Broncos ägde Packers

Måndagsmorgon betyder att klockan ställs på 5.00 och kaffet inmundigas tillsammans med Al & Cris. Den här gången bjöds de på en kraftfull markering från Peyton Manning och hans mannar. Packers hade egentligen inte en chans. Frågan är dock vad vi lärde oss?

Slutsiffrorna 29-10 säger visserligen en hel del, men jag undrar om inte Aaron Rodgers 77 passing yards säger desto mer. Broncos försvar ägde fullkomligen Packers stjärn-QB. Det har var visserligen inte något jätteförvånade eftersom Broncos försvar har visat sig vara en övermäktig uppgift för de flesta QBs än så länge.  Det skall dock sägas att Rodgers inte fick bita i gräset allt för ofta, men han hade onekligen en tuff afton. Konstant stress och alla måltavlor punktmarkerade.

Det som förvånade allra mest med den här matchen var Broncos offensiv som fyrade på alla cylindrar. Allt det som inte fungerat tidigare var plötsligt hur enkelt som helst. Manning kunde både springa bootlegs och kasta långt, och CJ Anderson lyckades t.o.m att springa framåt med en TD som följd.

Nu skall det dock sägas att Packers tidigt förlorade två cornerbacks (Shields & Rollins) vilket inte underlättade deras dag. Men det här var en sådan afton då det spelade en ringa betydelse. Det mesta gick helt enkelt Broncos väg.

Vad kan vi då lära av den här matchen? Det naturliga är självfallet att Broncos självförtroende fick sig ett litet uppsving. Dock behöver offensiven prestera på den här nivån vecka efter vecka för att det skall bli AFCs representant i februari. Som det ser ut nu tror jag att Broncos säsong avgörs den 29 november då New England kommer på besök. Vinnaren där har har stor chans att säkra konferensen och därmed hemmaplan genom slutspelet.

Green Bay åker dock hem med svansen mellan benen. Personligen tror jag att de mycket väl kan tacka Broncos för den här matchen efteråt. Nu fick man en liten påminnelse på vissa saker som bör rättas till inför slutspelet. Vinnare av konferensen tror jag dem blir ändå. Vägen till Super Bowl går (i NFC) troligtvis via Lambeau Field ändå.

 

 

 

 

 

Russell Wilson – Helt utan press?

Media älskar att skriva om Peyton Manning, och det finns ingen hejd på hur många sätt man kan vinkla frågan om vem som är den bäste QB genom alla tider. Men det är trots allt så att det finns en QB till ikväll. En som mycket väl kan stjäla rampljuset.

BfdmqXYIIAAQSCw.jpg-largeRussell Wilson är inne på sin andra säsong i Seahawks, och har tagit ligan med storm. Även om han och Manning skiljer sig markant åt i ålder och spelstil har det dock en sak gemensam. Intelligens och en folklig framtoning. De gånger Wilson medverkat i intervjuer och tv-sändningar har han alltid gett ett trevligt, ödmjukt och belevat intryck. Något som självfallet gör honom oerhört omtyckt i nästan alla läger. ((Kanske inte i Denver just nu dock.))

I övrigt är de två tämligen olika. Egentligen är de bara GP som har lite svårt att identifiera dagens QBs. (SE BILDEN) Då Manning är en klassisk QB som inte direkt rör sig mer än nödvändigt, är Wilson en snabb, mobil QB som använder sin fötter för att hålla spelen vid liv. En förmåga som givit honom smeknamnet Houdini av lagkamraterna.

De senaste åren har ligan sett en uppsjö av den här typen av kvicka QBs komma in, men ännu har ingen av dem nått ända fram. Vissa ”experter” menar att du inte kan vinna Super Bowl med en ”springande” spelstil. Mästerskap vinner du ståendes i passningsfickan brukar det heta. Även om deras resonemang är gammalmodigt, har det ändå en viss poäng med sitt resonemang. Spelare som Wilson , RGIII, Kaepernick etc. löper självfallet en större risk för skador, eftersom risken för tacklingar ökar utanför boxen. För att överleva gäller det således att springa smart, vilket Wilson oftast gjort. När läget finns, och inte ge sig in i fysiska situationer bara för att hård.

