Veckans fan: Gunnar och hans Jets

Idag tar vi oss en titt på ett lag som altid väcker känslor och bjuder på underhållning i någon form. Veckans fan heter Gunnar Edebrant och håller på New York Jets. 

1. Vilket är ditt lagBengals Jets Football

New York Jets

2. Hur kommer det sig att det blev just Jets?

1984 när jag gick sista året på gymnasiet i Karlstad fick alla vi som gick 4:e året på Teknis åka på en elektronikmässa. Vid den här tiden var Kabel-TV på intåg i Sverige och i en av montrarna visades, på en suddig bild ((NTSC -> PAL konverterad för den tekniskt nördiga)), Bengals @ Jets på Giants stadium. Redan året innan hade vi själva fuskat med att spela lite amerikansk fotboll här i Sverige inspirerade av återvändande utbytesstudenter. Vi spelade en match – mot det som senare blev Danderyd Mean Machines – som vi naturligtvis förlorade… Nåja, intresset för amerikansk fotboll var väckt och när jag äntligen fick sen en match på TV’n var det ju inte svårt att fastna för ett av lagen – att det blev just Jets berodde nog på att de vann just denna match mot Bengals med siffrorna 43 – 23.

3. Ditt bästa minne?

Som Jets-fan har man inte så många såna! 🙂 Bästa minne är antagligen säsongen 2010, Rex Ryans andra år, när Jets slutade tvåa bakom som vanligt dominanta Patriots i AFC East. Lagen hade delat på vinsterna under säsongen, Jets vann hemma och torskade stort borta. Jets gick vidare som Wild Card med sina 11-5 för säsongen och lyckades gneta sig förbi Colts i wild card omgången ((Till redaktörens stora förtret)). I nästa omgång var det dags för Patriots igen – borta dessutom. Som alla säkert känner till finns det ju en historia mellan Jets och Patriots och känslorna svallade naturligtvis höga. Patriots var stora favoriter att vinna då de vann den ordinarie hemmamatchen med övertygande 45 – 3.

Men den här gången hade Rex Ryan satt ihop ett i det närmaste perfekt D och man höll Brady till 29 för 45 och bara 299 yards. Han kastade förvisso två TDs men sumpade också bollen två gånger, en INT och en Fumble. Mark Sanchez, å andra sidan, var i det närmaste klinisk och gjorde exakt det som behövdes, 16 av 25 och 194 yard MEN 3 TDs och inga turnovers! Att Jets D också sackade pretty boy fem gånger under matchen gjorde att Jets kunde överraska och slå ut Patriots ur slutspelet med 28 – 21 på bortaplan. Jag ler fortfarande stort åt minnet! 🙂

Att vi sen torskade mot Steelers i the AFC Conference Final kan jag leva med…

4. Nämn 3 viktiga fakta (spelare, ledare, händelser etc) som du tycker vi bör ha koll på.

WR Wayne Chrebet – en riktig askungesaga i NFL. En undrafted walk-on WR, just från Hofstra University där Jets hade sin träningsanläggning, som blev en i det närmaste en legend i Jets färgerna. Han gick allmänt under namnet “Mr Third Down” då 379 av hans 560 passningsmottagningar under karriären var 3rd down passes som ledde till en ny 1st down. Man ser fortfarande tröja #80 på många av Jets fans…

RB Curtis Martin – en annan hjälte i det tysta. Efter att ha draftats av Patriots 1995, spelade han även i Superbowl XXXI för dem 1996 mot Packers – en match som Pats torskade med 21 – 35. 1997 blev han FA och Jets såg chansen att plocka upp honom. Bill Parcells, som då flyttade från Patriots till Jets som HC, lade fram ett 6-årigt 36M$ kontraktsförslag som Patriots inte kunde matcha utan att äventyra sin salary cap. Under de sju kommande säsongerna missade den förut så skadebenägna Martin endast en (1!) match och ligger fortfarande på 4:e plats på All Time Rushing listan med 14.101 yards – före såna stjärnor som Tommy Dorsett, Jerome Bettis, Eric Dickerson och Marshall Faulk. 2012 valdes han in i Football Hall of Fame.

