Tagg: Super Bowl

Super Bowl, med eller utan romerska siffror?

Namngivningen av Super Bowl-finalerna är inte alltid lätt att hänga med i. Vi tar dock dig med på en crash-course i ämnet Super Bowl numrering.

Varför romerska siffror?: Svaret på den här frågan är ganska enkelt egentligen. Eftersom den amerikanska fotbollen startar säsongen i september och kröner mästarna första helgen i februari, så kan det bli lite klurigt med årtalen. När Patriots lyfte bucklan senast var det visserligen 2015 enligt almanackan. Dock var det 2014 års mästare som kröntes. För att undvika dessa förvecklingar kring årtalen valde NFL att Super Bowl skulle numreras med romerska siffror för att göra det lite enklare. Huruvida det lyckades eller ej råder jag vara osagt. Idén bakom numreringen krediteras Kansas Citys gamle ledare Lamar Hunt. Samme man som gav oss namnet ”Super Bowl”. Innovativ kille på många sätt.

Varför inte romerska siffror i år? Svaret på den här frågan är tämligen enkelt, även om ligan gärna vill krånga till det lite. Den romerska siffran för 50 är L, vilket i USA ((och många andra delar av världen)) är tecknet för ”Loser”, förlorare. Självklart vill de inte att ”världens största” final skall associeras med det här. Således får det bli Super Bowl 50 i år. Nästa år är vi tillbaka till romerska igen (LI) igen. Officiellt heter det dock att ligan väljer att använda ”vanliga” siffror i år på grund av att det är svårt att göra något ”grafiskt tilltalande” av bokstaven L.

Historien bakom Lombardi Trophy

Varje år lyfter vinnaren av Super Bowl the Lombardy-trophy. En pokal som precis som Super Bowl har ett synnerligen intressant förflutet. Förutom en ambivalent namngivning, har pokalen även kopplingar till en av världens mest kända filmscener.

Filmscenen ifråga ackompanjeras av Henry Mancinis klassiska ”Moon River” och visar en ung Audrey Hepburn anlända med bil till en juvelare på Fifth Avenue. Väl där börjar hon fönstershoppa medan hon förtär sin medhavda frukost.

”Breakfast at Tiffany´s” hade premiär 1961 och gjorde Hepburn till en superstjärna. Nu var det dock inte så att hon var den enda som fick ut något av filmen ifråga. Den New York-baserade smyckesfirman Tiffany´s fick t.ex ändlösa mängder av gratisreklam världen över. Huruvida de behövde det för att få uppdraget till att göra Lombardi Trophy låter jag dock vara osagt, men 1966 satte sig Pete Rozelle (Dåvarande Roger Goodell) ner med Oscar Riedner från Tiffany’s för att diskutera bucklor. Rozelle arbetade då med att försöka slå ihop ligorna NFL & AFL och samtidigt introducera en slags superfinal som skulle kröna mästaren. Finalen var naturligtvis tvungen att ha en pokal och Riedner visade sig snabbt vara mannen för jobbet. På en servett skissade han snabbt upp hur en pokal skulle kunna se ut. Rozelle blev mycket nöjd och mästarpokalen var född.

Sen var det då det här med namnet. Ni som kan er historia vet säkert redan att namngivning inte varit NFLs starkaste gren. Pokalen döptes till ”Tiffany’s Trophy” efter smyckesfirman. Intelligentare än så blev det helt enkelt inte. Nu blev det dock så att ödet gav NFL en hjälpande hand. De två första finalerna vanns nämligen av Green Bay Packers. Deras legendariske coach Vince Lombardi hann dock inte njuta av segrarna särskilt länge innan han han insjuknade i cancer. När Lombardi sedermera, 1970, avled på grund av sjukdomen, valde ligan att döpa om bucklan för att hedra en av den amerikanska fotbollens verkliga legendarer. Sedan den dagen har bucklan burit namnet ”the Lobardi Trophy”.

Rätt öl till Super Bowl?

Amerikansk fotboll är naturligtvis mycket bättre om allt omkring är precis rätt. Rätt sällskap, rätt mat och framför allt rätt dryck. Vi slog oss ner med dryckesexpert ”Thunderbird” Olsson för en genomgång kring vad som gäller.

