Sherman är ett intressant case för de skrockfulla

Härom dagen meddelades det att Richard Sherman (CB, Seattle) kommer vara omslagspojke för nästa utgåva i TV-spelsserien ”Madden”. Ett uppdrag som normalt är förknippat med en förbannelse. Det unika i år är dock att Sherman sedan tidigare redan har en förbannelse över sig. Blir det nu dubbelt upp, eller kvittar man ut dem mot varandra.

Maddenförbannelsen är för de flesta relativt känd, och det har t.o.m. gått så långt att en del fans numera röstar ((Varje år hålls en omröstning bland spelseriens fans rörande vem som skall pryda omslaget)) på motståndarnas bästa spelare, istället för sin egen stjärna. Bland ”offren” hittar vi namn som Brett Favre, Shaun Alexander ((Som för övrigt var senaste Seahawk att pryda omslaget)), Troy Polamalu och Michael Vick. Den sistnämnde bröt t.ex. benet dan efter att spelet kom ut.

[quote_right]”Campbell´s Chunky Soup Curse : Destroying the NFL one spoonful at a time”[/quote_right]Det som gör Richard Sherman intressant är att han även är omslagspojke för Campbell’s Chunky Soups. Även det här uppdraget har en förbannelse vilade över sig. Chunky Curse Som statistiken till vänster visar är dock inte ”forskarna” bakom förbannelsen sena på att peka ut soppan som syndabock. (För en grundligare undersökningen så kan jag rekommendera sidan, vars länk ni hittar i inledningen av stycket.) Hur stor vikt vi skall lägga på det här låter jag vara osagt, men det finns spelare som aktivt försökt undvika dessa typer av uppdrag. LaDainian Tommlinson är t.ex. en av dem som gjort allt för att inte hamna på Madden-omslaget under sin storhetstid.

I år lär vi dock få se vad dessa förbannelser går för när Richard Sherman skall försöka undvika båda två. För övrigt är det lite typiskt av en pratkvarn som Sherman att inte möta dessa faror en och en, utan att ta sig an dem alla på en gång. Kanske vet dock Sherman något som vi andra missat. Kan det vara så att allt bara är skrock? Eller att det kanske är så att två förbannelser tar ut varandra. Kan två minus bli ett plus?

Årets yrke: cornerback

Det är inte världens tempo i nyhetsflödet kring NFL just nu. Härom dagen var största nyheten att Aaron Rodgers hade skaffat sig en ny flickvän och att rookie AJ McCarron hade valt brudnäbb till sitt bröllop. En sak av värde som vi dock lyckats urskilja i flödet är dock att du skall vara cornerback i år. För där satsas pengarna.

(Alla belopp i texten är i USD)

Om vi skulle sammanställa en lista över de intressantaste affärerna under offseason skulle onekligen en hel del kontrakteringar av cornerbacks komma med. Under Free Agency hade vi flertalet stora affärer men Revis (till Pariots. 32 miljoner, 11.5 garanterat över 2 år) och Talib (t. Broncos. 57,11.5, 6 år) som de stora affischnamnen.

Efter draften fortsatte karusellen med Richard Sherman som signerade ett lukruativt 4 årskontrakt för 56 miljoner varav 12.4 är fullt garanterat ((Tämligen enkelt kan dock den siffran stiga till ca 40 miljoner. Bli inte förvånad om du inte känner igen siffrorna som anges i texten. Vi har valt att ange de pengar som är garanterade spelarna. Många spelare kan genom små enkla medel såsom att vara en del av laget på ett givet datum, höja dessa garanterade nivåer. När kontrakten publiceras i media är dock oftast dessa pengar redan inräknade eftersom spelarna mer eller mindre enbart behöver vakna på morgonen för att det skall ske.)). När det här rapporterades i media fick Arizona Cardinals CB Patrick Peterson frispel och gick i taket på Twitter. Anledningen är tämligen enkel eftersom han själv har stundande kontraktsförhandlingar vädrar han helt enkelt morgonluft. Shermans deal förbättrade helt enkelt förhandlingsläget för alla andra cornerbacks i ligan. Ett faktum som vi inte behövde vänta länge på att få se effekterna av eftersom bläcket knappt hade torkat på Shermans kontrakt innan de annonserades att Browns skrivit ett mosnterkontrakt med sin stjärn-CB Joe Haden. Detaljerna i hans kontrakt är dock inte officiella enligt Overthecap.com, men vi vet i alla fall om att det rör sig om 68 miljoner över 5 år.

