Inför Panthers @ Giants: Batman vs The Joker

När Giants möter Panthers kommer mycket av försnacket handla om duellen med stort D. Den mellan Odell Beckham Jr och Josh Norman.

Även om de befinner sig på varsin sida om bollen, både vad gäller position och lag, finns det mycket som förenar de två. Båda är kvicka med en superb atletisk förmåga vad det gäller att komma första till bollen. Vidare delar de även en ganska ödmjuk förhållande till sporten. Något som fan av sporten inte direkt är bortskämda med när det kommer till cornerbacks och wide receiver ((Tänker primärt på den klassiska #1 mottagaren som stundom är en ganska självgod typ)). Speciellt den sista gruppen brukar vara en skränig hög killar, även om spelare som ex. Richard Sherman satt den sista gruppen på kartan i det hänseendet också.

Odell Beckham Jr stormade in i ligan under fjolåret och förevigade sig omgående med en av de värsta mottagningarna genom alla tider. ((Du har garanterat sett klippet för många gångar redan.)) Rekordböckerna uppdateras sedan dess löpande av Giants 23-årige receiver. Varje vecka känns det som att det är något nytt rekord som slås. Exempelvis har han under sina första 25 matcher fler TD och receiving yards än någon annan spelare genom alla tider. T.om. killar som Jerry Rice och Rany Moss får se sig besegrade på det här planet. Med tanke på Beckhams avtryck i rekordböckerna är likheterna med Rice något som tenderar att komma upp i var, och varannan, intervju:

[quote_box]”Just, I mean, to be mentioned in the same sentence as Jerry Rice is still shocking to me, knowing what he accomplished and the things he was able to do,…That’s where you want to go, that’s the direction you want to go, but nowhere near there. But I do appreciate the compliment and just keep working.”

Odell Beckham Jr.[/quote_box]

Kvällen antagonist Josh Norman, 28 år, har varit aningen längre i ligan men har i år tagit det där sista klivet i utvecklingen för att cementera sig bland ligans ”elite-CBs”. Under året har han mött storheter som Julio Jones, Dez Bryant, DeAndre Hopkins, Allen Robinson och T.Y. Hilton. Mot dessa har han släppt till 207 yards och noll TD. En intressant detalj inför kvällen blir således om Panthers kommer nöja sig med Norman på Beckham, eller om de dubblerar på honom. Panthers coach Rivera har dock annonserat att han tänker låta Norman gå en-mot-en mot Beckham. Hur det faktiskt blir får se när matchen startar ikväll, 19.00, på MetLIfe Stadium.

Slutligen var det då det här med Batman vs The Joker från artikelns rubrik. En kul detalj inför bataljen ikväll är nämligen att Norman brukar kalla sig för ”Batman”. Odell Beckham Jr bara häromsistens skor med ”Jokern”-tema på. Slump? Eller en liten passning till Norman?

Inför Jets @ Giants: Kungen av New York

För att kunna kalla sig kung krävs det oftast att du är född in i rätt familj. Det finns dock några undantag varav många av dem återfinns i sportens värld. En av de mest populära där är titeln ”Kungen av New York”.

(OBS! Texten publicerades i en kortare veston i veckans nyhetsbrev. Om du är intresserad av att få ta del av vårt nyhetsbrev går det bra att tecken sig här till höger. Se högerspalten)

Titeln ”Kungen av New York” kräver en extrem atletisk förmåga och en charmig persona vid sidan av planen. Du måste vara älskad av det ack så kritiska New York-brona. De senaste dryga decenniet har den titeln hållts av baseballspelaren Derek Jeter. Han drog sig dock tillbaka rätt nyligen, och med hans sorti öppnades utrymmet upp för en ny idrottsman att kliva fram. I nuläget finns det ingen direkt gjuten kandidat, men en av de som försöker är t.ex. vår egen Henrik Lundqvist (Ishockey).