Det är söndag eftermiddag, mitt under grundserien. Vi har stämt möte med en man vid namn ”Thunderbird” Olsson. ((”Thunderbird” heter egentligen något helt annat men ville förbli anonym. Red.Anm)) En man som kan det här med amerikansk kultur, men framför allt dess drycker. Efter att ha lokaliserat adressen som han gav mig ringer jag på förväntansfullt. Dörren öppnas och en man i sina bästa år hälsar oss välkomna. Vi slås direkt utav den gedigna inredningen. Som tagen ur en amerikansk ”diner” på 50-talet. Noterbart i övrigt är att vår värd uppenbarligen har lyckats få in fullstor målställning i vardagsrummet. ”Thunderbird” förklarar att han var tvungen att köpa bostadsrätterna på de två ovanstående planen för att genomföra projektet, men det var det värt. Han tar upp en skrynklig lapp ur sin bakficka och börjar genast dra sin topplista bland de amerikanska ölsorterna. Någon kallprat är det inte tal om uppenbarligen.

Märke Motivering
Bud Budweiser ”Bud är så klart det uppenbara valet med stark koppling till Super Bowl genom sina klassiska reklamfilmer. Är stämning dålig kan man liksom alltid skrika ”Wazza” ((Frasen ”whats up” används flitigt i Budweisers reklamfilmer)) rakt ut i luften och hämta en öl till.
Miller Miller God tvåa enligt samma princip är väl Miller. Smakar varken bättre eller sämre, men klart plus är att det funkar bra att slå i en skvätt tequila om ens lag ligger pyrt till eller om man käkar texmex.
 Coors Coors Bara för att man inte klär i mustasch, röd skjorta och vit cowboyhatt eller blåst snuten en enda gång betyder det inte att man inte kan dricka Coors. Till skillnad från övrig öl nämnd här finns bara lightversionen på bolaget.
Pabst Pabst Blue Ribbon Har man sett Blue Velvet är Pabst Blue Ribbon det givna valet. Värt att ha i åtanke är att det är en exportversion som säljs på bolaget, ”extra smakrik för den svenska marknaden” jojo ((I beställningssortimentet hittar man Schlitz, även det bryggt av Pabst, som tydligen ska vara mer smakrikt. Under 1900 talets tidigare del var Schlitz det största ölet i USA. Ytterligare ett Pabstöl för beställning är Lone Star vilket man kan gissa är vad Walker Texas Ranger dricker. Kanske bra att man måste köpa hela kollin i fall man får oväntat besök.))
 Dixie Dixie Beer Sista ölen från systemet är Dixie Beer från New Orleans. Katrinas framfart 2005 förstörde bryggeriet och ölen bryggs nu på annat håll.

 

Listan får naturligtvis en van öldrickare att haja till. Ölen på listan tillhör de lite mer ”tunnare” sorterna på marknaden, och kanske inte direkt de allra bäst säljande ölen på Bolaget. Var är Samuel Adams och Brooklyn Brewery? När jag påtalar det hela för ”Thunderbird” avbryter han mig tvärt och förklarar att mer storsäljande märken likt Brooklyn onekligen går bra att dricka om du har fjunig mustasch och hängslen. USA är trots allt fullt av bra smakrika öl, men det är inte det som är essensen när vi pratar amerikansk fotboll. Här handlar det om sportsliga och kulturella referenser. NFL ölet framför alla andra är därför Old Milwaukee. Under fjolåret gjorde det tvärtemot sina konkurrenter på ölmarknaden. Istället för storslagen Super Bowl-reklam för oerhörda pengar, gjorde de en ganska modest film med Will Ferrell som endast sändes lokalt på en handfull orter i USA. Den ringa tittarskaran på TV visade sig snart utökas av en enorm viral spridning på Internet.

Hade ölet funnits på Bolaget hade det kanske varit vår vinnare. Billig reklam, cool film samt en alldeles lagom blaskighet för ändamålet.

”Thunderbirds” ord ekar fortfarande i huvudet när jag sedermera beger mig hemåt i skymningen. Det första jag skall göra när jag kommer hem är att tömma ut alla flaskor med stout, ale, veteöl, klosteröl eller vad det nu må vara. Här skall inhandlas rätt saker, anpassad för högtid vi har framför oss. Blir nog lite Bud i år, eller Blue Ribbon?

