte är fallet är väl tämligen befogad. På andra sidan kusten handlar det om att försöka hitta vem som skall ta över efter Michael Crabtree som skadad sig tidigare i våras. Vernon Davis sägs få dra ett stort lass där för tillfället.

Alla lag har som synes sina problem som aktualiseras nu när allt närmare sig. För er som vill följa vad som händer i det olika lagen rekommenderar jag att lägga skadelistan som bokmärke den kommande tiden. Lars Thorman sammanställde även en liten bra iista över vilka frågor de olika lagen brottas med nu när träningen börjar igen. De hittar du här.

AFC West: Lagens behov

Vi fortsätter med att se över läget i de olika lagen. Idag fokuserar vi på AFC West. Divisionen där vi hittar två av fjolårets bottengäng, samt en tänkbar Super Bowl-kandidat.

Oakland Raiders
Passing Offense: 8 Running Offense: 28 Passing defence: 20 Rushing defence: 18

Fjolåret bjöd endast på 4 vinster vilket innebär att det troligtvis finns ganska många frågor som behöver adresseras. Tyvärr med ett pressat löneläge är det inte alldeles enkelt. Lagets QB Carson Palmer är nödvändigtvis inte ett problem, men hans vara eller inte vara diskuteras ändå lite här och där i media. Framför allt är det hans ålder och höga lön som vållat lite huvudbry. Troligtvis kommer Raiders försöka revidera hans kontrakt en aning. Skulle han inte gilla det är chansen ganska stor att de släpper honom till förmån för någon ny adept från årets drift. Ryktena säger att Raiders i så fall funderar på att plocka in West Virginias Geno Smith.

Tittar man vidare på offensiven i Raiders finns det ett orosmolm kring RB-stjärnan Darren McFadden som visserligen är en god RB, men som alltför ofta är skadad. Under karriären i Raiders har han endast spelat 57 av 80 matcher. Ett fullgott alternativ till honom finns eventuellt på ”inköpslistan” inför draften för Raiders ledning. Belackare i media menar visserligen även att den offensiva linjen kan behöva förbättringar för att underlätta mer för RB-kåren att utföra sitt uppdrag. Att skydda Palmer gör det dock ganska bra, då han ändå fått arbeta upprätt större delen av tiden.

Om vi går vidare till försvarssidan finns det väl ett önskemål om uppgraderingar bland flera poster. Lagets cornerbacks verkar t.ex. ganska skadedrabbade och behöver uppgraderas. Likaså behövs den någon i den defensiva linjen för att stärka upp. Veteranen Richard Seymour har gjort sitt och kanske siktar Raiders på den högt aktade Björn Werner i draften? När vi ändå är inne på ämnet ”Björnar” så verkar Raiders vara lite nyfikna på Brian Urlacher som Chicago valde att gå skilda vägar med. Till rätt pris kan säkert Urlacher bidra med lite erfarenhet som MLB. Just den defensiva linjen och linebackers har varit ett stort fokus under inledningen av free agency, då man bättrat på den här biten rejält, åtminstone kvantitativt.

– – –

Kansas City Chiefs
Passing Offense: 32 Rushing Offense: 5 Passing Defense: 12 Rushing Defence: 27

Kansas City Chiefs lyckades med konsstycket att bli allra sist förra året. En bedrift som egentligen enbart är positiv i draft-sammanhang, eftersom man då får välja först. Inledningsvis är kanske lagets nye coach den största värvningen. Andy Reid, som fick kicken från Eagles efter ha misslyckats med att få ihop delarna där, plockades in och satte genast igång med att skapa ett nytt lag. Även om resultaten i Eagles var skrala är Reid en tränare som bör kunna bidra med mycket i Kansas.

Första tunga värvningen var Alex Smith från 49ers som förhoppningsvis skall kunna bli en ledande figur för dem. Gamle QB Cassels skeppades iväg till Vikings för att lära unge Ponder att kasta boll. Värvningen av Smith kanske inte låter som de häftigaste ett lag kan göra, vilket det inte heller är, men för ett lag som var absolut sämst på att passa bollen kan det vara ett välkommet tillskott. Trots hans fel och brister kan han säkert bidra med ytterligare något streck i segerkolumnen den här säsongen.

