Baltimore Ravens draft 2014

Ytterligare ett år där det kände som att Steelers och Ravens gick hand i hand mot slutet av säsongen. Tyvärr föll Ravens ner med Steelers på fel sida i år och det blev ingen upprepning av 2012. Efter att ha tappat lite för många nyckelspelare i kombination med lite för mycket skador blev det inget vidare år i Baltimore.

I år väljer man som nummer 17 och jag känner mig inte allt för säker på vad man går ut med. Man har lyckats signa om två viktiga spelare i TE Pitta och OT Monroe som båda var borta på grund av skador större delen av 2013, låste en del pengar i dem men kändes nödvändigt för att få stopp på flykten av nyckelspelare. Man hade lite snålt med picks till att börja med, men efter kompensations valen delats ut ser det åter bra ut, man fick ett i tredje, två i fjärde och ett i femte. Oavsett om Ravens fansen erkänner det saknades Anquan Boldin förra året och en receiver för att lasta av Smith känns som ett topp behov, man har signat Steve Smith från Panthers och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, man behöver fortfarande en nummer två reciever för framtiden. Killen från filmen Blindside, känns lite skumt att skriva så, Oher har kritat på för Titans och flyttat tillbaka till hemstaten vilket gör att OT är ett behov. Safety är en annan position som måste uppgraderas, gillar Ihedigbo men han gjorde inte sin bästa säsong förra året och har dessutom flytt till Lions. Rookien Elam växte under året men är för ensam och fortfarande för ojämn. Daryl Smith skrev som tur var på ett nytt kontrakt för Ravens annars hade det sett riktigt tunt ut, tycker dock fortfarande djup behövs här. Efter att ha tappat Arthur Jones till Colts behöver man även få in en explosiv DE till sin d-line bredvid Ngata, om man nu inte väljer att flytta ut Ngata, då behövs å andra sidan en NT. Jimmy Smith känns väl sådär så en ny CB i denna draft hade nog varit riktigt fint, särskilt efter att man tappat Graham till Bills. Vet inte riktigt om jag är helt såld på Pierce bakom Rice och skulle det krångla för Rice även i år skulle jag kunna tänka mig en RB med ett lägre val. Varken Clark eller Dickson verkar få förlängt så en TE bakom Pitta vill man säkerligen plocka in.

Behov: WR, OT, SS, ILB, DE/NT, CB, RB, TE

1. WR Marqise Lee (USC)
Räknar kallt med att Watkins och Evans redan är tagna och då står det enligt mig mellan Lee och Cooks och Lee känns mer som en spelare Ravens kan dra nytta av direkt här. Gjorde en grym säsong 2012 och en bra säsong 2013. Bra fart längst kanten och springer även sina rutter fint. Skador och storlek är väl de två stora frågetecknen. Kör alltså receiver här trots att man signat Steve Smith.

2. NT DaQuan Jones (Penn State)
Möjligt att den store tuffe tacklen finns kvar i tredje men jag är såld på att flytta ut Ngata och då tycker jag Jones skulle passa riktigt bra in plus att Ravens åter har en identitet i sitt front-7. Har blivit av med en hel del överflödiga kilon men är fortfarande ruggigt stor och stark. Varit stabil för Penn State både 2012 och 2013. Känns ibland lite väl omobil trots en hyfsad fart.

3. ILB Shayne Skov (Stanford) eller ILB Yawin Smallwood (UConn)
Triss i Kalifornien-spelare. Skov har jag ältat om innan hur mycket jag gillar och finns han kvar här tycker jag verkligen man ska slå till. Inte gjort en dålig match på två år för Stanford och kan både pass rusha och falla. Finns inte han är Smallwood ett bra alternativ här, stark spelare som är bra på det mesta.

3. FS Kenny Ladler (Vanderbilt)
Ladler har klättrat på folks listor har jag märkt och jag kan bara hålla med. Har varit grym i Vandy länge nu. Bra storlek och hög lägsta nivå är väl de stora fördelarna. Kanske lite för lik Elam i sitt spel för att passa in? Kan missa i markeringen i mellan åt.

4. OT James Hurst (North Carolina)
Bäst I springspelet och borde I mitt tycke rankas lite högre. Kan ha att göra med att han för tillfället är skadad och missat att visa upp sig på slutet. Var grym i HS och en riktig stjärnrekrytering för Tar Heels, har dock mer att visa och behöver få igång sina fötter mer.

