Resultatet av vår undersökning

Förra veckan ställde vi en fråga till er. Vilken var egentligen den bästa affären? Nu vet vi svaret.

Självfallet är det här ingen exakt vetenskap, och mina ursprungliga val av nämnda spelare påverkar naturligtvis ett resultat likt det här. Även om det var praktiskt möjligt att rösta på vem som helst. När vi nu sammanställer det ser vi att vi fick en delad förstaplats, men vi börjar väl bakifrån.

3:a: 13% av alla röster hamnade på Detroit Lions nyförvärv Golden Tate som lämnar mästarna Seattle för spel i den forna motormetropolen. Kontraktet är på 5 år, med en garanterad lön på 13,25 miljoner USD, och ger Lions ett kanonbra komplement till Calvin ”Megatron” Johnson. Hur bra han än har varit, har ändå anfallet varit lite enformigt då Johnson kändes som enda hotet de hade. Förhoppningen här är naturligtvis att Tate skall komma in och avlasta lite, vilket jag tror han kommer göra väl. Tate är en alldeles lagom stor stjärna och talang som säkerligen kommer göra sitt jobb, och samtidigt låta Johnson vara nummer 1. Som en parantes kan det även nämnas att det är oerhört kul att se Tate såpass högt upp på listan även om media inte skänkt honom det mediautrymme som ettorna t.ex. fick.

1:a: (16% av rösterna) Förstaplatsen delades mellan två spelare. Den förste av dem är en av de största defensiva stjärnor ligan har. New England Patriots förvärv av stjärn-CB Darelle Revis (16% av rösterna) från Tampa Bay gick således ingen förbi. Efter att de släppte Talib till Broncos kändes det bara som en tidsfråga innan den här affären skulle göras. Revis kommer visserligen vara den bäst betalde cornerbacken den här säsongen ((12 miljoner USD)), men affären är sundare på lång sikt, än vad det hade inneburit för dem att kontraktera Talib igen. Dessutom har Talib en historia av problem och skador som de slipper bry sig om nu. Det överlåter de istället till antagonisten Broncos.

1:a: (16% av rösterna) Det primära för Saints när de äntrade off-season var Jimmy Grahams kontrakt. Till huvudpersonens förvåning ((Graham uttryckte sin förvåning på twitter att Saints var tvungna att släppa en massa spelare.)) leddes det här till att en del uppoffringar var tvungna att göras. En av dem var att göra sig av med Darren Sproles, som styrde kosan mot östkusten istället. Med honom i laget kommer Eagles ha ett av de mer intressanta backfielden i ligan i form av McCoy, Sproles och Nick Foles. Kapprustningen i NFC East leds än så länge av Philly, även om Giants också har börjat rekryteringsprocessen bra.

Hela resultatet av vår undersökningen hittar du här. Ett stort tack till alla er som röstade.

Högt spel under Free Agency

Söndag morgon och, mer eller mindre, alla intressanta pjäser har hittat en ny arbetsgivare. Free Agency är ett högt spel med stora pengar. Många testar marknaden för att se vad de egentligen är värda? Bra idé, inte alltid.

Tidigare under veckan såg vi t.ex. Eric Decker ge sig ut på den öppna marknaden för att se lite hur het han var? Med tanke på att karriären kan vara slut i morgon för en NFL-spelare gäller det att ”casha” in när möjligheten finns, så jag har full förståelse för Deckers agerande. Patriots Julian Edelman signalerade, även han ,tidigare i veckan att Patriots erbjudande var för dåligt, och att han skulle se sig omkring en aning eftersom han i eget tycke var värde långt mycket mer. Där var dock inte intresset lika stort och Edelman återvände till Boston och skrev på för Patriots under gårdagen. Detaljerna i kontraktet har inte avslöjats ännu, men troligtvis har Edelman fått förlika sig med tanken att Patriots värdering av honom var tämligen korrekt från första början.