För de amerikanska fotbollsspelarna som verkar i New York ges ett ypperligt tillfälle att visa upp sig och erövra titeln till helgen. Då är det nämligen dags för rivalmötet mellan New York Jets & New York Giants. På agendan står feta ”bragging rights” för den kommande tiden. Mötena lagen emellan brukar inte sällan blir känslosamma. Själv minns jag matchen 2011 då Brandon Jacobs (Giants) gick ut i media och kastade all möjlig skit på Rex Ryan (då i Jets). Bl.a. yttrade då han de numera klassiska:
– Shut the fuck up fat boy!!!

LT uttalar sig från golfbilen
Det allra mest förvånande var att Rex Ryan var den som agerade mest moget och besparade sina kommentarer från pressen. När lagen drabbar samman idag finns det ingen Ryan eller Jacobs på planen. Dagens trupper består av något mer lågmälda figurer, som dock gör sitt bästa för att slå igenom i mediabruset ((T.ex. Odell Beckham Jr)). Samtidigt har alltid media gamla hjältar att fråga om de vill piska upp stämningen inför kvällen möte ytterligare. Legendaren Lawrence Taylor tog till orda i veckan.

[quote_box]”The Giants pretty much own New York. We’ve done more…We’ve got better fans and more fans than the Jets do. We’ve got four Super Bowls behind us. Until they win some Super Bowls, the conversation is over with. Like I said, the conversation is over with…”[/quote_box]

Matchen mellan lagen spelas på söndag klockan 19.00 på MetLife Stadium. Räkna med tuffa tag och mycket känslor. Eventuellt kan t.o.m. Eli Manning brusa upp. Som ett avslutande tips kan jag rekommendera att följa Jets-legendaren Joe Namath på Twitter. @RealJoeNamath

Är det dags att ta Giants på allvar?

Efter New York Giants seger över Washington i förra omgången är det allt fler som nu börjar prata om Giants som en potentiell vinnare av NFC East. Är det här en vettig tanke, eller bara en galen ide?

Med tanke på hur divisionsfavoriterna Dallas och Philadelphia ser ut vad gäller skador och form, är det här naturligtvis en tanke som vi kanske bör vänja oss vid. Visst har de bara vunnit en match, men hade de haft fru Fortuna på sin sida hade de kunnat sitta med 3 segar just nu. Båda de första två matcherna ledde de trots allt tvåsiffrigt innan de tillslut förlorade. Så lätt livet hade varit om ”om” inte funnits…

Tittar vi närmre på laget har Giants visserligen en bit kvar till toppen i ligan, men på divisionsnivå har de ett gäng som troligtvis kan mäta sig med Eagles och Cowboys. Ljusglimtar finns framför allt i en fantastisk Odell Beckham Junior och en quarterback som i sina bästa dagar kan mäta sig med de allra största i ligan. Precis som med storebror Peyton i Denver är det dock många som ställt sig frågande till Eli Manning på sista tiden. Framför allt efter den horribla säsongen 2013 ((Året då t.o.m. stadens glädjehus slutade att visa Giants matcher eftersom kunderna blev för deppiga.)). Inför fjolåret ändrades dock mycket och in kom en ny offensiv koordinator vid namn Ben McAdoo. När jag skrev om det här bytet för nästan exakt ett år sedan handlade mycket om att minimera misstagen och göra livet enklare för Eli Manning. En ”West coast”-filosofi med fler korta och enkla pass applicerades, och statistiken talar sedan dess sitt tydliga språk. Under fjolåret halverades antalet interceptions ((Från 27 INT 2013 till 14 st INT 2014. Det var visserligen inte bra det heller, men utvecklingen var positiv. Han var åtminstone inte sämst i ligan längre.)) och i år är Manning, tillsammans med Brady och Rodgers, de enda som ännu inte kastat en interception.

Försvaret gjorde visserligen en bra insats mot Redskins, men även här saknas det spelare. Jason Beason (MLB) var visserligen tillbaka, men många andra i Giants försvar lyste med sin frånvaro. Störst problem kanske laget har med sin pass-rush som är tämligen obefintlig. Antalet sacks är t.ex. bland det sämsta i ligan, och ikväll får laget dessutom klara sig utan Robert Ayers (DE). Vissa vill säkert påpeka att fyrverkeriexperten Jason Pierre-Paul inte är på banan ännu. Även om han stundom är mycket bra, är det svårt att veta hur han presterar efter skadan. Även om det ”endast” rör sig om ett finger, kan inte Giants förlita sig på att allt vänder med honom.