4. RB Andre Williams (Boston College)
Williams var en Hiesman-finalist förra året och kan man suga åt sig en sån I fjärde så ska man inte fnysa åt det. Gjorde en riktigt fin säsong för Boston där han utan tvekan var deras stora hot i offensiven. Är en typisk ”yard efter kontakt spelare” som kämpar för varje liten yard. Saknar den där explosiviteten men känns som en perfekt back up till Rice.

5. TE Joe Don Duncan (Dixie State)
JDD från lilla skolan Dixie State, älskar det namnet, har fått en del fokus på sig under säsongen. Den ända matchen jag såg med dem i år var han riktigt bra men annars har det blivit mest highlights. Gör sig lätt öppen tidigt och är inte rädd för fysiskt spel. En TE som är bäst för enkla 10-15 yards pass. Inte mött så tufft motstånd dock och måste bli bättre i sin blockering.

6. DE Aaron Lynch (South Florida)

Kommer ihåg när det skrevs om att Lynch var bättre än Clowney och hade han bara fått bukt på det och det så hade det varit en framtida stjärna i NFL. Trots ett mindre bra sista år så finns det så mycket potential i Lynch och visst gillar Ozzie Newsome att chansa på spelare som Lynch?

Kidd och Tomlin – Konsten att fuska snyggt.

En av snackisarna efter Ravens och Steelers match inatt var hur det kom sig att Mike Tomlin gick och spatserade lite lätt drömmande på sidlinjen. Ett flanderande som nästan ledde till att han tacklade en Ravens-spelare under en löpning. Eftersom Ravens vann tillslut verkar alla ta det med ro, men frågan kvarstår dock: Var det medvetet fusk eller bara klantigt beteende?

Tomlin var dock inte ensam. Gamle basketlegenden Jason Kidd, numera coach i Brooklyn Nets, ”råkade” härom dagen spilla ut sitt vattenglas för att framkalla en välbehövlig timeout. Laget hade nämligen spenderat alla sina ordinarie varvid han fejkade en liten krock med en spelare som var på väg att byta. På videobilderna kan du även se Kidd säga ”Hit me” till den mötande spelaren för att påkalla hans uppmärksamhet om den här diaboliska planen.

Smart drag för att få en välbehövlig paus. Ligan, NBA, var däremot inte lika förstående utan avbröt sin thanksgivingmiddag för att dela ut en bot på 50.000$ till Kidd.

Mike Tomlins incident var dock lite mer udda. Enligt honom själv brukar han ofta titta på kick/punt-returns på jumbotronen för att få en bra bild av händelseförloppet. Tydligen fick han inte bra bild nog, eftersom han nästan gick rakt in Jacoby Jones som kom springande. Elaka tungor menar att, även om kontakt aldrig uppstod, fick Tomlins närvaro Jones att vända inåt i planen och där bli tacklad av Steelers spelare. Vad tycker ni? Fusk eller bara klumpigt? Beklagar den lite udda videon.

http://www.youtube.com/watch?v=pacv10Ptx7c

Tomlin har bett om ursäkt för sitt klumpiga agerande och förstår att folk blev irriterade på honom. Hur ligan kommer agera får framtiden utvisa. Ravens QB Joe Flacco tog det hela ro och lite humor.

[quote_box]”I took some flak for joking around in the Super Bowl and saying that maybe you should run onto the field and tackle somebody if this guy breaks it. That’s exactly what Tomlin just did…He was looking at the big screen the whole entire time. He knew where he was, and he knew where Jacoby was. He pulled my move. He did what I thought we should do.”
Joe Flacco, QB Ravens[/quote_box]

3 heta rivalmöten

Vecka 7 av NFL bjuder på en hel del intressant men även också en hel del som känns aningen avslaget. Vem kommer t.ex. sitta uppe för att se Giants – Vikings på natten mot tisdag? Själv kommer jag bänka mig klockan 19.00 idag för att se det stora rivalmötet mellan Cowboys och Eagles.

Rivalmöten är alltid lite extra. NFLs svar på derbyn. Precis som ordet derby numera används om två lag från samma land möts i Allsvenskan, används även ordet ”rivalry” lite slarvigt i NFL. I min mening skall det röra sig om två lag med en lång historik tillsammans. Av naturliga skäl rör det sig då oftast om lag från samma division, och idag finns det tre bra exempel att fokusera ytterligare på.