Vidare plockades nya cornerbacks in i form av Dunta Robinson och Sean Smith, samtidigt som man var noga med att säkra upp kontrakten med betydelsefulla spelare såsom t.ex WR-stjärnan Dwayne Bowe. Många skribenter har varit imponerade av Kansas framfart under säsongens första veckor. Samtidigt är det ganska påtagligt att rubriksättarna tenderar att överdriva många situationer. Varje trade under free Agency blir lätt ”extremt bra” i deras ögon. För Kansas del har en lång väg tillbaka bara börjat. Det kommer dock bli oerhört intressant att se vad de kommer ta sig an framöver.

– – –

San Diego Chargers
Passing Offence: 24 Rushing offence: 27 Passing Defence: 18 Rushing Defence: 6

Ett lag som har Philip Rivers som QB och Ryan Matthews som RB bör kanske inte återfinnas så långt ner i statistiken som 24:a och 27:a (för resp. kategori). Chargers är med det här ett typexempel på att en kedja inte är starkare än dess svagaste länk. I fallet med Rivers så gäller det t.ex. att han får möjlilghten att arbeta i ett någorlunda upprätt tillstånd. Rivers fick dock bita i gräset 49 gånger, vilket ger honom en andra plats på listan över mest nedslagna QBs förra säsongen. Den offensiva linjen har således ett visst problem i Chargers som behöver tas itu med. I övrigt har Chargers ganska god kår av mottagre, med den gamle Antonio Gates i spetsen. Självfallet går det att förbättra, men det är troligtvis inte det första som ledningen tar itu med under off-season.

I fallet med Ryan Matthews är det kanske synd att enbart lasta allt på den offensiva linjen. Karlen måste ju trots allt komma till spel. Visserligen lyckas han ofta skrapa ihop en 10-12 matcher per säsong, men det känns som de alltid är med nöd och näppe killen överlever i ligan. Frågan rörande en bra backup har det dock redan tagit tag i då de plockat in Patriots ”allt-i-allo” RB Danny Woodhead som säkerligen kommer vara ett bra och flexibelt komplement till Matthews.

Defensivt valde Chargers att under fjolårets off-season satsa hårt på den defensiva linjen och på brutala pass rushers. Även om det blivit en bättring på den fronten så finns det egentligen ingen riktig stjärna i laget. Någonstans har man försökt att hitta någon som skall axla Shawn Merrimans fallna mantel. Helst då utat att behöva pumpa sig full av stereoider.

– – –

Denver Broncos
Passing Offence: 5 Rushing Offence: 16 Passing Defence: 3 Runninng Defence: 3

I takt med Denver, de senaste åren, har blivit en tillflyktsort för relgiösa eller nackskadade QBs, har också mediaintresset för laget ökat. Fjolårets lag, som anfördes utan av den gamle Peyton Manning, såg länge ut som ett mästarlag till Ravens visade vad var skåpet skulle stå. I den matchen belystes även väl var Broncos svagheter fanns. Allra mest uppenbart i den matchen var Champ Baileys tillkortakommande mot Torrey Smith. Bailey må vara en legend, men snabb är han inte längre. Att Broncos skulle plocka in en ny cornerback var väl således inte helt oväntant. Valet föll på Domenique Rodgers-Cromartie ((Kusin med den på alla vis potente CB i Jets. 2 Pro Bowl, 12 barn!!!)) som skall försöka få fart på sin karriär igen efter en sämre tid i Eagles. Vidare skulle det inte förvåna mig om Broncos även slänger ett öga på Safety-posititinen.

Vidare går det väl inte undgå att Broncos plockat in Wes Welker. Med honom i laget har de en smått fantastisk line-up av mottagare, som ser oerhört spännande ut. När vi ändå pratar om saker som är svåra att undvika så kan det nämnas att Broncos och Dumervil verkar ha sjabblat bort sin rleation totalt efter att Dumervils agent (numera f.d.) misslyckats med att faxa alla papper i tid. Handlingen ledde till att Broncos blev tvugna att släppa Dumervil. Tänkbara ersättare är t.ex. Dwight Freeney som är gammal kompis till Manning från Colts, eller varför inte Falcons gamle John Abrahams.

