Årets Heisman: Marcus Mariota [video]

Så var det då avgjort. Årets Heisman-vinnare blev, inte helt oväntat, Marcus Mariota från Oregon.

Marcus Mariota, bördig från Honolulu Hawaii, har lett sitt Oregon Ducks sedan 2012 (35-4) och producerat 10.125 yards via luften samtidigt som han sprungit för 2136 yards. Det rör sig återigen om en synnerligen mobil QB som kommer vara högvilt i vårens draft. Jag noterade exempelvis att en vän på Twitter kallade Jets-Titans för Mariota Bowl nu på morgonen, vilket är tämligen passande. Fans av lag som underpresterat drömmer alltid om det skall finna guld i vårens lotteri (draften). Vi minns exempelvis Colts härom året, som efter sina katastrofala säsong, fick möjligheten att välja Andrew Luck. Ett val som fallit väl ut.

De övriga spelarna i den slutliga omröstningen var Melvin Gordon (RB, Wisconsin) samt Amari Cooper (WR, Alabama). Fjolårets vinnare Jameis Winston har inte haft en oäven säsong, men räckte ändå inte till i omröstningen för årets utmärkelse. ((Hans problem vid sidan av banan har dessutom skapat envis ”fientlighet” mot hans person, vilket säkert inte hjälpte till.))

I videoklippet nedan kan du se ett litet axplock av vad mariota kan göra. Vill du se en match med killen kan du spana in ”semifinalen” i collegefotbollen på nyårsdagen. Mariotas Oregon möter där Florida State.

Collegefotboll : Slutspelet

I helgen drar collegefotbollen igång och vi tänkte i den här tredje, och sista delen, om collegefotbollens upplägg fokusera på själva essensen. Vem vinner?

Ingen sport är särdeles intressant om det inte kröns en mästare vid säsongen slut. I collegefotbollen avgörs allt en i final som kallas BCS Championsship Game. Collegefotbollens Super Bowl. Tidigare år har deltagarna i finalen avgjorts av journalister och datorer, men i år har man valt att ta till lite nya drag. För det första införs ett slutspel med fyra lag, och dessutom kommer deltagarna i slutspelet plockas fram av en kommité på 13 personer. En jury helt enkelt.

Jeff Long (Ordförande), Athletic director, Arkansas
Barry Alvarez, Athletic director, Wisconsin.
Lt. Gen. Mike Gould, f.d. ”superintendent” United States Air Force Academy.
Pat Haden, Athletic director, Southern California.
Tom Jernstedt, f.d. NCAA VP. (Basket)
Oliver Luck, Athletic director, West Virginia. ((Förutom att han är far till Andrew Luck, QB i Colts, är han även en tidigare ”Rhodes Scholar”. Dvs mottagare av ett av de mest prestigefyllda stipendier som finns. Bland tidigare mottagare finns t.ex. Bill Clinton och Kris Kristoffersson. Googla gärna listan på mottagare genom åren. Imponerande.))
Archie Manning, f.d. Mississippi quarterback. ((Pappa till Peyton och Eli. Även spelat i NFL. Hövdingen av amerikanska fotbollens egna ”kungliga” familj.))
Tom Osborne, f.d. Nebraska coach.
Dan Radakovich, Athletic director, Clemson.
Condoleezza Rice, Stanford professor f.d. utrikesminister
Mike Tranghese, f.d. commissioner i konferensen ”the Big East Conference”.
Steve Wieberg, f.d. collegefotbolls-reporter, USA Today.
Tyrone Willingham, f.d. Coach för Notre Dame, Stanford och Washington.

Oliver Luck, En av de 13 utvalda
Dessa 13 skall alltså försöka skipa rättvisa. Noterbart är naturligtvis att Condoleezza Rice dyker upp, samt att det finns representanter från basketen. Tanken med kopplingen till basketen bygger säkerligen på att basketen har ett liknande upplägg med en jury, och att personer som t.ex. Jernstedt har haft stor roll i utformningen av den. Förhoppningsvis kan de ta med sig sina lärdomar nu när fotbollen skall skapa sin egen jury. Just kopplingen till basketen var för övrigt något Oliver Luck pratade om när han medverkade på Colin Cowherds radioprogram ”The Herd” i veckan som gick.