Cowboys – Eagles

Dez, med bra grepp om bollarna.
NFC East är divisionen där all logik är som bortblåst. Lag kan se ut som mästare ena dagen till att vara värdelösa nästa dag. Vilka versioner av Eagles och Cowboys vi får se idag kan således bara tiden utvisa. Noterbart är dock att lagen har tunga avbräck båda två. Cowboys kommer till spel utan Demarcus Ware och DeMarco Murray. Den ene är en försvarsgigant medan Murray som med sitt springspel, i min mening, är nyckeln till deras anfall. Utan honom tenderar det ofta bli lite ensidig ”vilda västern” som gäller. Visserligen är Eagles ett av de sämsta lagen i ligan på att försvara sig mot just pass, vilket kanske kan tala för en endimensionell Romo-offensiv. Spana in Dez Bryant. I sina bästa stunder är den mannen ett monster.

Eagles avbräck kanske är än större eftersom de idag saknar Michael Vick och får förlita sig på Nick Foles som QB. Nyckeln för deras anfall tror jag finns utmed marken. LeSean McCoy (RB) är en klar favorit, och kan mycket väl skapa oreda i Cowboys försvar. Eagles har visserligen haft stora framgångar med sina djupa pass i år, men med Foles vid rodret tycker jag att Eagles skall fokusera på att upprätthålla sitt höga tempo mellan spelen, och jobba med korta pass och runs.

p.s. För er som vill veta mer om historiken bakom det här rivalmötet kan jag rekommendera att läsa lite mer om Bounty Bowl.

– – –

Patriots – Jets

Gronkär tillbaka
Rivaliteten mellan dessa lag går långt tillbaka i tiden och relation mellan lagen har inte blivit bättre av incidenter som t.ex. Spygate, kontraktsbråk eller sjukvårdare som blir nerkissade av motståndarfans medan de räddar liv. Att Bill Belichick har ett förflutet i Jets gör inte heller saken bättre. I Jets återfinner vi dessutom den karismatiske coachen i Rex Ryan. Det Ryan inte har i sitt CV kompenserar med ett munläder utan dess like. Jag minns själv ett klipp inför ett tidigare möte då en reporter valde att framföra Ryans kommentar till Belichick för att frambringa lite hetta inför kommande match. Ryan hade då kläckt ut sig att han fan med inte tänkte åka till Foxborough och kyssa Belichicks (Super Bowl-) ringar!!!!. Belichick, som är NFLs motsvarighet till Ferdinands mamma när det kommer till pressfrågor, svarade helt enkelt att Ryan inte behövde det. Så dog den nyhetsartikeln. ((Att vara sportjourlist i Boston är troligtvis det svårast som finns. Belichick ger aldrig några rubriker))

Idag får vi dock se ett kärt återseende i Patriots då förhoppningsvis Rob Gronkowski gör comeback efter sin långdragna skada. På tal om Gronk kan det nämnas att Jets rekryterat lite intressant under de sista veckorna. Zac Sudfeld (TE) plockades upp och det intressanta med honom är att han representerade Patriots när säsongen började, och bar då smeknamnet ”Baby Gronk”. ((Antagligen ett smeknamn som syftar på att han har sköra armar, eller…?)). Rex Ryan har uttalat sig i veckan om den här rekrytering och menar att han vore dum om han inte tar till sig av allt Sudfeld vet om Patriots.

Matchen i sig borde sluta i en seger för gästerna från Boston, men inget är säkert i den typen av matcher. När lagen möttes i andra omgången tidigare i år var det en blöt och poängfattig tillställning som säkerligen de flesta vill glömma. Framför allt Bradys mottagarkår som inte fångade många bollar den kvällen. Sedan dess har dock de mesta gått åt rätt håll, och med Gronkowski tillbaka bör Patriots vara det starkare laget. Spana även in Kenbrell Thompkins (WR, Patriots) som gått från klarhet till klarhet.