Slutligen bör laget se över sina runningbacks. Om Manning skall kunna ta sin het efterlängatde andra ring så bör han ha en vettig RB vid sin sida. Hur bra han än må vara kan han inte kasta jämt. Broncos attack utmed marken rankades som nummer 16 förra året, vilket i sig är ganska bra för ett ”Manning-lag” (dvs passningstungt). Däremot skulle jag önska någon mer färgstark figur bland deras runningsbacks. MacGahee och Moreno känns sådär.

3 saker du inte får missa i vecka 17

Slutligen var vi då framme vid grundseriens sista omgång. De flesta slutsspelsplatserna är tilldelade, medan ett fåtal finns fortfarande tillgängliga att slåss om. Naturligtvis är det på dessa bataljer som medias fokus kommer hamna. Till de matcherna kan vi dessutom addera ett fåtal mer personliga agendor. Håll till godo, 3 saker som du inte får missa i helgens matcher.

* NFC East kommer avgöras i sista omgången. Blir det Redskins eller Cowboys? Rivaliteten går tillbaka ända till 1960 då lagen möttes första gången ((Från 1961 har de dessutom spelat i samma division)), och matchen är självklart veckans höjdpunkt. Båda lagen brottas dock med skador på synnerligen viktiga spelare. I Redskins fall rör det sig om RGIII (QB) medan det i Dallas rör sig om försvarsjätten DeMarcus Ware. För respektive lag är det således ett absolut måste att dessa ledare är tillgängliga och kan gå någorlunda för fullt för att säsongen skall fortsätta även efter nyåret.

Rivaliteten mellan lagen, som Sports Illustrated kallat ”one of the greatest in sports”, har naturligtvis renderat i en hel del roliga klipp och incidenter. Bl.a ”Never been to Dallas syndrome” som vi visat upp förr. Eller t.ex. denna reklamfilm med Dallas legendariske coach Tom Landry.

* Näst ut är Adrian Petersons jakt på Eric Dickersons rekord för mest ”rushing-yards” på en säsong. I dagsläget återstår 205 yards, vilket i sig inte är ett omöjligt uppdrag. För motståndet den här gången står Green Bay Packers som säkerligen skulle njuta om de lyckades hindra Vikings RB ifrån att slå rekordet. Som en sekundär agenda för Peterson är titeln som årets MVP. Många experter håller Broncos Peyton Manning som favorit till att ta hem den titeln (igen), men med tanke på Petersons säsong är han fortfarande med i förhandssnacket. För att slå Manning krävs nog att Peterson tar Vikings vidare till slutspel,och kanske t.o.m. att Dickersons rekord slås.

* Sist bland våra tre punkter är Indianapolis Colts Chuck Pagano ((Pagano diagnostiserades med cancer tidigare i år och har sedan dess behandlats för sin sjukdom)) som återvänder till sindlinjen i mötet med Texans. Räkna med en enorm stämning i Lucas Oil Stadium när han äntrar arenan. Coachparet Pagano/Arians ligger säkerligen bra till för titeln som årets coach. Vet inte om priset kan delas av två personer, men det resultat Colts organisation har uppnått efter allt som hänt är oerhört imponerande. Om du har svårt för ”amerikanska ögonblick” skall du nog inte ratta in just denna match.

Patriots & Chargers: fuskare eller bara finurliga?

När resterande sportvärlden skriver om cyklister som gråter efter sina dopingbrott är det egentligen lite synd att dra paralleller till NFL. Även om det inte handlat om doping, har ändå en likande fråga väckts på flera håll under veckan som gått: Vart går egentligen gränsen mellan att utnyttja systemet till fullo och fusk?