Seahawks taktik skiljer sig också markant från dagens motståndare på så vis att Wilsons passningar och löpningar är inte det primära hotet. När Broncos förlitar sig på att Manning skall skall styra precis allt och passa bollen, handlar Seahawks om att primärt låta Marshawn Lynch springa med bollen. På så vis avlastas Wilson (ansvarsmässigt) på ett annat än vad Manning gör.

En annan viktig aspekt som skiljer dem åt är självfallet rutinen. Manning är 13 år äldre och har spelat två Super Bowls innan. För Wilson är det hans första besök i en Super Bowl. Ett faktum som för övrigt gäller för hela laget som är ungt och oerfaret. ((Har eventuellt en kille i Special teams som varit med innan.)) Wilson är dock inte den som inte noterat det här själv. Direkt efter slutsignalen (i ”semifinalen”) sökte han upp Terry Bradshaw ((F.d. QB i Steelers under 70-talet. 4 SB-segrar. Numera expert i TV)) för att få dennes råd om hur du bäst hanterar en Super Bowl.

När matchen startar runt halv ett ikväll, är det primärt Peytom Manning som har pressen på sig. Russell Wilson har en helt annan arbtetsro. För även om han skulle gå segrande ur det här kan mycket väl merparten av alla artiklar imorgon handla om Manning i alla fall. Russell Wilson har inget att frukta ikväll. Han kan egentligen bara vinna.

Absurd match i Foxborough

Om ödet inte var med Patriots förra veckan så var det bättre av den varan i nattens holmgång mellan dem och Broncos. Matchen började dock inte bra för Bradys gäng.

Förutsättningarna var på pappret fantastiska. Ännu en match mellan Brady och Manning. Mumma för oss fotbollsfans, och oftast en garanti för fint spel och spännande matcher. Vädrets makter ville dock blanda sig i, och kyla, men framför allt vind ((Stundom fick avsparkar hållas eftersom bollen blåste bort. Patriots var även nära att missa en lång snap eftersom bollen blåste såpass mycket i sidled.)), ställde till det rejält på sina håll.

Matchen kom att gå till förlängning men var aldrig jämn spelmässigt under reguljär tid. Första halvan av matchen kännetecknades av att Patriots tappade bollar och att Broncos försvar stod för de stora spelen. Steven Ridley (RB, Patriots) lär nog t.ex. ha förbrukat det sista av det förtroendekapital som möjligen fanns kvar. I matchens början blev han nämligen av med bollen och Von Miller kunde enkelt returnera den för en TD. Manning och hans offensiva kamrater behövde knappt prestera för att gå in med 24-0 i paus!!!

Andra halvlek var den förstas raka motsats. Patriots tog kommandot och Broncos stod för enkla turnovers. Broncos fick dessutom sin bäste CB Rodgers-Cromartie skadade och ersättaren Webster visade sig inte kunna fylla luckan. Han och resten av Broncos försvar stagnerade rejält i takt med att Brady fick upp ångan. Patriots stod för hela 31 raka poäng innan Broncos tillslut fick igång sitt spel, och lyckades ta matchen till övertid.

Vid lottningen inför förlängning gjorde Bellichick det smarta valet att spela med vinden i ryggen. Det här gjorde att Broncos mer eller mindre var tvungna att göra en TD för att vinna matchen. Ett längre (över 30 yards) field goal var inte att tanke på under de förutsättningar som rådde. Förläggning var tämligen jämt men kom att avgöras på, ett för matchen, signifikativt sätt. På en punt råkade en Broncos spelare få bollen på sig och Patriots lyckades genom det erövra bollen nära Broncos mållinje. Patriots kicker Gostowski gjorde inget misstag utan avgjorde matchen med ca 2 minuter kvar av förlängningen.

