I helgen drar collegefotbollen igång och vi tänkte i den här tredje, och sista delen, om collegefotbollens upplägg fokusera på själva essensen. Vem vinner?
Ingen sport är särdeles intressant om det inte kröns en mästare vid säsongen slut. I collegefotbollen avgörs allt en i final som kallas BCS Championsship Game. Collegefotbollens Super Bowl. Tidigare år har deltagarna i finalen avgjorts av journalister och datorer, men i år har man valt att ta till lite nya drag. För det första införs ett slutspel med fyra lag, och dessutom kommer deltagarna i slutspelet plockas fram av en kommité på 13 personer. En jury helt enkelt.
— Jeff Long (Ordförande), Athletic director, Arkansas
— Barry Alvarez, Athletic director, Wisconsin.
— Lt. Gen. Mike Gould, f.d. ”superintendent” United States Air Force Academy.
— Pat Haden, Athletic director, Southern California.
— Tom Jernstedt, f.d. NCAA VP. (Basket)
— Oliver Luck, Athletic director, West Virginia. ((Förutom att han är far till Andrew Luck, QB i Colts, är han även en tidigare ”Rhodes Scholar”. Dvs mottagare av ett av de mest prestigefyllda stipendier som finns. Bland tidigare mottagare finns t.ex. Bill Clinton och Kris Kristoffersson. Googla gärna listan på mottagare genom åren. Imponerande.))
— Archie Manning, f.d. Mississippi quarterback. ((Pappa till Peyton och Eli. Även spelat i NFL. Hövdingen av amerikanska fotbollens egna ”kungliga” familj.))
— Tom Osborne, f.d. Nebraska coach.
— Dan Radakovich, Athletic director, Clemson.
— Condoleezza Rice, Stanford professor f.d. utrikesminister
— Mike Tranghese, f.d. commissioner i konferensen ”the Big East Conference”.
— Steve Wieberg, f.d. collegefotbolls-reporter, USA Today.
— Tyrone Willingham, f.d. Coach för Notre Dame, Stanford och Washington.
Den stora frågan kring den här nya juryn är naturligtvis HUR de skall rangordna lagen. Tankarna här är väldigt många, men ett återkommande begrepp är ”Strength of schedule”, dvs hur svår lagens väg till slutspelet har varit. Det här innebär att lagen utanför de stora konferenserna kommer få det mycket svårt att ta sig till slutspel, vilket vållat en del diskussion. Chansen för ”Askungesagor” bland dessa lag var visserligen inte stor innan, man det nya systemet kommer troligtvis stänga alla dörrar för en liten skola att gå hela vägen till mästerskapet. Fokuset på hur svåra motståndare man möter, har även börjat påverka schemaläggningen, då vissa konferenser lagt in i sitt reglemente att icke-konferens matcher måste spelas mot lag från ”bra” konferenser. ((Att schemalägga matcher mot mediokert motstånd för att ”värma upp” inför tuffare motståndare kan således vara ett minne blott.))
Förutom slutspelsplatserna är juryn även ansvarig för att befolka flera av de olika andra finalerna (”Bowls”) som spelas. Kring dessa finns det vissa ”garantier” där vissa divisioner åtminstone får sin mästare i, endera slutspelet, eller någon av de andra finalerna ((Mästarlaget i Atlantic Coast, Big Ten, Big 12, Pac-12 och Southeastern konferensenerna är garanterade en plats i slutpselet eller en av de större finalerna. En plats är också garanterad till det högst rankade laget av mästarna i följande konferenser: the American, Conference USA, Mid-American, Mountain West och Sun Belt.))
Just nu är de flesta ganska nöjda med det nya upplägget. Juryn är vald, och collegefotbollen har äntligen fått sitt slutspel. Hur responsen blir den dag då de fyra slutspelslagen presenteras kommer bli mycket intressant. För vad händer om händer om slutspelslagen inte korrelerar med de fyra lag som ligger i topp enligt den gamla rankingen? Skulle du acceptera att ditt lag missade slutspelet, men var 2:a enligt det gamla sättet att räkna? Det primära i det här upplägget är dock att ett slutspel är i bruk. Framöver kanske det dessutom växer till 8 eller 12 lag, vilket säkert skulle göra det lättare för juryn att göra ”rätt” val.