Inför Ravens – Broncos

Så var det då äntligen dags för premiären av NFL. Som vanligt är mästarna ett av preiärmatchens kombatanter. Mer ovanligt dock är att det gör det på bortaplan. Det lokala brännbollslaget står tydligen högre i kurs hemma i Baltimore. Klockan 02.30 sparkas således säsongen igång i Denver Colorado.

Mästarna Ravens kommer till säsongen egentligen helt utan press. Skador på viktiga spelare och stora spelarförluster har gjort att ytterst få tror att Ravens skall ha med titeln att göra i år. För motståndarna Broncos är det precis tvärtom. För dem är det i år som stjärnorna på himmelen står rätt. Det är i år Peyton Manning skall få ta sin andra ring och slutligen rädda sitt arv för för eftervärlden. Om han skall kunna bli ansedd som den största QB någonsin kan han inte sluta sin karriär med endast en ring. Till och lillebrorsan har fler.

Manning är 37 år i år och kroppen har fått sin beskärda del av stryk. Kanske kan Broncos även vara aktuella som favorit även nästa år, men då flertalet stora namn i truppen står inför omförhandling kan det vara svårt att rymma alla under samma (löne)tak framöver. Framför sig har han i år en fantastisk uppsättning WR/TE där Wes Welker är hans nya leksak. Förutom Welker kan det vara värt att nämna att en ny stjärna slagit sig in bland lagets TE´s. Julius Thomas heter mannen som nu är deras förstaval på den positionen.

När lagen möttes under fjolåret var Broncos secondary den stora förloraren. Framför allt var det Torrey Smith som ställde till det med sin snabbhet, och jag antar att Champ Bailey försöker nog än idag glömma dessa möten. Tyvärr saknas han i kväll, men hans kollegor vill nog göra allt för att scenariot från slutspelsmatchen i januari inte upprepas.

I Ravens led saknas det som sagt en och annan från det lag som vann Super Bowl i ferbuari. Bland de som saknas finns ”gubbarna” Lewis/Reed/Boldin och den skadade TE Pitta. Lagets som återstår är det dock inget fel på direkt. Ett oerhört starkt försvar och Flacco och Ray Rice framåt lär nog kunna ställa till det rejält för Broncos. Ett visst frågeteckken finns det för lagets mottagarkår. Bland nytillskotten kan det dock nämnas att Peyton Manning hittar några gamla kompisar. T.ex. sin gamla TE i Dallas Clark samt mannen som gav faxen ett ansikte igen: Elvis Dumervil. ((Stora problem med att faxa in rätt papper gjorde att broncos blev tvugna att släppa Dumervil tidigare i år.))

Eftersom det är första matchen borde jag väl slutligen testa att bränna iväg ett litet tips. Mannings gäng tar det. 27-17.

Pro Bowl – Att vara eller inte vara

På söndag är det återigen dags för NFLs all-star match, eller Pro Bowl som den faktiskt heter. För spelarna är det ett hedersuppdrag och samtidigt en liten semester där de får chans att sola lite på Hawaii och umgås med andra spelare & fans. Matchen är, likt många andra all-star matcher, oftast inte någon större höjdare. Är det kanske dags att avskaffa jippot?

Ligans rektor/VD/chef/gud Roger Goodell meddelade redan den 6 februari förra året att det måste bli en ändring på spelarnas inställning till matchen, om tillställningen skall kunna leva kvar framöver. När spelarna härom dagen samlades på Hawaii passade Peyton Manning på att tala till de samlade, och ta upp vad Goodell påpekat.

[quote_box]”The past two years, the play in this game has been unacceptable…If it was a walkthrough, your coach would say it was a bad walkthrough. And that’s why (the league) could try to cancel this game.”[/quote_box]

Mannings lagkamrat Champ Bailey följde sedan upp ämnet när han pratade med media efteråt, och menade att det hela är ganska enkelt. Det gäller bara att spela som vi gör varje söndag. Bara fortsätta som vanligt.