Vilken öl skall du dricka till matchen? Eller kör du på något annat? Vin? Mjölk?

Manning kan lära av historien

På söndag spelar Peyton Manning sin tredje Super Bowl. Erfarenhet som borde vara ovärderlig i sådana här sammanhang. Vad kan han då lära sig av sina föregående besök?

Mycket prat den här veckan går åt till att fundera kring hur illa vädret passar Manning och hans passningsorienterade Broncos. Snö, vind och kyla är naturligtvis inte idealiskt för den typen av spel. Men det har trots allt gått bra förut?

Om vi backar bandet lite. Inte till 2009/10 då han förlorade mot Saints, utan till året då han fick sin hittills enda ring. Minns ni? Året var 2007 ((2006/07 säsong)) och Chicago Bears stod för motståndet och väderleken var sådär. Riktigt usel om vi skall vara ärliga. Genom hela matchen regnade det konstant, vilket som sagt påverkade spelet rejält. Bollar tappades, kickar missades och spelare halkade som om någon slängt ut bananskal på planen. Bara innan paus var det 6 turnovers. Två för varje lag. Till och med en säker kille som Adam Vinatieri (Kicker) hade det tufft. En kort kick brände han grovt, medan en annan fick han lägga sig på eftersom ”holdern” inte lyckats få grepp om bollen. Det var parodi på fotboll helt enkelt. Höjden av ironi var att Prince fick släpa sig ut och sjunga ”Purple Rain” i pausen.

Vädret var dock inte det enda som påminner om årets upplaga. Bears kännetecknen var, likt Seahawks, en stark defensiv och diskussionen i media (innan match) handlade mycket om huruvida Manning var en vinnare eller ej. Han borde trots allt visa mer av sin storhet i slutspelet hette det. Känns det hela bekant? Hur gick det då för Peyton? Som vi redan vet gick det tämligen bra. Han kastade visserligen en hel del (247 yards) även om bara ca hälften av passen nådde fram. Med mottagare som Reggie Wayne och Marvin Harrison kan man förstå att det lockade trots vätan. Framgångsreceptet revideras dock en aning för att passa in i de rådande förutsättningarna. Således ökades ((ca dubbelt upp från grundseriens snitt)) arbetsbördan för lagets runningbacks, Rhodes och Addai, som tillsammans stod för 190 yards utmed marken. En prestation som kanske borde renderat in en slags gemensam MVP-titel för de båda. Speciellt för Rhodes, vars karriär sällan kom att se siffror likt dessa. ((Addai stod dessutom för 10 passmottagningar på totalt 66 yards)). Super XLI var för övrigt blott den tredje SB-finalen med två runningbacks över 100 yards ((Rhodes i Colts och Jones i Bears.))

På söndag kommer vädret återigen vara en påtaglig faktor i Mannings jakt efter en ytterligare ring. Många är vi som höjt våra röster om det här, men det hjälper oss inte i det här fallet. Matchen kommer spelas i snö. Mest minnesvärt är väl Joe Flacco (QB, ravens) som beskrev det hela som ”retarded” att lägga en Super Bowl på östkusten. ((Flacco fick sedermera backa från det uttalandet. Med all rätt. Även om orvalet var olyckligt gick hans poäng fram)) Väderleksrapporterna är visserligen relativt positiva, med temperaturer kring nollan att vänta, och modesta vindar. Broncos fans hoppas säkerligen på att Manning har med sig lite erfarenhet från den där regniga kvällen i Florida för 7 år sedan. Det kan säkerligen behövas om utgången skall bli densamma.

Klassiska ögonblick: Rams vinner SB med minsta marginal (1999)

Super Bowl, matchernas match. Snacka om att dessa finaler bjudit oss på fin ögonblick. I dag bjuder vi på ett av de mer klassiska defensiva insatserna. Året är 2000, och världen har precis andats ut efter milleniumskiftet.