– – –

Ravens – Steelers

Arge lille Suggs
Slutligen skall vi ta oss en titt på ett annat oerhört hett rivalmöte. Steelers tar emot mästarna Ravens hemma på Heinz Field. Matcherna mellan lagen är ofta väldigt tuffa, och kännetecknas av en gedigen defensiv från båda sidor. Veckan innan matchen brukar alltid vara full av olika hot och annat skitsnack mellan spelarna i lagen. Visserligen saknar båda lagen några frispråkiga killar som numera är pensionerade. Som tur är Terrell Suggs kvar i Ravens. Från tidigare år minns vi uttalande såsom att Ravens hade satt ett pris på Hines Ward (WR, Steelers) huvud. ((Föga förvånade gillade inte ligan detta, och Suggs fick se sig vara föremål för en utredning. Ligan hittade dock inga bevis på att så skulle vara fallet. Suggs själv kommenterade det med att han bara hade skojat lite))

Personligen känns mötet lite mer avslaget i år. Den primära anledningen till det är troligtvis att Steelers känns oerhört svaga i år. Skador och ålder har slutligen börjat sätta sina spår. Självfallet är det svårt att döma ett lag som har Big ben som QB. Även om han inte är en personlig favorit, så måste jag ändå ge honom att han kan kasta bollar. Oavsett hur bra eller dåligt laget spelar kan han själv avgöra matcher med den styrka och arm han besitter. Ingen QB i ligan har den förmåga att undgå, eller snarare stå emot, tacklingar som Big Ben.

Rörande Ravens tänkte jag utelämna kommentarer överhuvudtaget. Istället ber jag er alla att titta för en Facebookssida dedikerad till Baltimore Ravens. Nämligen Baltimore Ravens Sweden. Där får ni den bästa inblicken i Ravens läge inför den här matchen.

Inför Ravens – Broncos

Så var det då äntligen dags för premiären av NFL. Som vanligt är mästarna ett av preiärmatchens kombatanter. Mer ovanligt dock är att det gör det på bortaplan. Det lokala brännbollslaget står tydligen högre i kurs hemma i Baltimore. Klockan 02.30 sparkas således säsongen igång i Denver Colorado.

Mästarna Ravens kommer till säsongen egentligen helt utan press. Skador på viktiga spelare och stora spelarförluster har gjort att ytterst få tror att Ravens skall ha med titeln att göra i år. För motståndarna Broncos är det precis tvärtom. För dem är det i år som stjärnorna på himmelen står rätt. Det är i år Peyton Manning skall få ta sin andra ring och slutligen rädda sitt arv för för eftervärlden. Om han skall kunna bli ansedd som den största QB någonsin kan han inte sluta sin karriär med endast en ring. Till och lillebrorsan har fler.

Manning är 37 år i år och kroppen har fått sin beskärda del av stryk. Kanske kan Broncos även vara aktuella som favorit även nästa år, men då flertalet stora namn i truppen står inför omförhandling kan det vara svårt att rymma alla under samma (löne)tak framöver. Framför sig har han i år en fantastisk uppsättning WR/TE där Wes Welker är hans nya leksak. Förutom Welker kan det vara värt att nämna att en ny stjärna slagit sig in bland lagets TE´s. Julius Thomas heter mannen som nu är deras förstaval på den positionen.

När lagen möttes under fjolåret var Broncos secondary den stora förloraren. Framför allt var det Torrey Smith som ställde till det med sin snabbhet, och jag antar att Champ Bailey försöker nog än idag glömma dessa möten. Tyvärr saknas han i kväll, men hans kollegor vill nog göra allt för att scenariot från slutspelsmatchen i januari inte upprepas.

I Ravens led saknas det som sagt en och annan från det lag som vann Super Bowl i ferbuari. Bland de som saknas finns ”gubbarna” Lewis/Reed/Boldin och den skadade TE Pitta. Lagets som återstår är det dock inget fel på direkt. Ett oerhört starkt försvar och Flacco och Ray Rice framåt lär nog kunna ställa till det rejält för Broncos. Ett visst frågeteckken finns det för lagets mottagarkår. Bland nytillskotten kan det dock nämnas att Peyton Manning hittar några gamla kompisar. T.ex. sin gamla TE i Dallas Clark samt mannen som gav faxen ett ansikte igen: Elvis Dumervil. ((Stora problem med att faxa in rätt papper gjorde att broncos blev tvugna att släppa Dumervil tidigare i år.))