Ikväll ställs Giants mot en än större värdemätare än sist. På programmet står ett rivalmöte mot grannstaden Buffalos stolthet Bills. Om de vinner där tror jag faktiskt att vi får börja ta Giants på allvar igen. Personligen tror jag dock att Bills går segrande ur kvällens möte. Skall vi gissa på 27-14?

På jakt efter en "Dark Horse"

Vi fans älskar att bedöma och diskutera lagen i NFL. Vilka är bäst? Vilka är sämst. Många av oss håller nog Patriots och Packers väldigt högt, och ser fram emot deras möte i helgen. Men hur ser det ut bakom. Finns det en ”Dark Horse”?

Inledningsvis kanske jag skall definiera lite mer precist vad jag pratar om. Begreppet ”Dark horse” brukar ofta ges till lag som man tror kan gå hela vägen, även om laget är att anse som en högoddsare. Med tanke på jämnheten i NFL skall vi väl aldrig räkna ut ett lag, men laget vi letar skulle vi kunna jämföra med New York Giants från 2007. Året då de vann Super Bowl mot de för året obesegrade Patriots, efter David Tyrees fantastiska ”boll mot hjälmen-mottagning”. Laget hade då startat säsongen tämligen mediokert, men lyckades genom en stark avslutning ta sig till slutspel som NFC femte (av sex) lag. Resten är numera historia. Vilka är då årets motsvarighet till 2007-års Giants? Finns det någon?

AFC är fullt av lag med slutspelshopp. Hela 7 lag står idag på 7 segrar. Bl.a. hela AFC North (Dra lärdom NFC South). Personligen tittar jag dock åt NFC för att hitta min kandidat. Börjar inte Seattle se starka ut? Eller var det bara 49ers som var oerhört bleka i torsdags? Personligen trodde jag att de skulle ta längre tid att uppnå harmoni igen efter Percy Harvin-röran, men Pete Carroll verkar onekligen fått skutan på rätt köl igen. Fjolårets solida försvar har åter infunnit sig och firma Wilson/Lynch är trots allt ”elite” i allt de gör. Personligen tror jag att det är många motståndarfans som gärna ser att just Seattle missar slutspelet. ((Mig själv inkluderat)). Spelschemat är visserligen inte det enklaste ((Eagles, 49ers, Cardinals samt Rams)), men konkurrensen mellan lagen i NFC aningen mer tam än läget i AFC. Wild-cardplatserna står egentligen mellan NFC North (Lions), East (Cowboys) och West (Seahawks & 49ers). I det gänget är det inte helt otroligt att NFC West kan få med 2 lag till slutspel.

Ikväll fortsätter dock jakten på slutspelsplatserna, och även jakten efter det där doldislaget som kanske går hela vägen. Vilket lag är din ”dark horse”?

R**hål vi minns: Plaxico Burress

I vår serie av spelare med begränsat innehåll mellan öronen har turen kommit till Plaxico Burress. Rövhålens ”One hit wonder”.

Plaxico Burress passar perfekt inom ramen för en klassisk wide reciever i NFL. Ni vet den där skrikande typen som alltid kräver högre lön och samtidigt ställer till rackartyg utanför planen. Oftast backar dessa killar upp det på planen, men lika många gånger slutar det med att laget får nog av all skit och skeppar iväg killen till nya jaktmarker. Den här artikeln skulle således kunnat handla om Chad ”Ochocinco” Johnson, Terrell Owens eller Randy Moss. Valet föll dock på Burress på grund av sitt exceptionella snedsteg som skedde 2008.