Det bör kanske nämnas att Manning inte bara var seriös i sitt tal. Snarare tvärtom. Bl.a. sade han:

[quote_box]”…Peyton Manning holds the record with nine interceptions in the Pro Bowl. I want to thank PR for looking that up for me. I want to keep that record. So on Sunday, (Charles) Tillman, (Tim) Jennings, (Patrick) Peterson, look out; I’m going to throw it every time”[/quote_box]

Huruvida Manning och Baileys uttalanden är spel för galleriet, eller verkligen kommer ge effekt får vi se på söndag kväll. Förhoppningsvis kan spelarna åtminstone frambringa en nivå i sitt spel som inte får publiken att bua likt de gjorde förra året.

Inför Broncos – Ravens

Helgens första match är mellan Denver och Baltimore och spelas på hög höjd mellan två lag som båda har potentialen att gå hela vägen. Denver får ändå, efter sina 11 raka vinster, ses som favorit i matchen. Belackare menar att de senaste elva matcherna har spelats mot tämligen alldagligt motstånd, och att det är först nu de ställs mot riktigt tufft motstånd. Problemet i det resonemanget är att ett av de lagen på vägen fram var just Ravens. Matchen ikväll handlar framför allt om Peyton Manning mot två legender. Sig själv och Ray Lewis.

En faktor som nämligen talar för Ravens är Peyton Mannings oförmåga att prestera i slutspel. Med tanke på att han är en av de största QB genom tiderna, är den ganska anmärkningsvärt att han bara har en ring. ((Lillebror Eli i Giants har t.ex. två)) Detta tillkortakommande ligger naturligtvis honom till last när man en dag skall summera hans karriär. Du kan trots allt vara hur bra som helst, men i slutändan är det ringar som räknas när vi skall ranka våra gamla hjältar. Manning riskerar att alltid få leva med en liten asterix efter sitt namn. Mike Greenberg (från Mike n Mike) brukar t.ex alltid benämna honom den bästa ”grundserie-QB” genom tiderna. Sådana ”smeknamn” är naturligtvis Manning medveten om, och mån om att tvätta bort. Med i och med att tiden går, ökar pressen. Kommer han hinna få sin andra ring? Eller kommer han vika ner sig av pressen?

På andra sidan planen står hans andra stora motståndare. Ravens superstjärna Ray Lewis, som annonserat att den här säsongen blir hans sista. Han och hans kollegor på den defensiva delen av Ravens, är kanske lagets stora styrka. Får det grepp om Manning ikväll är offensiven mer än kapabel att leverera. QB Joe Flacco är dock en, i mitt tycke, ojämn spelare som blandar och ger rätt friskt. Men om Ravens har ett svagare kort som QB, har det däremot en bättre RB än sina motståndare. Ray Rice är en av ligans bästa på sin positionen, men lider stundom av samma dilemma som Eagles LeSean McCoy. Nämligen att medspelarna verkar ovetandes om det här. Stundom får de alldeles för lite bollar att jobba med.

För att summera kommer fokus idag ligga på Lewis och Manning och eventuellt även den höga höjden som kommer vara Ravens ursäkt om de gör sorti ikväll. Håll dock gärna ett öga på Broncos Demaryius Thomas (WR), som blivit Mannings nya favoritmåltavla. Likaså kan de vara intressant att spana in Anquan Boldin (WR) i Ravens som visade att gammal är äldst, när laget tog sig vidare från wildcard-helgen genom att besegra Indianapolis Colts.

3 saker du inte får missa i vecka 17

Slutligen var vi då framme vid grundseriens sista omgång. De flesta slutsspelsplatserna är tilldelade, medan ett fåtal finns fortfarande tillgängliga att slåss om. Naturligtvis är det på dessa bataljer som medias fokus kommer hamna. Till de matcherna kan vi dessutom addera ett fåtal mer personliga agendor. Håll till godo, 3 saker som du inte får missa i helgens matcher.

* NFC East kommer avgöras i sista omgången. Blir det Redskins eller Cowboys? Rivaliteten går tillbaka ända till 1960 då lagen möttes första gången ((Från 1961 har de dessutom spelat i samma division)), och matchen är självklart veckans höjdpunkt. Båda lagen brottas dock med skador på synnerligen viktiga spelare. I Redskins fall rör det sig om RGIII (QB) medan det i Dallas rör sig om försvarsjätten DeMarcus Ware. För respektive lag är det således ett absolut måste att dessa ledare är tillgängliga och kan gå någorlunda för fullt för att säsongen skall fortsätta även efter nyåret.