Eftersom det är första matchen borde jag väl slutligen testa att bränna iväg ett litet tips. Mannings gäng tar det. 27-17.

Alla dessa skador

Något som tar år att bygga upp kan vara över på en sekund. Dramatiskt, men fråga bara det lag som kände sig redo för att utmana om Super Bowl när en av deras viktigaste pjäser plötsligt låg och vred sig där i gräset. Träningen har börjat, och därmed har också NFLs skadelista vaknat till liv. Låt oss ta en titt.

Nu behöver dock inte livet vara såpass dramatiskt som i ingressen, men faktum kvarstår att efter att lagen spenderat pengar och energi för att bygga sitt lag under off-season. När nu träningen drar igång är det nu dags att hålla tummarna så att alla pjäser håller sig friska. Eagles förlorade i veckan sin receiver Jeremy Maclin som blir borta för resten av säsongen. Förutom hans direkta frånvaro, får det också konsekvenser på hur laget formeras. Lagets stjärnreceiver DeSean Jackson plockas bort från rollen som punt-returner för att skydda honom från den skaderisk som det innebär.

Nästa lag att bli oroliga var Seahawks som investerade mycket i den Percy Harvin. När han värvades kändes det som den sista pusselbiten var på plats i deras Super Bowl-bygge. Omfattningen på (WR) Harvins skada är ännu än inte officiell/känd, men han befinner sig dock i New York för att få ett ytterligare utlåtande av läkarna där. Skulle han vara borta en längre tid är det naturligtvis ett stort bakslag för Seattle.

I Baltimore var olyckan framme för Dennis Pitta (TE) som även han blir borta för resten av säsongen. För Visanthe Shiancoe var dock det här en bra grej, eftersom han nu är med i ligan igen. Shiancoe (33 år) är mest känd för sin tid i Vikings. Under fjolåret gjorde han en vända i Patriots, dock utan någon större framgång.

Nu är det dock inte bara snabba pojkar på de ”sexiga” positionerna som går sönder, utan i Denver skadade sig t.ex. centern Kopper vilket är ett hårt slag mot dem. ((Centern kallas ibland den offensiva linjens QB, då denne styr mycket av var/hur linjemännen skall förhålla sig till sina motståndare))Att han dessutom var center framför Peyton Manning gör det hela än mer problematiskt, då denne är känd för att ändra sitt spel långt in i det sista. Att plocka in en ny rekryt lagom till försäsongsmatcherna som skall ha Manning bakom sig skrikandes allsköns, till synes ”mumbo-jumbo”, är naturligtvis inte helt idealiskt.

Skador på spelare är naturligtvis något oundvikligt ont. Flertalet lag är t.ex. inte drabbade på samma sätt (ännu) men går även de in med medicinska spörsmål i tankarna. Redskins har sin superstjärna RGIII som stort frågetecken. Hur lång tid kommer det ta för honom att komma tillbaka från sin svåra knäskada. Ledningen är förhoppningsfull, men samtidigt finns det bland många en oro att RGIII kanske inte kan återhämta sig lika exemplariskt som Vikings Adrien Peterson gjorde.

I New England och i 49ers läger försöker man vänja sig med ett liv utan varsin superstjärna. Patriots blev, som känt är, av med Hernandez vilket gör att trycket på att Rob Gronkowski skall vara hel efter alla sina operationer ökar. Oron att så inte är fallet är väl tämligen befogad. På andra sidan kusten handlar det om att försöka hitta vem som skall ta över efter Michael Crabtree som skadad sig tidigare i våras. Vernon Davis sägs få dra ett stort lass där för tillfället.

Alla lag har som synes sina problem som aktualiseras nu när allt närmare sig. För er som vill följa vad som händer i det olika lagen rekommenderar jag att lägga skadelistan som bokmärke den kommande tiden. Lars Thorman sammanställde även en liten bra iista över vilka frågor de olika lagen brottas med nu när träningen börjar igen. De hittar du här.

Lös konflikten "Anchorman"-style

I fredags var det dags för Baltimore Orioles (Baseball) att hålla sin första hemmamatch för säsongen. På schemat under kvällen stod även en hyllning till stadens Super Bowl-mästare Baltimore Ravens. Ingen ((Adm. personal med familj fanns där, men inga spelare eller ledare.)) person ur organisation valde dock att komma dit och medverka.