Varför ser vi då den här utveckligen i ligan? Det kanske mest uppenbara är att NFL blivit en mer passningsorienterad liga. Även reglementet har justerats för att främja ett mer publikvänligt spel, vilket gynnar offensiven ytterligare. Till det här skall läggas alla de fysiska praktexemplar till WR som börjar ta allt mer plats i ligan. Spelare som det knappt räcker med en gubbe för att ta bollen ifrån. Det allra tydligaste exemplet är naturligtivs Lions Calvin Johnson, men även divisionsrivalerna har två bra exempel i sin duo Marshall & Jeffrys.

Slutligen har naturligtvis Richard Shermans framfart i ligan satt standarden lite för hur en cornerback skall se ut och vara. Likt tjuren Ferdinands beundrare skriker nu ligans GM ”Honom skall vi ha!” efter stora cornerbacks som kan möta dessa allt fler monstruösa wide receivers. Traditionellt sett har cornerbacks inte varit såpass stora som Sherman. Anledningen är att långa CBs inte kunnat mäta sig med motståndarna när det kommer till snabbhet tidigare. Sherman, och även flera av hans kollegor i Seattle, har dock visat att det går att kombinera storlek och hastighet. Shermans påverkan syns även i t.ex. årets draft där Browns med sitt första val plockade Justin Gilbert som är en rejäl kille både vad gäller vikt, längd och ”vingspann” ((Långa armar är inte dumt att ha som cornerback)).

Huruvida Justin Gilbert blir någon Sherman är självfallet för tidigt att säga, men han har onekligen förutsättningarna för att lyckas. Gör han det ser, som sagt, löneutvecklingen mycket bra ut. NFLs ledningar spenderar just nu pengar på cornerbacks som om det vore QBs. Visserligen inte i dollar räknat, men tillvägagångssättet känns igen. Hittar du en som kan leverera. Släpp han inte ur sikte utan ge honom vad han vill ha. Kosta vad det kosta vill.

Är verkligen Schaub mannen för Texans?

Så var då omgång 4 färdigspelad och det är dags att återigen dra lite slutsatser. I AFC var det exempelvis några QBs som gjorde bestående intryck. Alla var dock inte av positiv natur.

Männen jag pratar om är Peyton Manning, Tom Brady samt Matt Schaub. Alla var de i elden i söndags, och det är framför allt den sistnämnda som vållar lite tankar hos mig. Medan de två förstnämnda var fantastiska, var Schaub sådär. Självfallet hänger en mästartitel på fler spelare än bara quarterbacken, men samtidigt är det oftast på den positionen alla diskussioner slutligen hamnar. Laget må vara överfyllt med talang, men är QB medioker blir det svårt att nå långt.

Två bra exempel är Schaubs kollegor i Broncos och Patriots. Hur arbetar dessa QBs som vi oftat benämner med epitetet ”elite”? Brady och (Peyton) Manning vet vad de vill, och de vet hur de skall ta sig dit. Se bara på hur Manning format sin omgivning i Broncos, eller hur Brady format sina nya adepter i New England. När säsongen startade fanns i stort sett ingen av Bradys gamla måltavlor kvar. I truppen fanns dock ett gäng hungriga spelare som gärna ville visa upp sig i Gronkowskis och Welkers frånvaro. Arbetet med dessa är långt ifrån klart, men stegvis ser vi hur dessa utvecklas och formas till något bra. Patriots må har haft en knackig väg till sina 4-0, men ett ”W” är alltid ett ”W”. Tänk bara hur bra anfallet kommer vara när Brady är färdig med sina adepter?

Matt Shaub har ett kanonlag runt omkring sig, och Schaub var på intet sätt usel. Bara lite ”lagom”. T.ex bjöd han återigen sina fans på en ”pick six”. Den här gången valde han att, i sämsta tänkbara läge, kasta bollen rakt i famnen på Richard Sherman som utjämnade matchen. Det här i en match som Texans redan hade vunnit. Flera gånger om. Dallas är Tony Romo är en man som har/har haft liknande problem med slarv. I veckan pratade Romo ut på ESPN om hur han inför säsongen jobbat med att inte slarva i pressade lägen, utan att hellre kasta ut bollen över linjen, eller ta en sack. Allt är bättre, än att förlora bollen. ((Se även på Alex Smith. Han har räddat sin karriär på att enbart eliminera felen.))