Rivaliteten mellan lagen, som Sports Illustrated kallat ”one of the greatest in sports”, har naturligtvis renderat i en hel del roliga klipp och incidenter. Bl.a ”Never been to Dallas syndrome” som vi visat upp förr. Eller t.ex. denna reklamfilm med Dallas legendariske coach Tom Landry.

* Näst ut är Adrian Petersons jakt på Eric Dickersons rekord för mest ”rushing-yards” på en säsong. I dagsläget återstår 205 yards, vilket i sig inte är ett omöjligt uppdrag. För motståndet den här gången står Green Bay Packers som säkerligen skulle njuta om de lyckades hindra Vikings RB ifrån att slå rekordet. Som en sekundär agenda för Peterson är titeln som årets MVP. Många experter håller Broncos Peyton Manning som favorit till att ta hem den titeln (igen), men med tanke på Petersons säsong är han fortfarande med i förhandssnacket. För att slå Manning krävs nog att Peterson tar Vikings vidare till slutspel,och kanske t.o.m. att Dickersons rekord slås.

* Sist bland våra tre punkter är Indianapolis Colts Chuck Pagano ((Pagano diagnostiserades med cancer tidigare i år och har sedan dess behandlats för sin sjukdom)) som återvänder till sindlinjen i mötet med Texans. Räkna med en enorm stämning i Lucas Oil Stadium när han äntrar arenan. Coachparet Pagano/Arians ligger säkerligen bra till för titeln som årets coach. Vet inte om priset kan delas av två personer, men det resultat Colts organisation har uppnått efter allt som hänt är oerhört imponerande. Om du har svårt för ”amerikanska ögonblick” skall du nog inte ratta in just denna match.

3 män och 3 rekord att hålla ögonen på

Så här i slutet av säsong handlar naturligtvis mycket om vilka lag som går vidare eller ej. Vid sidan av dessa diskussioner kring olika kollektivs vara eller icke vara finns det även enskilda individer, som har ”egna” anledningar till att prestera väl.

Rekord: Sacks under en säsong
Rekordhållare: Michael Strahan, 22,5 st. (2001)
Jagas av: Aldon Smith (49ers), 19,5 sacks (just nu)
Behöver: Åtminstone 3

Rekord: Rushing-yards under en säsong
Rekordhållare: Eric Dickerson, 2105 yards (1984)
Jagas av: Adrian Peterson (Vikings) , 1600 yards (just nu)
Behöver: 505 yards. Peterson behöver alltså snitta 167,5 yards/match.

Rekord: Receiving yards under en säsong
Rekordhållare: Jerry Rice, 1848 yards (1995)
Jagas av: Calvin Johnson (Lions), 1546 yards (just nu)
Behöver: 302 yards, ”Megatron” behöver snitta 101 yards för att slå rekordet.

[quote_right]”If a quarterback and a running back have the same type of year and you have to flip a coin, it will always go to the quarterback.”[/quote_right]För oss yngre kan en lättare presentation av Dickerson vara på sin plats. Lättast är väl att göra det visuellt genom en liten video. Dickerson har själv kommenterat Petersons framfart och menar att killen är värd titeln årets MVP och även Comeback player of the year. Dickerson själv tror dock inte att Peterson kommer få det eftersom det trots alltid är QB’n som regerar i ligan. Hans lite lätt bittra underton kan bero på att inte ens han själv fick priset när han satte rekordet. Då gick det istället till Dan Marino.

Även om Peterons bedrift är imponerande, med tanke på hans svåra skada förra året, gäller trots allt samma faktum för en av konkurrenterna till årets MVP, Peyton Manning. Hans comeback är inte heller dålig, men ett sätt att säkra MVP-titeln till Vikings RB vore väl att slå Dickersons gamla rekord? Bara att hålla tummarna för alla Vikings-fans.

Avdelningen uppgivna QB

Ibland undrar jag om inte det lättaste sättet att skilja ”agnarna från vetet” bland dagens QBs är att ställa dem framför en mikrofon. Ni som såg presskonferenserna med Peyton Manning under sommaren förstår vad jag menar. Även om ett välsmort munläder inte har någon 100% korrelation med inidividens idrottskarriär, så är det ändå lätt att svepas med i Mannings karisma och intelligens.