Liknande tankar återser vi CB-karusellen som snurrade i veckan. Talib till Broncos och Revis till Patriots. Den som glöms bort en aning är Rodgers-Cromartie som var en av Broncos bättre försvarsspelare under fjolåret. Han är fortfarande utan kontrakt, och vi kan egentligen bara spekulera i hur mycket han krävde för att stanna kvar i klubben. Broncos nappade i alla fall inte, och som det verkar hittills har ingen annan klubb gjort det heller. Lagen är ofta skrämmande osentimentala i dessa lägen och går väldigt fort vidare, om inte spelaren är på samma ekonomiska nivå som dem. Rodgers-Cromartie kan mycket väl ha överskattat sitt eget värde. Fjolårssäsongen var visserligen bra, men hans karriär har dock bjudit på mer varierande insatser vilket säkert många känner till.

I Minnesota hittar vi Jared Allen som inte fick något nytt kontrakt med Vikings. Att då efteråt proklamera att man överväger att lägga av om man inte får ett riktigt bra erbjudande från annan klubb kanske är aningen frispråkigt. Det kanske till och med är läge att lägga av då. Hans senaste kontrakt hade bl.a. 31 miljoner garanterat så de borde inte vara av ekonomiska skäl han kämpar vidare i ligan. Hade jag varit i hans kläder hade jag sagt att jag ville spela för en favoriterna till titeln nästa år. En ring borde betyda mer för en sådan kille som är såpass nära karriärens slut.

Än finns det det dock tid kvar att agera, och med tiden lär vi få reda på huruvida alla dessa affärer var bra eller ej. Vilka som övervärderade sig själva och vilka som gjorde rätt i att pröva marknaden. Det som återstår på marknaden nu är t.ex. en massa avdankade QBs som förtjänar en ny chans någonstans. Spelare som Schaub och Sanchez behöver nog lite ny miljö för att få liv i sina karriärer igen. Frågan är bara var de hamnar?

Undersökning: Bästa affären hittills?

Free Agency är full av analyser av alla övergångar som görs. Tänkte först själv skriva om vad jag tycker, men tänkte att vi kanske kunde ta oss an den här uppgiften tillsammans. Således har jag försökt sätta ihop en minimal undersökning. Vilken affär var egentligen bäst? Helt godtyckligt har jag lagt ditt några namn, men det finns även möjlighet att lägga dit just din favorit om den saknas på listan. Använd gärna samma format. Efternamn (Nya klubben)

(Kom gärna med input på hur det här skulle kunna göras än roligare. Fler frågor, andra frågor, annat upplägg etc)

Undersökningen är avslutad.

Om du bara vill se resultatet återfinns dem här…

Inga "poison pills" numera

Sedan det nya kollektivavtalet signerades är det inte längre tillåtet med s.k. ”poison pills”. Minns ni dessa sköna klausuler?

Om du har läst något om transitiontaggar har du säkert märkt att det ofta dyker upp att spelarens klubb har ”rätt att matcha” om spelaren får ett kontraktsförslag från en annan klubb. En bra tanke som dock hade ett litet kryphål. Vad händer om det ”nya laget” lägger in en klausul som hans lag omöjligen kan matcha? Tänk dig att Vikings spelare X´s kontrakt har gått ut och han är ”taggad” av dem. Seattle presenterar då ett kontraktsförslag som innehåller klausulen att det alla pengar i kontrakt är att anses som garanterade om han spelar 5 eller fler matcher i Minnesota. Ett löfte som inte är direkt svårt att uppfylla om man spelar för Seattle eftersom de inte alltför ofta åker dit. Däremot blir det aningen knöligare om du spelar för Vikings.

Visst verkar den här typen av kontrakt löjliga? Självfallet, men också även helt legala. Nu kan man dock hoppas att alla sysslade med fair play och inte utnyttjade det här kryphålet, men så var tyvärr inte fallet. Scenariot ovan är på intet sätt påhittat utan har hänt.