Den stora frågan kring den här nya juryn är naturligtvis HUR de skall rangordna lagen. Tankarna här är väldigt många, men ett återkommande begrepp är ”Strength of schedule”, dvs hur svår lagens väg till slutspelet har varit. Det här innebär att lagen utanför de stora konferenserna kommer få det mycket svårt att ta sig till slutspel, vilket vållat en del diskussion. Chansen för ”Askungesagor” bland dessa lag var visserligen inte stor innan, man det nya systemet kommer troligtvis stänga alla dörrar för en liten skola att gå hela vägen till mästerskapet. Fokuset på hur svåra motståndare man möter, har även börjat påverka schemaläggningen, då vissa konferenser lagt in i sitt reglemente att icke-konferens matcher måste spelas mot lag från ”bra” konferenser. ((Att schemalägga matcher mot mediokert motstånd för att ”värma upp” inför tuffare motståndare kan således vara ett minne blott.))

Förutom slutspelsplatserna är juryn även ansvarig för att befolka flera av de olika andra finalerna (”Bowls”) som spelas. Kring dessa finns det vissa ”garantier” där vissa divisioner åtminstone får sin mästare i, endera slutspelet, eller någon av de andra finalerna ((Mästarlaget i Atlantic Coast, Big Ten, Big 12, Pac-12 och Southeastern konferensenerna är garanterade en plats i slutpselet eller en av de större finalerna. En plats är också garanterad till det högst rankade laget av mästarna i följande konferenser: the American, Conference USA, Mid-American, Mountain West och Sun Belt.))

Just nu är de flesta ganska nöjda med det nya upplägget. Juryn är vald, och collegefotbollen har äntligen fått sitt slutspel. Hur responsen blir den dag då de fyra slutspelslagen presenteras kommer bli mycket intressant. För vad händer om händer om slutspelslagen inte korrelerar med de fyra lag som ligger i topp enligt den gamla rankingen? Skulle du acceptera att ditt lag missade slutspelet, men var 2:a enligt det gamla sättet att räkna? Det primära i det här upplägget är dock att ett slutspel är i bruk. Framöver kanske det dessutom växer till 8 eller 12 lag, vilket säkert skulle göra det lättare för juryn att göra ”rätt” val.

Collegefotboll : Schemaläggning

I vår lilla miniserie om hur collegefotbollen fungerar har vi idag kommit till hur schemat läggs och varför. För er som missade vår första del om organisationen hittar ni den här.

Ni som följer NFL, och någonsin läst på om hur spelschemat, vet att amerikanerna sällan gör det enkelt för oss. Vad hände med den enkla lösningen med att möta alla i serien åtminstone 1 gång? I NFL och collegefotbollen är det naturligtvis en omöjlighet eftersom det är alldeles för många lag. Istället får vi nöja oss med att det blir aningen lurigt att lista ut spelschemat.

I NFL har de idag ett centralt styrt upplägg där lagen över tid ((På fyra års sikt har alla lagen mött varandra åtminstone en gång)) möter varandra åtminstone en gång. I collegefotbollen är de inte lika lätt. Där har varje konferens sitt eget upplägg. Det normala är dock att lagen spelar 8 eller 9 matcher internt i konferensen. I vissa fall tillämpas en logik som ser till att man över tid även här möter alla i konferensen, medan andra konferenser kan väva in andra element som grund för sin schemaläggning. Bl.a. kan man prioritera ”rivalmatcher”. PAC-12 har t.ex. ett spelschema baserat på 9 konferensmatcher per lag. Där här innebär att man inte hinner möta alla lagen varje år då konferensen består av 12 lag. Dock premierar dem rivalmöten på så vis att man ser till att de fyra skolorna från Kalifornien möter varandra varje år.

