Snabb summering av lördagens matcher

Söndag lunch och vi är nu halvvägs genom wild-card helgen. Gårdagen bjud på allt möjligt. Om vi skulle vara tidseffektivt skulle man kunna sägas att gårdagens två matcher färgades starkt av de förlorande lagen.

Skepp ´o Hoyer
(Chiefs @ Texans 30-0)

För oss neutrala öppnade matchen på sämsta tänkbara sätt då favoriten Chiefs returnerade avsparken till en TD. 11 sekunder tog det spelet, och på den vägen fortsatte det sedan. Texans anfall kom egentligen ingen vart, och framför allt var Hoyer urusel och kastade bort 4 bollar. Visst, slumpen ställer till det ibland, men så var inte fallet här utan det kunde lätt varit fler bollar som hamnat i Chiefs händer om det bara varit lite mer alerta emellanåt. Hoyer slutade på en QBR på 1,7 vilket får anses som uruselt.

Jag är visserligen ingen fan av Brandon Weeden och jag tycker, normalt sett, att Hoyer brukar sköta sig tämligen OK. Men när en spelare hamnar i den här typen av negativ spiral måste coachen göra något. Vem var det som anställde Weeden om nu coach O´Brien uppenbarligen har noll tilltro till honom?

Chiefs skall dock ha en eloge för en fint genomförd match. Stabilt försvar och Alex Smith såg lugn och kontrollerad ut. Sprang med bollen när tillfälle gavs, men riskerade inte något nämnvärt. Om jag skall komma med någon kritik till Chiefs skulle det vara att de borde utnyttjat Texans misstag än mer.

Noterbart i övrigt var att WR Maclin skadade knät och riskerar att missa resten av slutspelet.

 

Shazier mot Burfict
(Steelers @ Bengals, 18-16)

Kvällens absolut bästa match var mötet mellan divisionsrivalerna Steelers och Bengals. Redan under uppvärmningen kunde man ana vad som skulle komma då domarna radade upp sig på mittlinjen för att undvika konfrontationer mellan spelarna.

När väl matchen var igång fick vi se ett klassiskt AFC North möte, med lite poäng och starka försvar. ((Steelers och Ravens har flertalet gånger spelat liknande matcher som tillslut slutar 9-6 eller någon liknande.)) Första halvlek kan ske inte var det mest spännande jag sett i mina dagar, vilket vi säkerligen kan beskylla allt regn för. Förhållandena var inte direkt idealiska och speciellt McCarron såg ut att ha stora problem med att få grepp om bollen.

Allt ändrade sig dock i slutet av tredje då Shazier tacklade Bernard medvetslös. Även om hjälm-mot-hjälm anses ok om bollförande spelare ej är ”försvarslös” ((Dvs springer med bollen i rätt riktning. Dvs framåt)) tycker jag fortfarande att Shaziers tackling var aningen för tuff. ((Jag har lite svårt att acceptera att skadan på Bernard bara skall ses som ett olycksfall i arbetet. Många andra sporter t.ex. fotboll och hockey brukar prata om att spelaren har ett visst ansvar för höga sparkar/klubbor, oavsett om det var meningen eller ej. En tanke som jag stundom kan tycka att NFL borde fundera på.)) Tacklingen var dock inom rådande regelverk vilket piskade upp stämningen enormt. Både bland spelare och publik.

Händelsen fick dock en konstig effekt på matchen för Bengals vaknade till liv, och gjorde 16 raka poäng. Burfict var överallt och skadade bl.a Big Ben (ärlig sack) och plockade en passning från Jones. I det läget såg han ut som kvällens stora vinnare, men på Steelers sista drive gick det hela överstyr då Burfict sänkte Antonio Brown med en ful tackling. I tumultet efteråt drog dessutom Adam Jones på sig ytterligare ett personligt straff varvid Steelers kicker knappt behövde sikta för att avgöra matchen till Pittsburgh fördel.

Matchen lämnar oss dock med en bitter eftersmak och många tråkiga frågor som kommer ältas i media idag:
– Borde Burfict fått lämna planen tidigare. Varför fick han vara kvar efter tacklingen på Brown.
Adam Jones, i slutet drog han på sig en flagga efter att han käftat med en Steelers-coach som var inne på planen. Varför var denne coach på planen?
Shaziers tackling?
– Skadorna. Big Ben, men framför allt, Antonio Browns skada. Hur illa är det?
Marvin Lewis är nu ensam coach om att förlora sina 7 första slutspelsmatcher. Sparken?

Vikten av en bra reserv: DeAngelo Williams

En av vecka 14 allra största matcher är mötet mellan Pittsburgh Steelers och Cincinatti Bengals. I bortalaget hittar vi en runningback som lever i skymundan av en av lagets fixstjärnor. Precis som Matt Hasselbeck i Colts har dock DeAngelo Williams klivit fram och visat på vikten av god reserv.

Så här sent på året är det inte sällan att matcherna avgörs av de där lite mindre namnkunniga killarna. Livet i NFL är oerhört tufft vilket gör att många inte spelar hela säsongen. I de lägena exponeras lagbyggena runt om i ligan än mer. Vilka är de som bränna alla pengar på en förstaelva, och vilka har byggt ett solitt bygge med både stjärnor och back-ups. Ett skräckexempel på det sistnämnda är onekligen Dallas Cowboys som gravt överskattade Brandon Weedens förmåga att spela i ligan. Ett misstag som kostade dem oerhört mycket.