I det senaste avtalet mellan spelare och ligan har möjligheten till dessa ”poison pills” tagit borts, vilket på sätt och vis är skönt. Däremot är det tillåtet att t.ex. göra kontraktet ”framtungt” om man vet att hans gamla klubb kommer ha det jobbigt att komma under lönetaket under 2014.

Ikväll börjar det således. Den nya säsongen. Förvänta er att de kommer rassla till på nyhetsbyrån tämligen omgående.

Free Agency och dess roll

Förra veckan publicerade vi del 1 i den här lilla serien inför Free Agency som snart är här. Då pratade vi om historien. Hur blev det som det är idag? Idag fokuserar vi på vad dessa dryga 20 år har inneburit för ligan.

Klicka för att zooma in
Klicka för att zooma in
När Free Agency infördes i den form som vi känner den idag i början av 1990-talet, kom den hand i hand med ett annat påfund: Lönetak. Dessa två är visserligen två separerade regelverk, men ”krokar i varandra” på många plan. Dessutom har de båda påverkat och format sporten på flera sätt sedan dess införande. På det övergripande planet, dvs ligan, har det inneburit att produkten NFL har blivit allt starkare. Ligan har aldrig varit så jämn som den är nu ((Om vi bortser från resultatet i senaste Super Bowlen dvs)), och (nästan) alla lagen har möjlighet att vinna titeln. Om inte nu i år, så inom en två-tre årsperiod. Det gör livet lättare att uthärda för alla de fans som går och hoppas på just sitt lag, och gör självfallet att de breda intresset för sporten är oerhört stort. Jämför bara med den ”vanliga” fotbollen i Europa, där ligorna oftast domineras av ett fåtal giganter som slås om titeln år efter år. Engelska Premier League korade sin första mästare 1993 och totalt sett har vi sedan dess sett totalt fem olika lag vinna titeln. I NFL har de under samma period istället haft 13 olika mästare.

Att ligan blivit allt jämnare syns även i resultaten i de Super Bowl som spelats. ((Framtagna av Tenyards.se egen ”researcher extraordinaire” Mike Greb. Troligtvis vårt mest hängivna fans i Oklahoma)) Sedan införandet av lönetak och free agency har poängskillnaden i Super Bowl minskat betänkligt, vilket är bra. Jämna matcher överlag gör självfallet ligan mer attraktiv att titta på, men spännande Super Bowls i sig är även det viktigt för att sälja sporten till nya fans. Utklassningar, likt den vi såg i år, är i min mening inte bra eftersom gör ett dåligt jobb att sälja in sporten till alla de ”engångsfans” som bänkat sig världen över för att se vad amerikansk fotboll egentligen är.

Dessa siffror visar också på en av ”baksidorna” med det nya systemet, jämfört med hur det såg ut innan. Lönetaket och den ökade rörligheten har till stor del suddat ut möjligheten att bygga dynastier på samma sätt som sporten så under 60,70 och 80-talen. Förr i tiden draftades du till ett lag och där stannade man sedan, eftersom rörligheten på marknaden var obefintlig. När t.ex. Steelers fick ihop det gäng som kom att dominera 70-talet visste man också att det var ett gäng som skulle finnas kvar i klubben under en lång tid. Så är det inte längre idag, vilket t.ex. gör Patriots insats under Brady/Belichick än mer imponerande.

Årets mästare Seattle är t.ex. ett ungt gäng där många av spelarna har fantastiska karriärer framför sig. Frågan är dock om det kommer ha det ihop? 2014 kommer QB Russel Wilson ha ca 600.000 USD ((Wilson spelar fortfarnde på sin rookielön)) i årslön vilket är ett fynd som gör att ledningen kan lägga pengarna på att behålla andra duktiga spelare. Frågan är dock vad som händer när det blir dags för dem att förnya Wilsons kontrakt och han skall tjäna 15-20 miljoner USD som alla andra QBs? ((USA Today hade en intressant artikel om ämnet härom dagen. Den hittar du här)) Nu är dock inte Seattle ensam om dessa resonemang utan det här är vardag för lagen. Som fan skall man således passa på att njuta när ens lag åtnjuter framgångar eftersom laget kan få se sig omsprunget bara några månader senare.