Plaxico Burress (f. 1977) var 31 år gammal och stod på toppen av sin karriär. Giants hade precis vunnit Super Bowl och Burress hade varit den som halat in den avgörande passningen från Eli Manning med 35 sekunder kvar på matchklockan. Allt var helt enkelt toppen. Att det snabbt skulle barka söderöver ((Åt helvete, alltså)) var det få vi den här tidpunkten som hade någon aning om. Livet förflöt som vanligt för vår uttrycksfulle vän. Visst hade framgången gjort sitt för Burress självbild. Framför allt hade han ändrat synen på sitt eget lönekuvert, vilket vållade en del problem för Giants ledning. Dock utan att de upplevde att det var omöjligt att hantera.

[quote_right]”I’m my own worst enemy. The things that have happened to me, I have no one to blame but myself. That’s what makes Plaxico Burress Plaxico Burress”[/quote_right]I november 2008 skulle dock Burress ta sig en vända på krogen. Han begav sig då till nattklubben LQ på Lexington Avenue i New York. Den här gången var han inte bara beväpnad med ett charmigt leende, utan även en pistol som han hade valt att dölja i byxlinningen av sina byxor. Som om inte det här var dumt nog, hade Burress inte heller någon licens för att bära pistolen. Självfallet innebär dumheter likt det här inga problem så länge man inte blir påkommen med sitt brott. Tyvärr bar det sig inte bättre den här kvällen än att pistolen började glida ner för byxbenet. I sin iver över att snabbt försöka fiska upp pistolen råkade Burress tyvärr komma åt avtryckaren, med ett kulhål i låret som följd. Aj.

Efter att blivit ompysslad på ett sjukhus valde Burress att, två dagar senare, självmant titta förbi polisen för att ta ansvar för sina handlingar. Det var då stadens borgmästare Michael Bloomberg ((Bloomberg kom, för övrigt, till makten med hårdare vapenlagar som en av sina politiska prioriteringar. En faktor som vi onekligen var lite ”oturligt” för Burress.)) klev in på scenen och gav än mer syre till elden. Under en presskonferens markerade han kraftfullt sin avsky mot sjukhuset ((Sjukhuset har enligt lag ett ansvar att rapportera skottskador direkt till polisen och även sjukhuspersonalen utreddes sedermera för sitt agerande.)) och Giants som inte direkt hade anmält det inträffade till polisen. Att polisen själva hade fått reda på det inträffade via TV hade uppenbarligen inte gjort Bloomberg direkt stolt över stadens offentliga verksamhet, vilket säkerligen bidrog till att han gick såpass hårt åt Burress. Vidare meddelade Bloomberg även att han förväntade sig att Burress inte skulle få någon särbehandling för sitt kändisskap utan krävde, mer eller mindre, att NFL-stjärnan skulle låsas in på åtminstone 3 1/2 år ((Vilket var minimistraffet för att illegalt bära pistol i New York)).

När rättegången började i januari 2009 yrkade Burress på att juryn skulle visa nåd efter som att han var en sådan fin kille ((Undertecknad vet inte det egentliga skälet till varför de skulle visa nåd, men det borde vara något åt det hållet.)). Juryn visade initialt ingen hänsyn, men eventuellt smälte dem med tiden för till sommaren lyckades alla parter komma till en lösning som innebar att Burress fick spendera två år i fängelse. Burress återvände sedermera till NFL (Jets resp. Steelers) men utan någon större framgång. Hans sista avtryck i sporten syns, passande nog, således fortfarande i hans lår.

Giants: Dags för revansch!

Minns ni hur illa det var? Minns ni nattklubben som förbjöd visning av Giants matcher eftersom det gjorde kunderna deppiga och ointresserade av de nakna sällskapet? Ny säsong innebär dock nya chanser, och humöret i laget verkar det inte vara fel på.

Jeter – Abdikerande kung av New York

Inför året som kommer är det mycket som är nytt i New York. På sportscenen i stort är det ett tronskifte på gång i form av att New York Yankees ((Shortstop i New York Yankees)) Derek Jeter har annonserat att den här säsongen blir hans sista. Jeters ”position” som stadens älskling kommer således vara tillgänglig för andra atleter att göra anspråk på. Många av dem saknar dock de sympatiska drag som krävs för uppgiften, vilket gör att Eli Manning är i ”pole position” för att bli kungen av New York. Dock krävs det naturligtvis att resultaten förbättras. Mycket i New York Giants kretsar naturligtvis kring lagets QB. Två mästerskap på sitt CV, och efternamnet i sig, gör att många förlitar sig på att han löser allt. Fjolåret var dock en katastrof och 27 interceptions är svårt att snacka bort även med två ringar. Ny säsong innebär dock att allting nollställs och att Giants kan lägga fjolåret bakom sig.