I Pittsburgh Steelers har dock arbetet varit mer noggrant. Den stora stjärnan bland lagets runningbacks är fortfarande Le´Veon Bell. Men klammer med rättvisan och en otäck knäskada har gjort att laget, allt som oftast, fått förlita sig på DeAngelo Williams.

Den 32-årige Williams gör sin 10 säsong i ligan och bytte inför säsongen från Panthers ((Där han var i 9 säsonger)) till Steelers. Karriären stod egentligen på sin topp under 2008 och 2009 års säsong, men har nu fått sig en liten ”revival” i Pittsburgh. Tittar vi enbart på statistiken är det lätt att missa denna utveckling. 697 yards är inte direkt avskräckande att visa upp efter 13 veckors spel. Vad vi dock bör beakta är att Williams inte spelade nämnvärt mycket under flera av dessa matcher. De 697 yard som står på CV har egentligen samlats in på 6-7 matcher vilket är tämligen imponerande, och ger en bättre bild av hur bra Williams har varit. Statistiksidan ProFootball Focus har betygsatt Williams som den sjätte bästa runningbacken i ligan i år, vilket mycket väl kan stämma bra med verkligheten.

Ikväll går Williams och hans Steelers upp emot divisionsrivalen Bengals och en seger är, mer eller mindre, ett måste. Då divisionen troligtvis tas av nyss nämnda Begnals, är det ett wild-card som Steelers har ögonen på. Värsta konkurrenterna är i nuläget Jets och Chiefs som för närvarande håller platserna.

Mötet mellan Steelers och Bengals börjar klockan 19.00 och kan ses på Viasat Sport.

Äntligen kick-off!

Efter en off-season som var alltifrån vanlig, är det skönt att återigen återgå till fasta rutiner och saker som man kan lita på. Borta är ämnen som bolltryck och rättssalar och istället kan vi förhoppningsvis fokusera på spelet som vi alla älskar igen.

Ni som följt NFL tidigare vet säkert vad ni har att vänta er, då traditionens makt är stor. Öppningsmatchen spelas alltid mellan mästarna och ett annat spännande lag. I år innebär det att kamerorna kommer vända sig mot Foxborough, MA, där Patriots tar emot Steelers.

Lagen har självfallet sprungit på varandra många gånger genom åren, men i år är det onekligen ett litet speciellt möte. Matchen blir nämligen den första mellan lagen efter att lagens ägarfamiljer lät sina gigantiska livsmedelsjättar slås ihop. Kraft Food & Heinz har blivit ett. Kvällens match är således ett familjemöte. Kanske inte i klass med systrarna Williams holmgång i US Open härom dagen, men ändå.

Steelers, som utmålats som ett av de intressanta anfallen i ligan i år, kommer dock till start med ett aningen sargat lag. Le´Veon bell och Martavis Bryant är t.ex. avstängda på grund av olika varianter på dåligt uppförande. Big Ben har visserligen måltavlor såsom Antonio Brown kvar, men det kommer dröja ytterligare några veckor innan vi kan se Steelers tänkta ”förstaelva” äntra planen.

Mästarna Patriots har även de förlorat vissa killar. Borta är Wilfork (Texans) & Revis (Jets), och duktige (men strulige) LeGarrette Blount (RB) är även han avstängd. Blounts förseelse (Marijuana) skedde för övrigt ihop med ovan nämnda Bell när de båda tillhörde Steelers. En förseelse som ledde till slutet för Blount i Steelers. Även det en familjeaffär således.

När de båda lagen äntrar planen i Foxborough ikväll är dock alla ”familjeband” bortblåsta. Båda lagen har bara ett mål (Super Bowl), och för nå dit finns inget bättre än att börja med ett ”W”.

Lets get it on!!!

p.s. Om någon undrar kommer inte Roger Goodell närvara ikväll. Det blir nog lugnast så Roger…

Gästkrönika: Pittsburgh Steelers anno 2014

(Gästkrönika signerad Mike, @mikeandersson80)

Tolkningarna av hur ett lag presterat och hur dess framtidsutsikter ser ut kan ju gå vida isär, särskilt i en sport som amerikansk fotboll där dagsformen kan vara så brutalt olika. En match kan snudd på vara missvisade, och två matcher är för lite att ha som underlag för en analys. Men här är mina observationer och åsikter om Pittsburgh Steelers efter tre spelade matcher under säsongen som slutligen kommer att leda oss fram till Super Bowl XLIX.

Säsongsinledningen
Säsongen 2014 inleddes med två matcher mot lag i vår division. Efter en total uppvisning under första halvlek i premiären på Heinz Field mot Cleveland Browns, där vårt offense var så bra att man inte ens märkte av de saknade pusselbitarna i försvaret, så väntade en stor prövning för alla Steelers-fans. Trots att Big Ben redan i halvtid hade kastat för 278 yards och Steelers ledde med 27-3 så höll Cleveland på att vända matchen. Steelers defense verkade tagna på sängen av Browns no huddle offense och såg stundtals ut som vilsna lamm. Men precis när allt hopp verkade vara ute och Steelers var på väg att förlora sin första hemmamatch mot Browns sedan 2003 så fick Steelers stopp på Brian Hoyer och kunde driva upp bollen för ett matchvinnande field goal. Trots vinsten så handlade en hel del av de efterföljande analyserna om hur dåligt vårt defense hade spelat.