Dagens Free Agency-system har hjälpt till oerhört för att bidra till rörelsen på marknaden. Självfallet är ingenting felfritt, och bara Jimmy Grahams (Saints) kontraktssituation väcker en hel del frågor som tål att funderas kring. ((T.ex. frågan om han är en WR eller TE vilket kommer påverka hans lön markant. Även frågan om hur Saints skall kompenseras om Graham går till annan klubb går att fundera kring.)) I grova drag har dock ligan och spelarna arbetat fram en lösning som håller väldigt bra, vilket också återspeglas väl i den popularitet som sporten har. Visst skulle rörligheten kunna främjas än mer, men då hamnar vi lätt i en sits där mindre marknader kan urholkas på stjärnor. ((De olika franchiseaggarna som sätts på olika spelare så här års, är trots allt även ett bra sätt för mindre ”attraktiva” klubbar på mindre marknader att hållla kvar sina stjärnor)) En medelväg, likt den vi har idag, är nog trots allt bra.

Taggade spelare

I måndags var det sista dagen för att ”frachise tagga” en spelare. Ett tillvägagångssätt som inte alltid är jättepopulärt bland spelarna. Dessa fick taggen på sig i år.

• Jimmy Graham, TE, Saints

• Greg Hardy, DE, Panthers

• Brian Orakpo, LB, Redskins

• Nick Folk, K, Jets

• Alex Mack, C, Browns (Transition tag)

• Jason Worilds, OLB, Steelers (Transition tag)

Av dessa är troligtvis Jimmy Graham den som kommer få störst mediautrymme då Saints valde att tagga honom som TE, medan han anser sig själv vara en WR. Ett petitess kan tyckas men ack så avgörande när det kommer till vad Saints skall betala honom det kommande året. Skillnaden är ca 5 miljoner USD.

Franchise-tag siffrorna för 2014 enligt NBC Sports.

Quarterback: 16.912 miljoner.
Running back: 9.54 miljoner.
Receiver: 12.312 miljoner.
Tight end: 7.035 miljoner.
Offensive line: 11.654 miljoner.
Defensive end: 13.116 miljoner.
Defensive tackle: 9.654 miljoner.
Linebacker: 11.455 miljoner.
Cornerback: 11.834 miljoner.
Safety: 8.433 miljoner.
Kicker/punter: 3.556 miljoner.

Alla siffrorna åsyftar USD.

Mer information om de olika taggarna hittar du här.

Free Agency genom historien

Den 11 mars startar officiellt sett den nya säsongen med allt vad det innebär. Den mest intressanta aspekten för oss fans är självfallet Free Agency (FA). Dvs kontraktering av spelare vars kontrakt har gått ut. I två delar tänkte vi därför ta oss en titt på en av de aspekter som är hemligheten bakom ligans framgång och popularitet. Vi inleder dock med att titta bakåt. På historien.

I begynnelsen
Idag har vi ett system där rörligheten för spelare är tämligen god. Vägen dit har dock varit lång och det nuvarande systemet är faktiskt inte äldre dryga 20 år. Backar vi bandet till 1921 var situationen en helt annan. Då kunde en klubb automatiskt förnya ett kontrakt ((Dessutom kunde de bibehålla lönen eller till och med sänka den med upp till 10%)) utan att spelaren kunde göra något direkt åt det. För att blidka kritiker infördes 1947 ett system där klubben bara kunde förlänga ett kontrakt ”automatiskt” med ett år. Det här systemet dock var bara en typ av ögontjäneri som inte hade någon direkt betydelse för spelare. Spelarna var ändå, mer eller mindre, bundna på livstid till sin ”moderklubb”, och det dröjde ända till 1963 innan någon spelare utnyttjade systemet ((Dvs spelade ett extra år i klubben för att sedan kunna lämna)).