Första fallet som vållat lite uppståndelse är Patriots utveckling av ”no-huddle offense” ((Tanken att hålla ett högt tempo i sina anfall genom att inte återsamlas grupp efter varje spel, utan bara ”köra på”. Fördelen är att motståndarna har mindre tid för byten och att gruppera sig.)) I matchen mot Broncos härom veckan lyckades det genom sitt höga tempo hålla Broncos bäste defensive spelare Von Milller utanför planen på 1/3 av spelen. Så fort han byttes ut, lät Patriots inte honom bytas in igen. Broncos hann helt enkelt inte innan Patriots ”snappade” bollen igen mellan spelen. Resultat var 171 yards när Miller var på sidlinjen.

Veckan efter mötte Patriots Jets som naturligtvis var förberedda, åtminstone muntligen. För är det några som gillar att anmäla Patriots så är det just Jets. Bl.a. åberopade man regelboken på så vis att försvaret har rätt att göra ett byte om anfallande lag gör ett. Problemet är bara det att Patriots är såpass snabba att man som motståndare inte hinner med. Jets LB Calvn Pace gick så långt att han kallade Patriots sätt att spela för ”borderline illegal”. Jets informerade även innan matchen att domarna kunde räkna med att Rex Ryan (coach) skulle ”ligga på dem”, och påminna om det här konstant. Vilket han säkerligen gjorde. Så fort slutsignalen ljöd i söndags, verkar dock ämnet glömts bort, och även ilskna spelare såsom ovan nämnda Pace kan kanske njuta av Patriots snabba spel framöver.

Ett annat gäng som hamnat under luppen är San Diego Chargers som är under utredning efter att Broncos bett NFL titta närmare på det handdukar som Chargers spelare använder sig av. Misstankarna här bygger på att dessa mystiska handdukar innehåller något klister som skall ge spelarna ett ”extra bra” grepp. Precis som handbollsspelare har. Om det här skulle vara sant så skulle det kunna vara förklaringen till varför Chargers leder ligan i minst antal tappade bollar.

Sanningen här ligger säkerligen någonstans mitt emellan. Chargers coach Norv Turner hävdar om att undersökningen mot dem berör en viss typ av handduk och ingen substans såsom klister. Fox Sport meddelar dock att de skall ha varit en incident på planen i Broncosmatchen där en av Chargers materialförvaltare hade varit på planen och fått en av domarnas ögon på sig. Domaren tyckte att något var skumt och bad att få titta på handduken. Materialaren vägrade då att lämna ifrån sig den, vilket slutade i ett visst tumult. Allt är i nuläget bara ”hörsägen” men Chargers skall nog inte vara alltför säkra att det här går helt obemärkt förbi hos NFL. Att som vissa amerikanska journalister måla upp det som en skandal av gigantiska mått är dock lite att ta i skulle jag tro. Den som lever får se helt enkelt

Tebow tar patent på "Tebowing"

Alla vi som tycker att Tim Tebow inte gjort något vettigt den här säsongen får troligtvis krypa till korset. Anledningen är att Tebow faktiskt lyckats med konststycket att ta patent på Tebowing. Dvs ställningen han ofta går ner i när han ber på planen. Ett knä i marken och knytnäven mot sitt huvud. [quote_right]“I knew it was something that was cool for me in the past; but it’s not something I do as Tebowing. It’s something I do that’s prayer for me and it got hyped as Tebowing[/quote_right]

Idén bakom patentent är inte ett led av extrem hybris utan är enligt Tebows reprentanter ett sätt att kontrollera ”budskapet” som det så fint kallar det. Fenomenet är egentligen ingen ny grej, utan har funnits med honom hel vägen från Florida till Jets idag. Allting kulminerade dock under fjolårssäsongen i Broncos då Tebows popularitet nådde oanade höjder. Webbsidor såsom Tebowing.com ((sidan visar personer runt om i världen som ”Tebowar”)) startades (av tredje part) och Tebowing-relaterade produkter började dyka upp för försäljning. Att Tebow nu äger ”begreppet” innebär troligtvis inte att vi får se en ny våg av produkter baserade på Tebowing utan snarare det motsatta. Om inte Tebow själv tjänar pengar på det, så skall ingen annan göra det heller.