Slumpen, vädret och skador var påtagliga faktorer i den här matchen. Den stora skillnaden i matchen var dock Brady, som höll en långt högre kvalité än sin nemesis Manning. Broncos kan dock glädjas över att Moreno fortsätter att dominera. Över 200 yards idag. Båda lagen har dock en rejäl sjukstuga imorgon efter en match som slet hårt på många. Risken att båda lagen kan ha förlorat nyckelspelare på lägre tid är överhängande. Patriots förlorade t.ex. (ytterligare) en RT samt att Talib inte såg helt OK ut. Broncos väntar säkerligen spänt på rapporterna rörande Rodger-Cromartie och Moreno ((Syntes med kryckor efter matchen)).

Matchen var kanske inte vacker, men den blev spännande. Slutresultatet skrevs tillslut till 34-31 till Patriots.

En favorit i repris

Finns det något bättre än när en sports giganter möts? Vem ser t.ex. inte fram emot matcher mellan t.ex. Messi (Barcelona) och Ronaldo (R.Madrid)? ((Två av de främsta utövarna av den där avarten till fotboll som har sitt epicentrum i Europa.)) Ikväll är det dags för ännu ett sådant möte när Peyton Manning möter Tom Brady. Det blir knappast större i NFL.

Även om Brady och Manning är två av sin sports giganter har de båda troligtvis sett sina bästa dagar, och slutet på karriären börjar skymtas i horisonten. Speciellt för Manning, vars kropp tydligt signalerat att de börjar bli tufft nu. Trots dessa tecken på viss stagnation är dem ändå, tillsammans med Aaron Rodgers och ev. Drew Brees, de QBs med rätta kan sätta epitetet ”Elite” framför ordet ”quarterback” på sitt visitkort. Ordet ”Elite” är för övrigt väldigt slarvigt använt i ligan och sätts gärna på en QB som råkat vara bra två matcher på raken. Den gamle spelaren/coachen Herm Edwards sammanfattade dock väldigt koncist varför Brady, Manning och Rodgers ((Edwards anser att det finns 3 ”elite-QB”)) anses vara ”elite”:

[quote_box]”You get off the bus and you have 14 points”[/quote_box]

Citat låter visserligen lite slarvigt till en början, men betänk dess betydelse. Spelarna i Broncos och Patriots vet att ikväll gör vi åtminstone 14 poäng. Det är onekligen en skön känsla att ha när domaren blåser igång matchen.

Patriots kommer till matchen efter en förlust mot Panthers förra veckan. En mycket omdiskuterad sådan där Patriots kända sig lite lätt blåsta av domarna. Mannings gäng kommer dock från en match mot Chiefs som de kontrollerade på ett imponerad sätt, även om siffrorna framåt inte var i paritet med vissa andra uppvisningar de presterat tidigare i år.

Eftersom undertecknad har jobbat hela helgen tänkte jag ta tillfället i akt att återanvända en gammal artikel. Vill du veta mer om mästarmötet i kväll så är fjolårets artikel lika aktuell då som nu. Den hittar du här. Den innehåller dessutom videosnuttar om ett annat ämne som varit aktuellt i veckan ((Lions fejkade ett fejkade field goal på fjärde försäket mot Steelers, vilket inte gick så bra.)). Skall du sparka bollen på fjärde försöket?

Matchen i Foxborough startar 02.30. Notera även att matchen innebär ett litet återseende för Patriots fans, då Wes Welker återvänder till sin gamla hemmaplan.

Medan du sov: Chiefs@Broncos

Så var det då äntligen dags för de två starkaste lagen att möta varandra i AFC. Som ett lite extra dragplåster ligger även ett nytt möte schemalagt två veckor bort. I natt var det kyla och tunn luft i Denver som gällde.

Sammanfattningsvis om de båda kombatanterna kan det sägas att Chiefs är bäst på att försvara sig i ligan medan Broncos är bäst på att anfalla. Åtminstone om vi får tro TV-produktionen som slängde ut all sköns siffror som talade om precis samma sak på olika sätt.

Matchen var väldigt jämn hela tiden även om slutsiffrorna inte visade det samma. Inledningsvis var det påtagligt att Chiefs försökte gå ut och anfalla via pass, dessutom via flera långa sådana. Svårt att säga hur mycket det här tog Broncos på sängen, eftersom det var Chiefs passmottagare som verkade allra mest förvånande. Bollar tappades till höger och vänster. Alex Smith hade inte många lyckade pass i första kvarten, men det gick absolut inte klandra honom för det här. Hade hans kollegor gjort sitt hade Chiefs mycket väl kunna sätta riktig press på Broncos. Jamal Charles var som vanligt duktig, men kunde ha använts mer.