1963 infördes ”The Rozelle Rule”, som var döpt efter mannen som stod bakom idén. NFLs legendariske commissioner Pete Rozelle. Det här var dock inte en av hans bättre idéer, då det byggde på att han själv godtyckligt skulle avgöra ”priset” på en spelare, om denne valde att gå till ny klubb efter utgånget kontrakt. Oftast fick spelarens nya klubb ge hans gamla klubb några ”draft picks”. Föga förvånande blev inte heller det här upplägget någon större succé, utan spelarna valde att 1976 gå till domstol för att häva regeln. Den mest uppenbara betydelsen av den här domen var att makten togs ifrån Pete Rozelle och istället reglerades genom fackliga avtal.

Det ”glada” 80-talet
Även om det här uppenbarligen var ett nederlag för Rozelle, hade han samtidigt gjort väldigt mycket rätt med den liga han basade över. Populariteten hade ökat markant under hans regim, och pengarna flödade i allt stridare ström in i ligan. Med pengarna kom också frågor kring hur pengarna skulle fördelas. De fackliga avtalen mellan ligan och spelarna hade knappt berört ämnet innan, men med de ökade intäkterna blev även dessa frågor allt viktigare för både lag som spelare. De sistnämnda ville självfallet ha del av pengarna i en större grad, medan lagen var rädda för skenande löner. Under 1980-talet växte sprickan mellan ligan och dess spelare, och 1987 kulminerade allting i den berömda spelarstrejken. Ägarna kom visserligen segrande ur just den fighten ((Ligan ställde inte in några matcher utan tog istället in ersättare i form av alla möjliga sköna typer de hittade på städernas bakgator.)) men de insåg också att de skulle bli svårt att vinna i längden. Någon typ av uppoffring skulle de bli tvungna att göra.

1989, efter att spelarna hade misslyckats med att få frågan prövad i domstol ((Frågan kunde inte behandlas eftersom man som fackförening inte kunde stämma ligan)), valde ligan att försöka anpassa sig och ett nytt system infördes. Systemet som, mycket passande, kallades för ”Plan B” innebar att lagen varje år kunde skydda 37 av sina ”bästa” spelare genom att de alltid hade rätt att matcha bud som spelaren fick från andra håll. Ville de inte göra det här, fanns det fast reglemente rörande hur de skulle kompenseras för sin förlust.

Lösningen [quote_right]”…the destruction of the National Football League as we know it.”
NFLs advokater i McNeil-rättegången[/quote_right]Spelarna var dock inte helt förtjusta i det nya systemet heller. Problemet här var att de spelare (klubbarnas bottenskrap om vi får uttrycka oss elakt) som inte inkluderades i de 37 blev de stora vinnarna och många gånger kom att tjäna mer pengar än stjärnorna i klubbarna. Allt på grund av att de hade större rörlighet. För att kunna driva frågan vidare i domstol, valde spelarna att upplösa sitt fackförbund och istället driva frågorna som enskilda individer. Först ut var Freeman McNeil (RB) från New York Jets som lyckades vinna mot ligan. Hans seger låg sedan till grund för en lång rad stämnningar mot ligan från andra spelare. Ligan insåg då att slaget var förlorat och 1992 infördes det FA-system vi har. Uppoffringen som spelarna fick göra för att få igenom det här var införandet av ett lönetak. Även om ligans advokater i sin sluplädering i McNeils rättegång hade hävdadt att en seger för skulle innebära döden för ligan, visade historien något helt annat. Både lönetaket och ”nya” FA-reglerna har varit oerhört framgångsrika och ligger idag till grund för den enorma popularitet som ligan har. Den biten håller vi dock på tills senare, och kapitel 2 i den här serien om Free Agency i NFL.

Free agency : Summering av första veckan (del 1)

Klockan 21.00 i tisdags öppnade då officiellt den nya säsongen, vilket sedvanligt innebar att vissa spelare var utan kontrakt, med medföljande cirkus som kanonbra underhållning. Hur blev det då? Vad hände. Vi på tenyards.se tänkte då slänga ett öga på de största och mest intressanta händelserna. Vi inleder med några av alla dessa wide receivers som var tillgängliga.