3 matcher att hålla ögonen på

Packers @ Texans: Stormatch i Houston. Gästerna Green Bay riskerar att lämna staden som sista laget i sin division (om Lions vinner) vid en förlust. Förra veckan tappade de en stor ledning i Indianapolis. Även om det var en speciell kväll för Colts då, borde de tagit hem segern. Således dags för Rodgers att börja vinna snart. För Houston gäller det att fortsätta på den inslagna vägen. Laget har sett jättefint ut, men det hänger ett stort frågetecken över försvaret. Hur kommer det agera utan deras naturlige ledare Brian Cushing ((Brian Cushings skadades i förra omgången mot Jets))?

Broncos @ Chargers: Titelmatch i AFC West. Mannings Broncos är ett spännande projekt som löpande blir bättre. För att bli ett riktigt hot krävs naturligtvis att laget tar sig till slutspelet. Största hindret på vägen är just det San Diego som de ställs emot på måndag kväll/natt. Chargers leds som vanligt av Philip Rivers som även han är en högt aktad QB. Av någon outgrundlig anledning hamnar de dock alltid utanför löpsedlarna. Kanske har de dock kunnat dra nytta av att Broncos fått lite mediatid det senaste året, och gjort divisionen mer attraktiv för media. Vinnaren här tar kommandot över divisionen. Oerhört viktig match för båda parter.

Giants @ 49ers: Repris på förra årets NFC Championship match, och omgångens tyngsta möte. 49ers hade egentligen matchen senast men på grund av lite såpiga händer och tappade bollar, så vände lyckan och Eli Mannings Giants kunde ta sig till final. Räkna med att 49ers är taggade till tusen idag. Den här gången har de nog dessutom lärt sig att det kan vara dumt att tappa bollen på egen planhalva under en förlängning. Fråga bara Kyle Williams.

Mästarmötet

På söndag tar New England Patriots emot Denver Broncos, och även om Manning numera klär sig i oranget, så är det svårt att bortse från att det här är rivalitet på hög nivå. Tom Brady och Peyton Manning är de två stora giganterna från de senaste tio åren och matcherna dem emellan har alltid varit något speciellt. Mike Golic (”Mike and Mike in the morning”) sammanfattade det väl när han i fredagens sändning beskrev det som en ”sådan där match där du inte pratar om lagen, utan hänvisar det till en match mellan Brady och Manning”. Det rör sig trots allt om två av de stora QB genom tiderna

Utan att frånta dem någon talang eller förmåga, skall vi dock ha i åtanke att det är två killar som kan ha sett sina bästa dagar. För även om båda kommer rankas högt när vi läser om dem i historieböckerna en vacker dag, är det ändå så att det för stunden finns QBs som rankas högre. Dem är inte många (kanske t.o.m bara en) men konkurrensen för Brady/Manning har hårdnat betänkligt i takt med att de blivit äldre. Detta till trots finns det en hel del prestige i det här mötet, och större delen av sportens fans kommer ha sina ögon på vad som händer i Foxborough imorgon.

http://www.youtube.com/watch?v=B2IlQc71Kpw

Tittar vi på föregående möten har det givit oss många minnesvärda situationer. Själv minns jag mötet mellan Colts och Patriots 2009. Troligtvis för att jag är ett stort fan av Manning och således minns hans segrar, men även för att det var en fantastisk match som även fick ett intressant efterspel. Colts vann med 34-35 efter att Patriots valt att satsa på ”fjärde och två” på egen 28-yards linje, vid ställningen 34-28 (2.08 kvar av matchen). Försöket misslyckades och Manning tog över och ledde sitt lag till en TD.

Patriots Bill Belichick fick naturligtvis kritik för sin vågade satsning, samtidigt som vissa menade att hans agerande var den största hyllning en QB (Manning) har fått av en motståndare. Varje gång en coach numera göra något liknande återkommer gärna experter till Belichicks val som en slags given referenspunkt. Nu senast nämndes det i helgen när Carolina valde att sparka på fjärde, och ge Falcons bollen. Förra året aktualiserades det när Falcons misslyckades på fjärde mot Saints och sedermera förlorade matchen. För att återgå till Belichick så fick han rätt rent akademiskt av statistiken, även om inte alla sportexperter delade akademins slutsats.