[quote_right]“You have to have the trust before it works…You can’t have doubts.”

Manning om de nya spelsystemet[/quote_right]Det nya i Giants i år är att de skaffat sig en offensiv koordinator i form av Ben McAdoo som inhämtas från Packers organisation. Självfallet målas ett löjligt positivt scenario upp av klubben (och media), som mer eller mindre, upplever det som att de uppfunnit hjulet på nytt. Vid en mer sansad blick på det hela är McAdoo en förspråkare av ett mer ”West Coast”-baserat anfall än sin föregångare ((Ett passningsorienterad anfallsspel där många korta pass, och horisontella löpvägar, skall bana väg för att stundom gå vertikalt. I normalfallet är det springspelet som lockar fram motståndaren och öppnar upp banan för längre vertikala spel)). Rent logiskt borde den här typen av spel underlätta för quarterbacken på så vis att passen blir kortare samt att tiden med boll minskar ((Bollen lämnar handen tidigare eftersom mottagarna är i position tidigare. Något som naturligtvis gör det svårare för motståndarna att hinna ”sacka” Manning)). Teori är dock en sak. Det skall genomföras också. För närvarande är dock optimismen stor i laget inför de nya förändringarna.

På nyförvärvssidan återfinns de mest namnkunniga namnen bland lagets cornerbacks. In kom Rodgers-Cromartie (Broncos) och Walter Thurmond (Seattle) vilket säkerligen kommer göra nytta. Offensivt har mycket krut lagts på att ge Manning fler måltavlor än bara Victor Cruz. De plockade bl.a. in Mario Manningham ((som på så vis återvänder ”hem”)) och spenderade sitt första val i draften på Odell Beckham Jr (WR fr. LSU) som naturligtvis kommer ha allas ögon på sig när säsongen väl drar igång.

Även bland lagets running backs har det hänt en del. Springspelet var, mer eller mindre, obefintligt under fjolåret, och en uppdatering där var på sin plats. Frågan är om det har gjorts tillräckligt. Nu sitter undertecknad visserligen med facit i hand ((David Wilson skadade sig direkt när han kom tillbaka från fjolårets skador, och valde efter att ha konsulterat med läkare att avsluta sin karriär. En tragedi naturligtvis)), men kanske lades lite för stor tillit till att David Wilson skulle vara deras stjärna i år. Nu befinner Giants sig i en sits där de kommer att behöva förlita sig på Rashard Jennings och den nye rookien André Williams. Båda har som tur var visat sig tämligen nyttiga under försäsongen. Speciellt den sistnämnde som det skall bli oerhört intressant att följa i år.

Vid en snabb sammanvägning av Giants insatser under ”offseason” känns det i grunden positivt. Problemet är dock att de har en mycket lång väg att vandra till att nå toppen igen. De nya måste verkligen blomma ut direkt och ”gamla” stjärnor som t.ex. Jason Pierre-Paul ((JPP är bara 25 år visserligen)) måste hitta tillbaka till gammal god form. Årets säsong kommer vara ett steg i rätt riktning för Giants, men Eagles är fortfarande det lag som är i pole position i NFC EAST.

New York Giants draft 2014

Var ska man placera Giants i år? En usel säsong förra året som tillslut snyggades till en aning och jag tror man kan se ett Giants som tillsammans med Cowboys gör vad man kan för att utmana Eagles. Känns just nu som man är mer 8-8 än 10-6 i varje fall. Men det är alltid lurigt att veta var Giants står någonstans och trots att man är inne i någon form av generationsskifte och en QB med bäst före datum bakom sig så kan man överraska, men ser dem just nu en bit utanför slutspelet.