Nu blev det dock inte så utan Manning och hans mannar kunde fortsätta arbeta under tämligen lugna former, vilket vanligtvis bara kan sluta på ett sätt.

För Broncos del såg det mycket bra ut i natt, utan att på något sätt vara överdådigt. Inför matchen fasade man mycket för att Chiefs pass rush skulle krossa den stackars lätt halte Manning. Av den varan såg vi dock inte mycket, utan Broncos offensiva linje gjorde ett fint jobb att skydda sin QB. Även bakåt såg det stabilt ut, och eventuellt har Broncos börjat få ihop sitt försvar som läckte rejält i början av säsongen. Skall bli intressant att se hur det fungerar mot Patriots nästa vecka. Då blir det en annan typ av försvarsspel som skall utföras.

På minuskontot för Broncos kan det nämnas lite onödiga gula flaggor samt att Montee Ball (RB) återigen tappade bort en boll. Moreno är ohotad etta bland deras RBs just nu. Resten av gänget verkar ha såpa i nävarna. Kanske inget oroande för stunden, men i långa loppet behövs någon som kan avlasta Moreno utan att laget behöver ”betala” något för det.

Matchen slutade slutligen 27-17 till Denver, och Broncos tar i och med det här över platsen som etta i AFC. Noterbart i övrigt är att Wes Welker utgick i fjärde kvarten med hjärnskakning och eventuellt missar matchen mot Patriots.

Colts – Broncos: Spänt läge när frälsaren kommer hem

Söndagkvällens sena match är en given fest som kommer vara full av kärlek. Åtminstone var de det som var tanken. Tyvärr har Colts karismatiske ägare Jim Irsay lyckats ställa till det igen med sina uttalanden.

För er som följt amerikansk media den senaste veckan kommer det här säkerligen inte som någon direkt nyhet. Lagom till söndagens match publicerade USA Today en intervju med Colts ägare Jim Irsay som skapat en hel del rabalder, eftersom många uppfattats uttalandena som otacksamma gentemot Peyton Manning.

[quote_box]”We’ve changed our model a little bit, because we wanted more than one of these,” [Visar sin Super Bowl ring]

”(Tom) Brady never had consistent numbers, but he has three of these,….Pittsburgh had two, the Giants had two, Baltimore had two and we had one. That leaves you frustrated.

”You make the playoffs 11 times, and you’re out in the first round seven out of 11 times. You love to have the Star Wars numbers from Peyton and Marvin (Harrison) and Reggie (Wayne). Mostly, you love this.”[/quote_box]

[quote_right]“Without Peyton, there would be no Lucas Oil Stadium…This team would be playing in L.A. right now. I don’t understand Jim saying this.”Tony Dungy[/quote_right]Personligen tror jag inte Irsay menar något illa, utan han hade bara lite otur när han tänkte. Familjen Irsays kännetecken genom alla år har trots allt varit att de är lite egensinniga och ibland säger lite olyckliga saker. ((Gällande Jims fars Robert var denne än mer kontroversiell. Inte sällan var uttalanden i media påverkade av hans alltför stora intag av alkohol, och han blev inte populärare av att han var den som flyttade laget från Baltimore till Indianapolis. Något som dessutom skedde i skydd av mörkret en natt.)) Ni som följer Jim Irsays twitterflöde har redan märkt det här. Där blandas tävlingar med rockcitat och allsköns knepigheter. Oftast är det dock helt oförargligt.

Som tidigare nämnt delade dock inte alla Irsays syn på saken. Gamla Colts-legender såsom Tony Dungy och Bill Polian gick bl.a. ut i media och förvarade Peyton Manning. Mannings nära vän Todd Helton fick även han lite mediatid och passade på att skicka en lite mer otrevlig passning till Irsay.