20 januari 2000 var det dags för att spela Super Bowl XXXIV mellan Tennessee Titans och St. Luois Rams. Matchen var jämn, och allt som behövdes i slutet av matchen för Titans i slutet var en TD. Då skulle de tvingat fram en förlängning och håll matchen vid liv. Sakta men säkert började de avverka yard efter yard. Ändra fram till…

Vill vi att väderleken skall vara en faktor?

Det var uppenbarligen svårt att inte att väva in vädret i de texter som skrevs om helgens matcher. Jag gjorde det själv på flera ställen för att ge ett exempel. När nu krutröken lagt sig efter helgen kan jag dock inte undgå att fundera på om vädret verkligen skall få ta såpass stor plats?

När Packers och 49ers spelade i söndagskväll var det -15 grader i Wisconsin. På klassiskt amerikanskt manér pratades det även om den berömda vindfaktorn (-24) som återspeglar hur kallt ”det upplevs”. Inget land i världen älskar statistik och rekord såsom USA, och har man då chansen att förbättra historien en aningen så är det självfallet ett bra mått att ta till. Personligen är jag dock orolig för att det i slutändan kommer vara omständigheterna, och inte det fina prestationerna som avgör vem som tar hem Super Bowl. Oron är naturligtvis större det här året eftersom Super Bowl för första gången skall spelas på en icke ”vädersäker” ort. Vädret i New York ((Super Bol spelas på MetLife Stadium)) om ca en månad kan mer eller mindre vara hur som helst. Visst är ”snömatcher” bra TV och ganska festligt att titta på någon enstaka gång under grundserien, men är det verkligen förnuftigt att spela slutspelet i dessa förhållanden?

Tänk att vi skulle applicera samma förhållande på vår ”vanliga” fotboll? Tänk om FIFA ((Internationella fotbollsförbundet)) beslutar sig för att förlägga fotbolls-VM vintertid i Åre 2018?. Tänk vilka roliga matcher det skulle bjudas på? Orange boll och allt. Vi behöver dock inte gå så långt. Verkligheten har faktiskt givit oss ett ganska bra exempel i nutid, även om det inte var lika extremt. När gruppspelet av Champions League avslutades för någon månad sedan möttes Galatassaray (Turkiet) och Juventus (Italien) i en direkt avgörande match om vilka som skulle gå vidare. Matchen avbröts initialt efter att ett enormt snöoväder dragit över Istanbul under första halvlek. Dagen därpå valde man dock att fortsätta matchen, under parodiartade former. Planen såg ut som en plöjd åker och det som skedde på planen var en inte fotboll, utan endast en gyttjig kamp 22 män emellan. Italienarna drog slutligen det kortare strået och var självfallet mäkta förgrymmade över att de åkt ur turneringen på det här sättet. ((Att gå vidare i turneringen är dessutom en enorm inkomstkälla för klubbarna)) Juventus var på intet sätt ensamma. Media och tv-tittare delade deras ilska över vad som hänt. Hade samma scenario utspelat sig i USA och NFL hade allt det här varit en ickefråga. Laget hade stoltserat med att man inte givit vika för vädrets makter, och media hade skrivit spaltmeter kring hur fantastisk djupa revorna i planen var.

Självfallet kan det amerikanska kynnet verka ädelt och tufft, och i perfekt harmoni med en stenhård sport. Men behövs det verkligen? Vad mer behöver bevisas? Personligen vill jag se det bästa prestationerna. Jag vill se sporten jag älskar spelas på sin yttersta nivå. Jag vill hellre minnas Colts fantastiska comeback, än att minnas tillbaka på att det var väldigt kallt och att några spelade i kortärmat. Vad tycker du? Är Super Bowl i New York vansinne? Skall vi kanske t.o.m tvinga Packers att bygga en ”dome” ((Arena med tak))?

Super Bowl-party 101 – Med vår värd, ex-Rhinon Anders

Lika viktig som matchen i sig, är arrangemanget omkring. Ni som ha NFL Gamepass har säkert sett vilket spektakel det varit i New Orleans under veckan som varit. Där är feststämningen minst sagt på topp. Men vi här hemma då? Får inte vi gå på fest? Jo, självklart. Vi har pratat med Anders Jedheim, självutnämnd SB-festfixare, som ger sin syn på saken.