Eftersom säsongen är 12 matcher lång behöver varje lag fylla ut sitt schema med ytterligare 3-4 matcher. Det här görs genom att man försöker hitta någon bra motståndare utanför konferensen. Även här finns det allehanda upplägg. T.ex.:
[check_list]

  • Strykpojke: Vissa stora skolor betalar en liten skola en större summa pengar för att agera sparringpartners inför viktigare matcher. Oftast känner du igen dessa upplägg på att matchen slutar 70-3, eller något liknande.
  • Rivalmatcher: Två lag skriver kontrakt över många år och således möter varandra varje säsong. Även om de inte spelar i samma konferens. Matcher mot något av de neutrala lagen såsom Notre Dame är bl.a. typexempel på det här
  • Tvingande upplägg: Konferensen kan genom sitt regleverk tvinga att motståndaren skall vara från en ”bättre” konferens. Motståndets styrka är nämligen oerhört viktigt för att i slutändan bevisa hur mycket segern var ”värd”.

[/check_list]

Hur viktiga är då de här matcherna utanför konferensen? Förutom att de räknas in i tabellerna som vilken annan match som helst, har de även en viktig faktor för att reglera maktförhållandet mellan konferenserna. Det här innebär att fans av Oklahoma (medlem av Big 12) mycket väl kan hålla på konferensfienden Texas om dem möter ett lag från t.ex. Big 10. Vinner Texas innebär det ju trots allt Big 12 är bättre än Big 10, eller? ”Skryt-poäng” är alltså på spel. Något som är mycket viktigt för fansen sinsemellan. För hur avgör man egentligen vem som är bäst? Är alla segrar lika värda?

Frågan om vem som egentligen är bäst blir naturligtvis lite svår att avgöra med den här typen av upplägg. Är det bättre att vinna 9 matcher som medlem av Big 12 jämfört med att vinna 8 matcher som medlem av PAC-12? Vilka skall egentligen spela i den stora finalen om mästerskapstiteln? Tidigare har man t.ex låtit journalister rösta om vilket lag som är bäst. Därefter hittade man på ett system som byggde på både mänskliga röster och algoritmer i en dator. I år har man dock en två nya saker på gång för att kora ett mästarlag. För det första skall mästerskapet avgöras i ett slutspel med fyra lag. Vilka som skall medverka där skall dessutom avgöras av en jury.

Men nog om det för stunden. Det tar vi nästa gång.

(Vi har tidigare publicerat lite artiklar om hur collegefotbollen formerar sig, men inför årets säsong sker en del förändringar vilket gör att vi valt att uppdatera texterna en aning. För er som vill förkovra er ytterligare rekommenderar jag min kollega Lars blogg Third and long)

Collegefotboll : Organisation

Till helgen (eller egentligen redan imorgon onsdag) drar den kanske allra mest amerikanska idrotten igång. Collegefotbollen kanske inte får den uppmärksamhet den förtjänar här i Europa, men på hemmaplan är den på sina hål större än NFL. Frågan vi ställer oss idag är: Hur schemalägg och avgörs collegefotbollen egentligen? Vi börjar med hur de organiserar sig.

(Vi har tidigare publicerat lite artiklar om hur collegefotbollen formerar sig, men inför årets säsong sker en del förändringar vilket gör att vi valt att uppdatera texterna en aning. För er som vill förkovra er ytterligare rekommenderar jag min kollega Lars blogg Third and long)

Om du tycker att NFLs spelschema kräver alldeles för mycket tankekraft, är det inget mot vad collegefotbollen gör. Undertecknad skall dock gör a ett försök. Den stora skillnaden ligger i organisationen:

Storebror NFL är t.ex. en centraliserad liga (32 lag) där divisioner och konferenser mest är det sätt att organisera lagen och underlätta schemaläggning.