Anledningen är troligtvis att Orioles råkar ha hemmamatch den dagen då det var tänkt att Ravens skulle hålla sin sin först hemmamatch i höst. Öppningsmatchen i NFL där mästarna alltid får spela. Lagens båda arenor ligger nämligen såpass nära varandra att det är omöjligt att arrangera matcher samtidigt av logistikskäl. Självklart hade Orioles kunnat flytta sin match, men det ville de inte. Lösningen blev tillslut att Ravens får spela den här matchen på bortaplan. Vilket är lite surt, minst sagt.

Kareem Copeland som rapporterar om historien för NFL tycker dock att lagen borde kunna lösa den här konflikten på ett klassiskt vis. Anchorman-style.

AFC North: Lagens behov

Vi fortsätter vår genomgång av divisioner med de nordliga alternativet i AFC, där bl.a. mästarna återfinns. Siffrorna under lagets namn anger som vanligt hur de rankades bland ligans lag inom de specifika området.

Pittsburgh Steelers
Pass Offense: 14 Run Offense: 26 Pass Defence: 1 Run Defence: 2

Behov:Ordet ”gammal” känns som ganska sammanfattande för Steelers situation. Laget känns på det hela taget som ett väldigt ålderstiget lag. Många har varit med länge. På försvarsidan finns det t.ex. många stora namn såsom Polamalu, Harrisson m.fl. som visserligen är duktiga och är fulla av erfarenhet. Problemet är dock att deras kroppar börjar stagnera och man kan börja se slutet på vissa spelares karriärer. Samtidigt skall dock försvaret ha en eloge för att de faktiskt var ett av de bättre försvaren under fjolåret, frågan är dock hur länge de kan upprätthålla den nivån.

När man tänker på Steelers anfall är det ofta Big Ben som står i fokus. med all rätt på sätt och vis, för vad folk än må tycka om honom är han trots allt en svårvält QB som kastar långt. Även han har passerat 30 år, men han bör kunna hålla en stund till. Tidigt under Free Agency förlorade han dock sin förste receiver i Mike Wallace som istället valde sol och pengar nere i Miami. I och med hans flytt förlorade Steelers det djupa hotet. Wallace snabbhet och Roethlisbergers arm må vara ett endimensionellt vapen, men ack så effektivt. Vidare så har laget TE Heath Miller legat på operationsbordet, och hans säsongstart kan vara i fara. Ytterligare TE och WR finns således som önskemål.

– – –

Baltimore Ravens
Pass Offense: 15 Run Offense: 11 Pass Defence: 17 Run Defence: 20

Behov:Vad behöver ett mästarlag som har allt? Ja, för det första måste man behålla merparten av sina betydelsefulla spelare, om man nu inte är sker på att man kan plocka in likvärdiga rekryter från den öppna marknaden. Först och främst började Ravens med att skriva ett mosterkontrakt med Flacco, vilket var tämligen självklart. Hans kontrakt gick ut vid ett perfekt läge för honom, och då skall han självfallet vara bra betald. Att han numera är bäst betald i ligan är sticker lite i ögonen på många. ((Noterbart är dock att Drew Brees faktiskt tjänar mer netto på grund av olika skattesatser i olika delar av landet.))

Lagets GM Ozzie Newsome har tidigare gått ut med att han inte kommer investera allt för tungt i gamla spelare bara för sakens skull, och studerar vi första veckan av FA verkar han stå för sitt ord. Boldin (WR) släpptes till 49ers, Kruger (LB) till Browns, Ellerbee (LB) till Miami eller Ed Reed (S) för den delen som fiskar runt i ligan efter nytt kontrakt. Egentligen låter man sig på intet sätt luras in i något slags budgivningskrig bara för att behålla ett vinnande lag. Det enda man spenderat mycket på var QB, där man som sagt var tvungen att lägga sitt krut.

Vad behöver då Ravens. Ja, egentligen är svaret ganska enkelt. De behöver fylla upp de luckor som ovan nämnda personer ((samt t.ex. Ray Lewis som slutat)) lämnat efter sig. Visst är de många DE/LB som lämnat i någon form, men om det är något år man skall ha det problemet är i årets draft. Löser dem det har de egentligen råd att bara sitta och spontanshoppa och allmänt se över truppen.