DC Bill Belichick – denne nemesis för Jets. Faktum är att han under några år var Jets DC då Bill Parcells och han kom tillsammans från Patriots. Under 3 år var han DC och när Parcells drog sig tillbaka var tanken att Belichick skulle axla jobbet som HC i Jets. Något som han faktiskt också gjorde – för EN dag. Dagen efter att han utnämnts till HC för Jets avgår Belichick och dyker sedan upp som HC för Patriots. Detta ligger till grund för den grundmurade misstro och bristande sympati många Jets fans känner för kusinerna från landet… Att han sen också blir påkommen att i smyg videofilma Jets coaching staff under ett av deras möten bidrar ju inte direkt till hans popularitet i New York.

Måste ju också påpeka att Jets faktisk vunnit EN Superbowl – Superbowl III – säsongen 1968 mot dåvarande storfavoriten Baltimore Colts. Jets kom från AFL och efter sammanslagningen det första AFL-lag som slagit ett NFL-lag i finalen.

(För er som vill läsa mer om Super Bowl III eller Jets-legendaren Joe Namath kan jag rekommendera vår artikel om honom. Den hittar du här.)

 

5. Vad skall vi hålla ögonen på framöver rörande ditt lag?

HC Todd Bowles – som Jets fan är man inte bortskämd med vinster?! Att management äntligen lyckas knyta till sig en bra HC, dessutom lättat på plånboken och skaffat några riktigt bra spelare gör att framtiden som Jets fan ter sig något mindre mörk! Det är nästan så man kan skymta några ljusfläckar där mellan alla regnmolnen.

Om ni får chansen – kolla också efter Fireman Ed som leder publiken på MetLife i den, för mig, klassiska J – E – T – S, Jets! Jets! Jets! ramsan! 🙂

Sanchez söker nya jaktmarker

Återigen har New York Jets gjort. Släppt spelare spelare alldeles försent. Hur kul är det för Mark Sanchez att ge sig ut på marknaden nu när många redan sett om sitt hus?

Free Agency är (till stor del) över och Draften är bara en dryg månad bort. Allt fokus ligger nu på alla dessa spännande nya rekryter. Med all rätt på sätt och vis. De är billiga, talangfulla och förhoppningsvis ganska skadefria. Värre är det för den ”andrahandssortering” som släpps ut på marknaden på grund av att de blivit överflödiga, eller för dyra, hos sin gamla arbetsgivare. Heter du Darelle Revis kan det visserligen vara rena guldgruvan, men för många är det okänd mark som kanske inte alls är så trevlig. Speciellt om du ”får kicken” sent, som Mark Sanchez härom dagen.

Vilka klubbar finns då kvar. Inte många då flertalet redan adresserat QB-frågan. Vissa, som möjligtvis har en plats ledig, har ögonen på draften och killar som t.ex. Johnny Manziel. Spännande? Ja. Bästa valet? Kanske inte. Varje år är vi i samma sits. Vi lägger stor tillit till rookies och kanske har föregående års klasser, med namn som t.ex. Andrew Luck och Russel Wilson Wilson, lurat oss en aning. Ett jättebra exempel på vår fascination av draften är Alex Smith. För några år sedan så jag ett klipp på TV där en analytiker (på NFLs kanal) fick frågan om vilken QB han skulle plocka i draften? Svaret som kom var lite förvånande ”…kan man inte välja Alex Smith istället?”. En intressant tanke. Varför ge sig på något oprövat när det finns rutinerade QBs som eventuellt bara är aningen missförstådda?