Collegefotbollen (NCAA) är decentraliserad och tjänar mer som en ”paraply”-organisation för sina medlemmar. De olika konferenserna har i tur varsin egen commisioner som sköter om allt. TV-kontrakt och dylikt förhandlas således inte av NCAA utan sköts på konferenserna själva som säljer rättigheterna för just sin konferens, och fördelar därefter ut pengarna bland lagen i konferensen.

Det här upplägget leder naturligtvis till att konferenserna utvecklas olika, med stora skillnader i pengar och makt som följd. De fem största konferenserna brukar till vardags kallas för ”The Big 5” och består utav:

ACC – 14 lag (Atlantic Coast Conference, lagen kommer från östkusten)
Big 10 – 14 lag (mestadels Midwest USA, typ Ohio, Michigan, Illinois, Iowa)
Big 12 – 10 lag (Södra- och centrala USA, typ Kansas, Oklahoma, Texas)
Pac 12 – 12 lag (Pacific Coast Conference, Runt västkusten)
SEC – 14 lag (South East Conference, lag från mestadels sydöstra USA)
TOTALT = 64 lag.

Utöver dessa konferenser finns det ytterligare fem till. Dessa står för ytterligare 60 lag. Slutligen finns det 4 lag som inte hör till någon konferens, utan är neutrala. Dessa lag är Notre Dame, BYU, Army and Navy. Tillsammans utgör dessa 128 lag ”division 1”. Den högsta nivån av collegefotboll.

Härnäst tar vi oss en titt på schemaläggning.

Collegefotbollens framtid på spel

Även om det råder stiltje på många håll rörande NFL/NCAA-relaterade nyheter finns det dock ett rättsfall som kan rita om kartan totalt för all collegeidrott i USA. Idag gick startskottet för NCAA vs Ed O´Bannon.

Amerikansk collegeidrott bygger på att alla spelare är glada amatörer. Istället för lön erbjuds dem istället stipendier och möjligheten att få en bra utbildning som de kan ha nytta av livet ut. En, i grunden, god tanke som naturligtvis går att ifrågasätta eftersom idrotten som utövar generar mer och mer pengar för varje år som går. Om vi t.ex. tar en av de mer framgångsrika skolorna, Alabama, som exempel generade deras fotbollssektion ca 80 miljoner USD under 2012, varav ca hälften var ren vinst. Deras coach Nick Saban, som är den egentliga superstjärnan på skolan, har en årslön på ca 7 miljoner USD. Att då skolans spelare inte får någon lön väcker naturligtvis frågor.

Nu är det dock inte bara lön som en spelare går miste om. När han skriver på för en skola tas också rättigheterna kring hans namn och foto ifrån honom. Det här gäller dock även ligan som inte heller får profitera på t.ex. spelarens namn, varvid matchtröjor inte får säljas med spelarnamn på. Allt för att inte störa amatöridrottens anda, och/eller skapa friktion mellan olika skolor.

Frågan är onekligen en vattendelare och många är de som har lösningar och tankar om hur systemet fungerar, eller borde fungera. F.d. NBA- och NCAA spelaren Ed O´Bannon har till och med gått såpass långt att han nu stämt ligan för att han tycket att spelare skall ha större rätt till intäkter kring sitt namn, foton med mera. Rättegången parterna emellan startade idag, och även om O´Bannon i grunden är en basketspelare så kommer utgången av rättegången påverka alla amatöridrottare i USA i någon mån. Hur, kan vi självfallet inte veta ännu, men oavsett utgång har O´Bannon säkerligen satt bollen i rullning. Steg för steg går vi troligtvis mot att amatörsporten luckras upp. Det kanske inte sker över en natt, men kartan kommer säkerligen ritas om.

BCS National Championship Game

Det är inte helt lätt att hänga med eller för den delen kassera in ordentligt med sömn dessa dagar. Slutspelet i NFL är igång och vi bjöds direkt på två riktigt bra matcher. I college har vi bjudits på en hel del skrällar i diverse Bowls. Snygga segrar av framförallt Oklahoma och UCF i Sugar och Fiesta Bowl. Nu är det snart dags för årets sista och största collegematch, skönt med lite mindre hektiska helger men saknaden kommer snart infinna sig.