På andra sidan spektret har vi under de senaste tiden fått se andra exempel på uppträdande. Jay Cutler som beter sig som en liten barnunge och vägrar erkänna sina fel, eller Newton och Vick som låter pressen gotta sig i deras egen uppgivenhet.

Newton fick sina rubriker genom att säga att han skulle sätta upp en förslagslåda där vem som helst kunde lägga sina idéer, eftersom han själv inte hade en aning om hur han skulle vända Panthers knackiga form. För att spä på sin egen orutin inför media passade han även på att i samma veva kalla en kvinnlig journalist för ”sweethart”, vilket känns aningen oprofesionellt.

Michael Vick visade härom dagen upp sina nedstämda sida när han lät deklarera att han minsann förstår om Andy Reid (coach) vill bänka honom, och att han minsann skulle stötta den nya quarterbacken.

Vad skall man göra åt QBs likt dessa? Skall vi glädjas över att de vågar visa upp en skörare sida, och visar att de minsann inte är så lätt att spela i NFL. Eller hämmar de bara lagets chanser att hamna på rätt väg igen? Personligen tror jag mer på det sistnämnda. Laget behöver en QB som ställer sig framför kameran och adresserar frågorna med ackuratess. Visst finns det utrymme för att erkänna sin misstag, men du kan inte bara rakt upp ner säga att du inte har en aning, och att du lika gärna sitter på bänken nästa match.

Tyvärr är livet inte så enkelt att de bara går att bänka en stjärn-QB. Ersättarna är trots allt ersättare av en anledning. Hur skulle det t.ex se ut om Eagles bänkar Vick till helgen? Vad sänder det för signaler? Att Andy Reid är oerhört modig, eller att han totalt gett upp allt hopp om laget och bara väntar på att få foten? Nej, håll fast vid era QBs. Skicka dem i mediaträning. Låt dem studera mästarna både på och utanför planen.

3 förhastade slutsatser

Med en liga som känns mer jämn än någonsin känns det som ett tämligen omöjligt uppdrag sammanfatta vart vi står. Finns det överhuvudtaget några trender att luta sig mot när alla lag verkar ha spelat oavgjort med sig själva i sex veckor? Dessutom vore det kanske dumt att dra förhastade slutsatser innan vi är ens halvvägs? Men om jag måste så…

– Långsamt, långsamt vaknar de stora jättarna. När vi tittade till ligan för några veckor sedan var ”5 i topp” ((NFLs QB sorterade efter QB Rating)) full med ovanliga namn såsom Dalton, Kolb och Ponder. Tittar vi till samma lista nu leder Aaron Rodgers före P.Manning, RGIII, Big Ben & Matt Ryan. Mer som vi förväntat oss helt enkelt. Samtliga av de stora namnen har visat att de kan prestera, även om de ännu ej uppvisat kontinuitet. Kanske börjar lagen falla in den hierarki vi förväntade oss innan säsongen? Om så är fallet bör 49ers öppna vecka sju med en seger inatt.

– I en jämn liga är naturligtvis varje skada ännu mer förödande, och vissa har det tyvärr värre än andra. Texans, Jets och Ravens har t.ex. alla fått brottas med medicinska frågor allt mer. Jets har t.ex. använt defensiva spelare i offensiven och i Ravens är det också allmän sjukstuga. Legenden Ray Lewis (LB) och Lardarius Webb (CB) är borta för resten av säsongen, och spelare som Ngata och Reed verkar inte heller helt kuranta. Ett litet ljus i mörkret för Ravens är att Terrell Suggs eventuellt återvänder i spel i helgen efter sin långtidsskada. Trots det sistnämnda tillskottet känns det som om Ravens Super Bowl-dröm glider dem ur händerna i år med.

– Sen finns det alltid en grupp som inte behöver medicinska skäl för att utesluta sig ur Super Bowl-racet. Dallas Cowboys och Philadelphia Eagles är två bra exempel på det här. Vissa lag har bara något fundamentalt fel över sig. Det går inte att sätta fingret på vem eller vilka som man skall skylla på, men något bör göras. Frågan är bara vad? Värst är nog Cowboys som dominerade mot Ravens i helgen, men genom dålig hantering av klockan och allmän idioti lyckades de, helt enkelt, förlora den matchen med. Som vanligt, med Cowboysögon sett. Det enda som kan rädda coachen Jason Garrett är troligtvis bristen på sökande till den tjänsten. Att jobba med Jerry Jones är inte många coachers dröm direkt. Mannen är ökänd för att vilja peta i allt som händer.