Tyvärr fortsatte de defensiva problemen i vecka 2 på M&T Bank Stadium mot Baltimore Ravens. Denna gång fick dock vårt defense gott sällskap av Steelers offensiva linje som såg ut att ha bestämt sig för att luta sig bakåt och låta passningsfickan kollapsa varje gång någon Ravensspelare ens blinkade åt dem. Trots att den förskräckliga Ray Rice-videon läckte ut bara dagar innan matchen så verkade det inte påverka Ravens spel nämnvärt och de dominerade både offensivt och defensivt och vann till slut med förkrossande 26-6. Rubrikerna som följde var mycket svarta.

Veckans match
Förutsättningarna inför Sunday Night Football på bortaplan mot Carolina Panthers var prekära. Redan tidigt under uppladdningen inför årets tredje match märktes det att Steelers var under press. Bara dagar innan säsongen drog igång så tippade 8 av 10 experter på nfl.com att Steelers skulle stå som divisionssegrare vid säsongens slut. Samma experter utmålade nu Steelers till årets flopp. Mike Tomlin nämnde på presskonferensen på onsdagen att ”de nu behövde bevisa att de var så bra som de flesta experter innan säsongen hade utmålat dem för att vara”.

Matchen som skulle bevisa detta var på Bank of America Stadium i Charlotte, North Carolina mot dittills obesegrade Carolina Panthers. Panthers hade under säsongens två första matcher visat upp ett lysande försvar och besegrat både Tampa Bay och Detroit. Samtidigt hade Steelers defense under matchen mot Baltimore gjort sin kanske sämsta match på alla de år som de coachats av den nu legendariske defensiva koordinatorn Dick LeBeau. Det var dags att kliva upp och visa var skåpet ska stå, och det var precis vad Steelers gjorde. Men det var inte defense som visade vägen. Efter en jämn och poängsnål inledning började Steelers offensiva spel verkligen klicka. Big Ben var stabil som alltid, och Antonio Brown visade ännu en gång att han är en av ligans absolut bästa wide recievers. Men vårt run game var ännu bättre. LeVeon Bell hittade gång på gång luckor och visade upp en fantastisk acceleration. Som komplement till honom visade även LeGarrette Blount att han har en hel del kvar i tanken som power back. Samtidigt gjorde vår offensiva linje sin bästa match på mycket länge, och det mot ett av ligans bästa försvar. När röken hade lagt sig stod Steelers som odiskutabla segrare med 37-19. Spelet som defense visade upp lämnade visserligen lite i övrigt att önska, men i denna matchen var verkligen anfall vårt bästa försvar.

Kul notis #1: Efter 10 receptions för totalt 90 yards och två touchdowns så blev detta Antonio Browns 19:e match i rad med minst 5 receptions och 50 yards receiving. Därmed delar han det gällande rekordet i NFL med Laveranues Coles, som spelade större delen av sin karriär i New York Jets. Jag är helt säker på att Brown står som ensam rekordhållare efter nästa veckas match mot Tampa Bay.
Kul notis #2: Steelers sprang totalt för 264 yards. 264! Det är galet bra, och både LeVeon Bell (147 yards) och LeGarrette Blount (118 yards, 1 TD) gjorde en fantastisk match. LeBackfield börjar verkligen positionera sig som en av de bästa i NFL.
Kul notis #3: Pittsburgh hade inte en enda turnover under sina två första matcher. Mot Carolina kom äntligen den första.
Kul notis #4: Special teams är bättre än på flera år. Suisham (K) fortsätter att vara säkerheten själv och i år har Steelers äntligen lyckats hitta en punter (Brad Wing) som håller måttet. Därtill kan tilläggas att vi snart får återse ligans snabbaste spelare, Dri Archer (rookie RB), som kick returner. Det kan bli riktigt kul.

Mindre kul notis #1: Steelers drog på sig totalt 11 penalties för sammanlagt 91 yards. Även om man beaktar att en av dessa var en 15 yard penalty på G David DeCastro när han skulle försvara WR Justin Brown mot en knuff från Carolinas största defensiva stjärna Luke Kuechly så är det något man måste jobba på.
Mindre kul notis #2: Innan matchen mot Carolina hade Steelers nästan helt lyckats undvika skador, men i denna matchen drabbades vi tyvärr av flera. Två av våra tongivande linebackers, Jarvis Jones & rookien Ryan Shazier, fick utgå under matchen. Ännu värre gick det för veteranen Ike Taylor (CB). I en kollision med LB Lawrence Timmons så bröt han armen och blir borta resten av säsongen. Jones varit bra i år, och Shazier har varit ännu bättre. Visserligen har Steelers bra djup bland LB, men det är ändå ett hammarslag av bli av med två startspelare i samma match. Ike Taylor har visserligen inte varit så bra i år, men även han är en startspelare. Och lite likt Troy Polamalu, som visserligen fortfarande är bra, så gör han sin största insats som förebild och ledare för de yngre spelarna.

