Tidtagning

Det här kapitlet i vår serie om grunderna i sporten kommer handla om tidtagning. Det vill säga hur klockan fungerar och när den stoppas och när den fortsätter ticka. Det kommer bli många siffror men vi skall försöka hålla det så enkelt som möjligt.

Matchen spelas i fyra kvartar (quarter) som passande nog är 15 minuter långa var. Mellan varje quarter byter lagen sida. Vila sker i form av 2 minuter efter 1:a och 3:e kvarten samt 12 minuter i halvtid (dvs mellan andra och tredje kvarten). Det lag som började matchen med boll blir försvarande direkt efter halvtidspausen. Första och tredje ”quartern” sätts igång med en avspark. Vid övriga tillfällen fortsätter man där man var. Hade lag A bollen på mittplan, fortsätter de där efter pausen.

Under matchens gång stoppas klockan i normalfallet inte utan löper på även mellan varje försök (down). Undantagsfallen är misslyckade passningar (dvs ingen spelare fångar bollen innan den slår i backen), regelbrott eller om en spelare springer utanför planen. Det här reglementet får av naturliga skäl många taktiska konsekvenser för lagen. Ett lag som leder i slutet av matchen springer gärna med bollen eftersom klockan då kommer löpa på kontinuerligt. Ett lag som däremot ligger under passar gärna. Det här gör det primärt för att det är ett snabbt sätt att vinna mark, men även för att klockan stannas om de misslyckas med ett pass. Dessutom passar de ofta ut mot sidlinjerna, för att mottagaren skall kunna kliva utanför planen och således stoppa klockan.

Mellan varje försök har anfallande lag 40 sekunder på sig att starta spelet igen. Om de misslyckas med det här bestraffas det med 5 yards (delay of game). Dvs. Domaren flyttar bollen 5 yards bakåt, vilket innebär att anfallande lag har 5 ytterligare yards att ta sig innan de får 4 nya försök.

Som hjälpmedel för att stanna klockan kan coacherna bl.a. använda sig av time out. Bägge lagen tilldelas 3 stycken sådana per halvlek. Förutom att stanna klockan ger det även coacherna chans att samla laget en aning och prata igenom läget i matchen.

 

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

Att göra poäng

En av det väsentligaste frågorna i alla sporter är naturligtvis hur man gör poäng? I amerikansk fotboll finns det ett flertal sätt som alla ger lite olika poäng.

Touchdown
Det lagen alltid strävar efter är egentligen att göra en touchdown. Andra sätt att göra poäng blir oftast en sista utväg och en slags olycksfall i arbetet. Anledningen till detta beror helt enkelt på att en touchdown ger mest poäng, 6. Lyckas man sedan sätta den efterföljande ”extrasparken” ger det ytterligare en poäng. Av den anledning är många resultat delbara med 7.

En touchdown görs genom att bollen fångas i målområdet eller att någon springer in med bollen i detsamma.

Extrapoäng
Den tidigare nämnda extrapoängen görs direkt efter en touchdown genom att målgörande lag sparkar bollen mellan målstolparna. Om det anfallande laget är i poängnöd har de dock även möjlighet att göra ett ”2-poängsförsök”. Om dem på ett försök (från 2 yards-linjen) passar eller springer in med bollen får det 2 ytterligare poäng. Vanligtvis anses detta alternativ för chansaktigt och således används det bara i trängda lägen då man verkligen måste.

Field goal
Om touchdown känns som ett alldeles för avlägset alternativ kan anfallande lag välja att försöka sparka bollen mellan målstolparna från den position som de befinner sig på planen. Det här kallas då för ett Field Goal och renderar i 3 poäng.

Vanligtvis ser du ett lag göra ett field goal på sitt fjärde och sista försök, dvs i den situation då de hade gjort en Punt (spark för att få bort bollen så långt från eget mål som möjligt) om de varit längre bort från mål.

När en match summeras och man analyserar varför allt gick som det gick är det inte sällan det i slutändan hängde på ett eller flera field goals. Att ha en god ”kicker” i sitt lag är således livsviktigt. Visst lever de ett liv i skymundan, men de få sekunder när de väl står där på planen är det stundom deras insats som avgör om säsong var bra eller dålig för laget. Googla gärna Adam Vinatieri och läs om hans insatser. Där är en man som klarat av pressen och blivit hjälte flertalet gånger. Vill du hitta en syndabock så kan du söka efter Ravens Billy Cundiff.