Mästarmötet

På söndag tar New England Patriots emot Denver Broncos, och även om Manning numera klär sig i oranget, så är det svårt att bortse från att det här är rivalitet på hög nivå. Tom Brady och Peyton Manning är de två stora giganterna från de senaste tio åren och matcherna dem emellan har alltid varit något speciellt. Mike Golic (”Mike and Mike in the morning”) sammanfattade det väl när han i fredagens sändning beskrev det som en ”sådan där match där du inte pratar om lagen, utan hänvisar det till en match mellan Brady och Manning”. Det rör sig trots allt om två av de stora QB genom tiderna

Utan att frånta dem någon talang eller förmåga, skall vi dock ha i åtanke att det är två killar som kan ha sett sina bästa dagar. För även om båda kommer rankas högt när vi läser om dem i historieböckerna en vacker dag, är det ändå så att det för stunden finns QBs som rankas högre. Dem är inte många (kanske t.o.m bara en) men konkurrensen för Brady/Manning har hårdnat betänkligt i takt med att de blivit äldre. Detta till trots finns det en hel del prestige i det här mötet, och större delen av sportens fans kommer ha sina ögon på vad som händer i Foxborough imorgon.

http://www.youtube.com/watch?v=B2IlQc71Kpw

Tittar vi på föregående möten har det givit oss många minnesvärda situationer. Själv minns jag mötet mellan Colts och Patriots 2009. Troligtvis för att jag är ett stort fan av Manning och således minns hans segrar, men även för att det var en fantastisk match som även fick ett intressant efterspel. Colts vann med 34-35 efter att Patriots valt att satsa på ”fjärde och två” på egen 28-yards linje, vid ställningen 34-28 (2.08 kvar av matchen). Försöket misslyckades och Manning tog över och ledde sitt lag till en TD.

Patriots Bill Belichick fick naturligtvis kritik för sin vågade satsning, samtidigt som vissa menade att hans agerande var den största hyllning en QB (Manning) har fått av en motståndare. Varje gång en coach numera göra något liknande återkommer gärna experter till Belichicks val som en slags given referenspunkt. Nu senast nämndes det i helgen när Carolina valde att sparka på fjärde, och ge Falcons bollen. Förra året aktualiserades det när Falcons misslyckades på fjärde mot Saints och sedermera förlorade matchen. För att återgå till Belichick så fick han rätt rent akademiskt av statistiken, även om inte alla sportexperter delade akademins slutsats.

Den andre experten som förekommer i klippet, David Romer, har vi skrivit om tidigare här på Tenyards för några år sedan. Hans arbete kring att fega eller satsa på fjärde försöket är läsvärt. Åtminstone sammandraget. En pdf med materialet hittar ni här.

Matchen mellan Broncos och patriots spelas på söndag klockan 22.25 i Foxborough, och sänds på TV10 här i Sverige. Missa inte den.

Andrahandssortering: Alex Smith

Livet som idrottsman kan stundom te sig synnerligen annorlunda. Ena dagen kan du vara på väg bort från ditt lag. Oönskad av alla. Nästa dag kan du vara den som alla förlitar sig på. Den som skall ta laget till nya titlar.

49ers QB Alex Smith har onekligen haft ett omtumlande halvår. Efter en säsong där han hade presterat sina bästa fotboll stod han plötsligt inför en situation där hans arbetsgivare övervägde att han slänga ut honom ur laget. Detta till förmån Peyton Manning, som helt plötsligt hade kommit ut på marknaden. När sedan Manning valde att styra kosan till Denver istället, var plötsligt Smith älskvärd igen och erbjöds ett nytt kontrakt. Smith accepterade dock inte direkt utan satte lite press på sin arbetsgivare genom att besöka Dolphins för att se vad dem hade att erbjuda. Någon avsikt att skriva kontrakt med dem påstår han, numera, att han aldrig hade. [quote_right]”I had never been to Miami Beach and thought it was a good way to go see it.”[/quote_right]Resan var ”bara” en liten skön semester helt enkelt. Väl tillbaka i San Fransisco skrev han på ett nytt kontrakt, även om dess utformning var så formulerat att 49ers kan ta sig ur kontraktet relativt billigt om Smith inte leverarar under 2012. Oavsett vad som sägs till media är Smith, på sätt och vis, bara ”provanställd”, och fast anställning fås troligen bara om föregående säsongs resultat, åtminstone, upprepas.