Framtidsutsikter
Innan säsongen började så tippade jag att Steelers skulle gå 10-6 i år och därmed knipa en slutspelsplats, antingen som divisionssegrare eller wild card. Nu ser ju divisionen i allmänhet och Bengals i synnerhet ruskigt starka ut, men efter tre spelade matcher så håller jag faktiskt fast vid det tipset med följande prediktion:
De närmsta fyra veckorna möter Steelers i tur och ordning Tampa Bay hemma, Jaguars borta, Browns borta och Texans hemma. Det är en serie matcher som borde betyda åtminstone tre vinster. Därefter följer matcher hemma mot Colts, hemma mot Ravens, borta mot Jets och borta mot Titans. På dessa fyra matcher bör det bli minst två segrar. Efter en bye week i vecka 12 så avslutar Steelers med att möta Saints hemma, Bengals borta, Falcons borta, Chiefs hemma och Bengals borta. Detta blir en väldigt tuff avslutning på säsongen, men jag hoppas att Steelers ändå kan knipa tre vinster. Många av dessa avslutande matcher kommer att spelas i lite kallare väder och Steelers missgynnas åtminstone inte av det. Totalt sett skulle detta utfall ge Steelers 10 vinster och därmed troligtvis ett wild card. Men football är football, och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Defense måste fortsätta att utvecklas och bli bättre och skador kan sänka vilket lag som helst. Att hålla sig frisk blir en mycket viktig faktor. En annan nyckel är att försöka minska antalet penalties, som hittills varit alldeles för många. Lyckas Steelers med detta så kan det nog bli en riktigt fin säsong!

Pittsburgh Steelers draft 2014

Steelers började bedrövligt förra året och de flesta hade räknat ut dem långt innan deras första vinst i London. Men det är nått särskilt med laget från stålstaden och allt omkring det. Jag hade verkligen inte räknat ut dem och det var så när att man åter stod med benen i slutspelet, om bara det där domslutet mellan Chiefs och Chargers blivit rätt… Men det känns som verkligheten varje år är nära att komma ikapp laget och dra ner dem i skiten men att man med nöd och näppe håller sig på rätt sida. Steelers som ett par andra lag har en tendens att skjuta problem framåt i form av att omförhandla kontrakt och hålla kvar vid äldre spelare lite väl länge.

Hade tänkt skriva att FS position var den mest akuta att fylla och att man skulle satsa på just den positionen med val nummer 15. Nu gick man direkt in och signade Mike Mitchell vilket gör att behovet fortfarande finns men inte alls lika stort, Polamalu/Mitchell bör funka en säsong till, men inte mycket mer än så. Med Allen återsignad och Thomas som en hyfsad backup så kan man i lugn leta efter Troys ersättare. Nu bör istället fokus läggas på CB-positionen då Ike Taylor inte alls gjorde själ för sin lön förra året, McCain från Houston ger jag inte mycket för. Efter det tycker jag vi kan stanna i försvaret och lägga fokus på DE-position. Heyward bjöd äntligen på en bra säsong men han var ensam. Hood höll inte och är nu borta, snackas om att DT McLendon ska gå ut men då blöder man i mitten. Framåt känns en receiver som det största behovet, Brown bjöd på en fin säsong förra året men man saknar den snabbhet som Wallace bidrog med, tror inte Heyward-Bay eller Moore är lösningen. Gillar Timmons men Williams bredvid honom är inte allt för het så en inside linebacker ser jag som ett alternativ att fylla. Kan även tänka mig djup på OLB-positionen då Jarvis Jones inte riktigt levde upp till förväntningarna och Worilds fick lite väl tungt lass, Moats från Bills kan man knappast se som en starter, men bra back-up som kan spela på insidan med. En OT skulle man må bra av för att säkra upp bakom Beachum och Gilbert och samma gäller väl center bakom Pouncey med hans skadehistorik, inget akut dock. Heith Miller är en favorit både hos mig och publiken men han är 32 och faller rätt spelare i knät så varför inte?

Behov: CB, DE, WR, ILB, OLB, S, OT, C, TE

1. CB Darqueze Dennard (Michigan State)
Ska erkänna att jag inte var så såld som alla andra på Dennard förra året och 2012 gjorde han bara ett ok år. Lyckades inte heller så bra under combine. Men att säga att talangen och potentialen inte finns där är ren idioti. Bra storlek med en bra tackling räcker väl egentligen om man tänker på hur CB-trenden ser ut.

2. WR Kelvin Benjamin (Florida State)
Skulle kanske vara klokas att ta en DE här men bara tanken att få in vindsnabbe Benjamin här får mig att må bra. Precis som med Dennard var jag inte helt såld på Bejamin i college och tyckte att en viss QB gjorde det enkelt för honom. Däremot vann han över mig en aningen efter combinen och jag kan verkligen se hur hans fart gör nytta för Steelers.

3. TE C.J. Fiedorowicz (Iowa)

Har mockat honom till en del lag nu, ja jag gillar honom skarpt. Tror Notre Dame’s Niklas redan är tagen här så då tycker jag man ska slå till på Fiedorowicz som redan spelat i gult och svart och spelar ett tufft spel som passar Steelers utmärkt. Inte Graham flashig men vill Steelers ha det?

4. DE Chris Smith (Arkansas) eller DE James Gayle (Virginia Tech)
Hade jag inte varit så såld på valet ovan hade DE-problemet löst snyggare tidigare. Finns Smith från Arkansas kvar är det ett riktigt bra alternativ, en stor stark pass-rusher är precis vad man behöver. Kan dock se lite seg ut i mellan åt. Gayle bör finnas kvar och är ett gott alternativ som är den lite mindre och snabbare typen som med explosivitet och fart tar sig runt.