Safety
Slutligen finns det ett sätt att göra poäng som faktiskt endast kan utföras medan man är det försvarande laget på planen. Safety ger 2 poäng och bollen tillbaka efteråt och uppnås vanligtvis genom att man tacklar ner motståndarnas QB, eller annan bollbärande spelare, inom hans eget målområdet. Finns även en hel del andra sätt att göra på detta på, men samtliga går ut på att anfallande lag på något vis ställer till det i eget målområde.

I Super Bowl nu senast gjort Giants en safety i början av matchen. Patriots QB, Tom Brady, lyckades visserligen göra sig av med bollen, men eftersom han bedömdes kasta bollen ut i tomma intet (där ingen medspelare fanns) blev han skyldig till Intentional grounding (mer om det en annan gång). Man menar då att han gjort sig av med bollen för att undvika att Giants får tag på den, snarare är att han försökte göra någon konstruktivt som att passa en medspelare. Eftersom han gjorde detta i eget målområde blev följden Safety. 2 poäng till Giants och Patriots får göra efterföljande avspark så att Giants kan starta med bollen.

Ett annat, mer klockrent, exempel på Safety har vi fått från en läsare (Tack Joakim. Red.Anm) som tipsade om en klassisk safety som skedde i Super Bowl XXV (1991) när Giants tog sin andra Super Bowl under Parcells när de besegrade Bills med 20-19. I klippets första sekunder syns hur Bills Bruce Smith tacklar Giants QB Jeff Hostetler i dennes egna målområde. Resultatet av det är alltså safety och 2 poäng till Bills. Som därefter även får börja med boll.

[youtube width=”600″ height=”355″ link=”http://www.youtube.com/watch?v=z8_KDERNb5g”]

Förutom nämnda safety har försvarsspelare också möjlighet att göra en touchdown. Oftast sker det här genom att en försvarare lyckas ta bollen från en bollbärande spelare, eller fångar ett pass (interception), för att därefter springa in i målområdet med bollen.

 

 

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)

Förflytta bollen

Som vi nämnt i tidigare kapitel går spelet ut på att hela tiden förflytta sig framåt, yard för yard, för att slutligen nå motståndrnas målområde. För att förflytta bollen finns det primärt två sätt att ta sig framåt. Passa och springa. Om man väljer att springa med bollen lämnar QB över bollen till en runningback som sedan får det trevliga uppdraget att ge sig iväg genom havet av motståndare som inget hellre vill än att sänka honom. Gärna med stor smärta om det går att åsamka.

Andra varianten på att ta sig framåt är genom att passa, dvs. kasta, bollen. Alla spelare får kasta bollen så länge de befinner sig bakom den s.k line of scrimmage (startpunkten). Har man passerat den punkten måste man helt enkelt springa vidare själv. Det allra vanligaste är dock att lagets quarterback tar hand om kastandet då han är lite mer byggd för det. Passet anses framgångsrikt (complete) om en lagkamrat fångar den. Skulle bollen gå i backen anses bollen död, och försöket anses vara över. Oftast går passen mot de killar som benämns som Wide recievers (WR) eller Tight Ends (TE). Dessa killar har ofta bra händer och vana vid att fånga bollar. WR är dessutom väldigt snabba och är de killar som t.ex. fångar de långa spektakulära kasten. TE är oftast lite biffigare killar som är byggda för att fånga bollen med många försvare kring sig. Oftast rör det sig då om lite kortare pass. När spelarna ställer upp sig innan bollen släpps hittar du oftast WR längre ut mot kanterna, medan TE oftast ställer sig mer inåt mitten bland de stora pojkarna.

I slutändan har QB också möjligheen att springa själv. Ibland är det framtvingat av försvaret eftersom det inte finns någon medspelare att passa till, men ett fåtal QB har det i sin reportuar att de är mycket snabba löpare. Anledningen till att fler inte gör det är att QB position är oerhört viktig för laget och om han ger sig iväg och springer med jämna mellanrum är skaderisken väldigt hög. En QB som gillar att springa med bollen är t.ex. Philadelphia Eagles Michael Vick. Med sin spelstil måste försvaret alltid tänka på att han kan springa själv, vilket naturligtvis förbryllar en aning.

 

(Den här artikel ingår i vår NFL-skola och dess grundkurs. Texten är ämnad för dig som precis upptäckt sporten och som vill förstå mer rörande vad det är som händer. Om du vill se alla tidigare publicerade artiklar i serien så återfinns de i menyn under NFL-skolan >> Grundkurs.)