Problemet med Schaub slutar dock inte där. Ovan nämnda Romo har i min mening en högre högsta nivå. Men också djupare dalar. Schaub har bara något slags ”mellanläge”, inte ens hans ansikte vittnar om något annat. Total likgiltighet inför allt. Om Texans skall ta sig till Super Bowl kommer de troligtvis springa på någon av ligans ”elits”-QBs, och då räcker inte Schaub till. Jag vet att jag har sagt det förr, och jag vet att jag inte ens är ”två på bollen”, när jag nämner det här: men är verkligen Schaub mannen för Texans? Samtidigt, vad har de för val? Texans kan inte direkt bara att byta QB bara för att en svensk bloggare surnar till. Det kan trots allt gå ändå? När Peyton Manning vann sin SB-ring stod trots allt Rex Grossman för motståndet.

Inför Chicago – Seattle

I torsdag natts match hade New Orleans återigen chansen att greppa ett halmstrå i kampen om en slutspelsplats. Tyvärr (för dem) tog de inte den chansen, vilket istället ger lag som Vikings, Packers, Buccaneers och Seattle chansen att ta ett kliv närmre slutspelet. På söndag, i TV10s första match, spelar just de sistnämnda mot NFCs nuvarande ledare Chicago. Ett spännande möte som vi dock inte skall förvänta oss mycket poäng i.

Lag likt Seahawks och Bears får sällan den uppskattning de många gånger förtjänar. Att de trots allt presterat bra går ofta obemärkt förbi då fans och media gärna fokuserar på vad de stora quarterbacksen, och deras lag, gör. Visserligen kan de vara underhållande att se Drew Brees kasta för flera tusen yards, men ett starkt försvar kan självfallet vinna matcher det med. Något som Bears och Seahawks bevisat väldigt väl den här säsongen. Tittar man på statistik såsom passing yards ligger lagen sist (Bears) och näst sist (Seahawks). I kombination med vetskapen om att de båda ligger i toppen av försvara sig mot passspel är det lätt att tro att matchen inte kommer att avgöras i luften.

Utmed backen har nämligen lagen bra kvalité. Framför allt Seahawks som här stoltserar med Marshawn Lynch som är en av de bättre runningbacksen i ligan. Chicagos Matt Forte är också ett aktat namn, men har tyvärr inte riktigt presterat de siffror som sin motsvarighet i Seahawks har gjort.

[quote_right]”I’m impressed about their swagger…I’m excited about the matchup and getting this opportunity to compete against them.”
– Marshall, om att möta Browner & Sherman[/quote_right]I övrigt finns det lite andra intressanta ”match-ups” som kan vara intressanta att hålla ögonen på. Seattles cornerbacks Brandon Browner och Richard Sherman ((Browner och Marshall har för övrigt nyligen testats positivt för dopning, men har ännu ej blivit avstängda av ligan. Skulle så bli fallet är det ett oerhört avbräck för Seahawks framöver. )) ställs bl.a. mot Chicagos stjärnreciever Brandon Marshall. Samtliga parter håller hög klass inom sitt gebit, och noterbart är också att Sherman och Browner är synnerligen långa pojkar (över 190 cm båda två) vilket gör att de även rent fysisk kan mäta sig med Marshall. ((Marshall har i år stått för över 1000 yards))

Slutligen bör jag även nämna Seattles QB Russell Wilson som gjort en bra första säsong i NFL. Även om han inte riktigt kan bräcka den succé som t.ex. RGIII och Luck har gjort i år, så har ändå bevisat att Seattle har hittat sin kille för framtiden. Sportjournalisten Bill Simmons har till och med stuckit ut hakan och sagt att Wilson kommer ta Seahawks till Super Bowl. Ett bra tips på den vägen kan i så fall vara att ta det lite varligt med bollen. Chicagos försvar, med spelare som t.ex. Tillman och Jennings, slår alla möjliga rekord i att norpa bollen från folk.

Personligen tror jag Chicagos fördel av hemmaplan kommer avgöra. Seattle är nämligen ett påtagligt bättre lag hemma i Seatle än vad de är på resande fot, och mot ett starkt Chicago tror jag de får svårt att hävda sig. Som jag nämnde i inledningen tror jag dock att de kommer bli en ganska poängsnål tillställning. Skall vi gissa på 17-10 till Chicago? Vad tror du?