Den andre experten som förekommer i klippet, David Romer, har vi skrivit om tidigare här på Tenyards för några år sedan. Hans arbete kring att fega eller satsa på fjärde försöket är läsvärt. Åtminstone sammandraget. En pdf med materialet hittar ni här.

Matchen mellan Broncos och patriots spelas på söndag klockan 22.25 i Foxborough, och sänds på TV10 här i Sverige. Missa inte den.

3 saker att hålla ögonen på ikväll

Efter förra helgens spännande matcher är det egentligen ganska svårt att välja ut endast tre saker. Jag har dock försökt plocka ut några ämnen som jag tycker kan vara av värda att hålla ett öga på.

Patriots, Saints och Packers
T.o.m. Aftonbladet har fått upp ögonen för dessa storlags mediokra säsongsstart, och skriver om det i dagens tidning. För Patriots är det nog inte någon fara på taket ännu, då de spelar in en ganska svag division. De två andra, som för övrigt möts idag, får nog börja vinna nu. Saints riskerar att efter dagens match vara 0-4 vilket antagligen skulle betyda att säsongen, mer eller mindre är över för deras del. Eller åtminstone att de kan glömma att vinna divisionen.

De fula ankungarna
Som ni kanske anar, pga av föregående punkt, är listan över de QB som presterat bäst väldigt intressant. Etta är Matt Ryan, som ni för övrigt kan spana in på TV10 klockan 19.00. Två är ”Big Ben” i Steelers, men sen blir det intressant, för sen följer Kevin Kolb, Andy Dalton och Christian Ponder. Dalton har visserligen varit ett ganska trevligt tillskott i ligan sedan han började, men de andra två? Backar vi bandet två månader sades det bl.a. att jobbet som QB i Arizona skulle gå till den som var minst dålig av Kevin Kolb och John Skelton. Minnesotas Ponder har inte varit speciellt mer omtyckt han. När jag googlade honom i morse förslog datorn att jag skulle kombinera namnet med ordet ”joke”. Men som vi alla vet så har inget varit sig likt hittills i år. Storlag har underpresterat och andra överraskat. Har du möjligheten, tycker jag du skall spana in dessa herrar som har vuxit betänkligt i år.

AFC West
Divisionen med San Diego, Kansas, Oakland samt Denver bjuder på en spännande kväll där lagen möter varandra. Kansas tar emot San Diego medan Denver tar emot Oakland. Alla lagen måste vinna ikväll för att inte tappa mark mot de andra. Personligen, som stor Peyton Manning fan, ser jag fram emot Broncos match. En förlust för dem skulle innebära tredje på raken och försätta deras ”nysatsning” i en prekär situation. Broncos har dock mött synnerligen starka försvar än så länge (t.ex. Houston och Falcons), så personligen tror jag Peyton och hans mannar får det lite enklare ikväll, och på så vis ger sig själva lite andrum.

Andrahandssortering: Alex Smith

Livet som idrottsman kan stundom te sig synnerligen annorlunda. Ena dagen kan du vara på väg bort från ditt lag. Oönskad av alla. Nästa dag kan du vara den som alla förlitar sig på. Den som skall ta laget till nya titlar.

49ers QB Alex Smith har onekligen haft ett omtumlande halvår. Efter en säsong där han hade presterat sina bästa fotboll stod han plötsligt inför en situation där hans arbetsgivare övervägde att han slänga ut honom ur laget. Detta till förmån Peyton Manning, som helt plötsligt hade kommit ut på marknaden. När sedan Manning valde att styra kosan till Denver istället, var plötsligt Smith älskvärd igen och erbjöds ett nytt kontrakt. Smith accepterade dock inte direkt utan satte lite press på sin arbetsgivare genom att besöka Dolphins för att se vad dem hade att erbjuda. Någon avsikt att skriva kontrakt med dem påstår han, numera, att han aldrig hade. [quote_right]”I had never been to Miami Beach and thought it was a good way to go see it.”[/quote_right]Resan var ”bara” en liten skön semester helt enkelt. Väl tillbaka i San Fransisco skrev han på ett nytt kontrakt, även om dess utformning var så formulerat att 49ers kan ta sig ur kontraktet relativt billigt om Smith inte leverarar under 2012. Oavsett vad som sägs till media är Smith, på sätt och vis, bara ”provanställd”, och fast anställning fås troligen bara om föregående säsongs resultat, åtminstone, upprepas.