Ni som följer den här sidan vet naturligtvis att jag skrivit min beskärda del av sågningar av Mark Sanchez, och även yttrat nedsättande saker om Matt Schaub som nu skall prova lyckan i Oakland. Det utesluter inte dock att dessa herrar kan lyckas på annat håll. Alla ni som följer NFL vet att spelarna och lagen i NFL är oerhört jämna, och att gränsen mellan himmel och helvete är hårfin. Ena året kan man vara mästare, för att sedan inte vara vatten värd ett år senare. Sanchez känns som ett typexempel på en spelare som hamnade i en oändlig negativ spiral. Enda sättet för honom att revitalisera sin karriär är att pröva lyckan på annat håll. På så vis är han säkerligen ganska nöjd med att att slippa Jets. Om/när han hittar ett nytt jobb har han goda möjligheter att bevisa att han är den QBn som tog Jets till slutspelet för några år sedan. Han kommer säkerligen inte ha någon lång smekmånad i den klubb han hamnar i, men det är åtminstone en ny start.

Vi minns Thanksgiving genom Sanchez och Suh [video]

Det börjar återigen närma sig Thanksgiving. Den där högtiden som för oss européer känns lite avlägsen men som verkar viktig för våra vänner på andra sidan Atlanten. Högtider och traditioner skall dock inte förringas, utan vi på Tenyards minns lite av senaste årens guldklimpar.

Först ut ur en humorklassiker. Minns ni Mark Sanchez? Jets tvålfagre QB som satte kvinnohjärtan i brand medan han blandade och gav ute på fältet. En sådan där söt kille som målade sig lite svart under ögonen för att verka farlig. Lite som när Peter Jöback skaffade sig skägg. I vårt arkiv hittar vi naturligtvis hans legendariska ”Thanksgiving Butt fumble” från 2012 som någonstans cementerade hans låga status i New York-området. När han väl kommer tillbaka i spel ((Han är just nu skadad)) borde han få pröva sina vingar någon annanstans. Långt bort från Broadways sken.

En annan som fattat det här med traditioner är Lions Ndamukong Suh. Vid sidan av planen verkar han vara en stor krambjörn, medan någonting uppenbarligen händer i hans huvud när han äntrar en fotbollsplan. Inte minst på Thanksgiving. Som otur är, för NFLs disciplinkommité, spelar Detorit Lions alltid match på den här dagen. Dem och Cowboys är nämligen enligt tradition alltid två av hemmalagen den här aftonen. 2012 bjöd Suh oss på den här klassikern på Matt Schaub.

Som om den här incidenten inte var nog. På Thanksgiving året före (2011) gjorde han processen kort med Green Bay Packers Evan Dietrich-Smith. Mysig herre den där Suh. vad kan vi förvänta oss i år månne?

Teambuilding i New York

Vissa saker slår aldrig fel. Mästarna inleder alltid säsongen. Dallas och Detroit är hemmalag på Thanksgiving, och New York Jets spelare gråter alltid ut tidningarna när säsongen känns körd.

Visst raljerar jag lite i ingressen men vi minns alla hur det lät förra året. Då var det Mark Sanchez som fick skit i media av ej namngivna spelare. I år har turen kommit till Tim Tebow som får stå till svars för en medioker säsong. Lite olyckligt eftersom killen knappt fått se en boll i år.

I tidningen New York Daily Times beskrivs Tebow med fraser som ”terrible” och ”…not even a quarterback”. Den ende som väljer att stå för sin åsikter är Matt Slausson som säger att:

[quote_box]
”It’s not even close…All the other quarterbacks know it. I have all the confidence in Mark. We don’t really have a choice. We have Greg [McElroy, lagets 3:e quarterback] . . . and we have an athlete.”
[/quote_box]

Jets coach Rex Ryan har i stort vägrat att kommentera kring uppgifter och menar att han inte kommer låta sitt lag nedslås av ”utomstående”. Speciellt inte när det dessutom rör sig om anonyma källor. En sund hållning självfallet, bortsett från att spelare inte kanske bör betraktas som ”utomstående” om nu citaten är äkta.