Anders är i grund och botten en helt vanlig kille, som dock har ett förflutet som snabb WR i Borås Rhinos. Lite som en Sjuhäradsbygdens Wes Welker helt enkelt. Anders är dock en ödmjuk kille och valde självmant kliva av framgångståget för ett decennium sen, så istället för Foxborough, Massachusetts, blev det Fjärås, Halland. Skådeplatsen för en av dagens många Super Bowl-Fester.

Hej, hur går det med uppladdningen? Hur många blir ni ikväll?
– Jo, tack. Vi kommer bli 6-7 stycken. Kan vara så att vi har några rookies som droppar in och stannar tills de fått i sig en-två öl och sedan går hem, (sk salongsfans, med anspelning på berusningsgrad) Upplägget ikväll blir en sval skön gillestuga med tillgång till ölkyl och storbildstv.

Vad är viktigt att tänka på när man arragerar en Super Bowl-fest?
– En SB-fest har många variabler:
Lokal: Måste vara praktisk och ändamålsenlig. Med fru och tre barn hemma som sover är källaren klockren.
Teknik: Matchen måste njutas av på högupplöst storbild, har man en gång fått smak på det så går man aldrig tillbaka till att se de gamla goa collegematcherna man skickade efter från staterna i början på 00-talet. Ah, Clemson vs Virginia Tech på VHS-kassett, det känns som det var igår. Vi kör på NFL Gamepass för att maximera upplevelsen. Funderar även på att dra in de svenska sändningarna via liten tv bredvid, men vi får se. Sedan gäller laptops och iPads vid sidan om, allt för att stilla kuriosabehovet samt att hålla sig uppdaterad från diverse sociala medier.
Mat/Dryck: Till mat idag så blir det burgare (dags att premiärgrilla!) hickory chicken wings och 2 kilo Carnitas (coca-cola kokad pulled pork) nachochips och Guacamole och diverse snacks. Upplägget för drycken är ölbuffé. Alla får ta med sig ett gäng med öl som man slänger in i kylen/ställer på bordet och så är det bara att plocka och välja!
Människorna: En annan viktig beståndsdel är människorna som kommer. Viktigt med att ha någon som har nördat ner sig i ämnet och kan mycket om det. Ofta finns det fler rookies på SB-fest än proffs och då behövs det då och då förklaras varför lagen spelar på vissa sätt osv. Förklara regler och annat m.m.

Hur håller man sig vaken? Det brukar ju bli en ganska lång tillställning?
– Ett flak med redbull blir din vän fram på småtimmarna, men innan dess är det viktigt med en pre-party nap! Fungerar grymt bra. Dra en timma mellan 10-11 på kvällen och vila. Viktig recharge inför natten. Sedan gäller det att fylla på med tomma kalorier och fett så kroppen får jobba och blodsockret hålls uppe!

Tillslut. Miljonfrågan. Vem vinner?
– Jag hoppas på SF 49:ers. Mest för att jag vill se Kaepernick glänsa. Att se honom dra en 50-60 yards pass och att den ligger som längs ett snöre i luften så är det bara att applådera. Att han länge var både pitcher i baseball och am. fotbollsspelare syns! Ravens har ju sin legend på defence som ska bli kul att se in action, men jag hoppas som sagt på SF.

Superdome, inte bara Super Bowl och fest

I år bjuds vi på festen Super Bowl från feststaden som gärna kallas för ”the Big Easy”. New Orleans och framförallt kvarteren vid, och omkring, Bourbon Street bjuder i stort sett varje kväll upp till fest. Du hittar fortfarande riktigt svängig jazz runt om i staden och gillar du Gumbo hittar du antagligen landets bästa i huvudstaden för det världsberömda Creolköket. New Orleans är självklart en fantastisk stad med sina franska och spanska influenser men när jag har besökt staden så har det inte undgått mig vad som faktiskt var nära att förstöra hela staden, Katrina.

Orkanen Katrina slog alltså till mot New Orleans och Louisianas kust i augusti 2005 och utan att gå in på allt fruktansvärt denna naturkatastrof orsakade så tänkte jag i korta drag lägga mitt fokus på vilken roll samma scen som om snart en vecka ska vara värd för Super Bowl hade under Katrina.