5. OT Michael Schofield (Michigan)
Lawan som LT och Schofield som RT har varit en succé för Michigan i en annars mörk säsong. Schofield växte under säsongen och gjorde en riktigt fin Senior Bowl vecka. Lite väl tung i mellan åt dock men bör kunna bli en stadig RT.

5. CB Ross Cockrell (Duke)
Lika bra att plocka en corner till, skulle även funka med en safety här. Ser inte mycket ut för världen men spelar riktigt fysiskt från sin position. En av många Duke spelare som verkligen överraskat och utvecklats väldigt fint. Spelar på gränsen och håller sig ofta på rätt sida. Bäst när han spelar zon och måste utveckla det andra.

6. ILB Max Bullough (Michigan State)
Ännu en Spartan till Steelers alltså. Passar ganska bra in då de spelar lite samma typ av fotboll. Bullough rankas lågt enligt mig och spelar med en väldigt fin inlevelse och är en sann ledare i försvaret. Kan kanske ta lite tid för honom att ställa om till NFL.

6. DT Bruce Gaston (Purdue) eller OG Andrew Norwell (Ohio State)

Gaston bör funka fint som bredd till lagets D-line, ganska rörlig för sin storlek, får ganska enkelt rörelse på motståndaren framför sig. Blir ganska enkelt låst när han möter tekniska linjespelare. Skulle också funka att bygga på sin offensiva linje. Norwell har gjort det bra länge för Buckeyes och känns som ett bra fynd här. Bra storlek men måste jobba på sitt fotarbete.

7. OLB Jonathan Brown (Illinois)
Brown känns väldigt anonym och jag tror det har väldigt mycket att göra med att hans Illinois inte får så mycket uppmärksamhet i Big10. Kommer främst ihåg honom från hans fina 2012 då hela Illinois var starka. Kan spela både inside och outside i Steelers fyra. Kan dock bli lite låst i sitt spel mot pass.

Kidd och Tomlin – Konsten att fuska snyggt.

En av snackisarna efter Ravens och Steelers match inatt var hur det kom sig att Mike Tomlin gick och spatserade lite lätt drömmande på sidlinjen. Ett flanderande som nästan ledde till att han tacklade en Ravens-spelare under en löpning. Eftersom Ravens vann tillslut verkar alla ta det med ro, men frågan kvarstår dock: Var det medvetet fusk eller bara klantigt beteende?

Tomlin var dock inte ensam. Gamle basketlegenden Jason Kidd, numera coach i Brooklyn Nets, ”råkade” härom dagen spilla ut sitt vattenglas för att framkalla en välbehövlig timeout. Laget hade nämligen spenderat alla sina ordinarie varvid han fejkade en liten krock med en spelare som var på väg att byta. På videobilderna kan du även se Kidd säga ”Hit me” till den mötande spelaren för att påkalla hans uppmärksamhet om den här diaboliska planen.

Smart drag för att få en välbehövlig paus. Ligan, NBA, var däremot inte lika förstående utan avbröt sin thanksgivingmiddag för att dela ut en bot på 50.000$ till Kidd.

Mike Tomlins incident var dock lite mer udda. Enligt honom själv brukar han ofta titta på kick/punt-returns på jumbotronen för att få en bra bild av händelseförloppet. Tydligen fick han inte bra bild nog, eftersom han nästan gick rakt in Jacoby Jones som kom springande. Elaka tungor menar att, även om kontakt aldrig uppstod, fick Tomlins närvaro Jones att vända inåt i planen och där bli tacklad av Steelers spelare. Vad tycker ni? Fusk eller bara klumpigt? Beklagar den lite udda videon.

http://www.youtube.com/watch?v=pacv10Ptx7c

Tomlin har bett om ursäkt för sitt klumpiga agerande och förstår att folk blev irriterade på honom. Hur ligan kommer agera får framtiden utvisa. Ravens QB Joe Flacco tog det hela ro och lite humor.

[quote_box]”I took some flak for joking around in the Super Bowl and saying that maybe you should run onto the field and tackle somebody if this guy breaks it. That’s exactly what Tomlin just did…He was looking at the big screen the whole entire time. He knew where he was, and he knew where Jacoby was. He pulled my move. He did what I thought we should do.”
Joe Flacco, QB Ravens[/quote_box]

Vi som namngav regeln: Rooney Rule

Vi har tidigare nämnt vissa personer som genom sitt agerande givit namn åt en regel. Lite som vi i Europa pratar om ”Bosman”-domar inom den, för oss, traditionella fotbollen. Idag skall vi fokusera på en regel som finns till för att förbättra möjligheten till anställning för minoriteter. The Rooney Rule.

Regeln bygger kort och gott på att lagen i NFL intervjuar en kandidat som tillhör någon minoritet när de skall anställa folk till de högre tjänsterna (t.ex. head coach). I klarspråk måste åtminstone en person vara något annat en vit man.

Regeln är uppkallad efter Dan Rooney som förutom ägare till Pittsburgh Steelers även är ordförande i ligans utskott för diversifiering. Steelers som organisation har sedan länge varit ett föredöme vad gäller att ge afro-amerikaner chansen. Det mest uppenbara exemplet är nuvarande coachen Mike Tomlin. Att på det här sättet kvotera in individer är självfallet kontroversiellt och många gånger kan det tyckas att sådana här reglementen inte skall behövas. Faktum kvarstår dock att antalet minoriteter i de ledande positioner har stigit markant sedan regeln infördes 2003. I skrivandets stund har vi inte den uppdaterade siffran, men antalet har ökat från 6% till >20%.