1. Florida State (13-0) @ 2. Auburn (12-1)
6e Januari, 8:30 PM, Pasadena, CA

För några nätter sen var det Rose Bowl mellan Pac12 och Big10 som gällde, nu är det den nationella finalen mellan favoriten Florida State från ACC och Auburn från SEC som gör upp i Pasadena. Smått otroligt så är det femte gången i rad som en SEC skola från delstaten Alabama spelar i finalen. De fyra tidigare åren har Auburn vunnit en gång och Alabama tre, ska det bli Seminoles som bryter både SEC och Alabama trenden?

Offensivt har väl ingen missat freshman QBen Jameis Winston som varit i stort sett felfri och är utan tvekan den största anledningen till Noles effektiva offensiv, var väl heller inget snack om att han skulle vinna Heisman som årets spelare. Till sin hjälp har han en riktigt stabil o-line där LT Ewing sticker ut lite extra. På skilspositionerna vill jag lyfta fram TE O’Leary, WR Greene och WR Benjamin som nyckelspelare. I försvaret hittar du lagets riktiga styrka med en hel rad av framtida NFL spelare. På linjen har du en av landets främsta DT i Jernigan och bakom honom LB Smith som imponerat. Lagets kanske främsta styrka är dock längre bak med CB Joyner och FS Brooks.

Auburn påminner lite om det Auburn som vann sist med Cam Newton som QB. I varje fall i den mån att mycket av lagets offensiv kretsar kring QB Nick Marshall som tillsammans med nya tränaren måste ses som den största anledningen till att man har gått från 3-9 förra året till 12-1 i år. Men man får absolut inte glömma bort RB Mason som de sista matcherna varit helt fenomenal, perfekt tajmad form. Även Auburns linje har gjort det bättre än väntat där LT Robinson sticker ut. I luften är det WR Coates som känns som Marshalls favoritmål. Man har inte lika imponerande försvar som FSU men trots en upp och ner säsong så kan man inte räkna bort DE Ford som spelar som bäst när det gäller mest. Man har även två duktiga corners i Davis och Mincy som nu kommer sättas på prov.

Jag hoppas verkligen på en jämn match här men jag tror Florida State kan springa iväg och i varje fall vinna med två TDs.

Veckans Collegematch, vecka 11

Det är inte ofta en torsdag är den hetaste kvällen för collegefotbollen, men när fyra skolor i den absoluta toppen möts så går det ju inte att frånse att en del fokus hamnar på nattens två matcher mellan Oregon-Stanford och Oklahoma-Baylor. Men för er som inte hunnit se matcherna än, jag har själv bara mäktat med en av dem än, så pratar vi inte mer om det. Istället lägger vi fokus på vad som kan bli en riktigt bra match i skuggan av LSU-Alabama i SEC.

7. Auburn (8-1) @ Tennessee (4-5)
9:e November, Knoxville, TN

Tennessee är verkligen som två olika lag, hemma i Knoxville på Neyland spelar man en riktigt bra fotboll och har ett självförtroende som man inte alls ser när de är på resande fot och spelar riktigt skakigt. Coach Butch Jones tillåter inte några halvdana insatser av sina spelare och man har fortfarande en Bowl att spela för. Man kanske rynkar en aning på näsan när man ser Tennessees record hittills men man har ett av landets tuffaste scheman, vad sägs om Oregon, Florida, Georgia, South Carolina, Alabama, Missouri och nu Auburn. Laget spelade inte bra sist och åkte på en rejäl förlust mot Mizzou. Ska man lyfta fram det positiva så har man en riktigt bra offensiv linje, kanske en av landets bästa, man har ett fungerande springspel och ett försvarspel som i varje fall hemma har en bra front 7. Man har rullat en del på olika QB’s under året men det verkar som att freshman Joshua Dobbs får nytt förtroende och man hoppas man ska kunna få igång ett read-option spel.