[quote_box]I think the guy, (Irsay) just wants to be famous, so he gets one little shot for somebody to know what his name is. To me, that’s just classless. I hope Peyton goes back and steps on their throat[/quote_box]

Efter all respons har Irsay försökt styra upp sina uttalanden, vilket egentligen bara lett till att han grävt sin grav ännu djupare. Den ende som under veckan hanterat historien för vad det var är Peyton Manning. När frågan kom upp valde han att inte välja någon sida i debatten överhuvudtaget. Skönt att vissa personer har förstånd att låta allt bero. Förvänta er inte att media har samma taktkänsla när lagen äntrar planen ikväll. Matchen startar 02.30 för er som vill se den live.

Peyton Mannings springer in en TD

Ni som gick och lade er lite tidigare igår missade något helt spektakulärt. Matchen som idag anses vara, åtminstone, årets bästa match slutade 48-51 till bortalaget. Med det behövdes ett felpass från Tony Romo för att Broncos skulle bärga segern.

Vänner av försvarsspel har säkert ett och annat säga om gårdagens match, men vem bryr sig egentligen efter en match som den här. Romo och Manning kastade för näst intill 1000 yards tillsammans, med många spektakulära spel. Även här gick dock Manning segrande ur striden, när han förde valde att springa in med bollen själv. Videon nedan är ren magi. Titta och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=vnM8xh-aNDg

Är verkligen Schaub mannen för Texans?

Så var då omgång 4 färdigspelad och det är dags att återigen dra lite slutsatser. I AFC var det exempelvis några QBs som gjorde bestående intryck. Alla var dock inte av positiv natur.

Männen jag pratar om är Peyton Manning, Tom Brady samt Matt Schaub. Alla var de i elden i söndags, och det är framför allt den sistnämnda som vållar lite tankar hos mig. Medan de två förstnämnda var fantastiska, var Schaub sådär. Självfallet hänger en mästartitel på fler spelare än bara quarterbacken, men samtidigt är det oftast på den positionen alla diskussioner slutligen hamnar. Laget må vara överfyllt med talang, men är QB medioker blir det svårt att nå långt.

Två bra exempel är Schaubs kollegor i Broncos och Patriots. Hur arbetar dessa QBs som vi oftat benämner med epitetet ”elite”? Brady och (Peyton) Manning vet vad de vill, och de vet hur de skall ta sig dit. Se bara på hur Manning format sin omgivning i Broncos, eller hur Brady format sina nya adepter i New England. När säsongen startade fanns i stort sett ingen av Bradys gamla måltavlor kvar. I truppen fanns dock ett gäng hungriga spelare som gärna ville visa upp sig i Gronkowskis och Welkers frånvaro. Arbetet med dessa är långt ifrån klart, men stegvis ser vi hur dessa utvecklas och formas till något bra. Patriots må har haft en knackig väg till sina 4-0, men ett ”W” är alltid ett ”W”. Tänk bara hur bra anfallet kommer vara när Brady är färdig med sina adepter?

Matt Shaub har ett kanonlag runt omkring sig, och Schaub var på intet sätt usel. Bara lite ”lagom”. T.ex bjöd han återigen sina fans på en ”pick six”. Den här gången valde han att, i sämsta tänkbara läge, kasta bollen rakt i famnen på Richard Sherman som utjämnade matchen. Det här i en match som Texans redan hade vunnit. Flera gånger om. Dallas är Tony Romo är en man som har/har haft liknande problem med slarv. I veckan pratade Romo ut på ESPN om hur han inför säsongen jobbat med att inte slarva i pressade lägen, utan att hellre kasta ut bollen över linjen, eller ta en sack. Allt är bättre, än att förlora bollen. ((Se även på Alex Smith. Han har räddat sin karriär på att enbart eliminera felen.))

Problemet med Schaub slutar dock inte där. Ovan nämnda Romo har i min mening en högre högsta nivå. Men också djupare dalar. Schaub har bara något slags ”mellanläge”, inte ens hans ansikte vittnar om något annat. Total likgiltighet inför allt. Om Texans skall ta sig till Super Bowl kommer de troligtvis springa på någon av ligans ”elits”-QBs, och då räcker inte Schaub till. Jag vet att jag har sagt det förr, och jag vet att jag inte ens är ”två på bollen”, när jag nämner det här: men är verkligen Schaub mannen för Texans? Samtidigt, vad har de för val? Texans kan inte direkt bara att byta QB bara för att en svensk bloggare surnar till. Det kan trots allt gå ändå? När Peyton Manning vann sin SB-ring stod trots allt Rex Grossman för motståndet.