Framtiden
Trots arbetsgivarens stundom tveksamma inställning är Smith själv positivt inställd till framtiden. Situationen med Manning lastar han inte sin arbetsgivare för, utan menar att man får respektera att sådant sker de få gånger en kommande Hall of fame-medlem bjuds ut på marknaden. Smith går till och med så långt i sin positiva inställning att han skulle sett fram emot att slåss med Manning om jobbet som startande QB. Om Manning hade valt 49ers tror jag visserligen inte att Smith hade fått röra en boll igen förrän Manning slutar (eller ligger operationsbordet igen), men han skall ändå hyllas för sin positiva attitiyd till det hela.

Kan 2012 vara 49ers år? Tja, varför inte? Som vanligt inom den amerikanska idrotten finns det allid statistik som stöttar dina argument. T.ex. kan det nämnas att de säsonger (likt 2011-12) som 49ers tagit 13 segrar, har de 3 utav 4 gånger vunnit Super Bowl inom 1-2 år därefter. Är då Alex Smith rätt man för ta dem dit? Är en bra säsong allt som krävs för att fans och media skall anse en spelare är Super Bowl-material? Tydligen är svaret på den frågan JA. Framför allt om du läser lokalpressen (opartisk? red.anm). Någonstans ligger kanske svaret i att nuvarande årgång av 49ers till hög grad är byggt kring laget, och att ledaren för gruppen snarare är coachen än quarterbacken*. Sedan Jim Harbaugh tog över laget har det mestadels handlat om att spela som ett lag. Att minimera riskerna och inte göra fel. Ingen har begärt att Alex Smith skall passa 5000-yards/säsong för att det skall fungera, utan om han bara gör precis som han blir tillsagd så ser Harbaugh till att det fungerar. Att säkerheten kommer först märks bl.a på statistiken. Föregående säsong var 49ers de lag som passade bollen näst minst gånger, samtidigt som de låg på tredje plats vad gäller antalet springspel. Bakom siffrorna gömmer sig kanske en större tillit till lagets runningbacks än dess QB, men Harbough använde helt enkelt materialet på det sätt han upplevde gynnade laget bäst.

Nytillskott
I takt med säsongens framfart växte dock Smith med uppdraget och tittar vi på lagets tillskott under off-season så märks det tydligt att San Fransisco i år har bättrat på bland sina recievers. Nytillskott som Randy Moss, Mario Manningham och A.J Jenkins, som de plockade i första rundan av draften, tyder på att 49ers kommer ha en större bredd på sitt anfall framöver. Att de springer med bollen är således ingen självklarhet längre. Smith själv, verkar överlycklig över de nya tillskotten och beskrev sig själv som ett barn på julafton, i dagspressen efter han tränat med sin nya ”julklappar”. [quote_right]”It’s like waking up on Christmas,…you have a lot of new toys out there, new presents.”[/quote_right]
Med fler passningar kommer dock också riskerna öka med Smiths spel. Att endast kasta 5 interceptions (likt 2011-12) under en säsong lär vara omöjligt. Visserligen är avkastningen förhoppningsvis högre på den typen av spel, men faktum kvarstår att Smith kommer få bekänna färg framör. Med tanke på alla nyförvärv till ett redan starkt kollektiv, borde Super Bowl-titlen var den enda rimliga måsättiningen för laget i år. Var säsongen 2011-12 starten av en ny era, eller var det bara slumpen som lurade oss igen?

* Självfallet är coachen alltid lagets ledare, och en coach är aldrig utan makt i ett lag. Olika QBs har dock olika stort mandat att styra vad som händer på planen. Om föregående säsongs Alex Smith var en QB utan, till synes, större friheter, är t.ex. Peyton Manning dess raka motsats. En spelare med hans enorma talang ger man gärna ett stort eget mandat framme vid line-of-scrimmage.