Baksidan av systemet är naturligtvis många. T.ex. kommer representanter inom minoritetsgrupper alltid ha det hängande över sig att det fick jobbet eftersom de kvoterades in, vilket naturligtvis inte känns bra det heller egentligen. Ligan i stort uppfattar dock systemet som framgångsrikt, det här har nu lett till att man nu funderar på att applicera reglementen på collegenivå där antalet coacher från minoritetsgrupper ligger runt 6%. Precis som NFL gjorde innan ”The Rooney Rule” infördes.

3 heta rivalmöten

Vecka 7 av NFL bjuder på en hel del intressant men även också en hel del som känns aningen avslaget. Vem kommer t.ex. sitta uppe för att se Giants – Vikings på natten mot tisdag? Själv kommer jag bänka mig klockan 19.00 idag för att se det stora rivalmötet mellan Cowboys och Eagles.

Rivalmöten är alltid lite extra. NFLs svar på derbyn. Precis som ordet derby numera används om två lag från samma land möts i Allsvenskan, används även ordet ”rivalry” lite slarvigt i NFL. I min mening skall det röra sig om två lag med en lång historik tillsammans. Av naturliga skäl rör det sig då oftast om lag från samma division, och idag finns det tre bra exempel att fokusera ytterligare på.

Cowboys – Eagles

Dez, med bra grepp om bollarna.
NFC East är divisionen där all logik är som bortblåst. Lag kan se ut som mästare ena dagen till att vara värdelösa nästa dag. Vilka versioner av Eagles och Cowboys vi får se idag kan således bara tiden utvisa. Noterbart är dock att lagen har tunga avbräck båda två. Cowboys kommer till spel utan Demarcus Ware och DeMarco Murray. Den ene är en försvarsgigant medan Murray som med sitt springspel, i min mening, är nyckeln till deras anfall. Utan honom tenderar det ofta bli lite ensidig ”vilda västern” som gäller. Visserligen är Eagles ett av de sämsta lagen i ligan på att försvara sig mot just pass, vilket kanske kan tala för en endimensionell Romo-offensiv. Spana in Dez Bryant. I sina bästa stunder är den mannen ett monster.

Eagles avbräck kanske är än större eftersom de idag saknar Michael Vick och får förlita sig på Nick Foles som QB. Nyckeln för deras anfall tror jag finns utmed marken. LeSean McCoy (RB) är en klar favorit, och kan mycket väl skapa oreda i Cowboys försvar. Eagles har visserligen haft stora framgångar med sina djupa pass i år, men med Foles vid rodret tycker jag att Eagles skall fokusera på att upprätthålla sitt höga tempo mellan spelen, och jobba med korta pass och runs.

p.s. För er som vill veta mer om historiken bakom det här rivalmötet kan jag rekommendera att läsa lite mer om Bounty Bowl.

– – –

Patriots – Jets

Gronkär tillbaka
Rivaliteten mellan dessa lag går långt tillbaka i tiden och relation mellan lagen har inte blivit bättre av incidenter som t.ex. Spygate, kontraktsbråk eller sjukvårdare som blir nerkissade av motståndarfans medan de räddar liv. Att Bill Belichick har ett förflutet i Jets gör inte heller saken bättre. I Jets återfinner vi dessutom den karismatiske coachen i Rex Ryan. Det Ryan inte har i sitt CV kompenserar med ett munläder utan dess like. Jag minns själv ett klipp inför ett tidigare möte då en reporter valde att framföra Ryans kommentar till Belichick för att frambringa lite hetta inför kommande match. Ryan hade då kläckt ut sig att han fan med inte tänkte åka till Foxborough och kyssa Belichicks (Super Bowl-) ringar!!!!. Belichick, som är NFLs motsvarighet till Ferdinands mamma när det kommer till pressfrågor, svarade helt enkelt att Ryan inte behövde det. Så dog den nyhetsartikeln. ((Att vara sportjourlist i Boston är troligtvis det svårast som finns. Belichick ger aldrig några rubriker))

Idag får vi dock se ett kärt återseende i Patriots då förhoppningsvis Rob Gronkowski gör comeback efter sin långdragna skada. På tal om Gronk kan det nämnas att Jets rekryterat lite intressant under de sista veckorna. Zac Sudfeld (TE) plockades upp och det intressanta med honom är att han representerade Patriots när säsongen började, och bar då smeknamnet ”Baby Gronk”. ((Antagligen ett smeknamn som syftar på att han har sköra armar, eller…?)). Rex Ryan har uttalat sig i veckan om den här rekrytering och menar att han vore dum om han inte tar till sig av allt Sudfeld vet om Patriots.

Matchen i sig borde sluta i en seger för gästerna från Boston, men inget är säkert i den typen av matcher. När lagen möttes i andra omgången tidigare i år var det en blöt och poängfattig tillställning som säkerligen de flesta vill glömma. Framför allt Bradys mottagarkår som inte fångade många bollar den kvällen. Sedan dess har dock de mesta gått åt rätt håll, och med Gronkowski tillbaka bör Patriots vara det starkare laget. Spana även in Kenbrell Thompkins (WR, Patriots) som gått från klarhet till klarhet.