Auburn var så bedrövliga förra året så det hade varit roligare och stirra på ett tåg i full fart mot dig medan du har fastnat med skosnöret på rälsen. Men i år har man gjort en helt fantastisk säsong och är en av de stora överraskningarna, nu är det enklare att se att detta laget faktiskt vann BCS finalen för mindre än fem år sedan. Jag vet inte hur mycket cred nye coach Malzahn ska ha, en hel del säkerligen men även spelarna ska ha väldigt mycket beröm som laddat om batterierna så snabbt. Man har främst vunnit matcher på grund av sin starka offensiv där det mesta handlar om springspelet, QB Marshall har en bra arm men har främst utmärkt sig på marken tillsammans med RB Mason med 13 TD’s och säkert över 1000 y efter denna match. Lagets försvar har varit bra men kanske inte lika vacker som offensiven.

En härlig SEC match kommer vi bjudas på i Knoxville på en av landets mest klassiska platser Neyland Stadium, mår extra bra varje gång jag ser de vit-orangea schackrutorna i end zone och när hela publiken på 100 000+ sjunger Osbourne Brothers Rocky Top. Auburn och Tennessee är ett gammal klassiskt möte som väl hade mer ont blod förr i tiden när skolorna möttes varje år.

Spelare att hålla ögonen på: LT Tiny Richardson (Tennessee), RT Ja’Wuan James (Tennessee), LB A.J. Johnson (Tennessee), CB Cameron Sutton (Tennessee), WR Sammie Coates (Auburn), RB Tre Mason (Auburn), DE Dee Ford (Auburn)

Veckans Collegematch, vecka 9

Jag och många andra har redan börjat prata om slutspurten och vilka lag som kommer att spela i den stora finalen, känns ju som säsongen precis startade och att redan prata om slutet är lite vemodigt. Men så är det ju, man går hela off-season och väntar och lägger fokus på all möjlig skit för att sen när säsongen väl är här helt plötsligt börja prata om nästa säsong igen. Nu har vi ju en del matcher kvar och en hel del roliga Bowls ska spelas. I veckans tidiga match har jag valt att plocka ut en SEC match, konferensen som lite snöpligt åkt på en hel del förluster det sista och folk har faktiskt börjat prata om att Pac12 är hetare. Det kan man argumentera om bra länge men roligt att ens diskussionen finns och att det blir jämnare runt om i landet.

Vanderbilt (4-3) @ 16. Texas A&M (5-2)
26 Oktober, 18:21, College Station, TX

Jag ska väl redan nu säga att jag är extra svag för skolor som just Vanderbilt som så många år varit slagpåse i SEC och nu rest sig för att helt klart vara med att i varje fall spela Bowls varje år. Nashville-skolan med akademiska krav reser denna helg till jordbruksskolan i sydöstra Texas för att försöka ta en skalp och ett kliv närmare en Bowl-match. Förra veckan lyckades man skrällvinna mot Georgia hemma vilket lovar gott, visserligen ett Georgia som hade extremt många skador, men ändå. Lagets försvar spelar ok och det är framförallt lagets secondary som gör jobbet, för att ha en rimlig chans mot Manziel måste även front-7 ha en riktigt bra dag för att stoppa honom när han far iväg. I offensiven är det i luften man är som farligast, QB Carta-Samuels spelade bra sist och saknaden av lillebror Rodgers är inte så stor ändå. Det har självklart mycket att göra med att lagets, och en av landets, bästa receivers Jordan Matthews och hans kollega Krause gör ett utmärkt jobb på sina positioner.

Aggies då? Efter en överraskande förlust mot Auburn sist så ser det ut som laget inte längre har en chans på varken den nationella titeln eller SEC titeln och får nu försöka fighta till sig en så bra Bowl som bara går. Lagets offensiv är riktigt jäkla bra och allt styrs av en offensiv linje som ger Johnny Manziel all tid i världen att hitta WR Mike Evans som kanske är snäppet bättre än Matthews och just nu är landets hetaste receiver. Linjen ger även Manziel chansen att springa med bollen precis som RB Malena. Det är försvaret som är det stora problemet och den stora anledningen till att man förlorade sist. Man är inte bara dåliga i SEC mått mätt utan i hela landet. Just nu har man ingen fungerande del i försvaret vilket gör att lagets offensiv hela tiden måste spela in 40+ poäng för att vinna.