Framtiden
Trots arbetsgivarens stundom tveksamma inställning är Smith själv positivt inställd till framtiden. Situationen med Manning lastar han inte sin arbetsgivare för, utan menar att man får respektera att sådant sker de få gånger en kommande Hall of fame-medlem bjuds ut på marknaden. Smith går till och med så långt i sin positiva inställning att han skulle sett fram emot att slåss med Manning om jobbet som startande QB. Om Manning hade valt 49ers tror jag visserligen inte att Smith hade fått röra en boll igen förrän Manning slutar (eller ligger operationsbordet igen), men han skall ändå hyllas för sin positiva attitiyd till det hela.

Kan 2012 vara 49ers år? Tja, varför inte? Som vanligt inom den amerikanska idrotten finns det allid statistik som stöttar dina argument. T.ex. kan det nämnas att de säsonger (likt 2011-12) som 49ers tagit 13 segrar, har de 3 utav 4 gånger vunnit Super Bowl inom 1-2 år därefter. Är då Alex Smith rätt man för ta dem dit? Är en bra säsong allt som krävs för att fans och media skall anse en spelare är Super Bowl-material? Tydligen är svaret på den frågan JA. Framför allt om du läser lokalpressen (opartisk? red.anm). Någonstans ligger kanske svaret i att nuvarande årgång av 49ers till hög grad är byggt kring laget, och att ledaren för gruppen snarare är coachen än quarterbacken*. Sedan Jim Harbaugh tog över laget har det mestadels handlat om att spela som ett lag. Att minimera riskerna och inte göra fel. Ingen har begärt att Alex Smith skall passa 5000-yards/säsong för att det skall fungera, utan om han bara gör precis som han blir tillsagd så ser Harbaugh till att det fungerar. Att säkerheten kommer först märks bl.a på statistiken. Föregående säsong var 49ers de lag som passade bollen näst minst gånger, samtidigt som de låg på tredje plats vad gäller antalet springspel. Bakom siffrorna gömmer sig kanske en större tillit till lagets runningbacks än dess QB, men Harbough använde helt enkelt materialet på det sätt han upplevde gynnade laget bäst.

Nytillskott
I takt med säsongens framfart växte dock Smith med uppdraget och tittar vi på lagets tillskott under off-season så märks det tydligt att San Fransisco i år har bättrat på bland sina recievers. Nytillskott som Randy Moss, Mario Manningham och A.J Jenkins, som de plockade i första rundan av draften, tyder på att 49ers kommer ha en större bredd på sitt anfall framöver. Att de springer med bollen är således ingen självklarhet längre. Smith själv, verkar överlycklig över de nya tillskotten och beskrev sig själv som ett barn på julafton, i dagspressen efter han tränat med sin nya ”julklappar”. [quote_right]”It’s like waking up on Christmas,…you have a lot of new toys out there, new presents.”[/quote_right]
Med fler passningar kommer dock också riskerna öka med Smiths spel. Att endast kasta 5 interceptions (likt 2011-12) under en säsong lär vara omöjligt. Visserligen är avkastningen förhoppningsvis högre på den typen av spel, men faktum kvarstår att Smith kommer få bekänna färg framör. Med tanke på alla nyförvärv till ett redan starkt kollektiv, borde Super Bowl-titlen var den enda rimliga måsättiningen för laget i år. Var säsongen 2011-12 starten av en ny era, eller var det bara slumpen som lurade oss igen?

* Självfallet är coachen alltid lagets ledare, och en coach är aldrig utan makt i ett lag. Olika QBs har dock olika stort mandat att styra vad som händer på planen. Om föregående säsongs Alex Smith var en QB utan, till synes, större friheter, är t.ex. Peyton Manning dess raka motsats. En spelare med hans enorma talang ger man gärna ett stort eget mandat framme vid line-of-scrimmage.