– – –

Ravens – Steelers

Arge lille Suggs
Slutligen skall vi ta oss en titt på ett annat oerhört hett rivalmöte. Steelers tar emot mästarna Ravens hemma på Heinz Field. Matcherna mellan lagen är ofta väldigt tuffa, och kännetecknas av en gedigen defensiv från båda sidor. Veckan innan matchen brukar alltid vara full av olika hot och annat skitsnack mellan spelarna i lagen. Visserligen saknar båda lagen några frispråkiga killar som numera är pensionerade. Som tur är Terrell Suggs kvar i Ravens. Från tidigare år minns vi uttalande såsom att Ravens hade satt ett pris på Hines Ward (WR, Steelers) huvud. ((Föga förvånade gillade inte ligan detta, och Suggs fick se sig vara föremål för en utredning. Ligan hittade dock inga bevis på att så skulle vara fallet. Suggs själv kommenterade det med att han bara hade skojat lite))

Personligen känns mötet lite mer avslaget i år. Den primära anledningen till det är troligtvis att Steelers känns oerhört svaga i år. Skador och ålder har slutligen börjat sätta sina spår. Självfallet är det svårt att döma ett lag som har Big ben som QB. Även om han inte är en personlig favorit, så måste jag ändå ge honom att han kan kasta bollar. Oavsett hur bra eller dåligt laget spelar kan han själv avgöra matcher med den styrka och arm han besitter. Ingen QB i ligan har den förmåga att undgå, eller snarare stå emot, tacklingar som Big Ben.

Rörande Ravens tänkte jag utelämna kommentarer överhuvudtaget. Istället ber jag er alla att titta för en Facebookssida dedikerad till Baltimore Ravens. Nämligen Baltimore Ravens Sweden. Där får ni den bästa inblicken i Ravens läge inför den här matchen.

Cut blocks vara eller inte vara

I rivalmötet mellan 49ers och Seahawks skadade bröt Ian Williams (Nose tackle, SF) sin ankel, och förväntas missa resten av säsongen. Skadan har återigen fått upp ”cut blocks” på agendan.

Inledningsvis kan det vara på sin plats att förklara begreppet ”cut block”:

[quote_box]An offensive strategy in which offensive linemen will knock down defensive players by hitting them at the knees. Cut blocking is legal as long as the defensive player has not already been engaged by another offensive player. Cut blocking can be an effective strategy because a good cut block eliminates a defensive player from the play by knocking them over. While cut blocking is legal, it is considered a dirty play due to the possibility of injury by hitting someone around the knee.

www.sportingcharts.com

[/quote_box]

Cut blocks är således inte populära, och man kan självfallet ifrågasätta deras plats i sporten. Speciellt med tanke på att alla andra tilltag som kan anses farligt ses över av ligan just nu. Förra året hade vi en liknande situation när Texans LB Brian Cushing skadade sig. Debatten var då intensiv men tämligen kort. Nu är dock dags igen och det som dragit igång diskussionen är då ovan nämnde Williams, samt Steelers Maurkice Pounceys ((Ironiskt med Pounceys skada var att det var hans lagkamrat DeCastro som skadade honom, då denne skulle utföra en ”cut block” på en motståndare. Synden straffar sig själv heter det visst.)) skador som gör att de kommer missa resten av den här säsongen. Något som innebär stora abvräck för båda lagen.

När 49ers linebacker Patrick Willis pratade med media härom dagen passade han på att adressera frågan och menade att ”cut blocks” inte har i sporten att göra och att det är fegt grepp att använda sig av. Willis tyckte att de som vill ta sig an honom borde göra det som en ”riktig man”. Willis hade dock det goda omdömet att maskera macho-utspelet med diverse liknelser från vår natur:

[quote_box]“I feel like as a linebacker or a D-lineman, any cut, it’s a man sport — be a man, hit me up high…Hit like rams. You don’t see a ram going and cutting another ram’s legs. They hit head to head, pad to pad.”[/quote_box]

Hur skall man då komma tillrätta med det här? Eller ska det vara kvar i sporten? Om du tittar på vilka som uttalar sig är de oftast de drabbade. Inget konstigt med det, på sätt och vis, eftersom de har fått se verkningarna nära inpå. Kan det vara lite som med tröjdragningar i ”vår” fotboll? Något som alla gör, men att det bara är ett regelbrott om det drabbar dig? Ligan består trots allt av lagen. Om de vill ändra reglementet är det egentligen bara att påpeka det här och få med sig de andra lagen. NFL.coms Bill Bradley kan vara något på spåren i artikel som publicerades i måndags, där han menar att alla lagen inte vill ändra regeln. ”Cut-blocks” är helt enkelt en del vissa lags taktik, varvid det skulle stjälpa dem om dessa förbjöds. Kanske är alla bara lite klassiskt skenheliga i frågan?

AFC North: Lagens behov

Vi fortsätter vår genomgång av divisioner med de nordliga alternativet i AFC, där bl.a. mästarna återfinns. Siffrorna under lagets namn anger som vanligt hur de rankades bland ligans lag inom de specifika området.

Pittsburgh Steelers
Pass Offense: 14 Run Offense: 26 Pass Defence: 1 Run Defence: 2

Behov:Ordet ”gammal” känns som ganska sammanfattande för Steelers situation. Laget känns på det hela taget som ett väldigt ålderstiget lag. Många har varit med länge. På försvarsidan finns det t.ex. många stora namn såsom Polamalu, Harrisson m.fl. som visserligen är duktiga och är fulla av erfarenhet. Problemet är dock att deras kroppar börjar stagnera och man kan börja se slutet på vissa spelares karriärer. Samtidigt skall dock försvaret ha en eloge för att de faktiskt var ett av de bättre försvaren under fjolåret, frågan är dock hur länge de kan upprätthålla den nivån.