Frågan om Tebow bör väl i grund och botten inte handla om personen själv, utan Jets lednings ansvar. Vad ville de egentligen åstadkomma när de tog Tebow till Jets? New York är dessutom inte den lugnaste marknaden att verka på, så det gäller att vara säker på sin sak, och inte bara plocka in förste bästa namn som nämns på sportsidorna inför säsongen. Innan säsongen var Ryan & Co visserligen tydliga med att signalera att Sanchez fortfarande var nummer 1 och att Tebow bara var ett komplement som däremot skulle få en hel del speltid. Bortsett från det där med Tebows speltid så har det således varit konsekventa, men finns det en framtid för Tebow i New York? Skall han bara sitta där och vänta ut sitt kontrakt? Vad tycker ni?

Är Tebow kvar i Jets nästa år?

I manegen med Rex Ryan

När New York Jets, 2010, medverkade i HBO`s ”Hard Knocks” ((Hard Knocks är en programserie där vi som fans får följa ett lag under försäsongsträningen. I år kommer serien fokusera på Miami Dolhins)) stod en man ut mer än de andra: coachen Rex Ryan. Med sin oerhörda karisma och buffliga stil blev han snabbt en vattendelare bland TV-tittarna. Själv älskade jag hans person men i ett land där användandet av ordet ”fuck” anses vara värre än en rattfylla, är naturligtvis Rex Ryan ingen ängel. Men vem vill du helst ha i ditt lag? J.R eller Cliff Barnes? ((Med risk för att ha droppat en lite daterad populärkulturreferens, kan det förklaras att personerna ifråga är hämtade från TV-serien ”Dallas”. J.R. var den framgånsrike men inte alltid så trevlige antihjälten, medan Cliff Barnes var seriens trevliga loser.))

Tiden efter HBO´s TV-serie var Rex Ryan onekligen en populär person. TV-serien var full av sköna infall och minnesvärda citat. Under inspelningen strejkade t.ex. lagets storstjärna Darrelle Revis (Cornerback) i förhoppning om ett bättre kontrakt. I ett spelarmöte hanterade Ryan den lite prikära situation med professionalism och ens stor dos humor:

http://www.youtube.com/watch?v=XuGqhZ9SnUg

Hur underbar Ryan än må vara, har populariteten fallnat en aning och folk har börjat ställa sig lite frågande till Jets. Känslan av att det är dags att backa upp alla stora ord med faktiska handlingar är överväldigande. Att Jets dessutom är ett lag som skapar kontroverser i media hjälper väl inte heller i Ryans fall. Fjolåret bjöd på en total härdsmälta där sammanhållningen i laget verkade totalt obefintlig. Quarterbacken Mark Sanchez kritiserades anonymt av de egna i media, och spelare som Santonio Holmes fick totala psykbryt under pågående matcher. Trots, eller tack vare, alla dessa tråkigheter har laget en charm som gör dem extremt intressanta att följa för oss som står utanför. [quote_right]”The Jets are the Kim Kardashian of the NFL. They live for attention. When they don’t get it, they create it.”[/quote_right]Linda Cohn (journalist, ESPN) sammanfattade Jets otroligt bra på ”Mike and Mike in the morning” härom dagen när hon beskrev dem som NFLs svar på Kim Kardashian. Får man inte uppmärksamhet den naturliga vägen så skapar man det.

Ny spelare och nya tankar
Som tur var tog säsongen slut och normalt sett hade uppehållet givit en välbehövlig vila från mediadrevet. Nu fungerar dock inte Jets på det viset, utan med buller och bång rekryterades hela USAs favoritgranne Tim Tebow. Inte heller den här manövern var helt okontroversiell. Hur ofta håller t.ex. en backup-QB en presskonferens, eller gudstjänst för den delen? I och med rekyteringen av Tebow och Tony Sparano (Off.koordinator, fr. Miami) kommer Jets anfall framöver kunna bjuda på udda spel i form av lite sköna wild cat-uppställningar. Sparano använde stundom uppställningen i Dolphins, och skapade trots allt lite huvudbry för många av motståndarna. Skillnaden mellan då och nu, menar Sparano är att de i Jets kommer ha större möjlighet att passa ur denna formation än vad som var brukligt i Dolphins.