– – –

Cincinatti Bengals
Pass Offense: 17 Run Offense: 18 Pass Defence: 7 Run Defence: 12

Behov: Bengals är ett ganska skönt gäng och kommer säkerligen vara en slutspelskandidat när det drar ihop sig om ett knappt år. I sin QB Andy Dalton och WR A.J Green har de en kombo som är svår att överträffa. I slutspelet blev det dock respass direkt. En superduo är uppenbarligen inte tillräckligt, utan anfallet behöver breddas. Inte bara genom fler hot via pass, utan även via marken (RB). Ben Jarvus Green-Ellis är visserligen inte lastgammal, men lite nytt blod som konkurrerar vore inte så dumt.

Defensivt har de ett ganska brutalt och skön gäng redan idag. Den defensiva linjen är bra, men om vi skulle få önska lite kund en en lite mer dominerande linebacker vara käckt.

I lagets secondary hittar vi dock vissa svaghetstecken då lagets gamle safety Cris Crocker fick tas tillbaka förra säsongen då skadorna hopade sig i laget. Crocker är dock 33 i år och var bara en temporär lösning. Dessutom är det såpass illa att spelarna som var skadade höll såpass dålig kvalité att de inte lär komma tillbaka ens som friska. Nytt blod måste in.

– – –

Cleveland Browns
Pass Offense: 19 Run Offense: 24 Pass Defence: 25 Run Defence: 19

Behov: Browns valde att förra året drafta Brandon Weeden (QB) i första rundan. Det lite udda med honom är hans ålder. Killen är 30 i år, vilket gör det till en liten knepig investering som egentligen måste lyckas direkt. Weeden gjorde väl egentligen inte direkt bort sig förra säsongen men frågetecknet kring lagets QB är fortfarande kvar. Browns är således lite i samma sits som Vikings. Är den här QB verkligen vår kille eller skall vi göra något åt det?

Offensiven i övrigt är inte heller så mycket att hänga i julgranen. Bortsett från Trent Richardsson som är en spännande RB så skulle de behövas lite intressanta mål för Weeden att passa till. Att jag blev tvungen att googla deras mottagare medan jag skrev detta är inget bra betyg på den uppsättning de har idag.

Vad gäller defensiven är en bra CB och en LB/DE mångas önskemål i lokalpressen. De sistnämnda löstes delvis genom Kruger som inhämtades från divisionskonkurrenten Ravens. Visserligen till ett högt pris, men där får vi väl ge lite beröm till Krugers agent som lyckades sälja in sin klient såpass väl, trots den tämligen korta period av topprestationer.

Ed Reed – Master of D universe

Det sägs ofta att försvar vinner mästerskap. Mycket av det som skrivs den här veckan kommer säkerligen handla om det, och flertalet av de artiklarna kommer säkerligen handla om Ray Lewis. ((Bortsett från ämnet som nämndes i ingressen kommer säkerligen flera skriva om Harbaugh-bröderna också, men som Deion Sanders påpekade, lite humoristiskt, i veckan är deras historia inte unik. Första gången två ”brothers” möttes i en Super Bowl var trots allt 06/07 då Tony Dungy & Lovie Smith stod på varsin sida. )) Vi väljer dock att fokusera lite på hans kollega lite längre bak på planen. Ravens smått legendariska safety Ed Reed

Tidigare under säsongen har vi bl.a bjudit på historien om ormen Law som gav en viss inblick i Ed Reeds bakgrund. Den incidenten, som f.ö. involverade hans rumskamrat Reggie Wayne ((Spelar numera WR för Indianapolis Colts)), inträffade när dessa två studerade/spelade för University of Miami. Tiden där var oerhört frmagångsrik och 2001 var Reed med och vann mästerskapet med Miami Hurricanes. Reed håller för örvrigt fortfarande skolaans rekord för interceptions (21 st), interception return yards (389) och interceptions returned for touchdowns (5). Förutom fotbollen var han även framgångsrik inom friidrott och då framför allt spjut.