Eli Manning måste ha bättre skydd än vad han fick förra året så att offensiva linjen är ett stort behov för Giants är ingen hemlighet. Man valde Pugh i första förra året som sakta kom igång mot slutet. Finns stor chans att man tar en tackle med sitt första val även i år. Problemet är att man även behöver minst en guard, Snee är helt ok men med hans saftiga lön är chansen stor att Giants släpper honom. Om vi stannar i offensiven så behöver man både TE och WR. Nicks och Mays är inte kvar vilket betyder att man just nu har Cruz och Randle och återvändande Manningham som receivers, mist en av varje här alltså. Lagets linebacker gapade jag vilt och brett om hur dåliga man var men man fick tillslut ihop ett hyffsat spel från dem. Jon Beason var riktigt bra och Giants gjorde helt rätt som signade om honom. Men man saknar en playmaker där bak och en OLB skulle man verkligen må bra av. Prince Amukamara känns spännande och nu har man plockat in både Rodgers-Cromartie och Thurmond så behovet är inte alls akut men Prince skadar sig lätt och djup behövs. Både Joseph och Tuck är borta så den defensiva linjen behöver ses över, JPP är bra och Moore och Hankins lovande, men behövs en av varje här.

Behov: OT, OG, WR, TE, OLB, DE, DT

1. OT Taylor Lewan (Michigan)
Man tog Pugh med sitt första förra året och om inte Barr eller Mack finns kvar på tavlan så tror jag man tar en OT i år med. Man måste som sagt stärka linjen och med Pugh och Lewan känns det bra. Stor och elak och la på sig fint med muskler inför hans sista år i Michigan. Spelade d-line innan så bjuder även på snabba fötter. Kan bli lite slarvig och få mycket flaggor när han är trött dock. Påminner en del om Jake Long.

2. DT Stephon Tuitt (Notre Dame) eller Dominique Easley (Florida)
Hade en CB här innan men det har man lost på marknaden, finns Tuitt kvar här är det ett givet val då han skulle passa in fint bredvid Cullen trots att hans storlek kanske är bättre lämpad som en NT i ett 3-4 försvar. Alternativet är den mindre Easley från Florida som på grund av skada tyvärr sjunkit en del, ser lite ut som Donald från PITT och har varit grymt effektiv för Gators.

3. TE C.J. Fiedorowicz (Iowa)
En av mina favoritspelare från Big10 de två senaste åren. Har inte samma skills som Amaro, Ebron och Seferian-Jenkins men sliter enormt med det han har och gör ett bra jobb i blockspelet vilket Eli säkert inte klagar över. Kan jämnföras en hel del med Seferian-Jenkins men med mer hjärta och mindre talang.

4. OLB Jordan Tripp (Montana) eller OLB Adrian Hubbard (Alabama)
Tripp har inte fått mycket fokus på sig i lilla Montana men han var riktigt vass de tre matcherna jag såg med dem i år. Har rätt storlek och håller sig alltid nära bollen. Funkar bäst i springförsvaret där man ofta ser han fastklistrad på RB:en. Påminner en del om KJ Wright i Seahawks. Är han redan plockad så blir det väl aldrig fel med en LB från ’Bama? Hubbard är mer den snabbe som tar sig runt med fart men spelar förvånansvärt bra mot spring. Chansar lite vilt ibland.

5. OG Chris Watt (Notre Dame)
Watt bör finnas kvar här och känns som ett bra val för Giants. Rör sig smidigt och har bra balans, kan se lite vilsen ut när han kommer upp i banan på springspelen. Tycker dock han ser betydligt mer NFL redo ut än många andra guards i årets draft.

6. WR Cody Hoffman (BYU)
Är inte såld på signeringen av Manningham men man kan i varje fall avvakta ett tag med att plocka en receiver. Hoffman kommer säkert en del slåss om här nere och kan Giants knycka honom före rivalen Dallas är glädjen dubbel. Stor och pålitlig reciever som hade rankats högre om han inte varit skadad en del förra året.

7. DT Chris Whaley (Texas)
Whaley gör jobbet varken mer och varken mindre. Gjorde inte många dåliga matcher för Texas och hade säkert rankats högre om han inte var skadad. Måste bli bättre på att stoppa springspelet.