I övrigt kännetecknas Jets främst av en stark defensiv, framför allt vad gäller anfall via luften. Förklaringen där ligger bl.a. i en bra uppsättning cornerbacks (t.ex. ovan nämnda Revis), som kan stå emot det bombardemang som allt fler av ligans QBs verkar kunna bjuda på nuförtiden. Jets svaghet ligger dock i anfallet, där de egentligen inte har några namn som skrämmer nämnvärt. Gamla Super-Bowl hjälten Santonio Holmes (WR) skapar mer oro hos den interna marknadsavdelningen än hos motståndarna och Mark Sanchez (QB) blandar och ger så det står härliga till.

Visst är det lätt att kritisera Jets, men faktum kvarstår att laget varit tämligen framgångsrikt under Ryans ledning. 2009 och 2010 nådde de trots allt konferensfinalen i AFC, och besegrade bl.a. Colts (Manning) och Patriots (Brady) på vägen. Många gånger är det, som sagt, inte det som sker på planen som ger rubriker, utan allt runt om. Den rådande situation på QB-sidan lär inte stilla oron heller, snarare tvärtom. Även om Ryan får ta en del kritik tror jag ändå att han rätt man för jobbet. I nämnda ”Hard knocks” framgick det t.ex. tydligt att Ryan och lagets GM Mike Tannenbaum verkar vara samma virke. Tillsammans leder de Jets som om det vore en cirkus. Aggressivt, spektakulärt, och framför allt underhållande för oss utomstående. De må vara annorlunda, men det är trots allt det sätt de tror gagnar klubben bäst.

Inte ens presidenten kan undgå att uttala sig
Den som jag tror kommer få bära ansvaret för eventuella tillkortakommanden framöver är nog tyvärr Mark Sanchez, som befinner sig i en synnerligen klurig situation. Som vi rapporterat om tidigare har kampen mellan de båda QB-profilerna (Sanchez & Tebow) t.o.m. engagerat president Obama. Nu tror jag inte att Sanchez bryr sig nämnvärt om vad Presidenten tycker, men Tim Tebow är inte bara en konkurrent på planen, utan även i mediavärlden. Han är trots allt allas älskling, och även om Sanchez är lite halvsöt, är det Tebow som sponsorerna älskar. Åtminstone för stunden. Om Sanchez vill behålla sin plats bör han skärpa till sig rejält och visa vart skåpet skall stå. För om båda parter spelar som de gjorde förra året tror jag att Tebow kommer gå vinnande ur striden. Droppen som kan få bägaren att rinna över kan dessutom mycket väl vara Tebows stjärnstatus sidan av planen. Att bli petad pga av en icke spelrelaterad faktor vore dessutom en manöver helt i Jets stil.

Vad tror du om Jets i år? Kommer Tebow medföra att ett sakralt lugn sprider sig över MetLife Stadium, eller kommer allt att rulla på som vanligt med skrik och turbulens?

Inte ens Obama stöttar Sanchez

Att vara quarterback i New York Jets är inte alltid det lättast. Stor stad. Stora förväntningar. Heter du dessutom Mark Sanchez och levererar prestationer med varierande kvalité gör det naturligtvis inte livet enklare.
Under föregående säsong fick han t.o.m. uthärda att lagkamrater gick ut i media och kritiserade honom.

När nu Jets rekryterat Tim Tebow, kommer han känna flåset i nacken ytterligare och härom dagen ställde sig presidenten bakom de som vill se Tebow som starter.

[quote_box]”I gotta tell you, I don’t like the idea of a quarterback controversy at the start of a season, so if I was a Jets fan, I’d be pretty nervous”…

…Sanchez is not Tom Brady yet, but he led them to the playoffs two years in a row. I think Tim Tebow seems to be a wonderful young man, and he’s got just a great winning attitude. He really steps up when things count … But there’s going to be a lot of tension in that situation, so it’ll be pretty interesting to see how it plays itself out.”[/quote_box]