Sanchez söker nya jaktmarker

Återigen har New York Jets gjort. Släppt spelare spelare alldeles försent. Hur kul är det för Mark Sanchez att ge sig ut på marknaden nu när många redan sett om sitt hus?

Free Agency är (till stor del) över och Draften är bara en dryg månad bort. Allt fokus ligger nu på alla dessa spännande nya rekryter. Med all rätt på sätt och vis. De är billiga, talangfulla och förhoppningsvis ganska skadefria. Värre är det för den ”andrahandssortering” som släpps ut på marknaden på grund av att de blivit överflödiga, eller för dyra, hos sin gamla arbetsgivare. Heter du Darelle Revis kan det visserligen vara rena guldgruvan, men för många är det okänd mark som kanske inte alls är så trevlig. Speciellt om du ”får kicken” sent, som Mark Sanchez härom dagen.

Vilka klubbar finns då kvar. Inte många då flertalet redan adresserat QB-frågan. Vissa, som möjligtvis har en plats ledig, har ögonen på draften och killar som t.ex. Johnny Manziel. Spännande? Ja. Bästa valet? Kanske inte. Varje år är vi i samma sits. Vi lägger stor tillit till rookies och kanske har föregående års klasser, med namn som t.ex. Andrew Luck och Russel Wilson Wilson, lurat oss en aning. Ett jättebra exempel på vår fascination av draften är Alex Smith. För några år sedan så jag ett klipp på TV där en analytiker (på NFLs kanal) fick frågan om vilken QB han skulle plocka i draften? Svaret som kom var lite förvånande ”…kan man inte välja Alex Smith istället?”. En intressant tanke. Varför ge sig på något oprövat när det finns rutinerade QBs som eventuellt bara är aningen missförstådda?

Ni som följer den här sidan vet naturligtvis att jag skrivit min beskärda del av sågningar av Mark Sanchez, och även yttrat nedsättande saker om Matt Schaub som nu skall prova lyckan i Oakland. Det utesluter inte dock att dessa herrar kan lyckas på annat håll. Alla ni som följer NFL vet att spelarna och lagen i NFL är oerhört jämna, och att gränsen mellan himmel och helvete är hårfin. Ena året kan man vara mästare, för att sedan inte vara vatten värd ett år senare. Sanchez känns som ett typexempel på en spelare som hamnade i en oändlig negativ spiral. Enda sättet för honom att revitalisera sin karriär är att pröva lyckan på annat håll. På så vis är han säkerligen ganska nöjd med att att slippa Jets. Om/när han hittar ett nytt jobb har han goda möjligheter att bevisa att han är den QBn som tog Jets till slutspelet för några år sedan. Han kommer säkerligen inte ha någon lång smekmånad i den klubb han hamnar i, men det är åtminstone en ny start.

Är verkligen Schaub mannen för Texans?

Så var då omgång 4 färdigspelad och det är dags att återigen dra lite slutsatser. I AFC var det exempelvis några QBs som gjorde bestående intryck. Alla var dock inte av positiv natur.

Männen jag pratar om är Peyton Manning, Tom Brady samt Matt Schaub. Alla var de i elden i söndags, och det är framför allt den sistnämnda som vållar lite tankar hos mig. Medan de två förstnämnda var fantastiska, var Schaub sådär. Självfallet hänger en mästartitel på fler spelare än bara quarterbacken, men samtidigt är det oftast på den positionen alla diskussioner slutligen hamnar. Laget må vara överfyllt med talang, men är QB medioker blir det svårt att nå långt.

Två bra exempel är Schaubs kollegor i Broncos och Patriots. Hur arbetar dessa QBs som vi oftat benämner med epitetet ”elite”? Brady och (Peyton) Manning vet vad de vill, och de vet hur de skall ta sig dit. Se bara på hur Manning format sin omgivning i Broncos, eller hur Brady format sina nya adepter i New England. När säsongen startade fanns i stort sett ingen av Bradys gamla måltavlor kvar. I truppen fanns dock ett gäng hungriga spelare som gärna ville visa upp sig i Gronkowskis och Welkers frånvaro. Arbetet med dessa är långt ifrån klart, men stegvis ser vi hur dessa utvecklas och formas till något bra. Patriots må har haft en knackig väg till sina 4-0, men ett ”W” är alltid ett ”W”. Tänk bara hur bra anfallet kommer vara när Brady är färdig med sina adepter?

Matt Shaub har ett kanonlag runt omkring sig, och Schaub var på intet sätt usel. Bara lite ”lagom”. T.ex bjöd han återigen sina fans på en ”pick six”. Den här gången valde han att, i sämsta tänkbara läge, kasta bollen rakt i famnen på Richard Sherman som utjämnade matchen. Det här i en match som Texans redan hade vunnit. Flera gånger om. Dallas är Tony Romo är en man som har/har haft liknande problem med slarv. I veckan pratade Romo ut på ESPN om hur han inför säsongen jobbat med att inte slarva i pressade lägen, utan att hellre kasta ut bollen över linjen, eller ta en sack. Allt är bättre, än att förlora bollen. ((Se även på Alex Smith. Han har räddat sin karriär på att enbart eliminera felen.))