Joe Kapps 7 TD från 1969 [video]

När Peyton Manning intervjuades efter segermatchen hade hade hyfsad koll på var hans prestation stod sig i historieböckerna.

För de av er, som precis undertecknad, inte kände till Joe Kapps insats kommer här lite bilder från dagen det begav sig senast. Kapps insats (dvs 7 TD-pass i en match) har alltså inte överträffats på 44 år. Nu är dock Peyton också med i gänget som stått för 7 TD-pass i en match.

http://www.youtube.com/watch?v=Rb3stHs-U8Q

[arrow_list]

  • Sid Luckman, Chicago Bears vs. New York Giants (Nov. 14, 1943)
  • George Blanda, Houston Oilers vs. New York Titans (Nov. 19, 1961)
  • Y.A. Tittle, New York Giants vs. Washington Redskins (Oct. 28, 1962)
  • Joe Kapp, Minnesota Vikings vs. Baltimore Colts (Sept. 28, 1969)
  • Peyton Manning, Denver Broncos vs. Baltimore Ravens (Sept. 5, 2013)

[/arrow_list]

Källa

Vecka 1 – Gubbarnas vecka [video]

Slutligen var dock den första omgången till ända och det är dags för att summera lite vad vi har sett. Självfallet finns det egentligen hur mycket som helst att fokusera på för oss fans. Personligen har jag dock valt att titta på gubbarna i ligan.

I Detroit gjorde Reggie Bush (28 år) ((Runningbacks åldras inte direkt som viner. Av den anledningen tar jag mig friheten att kalla Bush för gubbe. Hade han varit QB hade 28 år inte varit någon ålder)) debut, och vilken debut sedan. För er som sett Lions försäsongsmatcher var hans insats inte direkt förvånande. Bush har ändå under tidigare veckor visat att Lions gjorde helt rätt i att knyta den gamle runningbacken till sig. I segern över Viking (34-24) sprang han för över 90 yards och hade dessutom 101 receiving yards. Reggie Bush kan mycket väl vara den där sista faktorn som tar Detroit till slutspel.

I torsdags natt började allt med Broncos överkörning av Ravens med 49-27. En fantastisk uppvisning av ett Denver tog revansch för debaklet i slutspellet förra året. Peyton Manning (37 år) kastade för 7 TD, något som inte hänt sedan 1969 då Joe Kapp stod för 7 TD pass när Vikings slog Baltimore Colts. Kan det här vara Peytons år?

Nästa gubbe att dominera var Anquan Boldin(32 år) som visade att gammal är äldst. Trots att han numera bär en Super Bowl-ring var det inte alla som var säkra på att 49ers gjorde rätt när det rekryterade Ravens rutinerade WR, och vissa menade att han var kraftigt överskattad. Även om vi bara har spelat en match av den här säsongen var dock Boldin minst lika bra som han var under slutspelet i fjol. 13 mottagningar och 201 yards samt 1 TD. Fortsätter det så lär inte 49ers sakna Crabtree nämnvärt.

Andra gubbar var kanske inte lika dominerande, men Troy Polamalu i Steelers är alltid lite skön. Nu 32 år gammal har hans karriär troligtvis passerat zenit men vissa härliga insatser får vi dock fortfarande se från den hårfagre safetyn. I Steelers förlust mot Titans bjöd han på den här sköna saken. Snacka om bra tajming.

Troy tajmar

En annan gubba fick även prova på hur det kan vara att få stryk. Dallas Clark(34 år) hade i torsdags förmån att komma i vägen för Raheem Moore. Broncos safety som gjorde de ödesdigra misstag som gjorde att Ravens kunde avancera i slutspelet tidigare i år. Moore hade dock större lycka den här gången. Fråga bara Dallas Clark.