Jag tror dock att Aggies kan ta 40-45 poäng denna matchen och då bör man vinna på hemmaplan.

Spelare att hålla ögonen på: QB Johnny Manziel (Texas A&M), WR Mike Evans (Texas A&M), LT Jake Matthews (Texas A&M), WR Jordan Matthews (Vanderbilt), FS Kenny Ladler (Vanderbilt), CB Andre Hal (Vanderbilt)

Veckans Collegematch, Red River Rivalry

I helgen är det fest på Fair Park i Dallas, TX. Pariserhjulen snurrar på maxkapacitet och jag vågar knappt tänka på hur många Corn Dogs som konsumeras under denna helg. Mitt i Fair Park ligger den klassiska arenan Cotton Bowl som varje år står som värd för vad de flesta verkar enade om vara den hetaste matchen i grundserien mellan Texas och Oklahoma som sen tidigt 1900-tal har kallats Red River Rivalry. Efter matchen forsätter självklart festen och när Fair Park stänger letar sig, de som har åldern inne, vidare till barerna och Honky Tonk ställena runt om i staden, framförallt runt omkring i Stockyards som ligger mellan Dallas och Forth Worth. Ska man besöka Billy Bob’s Honky Tonk så är detta verkligen kvällen att göra det.

Texas (3-2) @ 12. Oklahoma (5-0)
12 Oktober, 18:00, Dallas, TX

Matchen spelas alltså på Cotton Bowl i Dallas som ligger ungefär mitt i mellan Norman och Austin. Även biljetterna är delade 50/50 där ena halvan av arenan är röd och den andra orange. Oklahoma State och de andra skolorna i all är men detta är ändå matchen med stort M när det kommer till Big 12 och Midwest. Namnet kommer från Red River som slingrar sig längst gränsen mellan Oklahoma och Texas, sägs vara fullt duglig för att fiska catfish i. Någon gång i början av 1900-talet startade matchserien och har ofta varit väldigt betydelsefull då segraren ofta har en god chans till Conference titeln eller till och med BCS matchen. Att det är två starka lag som möts är det heller inget snack om, sen 1945 har ett eller båda lagen varit rankade topp-25. Texas leder serien 59-43-5 men efter andra världskriget är det bara 1 seger upp för ’Horns.

När Dallas Morning News 2005 frågade 119 Division 1A tränare vilken rivalmatch de tyckte var störst så rankades just denna först följt av Michigan – Ohio State och Army – Navy. Så ni som promt vill säga att allt är bättre i SEC får tänka om en smula, inte allt handlar om vilket försvar du ställer på plan. Sen är jag självklart alltid bänkad när Auburn möter Alabama. Vinnaren av matchen tar hem ”the Golden Hat” en stor och tung hatt formad i brons, en vandringspokal som man har i sin ägo så länge man vinner. Numer vinner man även Red River Rivalry Trophy som delas ut mellan de bägge skolornas guvernörer. Känslorna mellan de båda skolornas fans är självklart stor och är väl kanske på sista år det som gjort matcherna till vad det är. Då många texaner varje år spelar för OU samt dess närhet till gränsen så har Sooners ofta kallats University of Texas at Norman av Texas fansen medan Sooners fansen drar referenser till Mexico och kallar UT för Baja Oklahoma.

Oklahoma har vunnit tre år i rad och de två sista åren har man utan att överdriva förnedrat Texas med 55-17 och 63-21. Betydligt jämnare var det åren innan då Colt McCoy och Sam Bradford fightades mot varandra och fick dela på segrarna i ofta jämna matcher som avgjordes först i slutet på fjärde.