Strippklubb har fått nog av New York Giants

Att New york Giants numera är 0-6 har fått många att tröttna på laget. Inte bara fans utan även strip-klubbägare säger nu ifrån.

Det är etablisemanget Rick´s Cabaret i New York som fått nog. Tidigare har de haft ”fotbollskvällar” där kunderna har kunnat titta på fotboll medan lättklädda damer cirkulerar i deras närhet. Giants match mot Eagles blev dock droppen. Detta eftersom det inte räckte med hundratalet barbröstade kvinnor för att få fansen glada igen. Framöver kommer inte Giants matcher visas på klubben överhuvudtaget.

[quote_box]“I’ve been showing off my new 34Ds and getting compliments all the time, except right after Giants games–the guys are sort of deflated–they take that football stuff too seriously!”
Yvonne, yppig anställd[/quote_box]

Yvonne är inte ensam utan även kollegan Alexandra vittnar om den dåliga stämning som Giants sprider.

[quote_box]“There’s like a hundred sexy topless girls here and everyone was exceedingly happy until it became clear during the second half that Eli Manning and the Giants were going to lose again.”[/quote_box]

3 matcher att hålla ögonen på

Dags för vecka fem och en massa intressanta möten att fundera kring. Några lag ((Minnesota, Pittsburgh, Tampa Bay, Washington)) har, som ni säkert vet, spelledigt (”Bye Week”), men resten är i elden med start klockan 19.00 ikväll. Förutom den match som TV10 visar (Green Bay – Detroit), kan det vara värt att hålla ögonen på någon av dessa som startar samtidigt..

Eagles @ Giants – ”Desperation Bowl”
Lagens insats, så här långt, har visserligen inte varit bra, men samtidigt är dem båda en del av NFC East. Divisionen med enbart gamla storlag, som totalt i år har lyckats med att skrapa ihop 4 segrar. Matchen har i amerikansk media kallas för ”Desperation Bowl”, vilket säkerligen är en bra beskrivning på hur de lagen känner sig. Däremot är det ganska missvisande för läget. Eftersom divisionen är såpass medioker för stunden, kommer segraren i det här mötet antingen dela ledningen, eller enbart ligga en seger efter toppen. Det här eftersom ledande Dallas Cowboys tar sig an Denver Broncos vilket troligtvis bara kan sluta på ett sätt. Förlust. Både Giants och Eagles lider egentligen av en massa olika problem. Skall man dock försöka plocka fram en sak i vardera laget är det att Giants offensiva linje måste hålla emot, och genom det ge Eli Maninng den tid han behöver. För Eagles del gäller det att deras försvar (primärt deras secondary) skärper till sig och börjar täppa till bakåt.

Saints @ Bears
En av de mest intressanta av de matcher som spelas klockan 19.00 idag. Både Bears (3-1) och Saints (4-0) toppar sina respektive divisioner, och båda ser onekligen bra ut i år. Saints uppryckning efter fjolårets mediokra säsong är anmärkningsvärd och kan säkerligen tillskrivas att coachen Sean Payton är tillbaka efter avstängning. Bears kommer från en förlust i förra omgången mot Detroit med 40-32. Det påtagliga minnet från den var Chicagos problem turnovers samt att de inte lyckades stoppa den allsidige Reggie Bush. I normalfallet har annars Bears ett mycket bra försvar vilket kan behövas mot Saints potenta offensiv. Där finns det hot på alla håll och kanter, dock har det ingen ”Reggie” att tillgå. Darren Sproles har visserligen inte samma fysik, men skulle kanske med sin allsidighet skapa liknade problem.