Problemet med Schaub slutar dock inte där. Ovan nämnda Romo har i min mening en högre högsta nivå. Men också djupare dalar. Schaub har bara något slags ”mellanläge”, inte ens hans ansikte vittnar om något annat. Total likgiltighet inför allt. Om Texans skall ta sig till Super Bowl kommer de troligtvis springa på någon av ligans ”elits”-QBs, och då räcker inte Schaub till. Jag vet att jag har sagt det förr, och jag vet att jag inte ens är ”två på bollen”, när jag nämner det här: men är verkligen Schaub mannen för Texans? Samtidigt, vad har de för val? Texans kan inte direkt bara att byta QB bara för att en svensk bloggare surnar till. Det kan trots allt gå ändå? När Peyton Manning vann sin SB-ring stod trots allt Rex Grossman för motståndet.

Suh's årliga thanksgiving-överfall.

För ett tag sedan blev Ndamukong Suh utsedd till ligans buse nummer 1. På Thanksgiving visade han återigen upp varför han fått den titeln. Med reservation för att hans agerande inte såg fullt lika medvetet ut som förra året, bör det ändå anses som negativt att sparka folk på nötterna. För er som vill lära känna Suh, ”den fina killen”, kan jag rekommendera GQs artikel från tidigare i år.

Thanksgiving 2012
http://www.youtube.com/watch?v=B3hz2C_stoM

Thanksgiving 2011
http://www.youtube.com/watch?v=ZXDmCVSnn1U

"The QB-killer" har fått nog…

Ni som följt med i mediaflödet har säkerligen lagt märke till att Houston Texans kommer få klara sig utan sin defensive ledare, linebackern, Brian Cushing för resten av säsongen. Skadan är naturligtvis ett hårt slag mot ett suveränt Texans som inte direkt har någon tur med skador. Förra året spelade de även då oerhört bra, när alla drömmar plötsligt krossades på grund av QB Matts Schaubs säsong tog slut lite i förtid.

Det som dock fått mest spaltmeter i tidningen är inte frågan om Cushings betydelse för Texans utan det faktum att tacklingen var oerhört onödig. Dels för att den gjordes i knähöjd, och dels för att den gjordes i ett läge då Cushing varken var i närheten eller direkt involverad i spelet. Domarna bestraffade dock inte Jets Matt Slausson när det skedde, men ligan har i efterhand bötfällt honom för incidenten.

Flertalet stora defenisva profiler har dock regaerat kraftigt på frund av det som skedde. Packers Clay Matthews gick direkt ut på Twitter och vädrade sin besvikelse över hur dåligt skyddade försvarsspelare är. Seth Payne ((F.d. Spelare, DT, Texans och Jaguers. Skriver numer för bloggen Shutdown corner)) håller med och menar att ligan endast fokuserar på att skydda ”fantasy-spelare” ((Med fantasy-spelare åsyftas QB,RB,WR,TE eftersom Fantasyligor oftast bara inkluderar de offensiva, mer glamourösa, positionerna. Defensiva spelare spelare klumpas istället till en lagdel, t.ex. att man har Brady som QB, McCoy som RB och Steelers försvar.)) Giants gamle legendar Michael Strahan följde i samma fotspår då han på Mike and Mike in the morning sade att:

[quote_box]
”I think it’s garbage, and the NFL needs to do something about it. They’re going to put all the offensive players in bubble wrap, and for defensive players, it’s lawless against you.”[/quote_box]

Minnesota Vikings defensive end Jared ”The Quarterback Killer” Allen skrädde inte med orden han heller, och menade att att dubbelmoralen av ligan är löjlig.

[quote_box]”In a league that talks about taking care of defenseless players and people in defenseless positions, that’s a situation right there, there’s nothing you can do to defend yourself…

…He can’t get his hands down — that’s an outside end cut block. For me, there’s no place (for) that. You take a guy’s knee, he may never be the same player after that. If we’re going to talk about player safety, there needs to be equality amongst all players

…My knee is just as valuable as Tom Brady’s, in my eyes. There’s some hits on the defensive side that could be illegal and probably save some defensive players.”[/quote_box]

Noterbart är att få riktar kritik mot Jets-spelaren som faktiskt utdelade taccklingen. Någonstans rörde han sig trots allt inom, eller i närheten, av de ramar som tillåts. Kritiken ligger istället helt på ligan som säger sig göra allt som står i deras makt för att skydda spelarna. Tidigare har liknande kritik framkommit mot bl.a. att ligan primärt fokuserar på att skydda huvudet på spelarna. ((Troligtvis pga alla stämningar som kommer in mot ligan, där. f.d. spelare drabbats av allvarliga hjärnskador som följd av sin idrottskarriär)) Resultatet av det här har till viss del lett till att spelarna tacklar lägre på kroppen idag. Självfallet kommer då andra kroppsdelar in i spel, och då knän primärt eftersom en knäskada sällan är av det lättare slaget.Vad tycker ni? Är det för mycket ”daltande” med de offensiva spelarna?