I år är väl risken eller chansen, beroende på hur du ser det, stor att vi får ytterligare en utklassning där Oklahoma står som vinnare. Laget går som tåget just nu och QB Bell är imponerande i sitt springspel vilket Texas inte klarar av, har väl inte undgått någon? Man har ett bra receiver par i Shepard och Saunders men framförallt är det lagets försvar som har imponerat hittills och vunnit matcher åt dem. Texas får klara sig utan sin QB Ash och får förlita sig på lillebror McCoy som känns betydligt mer osäker. Lagets försvar har inte nått upp till den standard man kräver och det är tur att man har en offensiv som håller. RB Gray är redan en av landets bästa och WR-paret Shipley och Davis gör ett bra jobb. Texas har dock hedern att spela om och det ska inte underskattas i matcher som denna. Skulle man dock förlora här så tror jag nog inte vi får se Mack Brown som huvudtränare för Texas nästa år.

Matchen börjar redan kl 18 svensk tid så det finns verkligen ingen anledning att missa denna härliga tillställning.

Spelare att hålla ögonen på: RB Johnathan Gray (Texas), WR Mike Davis (Texas), DE Jackson Jeffcoat (Texas), CB Carrington Byndom (Texas), QB Blake Bell (Oklahoma), C Gabe Ikard (Oklahoma), CB Aaron Colvin (Oklahoma), LB Corey Nelson (Oklahoma)

Veckans Collegematch, vecka 5

Vi lägger den mindre spännande vecka fyra bakom oss och välkomnar med öppna armar resten av året som från denna vecka bjuder på heta drabbningar i mängder varje vecka. Veckans tidiga match har jag valt en relativt ny matchup mellan två skolor som inte är vana att möta varann. Man spelar en hyfsat lik fotboll där den ena skolan just nu är ett par steg före. Jag tror det kommer bli en riktigt rolig match för dem som gillar offensiv fotboll med mycket poäng, och vem gör inte det?

Oklahoma State (3-0) @ West Virginia (2-2)
28 September, 18:00, Atlanta, GA

Förra året, West Virginias första i Big12, var det en osund offensiv i matchen mellan de båda just offensiv starka skolorna. Den gången spelades matchen i Oklahoma och Cowboys vann tillslut ganska enkelt med 55-34 mycket på grund av att WVU’s försvar var rena skräpet. I år har inte West Virginia sin härliga trio av QB Geno Smith samt WR-paret Stedman Bailey och Tavon Austin. I år har väl skolans försvar blivit aningen bättre men samtidigt är inte offensiven alls att räkna med på samma sett som förra året, trots att coach Dana Holgerson har en förmåga att få till det just i offensiven. Man förlorade bara med 16-7 mot Oklahoma men åkte förra helgen på en blytung förlust mot Maryland med 37-0. Hemma i Morgantown uppe bland John Denver’s berg är man starka men inte ett mellanår som detta.

Oklahoma State däremot har på förhand tippats av många som segrare av Big12 och konferensens hetaste utmanare till att spela i den stora BCS finalen, jag är väl mer tveksam, men man har börjat med tre vinster där ändå segern mot Mississippi State med 21-3 sticker ut. QB Walsh har känts stabil och kan säkert växa ytterligare under året. Receivern Stewert känns farlig och trots att man saknar RB Randle en del ute på plan har RB Smith redan lyckats springa in 6 TD’s och känns som ett hot i red zone. Mest imponerad är jag över lagets försvar som visserligen inte ställts mot de vassaste offensiven men ändå utstrålat ett lugn och en pondus som jag till exempel inte sett hos skolor som Alabama än.

Räkna med mycket poäng mellan de båda skolorna även i år och det blir säkert en rolig match att följa. Cowboys vinner denna med minst två TD’s.

Spelare att hålla ögonen på: QB J.W. Walsh (Oklahoma State), CB Justin Gilbert (Oklahoma State), WR Josh Stewert (Oklahoma State), DT Calvin Barnett (Oklahoma State), LB Brandon Golson (West Virginia), RB Charles Sims (West Virginia), S Karl Joseph (West Virginia)