När man tänker på Steelers anfall är det ofta Big Ben som står i fokus. med all rätt på sätt och vis, för vad folk än må tycka om honom är han trots allt en svårvält QB som kastar långt. Även han har passerat 30 år, men han bör kunna hålla en stund till. Tidigt under Free Agency förlorade han dock sin förste receiver i Mike Wallace som istället valde sol och pengar nere i Miami. I och med hans flytt förlorade Steelers det djupa hotet. Wallace snabbhet och Roethlisbergers arm må vara ett endimensionellt vapen, men ack så effektivt. Vidare så har laget TE Heath Miller legat på operationsbordet, och hans säsongstart kan vara i fara. Ytterligare TE och WR finns således som önskemål.

– – –

Baltimore Ravens
Pass Offense: 15 Run Offense: 11 Pass Defence: 17 Run Defence: 20

Behov:Vad behöver ett mästarlag som har allt? Ja, för det första måste man behålla merparten av sina betydelsefulla spelare, om man nu inte är sker på att man kan plocka in likvärdiga rekryter från den öppna marknaden. Först och främst började Ravens med att skriva ett mosterkontrakt med Flacco, vilket var tämligen självklart. Hans kontrakt gick ut vid ett perfekt läge för honom, och då skall han självfallet vara bra betald. Att han numera är bäst betald i ligan är sticker lite i ögonen på många. ((Noterbart är dock att Drew Brees faktiskt tjänar mer netto på grund av olika skattesatser i olika delar av landet.))

Lagets GM Ozzie Newsome har tidigare gått ut med att han inte kommer investera allt för tungt i gamla spelare bara för sakens skull, och studerar vi första veckan av FA verkar han stå för sitt ord. Boldin (WR) släpptes till 49ers, Kruger (LB) till Browns, Ellerbee (LB) till Miami eller Ed Reed (S) för den delen som fiskar runt i ligan efter nytt kontrakt. Egentligen låter man sig på intet sätt luras in i något slags budgivningskrig bara för att behålla ett vinnande lag. Det enda man spenderat mycket på var QB, där man som sagt var tvungen att lägga sitt krut.

Vad behöver då Ravens. Ja, egentligen är svaret ganska enkelt. De behöver fylla upp de luckor som ovan nämnda personer ((samt t.ex. Ray Lewis som slutat)) lämnat efter sig. Visst är de många DE/LB som lämnat i någon form, men om det är något år man skall ha det problemet är i årets draft. Löser dem det har de egentligen råd att bara sitta och spontanshoppa och allmänt se över truppen.

– – –

Cincinatti Bengals
Pass Offense: 17 Run Offense: 18 Pass Defence: 7 Run Defence: 12

Behov: Bengals är ett ganska skönt gäng och kommer säkerligen vara en slutspelskandidat när det drar ihop sig om ett knappt år. I sin QB Andy Dalton och WR A.J Green har de en kombo som är svår att överträffa. I slutspelet blev det dock respass direkt. En superduo är uppenbarligen inte tillräckligt, utan anfallet behöver breddas. Inte bara genom fler hot via pass, utan även via marken (RB). Ben Jarvus Green-Ellis är visserligen inte lastgammal, men lite nytt blod som konkurrerar vore inte så dumt.

Defensivt har de ett ganska brutalt och skön gäng redan idag. Den defensiva linjen är bra, men om vi skulle få önska lite kund en en lite mer dominerande linebacker vara käckt.

I lagets secondary hittar vi dock vissa svaghetstecken då lagets gamle safety Cris Crocker fick tas tillbaka förra säsongen då skadorna hopade sig i laget. Crocker är dock 33 i år och var bara en temporär lösning. Dessutom är det såpass illa att spelarna som var skadade höll såpass dålig kvalité att de inte lär komma tillbaka ens som friska. Nytt blod måste in.

– – –

Cleveland Browns
Pass Offense: 19 Run Offense: 24 Pass Defence: 25 Run Defence: 19

Behov: Browns valde att förra året drafta Brandon Weeden (QB) i första rundan. Det lite udda med honom är hans ålder. Killen är 30 i år, vilket gör det till en liten knepig investering som egentligen måste lyckas direkt. Weeden gjorde väl egentligen inte direkt bort sig förra säsongen men frågetecknet kring lagets QB är fortfarande kvar. Browns är således lite i samma sits som Vikings. Är den här QB verkligen vår kille eller skall vi göra något åt det?

Offensiven i övrigt är inte heller så mycket att hänga i julgranen. Bortsett från Trent Richardsson som är en spännande RB så skulle de behövas lite intressanta mål för Weeden att passa till. Att jag blev tvungen att googla deras mottagare medan jag skrev detta är inget bra betyg på den uppsättning de har idag.

Vad gäller defensiven är en bra CB och en LB/DE mångas önskemål i lokalpressen. De sistnämnda löstes delvis genom Kruger som inhämtades från divisionskonkurrenten Ravens. Visserligen till ett högt pris, men där får vi väl ge lite beröm till Krugers agent som lyckades sälja in sin klient såpass väl, trots den tämligen korta period av topprestationer.