Från och med 2002 och framåt har han dock tillhört Ravens organisation och har, mer eller mindre, från dag ett varit en betydande faktor på planen för sitt Baltimore. Han har genom åren gjort sig känd som en spelare som med oerhört stor spelförståelse, alltid tycks befinna sig där bollen hamnar. Hans förmåga att bryta/fånga pass har gjort att ligans QBs tänker sig för en extra gång innan det går på djupet mot Ravens. Deras oro är på intet sätt obefogad. I dagsläget står Ed Reed på 1541 interception yards (Rekord för NFL) fördelade på 61 interceptions (Bäst bland nu aktiva spelare) vilket talar sitt tydliga språk. Dessutom har ett svårslaget rekord på längsta interception som returnerats för en touchdown.

http://www.youtube.com/watch?v=bcsE21mJUYs

När Reed äntrar gräset på söndag är det på sätt och vis även en cirkel som sluts. Även om han i veckan deklarerat att han kommer fortsätta nästa säsong, så är det många som trots allt ställer sig tveksamma till att så blir fallet. Åtminstone som en del av Baltimore. Dels har hans kropp på senare tid visat att slutet (för idrottskarriären) är nära, och dels har Ravens kanske inte det löneutrymmet som krävs för att kontraktera honom för ytterligare en period. Ravens GM slängde härom dagen ut en annan livlina som kanske passar Reed. Nämligen möjligheten att bli en del av Ravens tränarstab. Visst vore det ett ganska vackert slut om han lyckades ta sin ring i New Orleans, endast 30 minuter ifrån området där han växte upp?

The Blind Side

Dagens tips kommer signaturen @Mekonen91 och handlar om den kanske allra mest kända boken/filmen med NFL-tema de senaste åren. Tipsaren gör dock en viktigt tillägg som alla bör känna till. Boken handlar om så mycket mer än det som är med i filmen. Historien om Michael Oher är fantastisk, men boken handlar lika mycket om spelets utveckling och hur det kom sig att försvara QBs ”blinda sida”.

Som tillägg från redaktionen kan det nämnas att författaren Michael Lewis, även låg bakom boken bakom boken ”Moneyball” (Baseball) som har gjort ett stort avtryck på idrottsvärlden. Är du dessutom intresserad av ekonomi och placeringsfrågor kan hans första bok ”Liar’s Poker” nämnas.

Som vanlig har jag saxat lite om boken från Amazon.

”…Starred Review. As he did so memorably for baseball in Moneyball, Lewis takes a statistical X-ray of the hidden substructure of football, outlining the invisible doings of unsung players that determine the outcome more than the showy exploits of point scorers. In his sketch of the gridiron arms race, first came the modern, meticulously choreographed passing offense, then the ferocious defensive pass rusher whose bone-crunching quarterback sacks demolished the best-laid passing game, and finally the rise of the left tackle—the offensive lineman tasked with protecting the quarterback from the pass rusher—whose presence is felt only through the game-deciding absence of said sacks. A rare creature combining 300 pounds of bulk with ”the body control of a ballerina,” the anonymous left tackle, Lewis notes, is now often a team’s highest-paid player. Lewis fleshes this out with the colorful saga of left tackle prodigy Michael Oher. An intermittently homeless Memphis ghetto kid taken in by a rich white family and a Christian high school, Oher’s preternatural size and agility soon has every college coach in the country courting him obsequiously. Combining a tour de force of sports analysis with a piquant ethnography of the South’s pigskin mania, Lewis probes the fascinating question of whether football is a matter of brute force or subtle intellect…”

Reggie Wayne, Ed Reed & ormen Law

I helgen som var slog Ravens ut Colts ur årets slutspel, och som vi nämnt förr har lagen många gemensamma nämnare. En som vi inte nämnt är att två av lagens legender, Ed Reed och Reggiw Wayne, är gamla kompisar från förr.

I förra veckans avsnitt av The Rich Eisen Podcast berättar de tillsammans ((Klippet är ihopsatt av två intervjuer. De har berättat varsin version av historien vid två olika tillfälle hos Rich Eisen.)) historien om hur de en gång i tiden var rumskamrater. När Wayne sedan begav sig av tll NFL och Indianapolis Colts bad han Reed ta hand om hans orm Law. Tanken var att Wayne skulle hämta upp Law när han gjort sig mer hemmstad i Indianapolis. Tyvärr blev det inte riktigt så. Underbar historia.

Rich Eisen podcast
OBS! Notera att det rör sig om det avsnitt som sändes inför wildcard-helgen. Ca 15minuter in i det programmet hittar du historien.

Podcasten går även att hitta på Itunes.