Wes Welker (Patriots > Broncos)
I Patriots handlade mycket om Wes Welker som länge varit ett litet orosmoln kontraktsmässigt. När Tom Brady för några veckor skrev om sitt kontrakt för att frigöra löneutrymme, trodde de flesta att en lösning för Welker var nära. I onsdags kväll kom dock rykten på Twitter om att Patriots kontrakterbjudande, till mångas förvåning, var tämligen modest. När väl det här ryktet hade börjat snurra dröjde det inte länge innan John Elway ((GM för Denver Broncos)) stolt annonserade att Welker blivit en Bronco. Därmed var av de senaste årens bästa kombos (Brady/Welker) således splittrad. I Colorado är dock mungiporna något mer uppåt, då Peyton Manning nu kan stoltsera med trion Thomas, Welker, Decker som mottagare den här säsongen.

Danny Amedola (Rams > Patriots)
Strax efter Welker-historien presenterade Patriots ersättaren i Danny Amedola. En likande spelare som dock har åldern till sin fördel. Rykten säger att den här affären var i hamn innan Welkers flytt var klar. Huruvida om Patriots gjort fel eller rätt finns det många olika åsikter om. Vid första anblick känns Broncos som en stor vinnare, men som vi alla vet är det inte här säsongen avgörs utan på planen i höst. Tror dock att även Patriots är rätt nöjda med utgången ändå. Relationen med Welker har uppenbarligen var lite ansträngd. Kanske blir det bättre såhär?

Mike Wallace (Steelers > Dolphins)
Att Miami skulle ge sig på Mike Wallace var väl inge direkt hemlighet inför Free-agency-perioden. Dolphins är i stort behov av en förste receiver och Wallace passar den beskrivningen väl. Däremot kanske man inte behöver göra honom till de bäst betalda mottagarna i ligan. Wallace lön på ca 12 miljoner om året är väl egentligen ett bevis på att lönesättning lika mycker beror på omständigheter som det gör på spelarens faktiska talang. Dolphins och Wallace är dock säkerligen väldigt nöjda idag.

Percy Harvin (Vikings > Seahawks)
Den absolut bästa affären den här veckan kan Seahawks stått för när de kontrakterade Percy Harvin. Laget är i stort sett komplett som det är. Den enda som saknades var den där uppenbare första receivern. Nu har de honom och Seattle kommer bli livsfarliga nästa år. Fördelen för Vikings kan möjligtvis vara att det fick bra betalt. Det återstår dock att se vad de gör med alla de draftval de fick.

Greg Jennings (Packer > Vikings)
Efter att Vikings släptte Percy Harvin till Seahawks var deras behov av en receiver extremt stort, och de var mer eller mindre tvugna att ge sig på ett av de stora WR-namnen som var tillgängliga. Valet föll slutligen på Jennings som på så vis har skaffat sig många nya vänner i Minnesota. Tyvärr lär han ha skaffat sig fler ovänner i Green Bay. Jennings har i pressen förklarat sitt byta av lag med att han kände pressen underifrån (dvs yngre talanger tar hans plats) och ville ha mer speltid. Ett lite fetare kontrakt på ålderns höst lär väl ha spelat in också.

Anquan Boldin (Ravens > 49ers)
Precis som Patriots verkar inte heller Ravens vara direkt sentimentala. När 49ers knackade på dörren och erbjöd Boldin ett nytt kontrakt, lät de honom gå utan större motstånd. Boldin är visserligen till åren, men i honom får 49ers en mycket bra receiver. Vissa tycker dock att Boldin utgångsdatum var passerat för länge sedan, men själv tror jag att han har mycket kvar att uträtta. En bra lösning för ett 49ers som har ett lag som lär aspirera på Super Bowl även kommande säsonger.