Patriots @ Bengals
[quote_right]”To say we’ll miss him is an understatement”
Tom Brady, QB[/quote_right]Alla matcher som inkluderar ett lag som är 4-0 är självfallet intressanta. Tom Brady o Co har gjort ett fantastiskt arbete med alla nya receivers, som gått från odrägliga till intressanta. Speciellt Kembrell Thompkins som presterade väl när Patriots besegrade Falcons i förra omgången. Ikväll kommer dock inte det största fokuset vara på dem som är med, utan snarare han som inte är med. Patriots nose tackle Vince Wilfork slet av sin hälsena i förra matchen och kommer inte kunna spela mer den här säsongen. Ett gigantiskt avbräck för deras försvar. Frågan är hur det här kommer att yttra sig? Ser vi bakåt i historien har Patriots släppt till i snitt 4 yards/rush när Wilfork är på banan, och 5,2 när han inte är med. Kanske är det skönt för dem att börja tiden utan honom mot ett Bengals som inte är direkt effektiva utmed marken?

Inför Giants @ Chiefs: Justin Houston

Från att vara ett riktigt strykgäng har Kansas gått till att vara ett av de lag som än så länge är obesegrade. Andy Reids sejour i staden har onekligen startat bra, och framför allt är det defensiven som imponerart mest. Laget är fullt av defensiva ”playmakers”, och störst av dem alla är linebackern Justin Houston.

När defensiva stjärnor i ligan, såsom Von Miller och Aldon Smith, är borta på grund av drogproblem, är manegen krattad för att någon ny skall ta klivet fram i rampljuset. Justin Houston (24 år) har visserligen haft sin beskärda del av klammmer med rättvisan han med ((Testades positivt för marujana innan draften 2011)), men än så länge har det 191 cm långe och 117 kg tunge linebackern visat sig från sin bästa sida med hela 7,5 sacks på de inledande 3 matcherna. För att sätta prestationen i ett sammanhang kan det nämnas att fjolårets gigant JJ Watt presterade 20,5 vilket placerade hon på 6:e plats genom tiderna. Ledare i den kategorin är gamle Giants-spelaren Michael Strahan som presterade 22,5 sacks 2001. ((Michael Strahan är numera inte lika skräckinjagande. Snarare tvärtom. Sedan en tid tillbaka är han programledare på TV ihop med Kelly Ripa. Live! with Kelly and Michael. Morgon-tv-programmet ifråga har visats, visserligen med olika programledare, sedan 1983.)) Justin Houston har dessutom utöver det här redan blivit framröstad som veckans bästa defensive spelare två gånger. Chiefs nummmer 50 är helt enkelt en stjärna.

Rekord och statistik kan visserligen vara lite missvisande eftersom Houston inte ensam utgör Chiefs försvar. Det är trots allt en laginsats som ligger bakom hans siffror. För er som tycker det är förvirrande att grabbben heter preics som ett annat NFL-lag kan det nämnas att Texans, som lag sett, samlat ihop 8 sacks hittills. Samtidigt är det rekordhållarens namn vi ser när vi en vacker dag tittar tillbaka. Hur många av oss kommer om 10 år minnas vilka Drew Brees hade omkring sig när han slog rekordet för flest passing yards under en säsong?

Ikväll ställs Justin Houston och hans mannar mot New York Giants (0-3) hemma på Arrowhead Staium i Kansas City. När de talats om Giants, har det hittills mest handlat om Eli Manning, Victor Cruz och en otäck förmåga att ge bort bollen till motståndarna på udda sätt. Kansas är dess raka motsats med ett starkt kollektiv och en ganska alldaglig QB som dock gör sitt jobb til punkt och pricka. Framför allt begränsar dem de egna misstagen. Laget har den bästa turnover-ration i ligan, vilket förklarar en hel del. Kansas bjuder inte motståndarna på någonting. Giants däremot är som sagt tvärtom och befinner sig i botten av statistiken. Noterbart är dock att i säsongspremiären mot Dallas satte dem bra press på Cowboys försvar och hade hela 428 passing yards. Dock bjöd man in motståndarna i matchen genom hela 6 turnovers!

Kommer Chiefs trumma på som ett starkt kollektivt, som mekaniskt presterar vecka efter vecka. Eller kommer Giants få igång sin offensiv? Personligen tror jag att Chiefs kommer att gå segrande ur det här. Giants offensiva linje håller just nu alldeles för dålig kvalité för att stå emot när Justin Houston och hans kollegor kommer stormande mot den stackars Eli.

Matchen startar klockan 19.00.