Superdome användes som ett form av härberge för alla dom som behövde evakueras från sina rivna hem eller rent allmänt behövde skydd under katastrofen och inte hade någon stans att vända sig. Superdome har faktiskt vid två tidigare orkaner, 1998 och 2004, använts som skydd på samma sett men ingen av de tidigare gångerna var så tufft som detta. Superdome var alltså redan innan Katrina slog till förberedda på att ta ann folk, men myndigheterna hade gjort ett riktigt dåligt förarbete och det fanns väldigt lite vatten, mat och medicin på plats. Man hade bara ett par bränsle generatorer på plats och enligt en artikel från Times Magazine var detta på grund av att man ville att folk skulle lämna staden tidigare och inte göra det för bekvämt för folk i arenan, det skulle inte var något hotell. Ganska så sjukt aggerande redan där med tanke på att alla inte har chansen att hoppa in i sin bil och åka till Dallas och bo hos sin släkt.

Under natten Katrina slog till mot staden fanns ca 9000 personer tillsammans med 550 person från nationalgardet på plats i arenan. Under natten och morgonen fylldes arenan upp till 20000 personer när folk som behövde skydd efter det Katrina gjort togs dit. Superdome var byggd för att stå emot tuffa förhållanden och bara taket var satt att klara av vindstyrkor på 320 km/h, dessvärre kunde flodvågorna som nådde över 6 meter nå upp till andra våningen på arenan och sippra in vilket gjorde det hela osäkert. I efterhand har CNN visat att ingen undersökning faktiskt gjorts på arenan att den skulle klara de förhållanden som var sagt, så det var bara beräkningar från arkitekten. Så myndigheterna hade alltså flera gånger använts sig av ett skyddsrum som var helt oprövat vad det kunde klara av. Nu blev visserligen skadorna på taket inte katastrofala med bara två mindre hål som skador.

På morgonen kom rapporter at dagsljus samt kraftig regn strömmade in i den vanligtvis stängda domen. Dagen innan Katrina hade nationalgardet levererat tre lastbilar med vatten samt sju lastbilar med färdiga måltider (MRE; meals ready to eat) som skulle räcka för 15000 personer i tre dagar. Det fanns inget vattenreningsverk på plats, inga kemiska toaletter och inget antibiotika på plats. Det fanns ingen utbildad sjukhuspersonal på plats, borgmästaren hade till och med gått ut och sagt till folk att man inte fick ta med eget material eller proviant in.

När översvämningen kom den 30:e augusti började Superdome sakta fyllas med vatten och guvernören Blanco beordrade att hela New Orleans skulle evakueras och dagen efter bestämdes att folket inne i Superdome skulle evakueras till Astrodome i Houston, TX.
Utan vatten, hälsoartiklar, mat och mediciner var läget kritiskt inne i Superdome som helt började förfalla. Den 31:e augusti hade det redan tre personer dött inne i Superdome, ett självmord och två som saknade mediciner. Det rapporterades även om våldtäckter, överfall, knarkhandling, gängaktiviteter och allmän vandalism inne i arenan.

Förutom ett par akuta fall som man lyckats evakuera med helikopter så dröjde det fram tills den 31:e augusti, tre dagar efter Katrina slagit till, tills man lyckades smuggla ut ett 100 tals turister till en närliggande hall. Denna evakuering gjorde väldigt diskret så det inte skulle bli några upplopp på grund av vilka som fick evakueras. Dagen efter, fyra dagar efter, kon nationalgardet med 475 bussar för att plocka upp folket inne i Superdome samt 20000 ytterligare som i samma usla förhållanden hållit till i ett konventcenter. 13000 togs till Astrodome i Houston och den 4:e september, sju dagar efter Katrina slog till, kunde man evakuera den sista stora gruppen från Superdome.

Redan den 6:e september kom ett förslag att man skulle riva Superdome på grund av alla skador men New Orleans Saints valde att reparera den och vi kan snart se Ravens möta 49ers i samma arena.

Mannen utan ring: Tony Romo

För några veckor sedan kröntes Miami Heat som mästare i NBA (Basket). Människor med hjärtat i Miami kunde då andas ut, eftersom deras, näst intill, Allstar-liknande lag äntligen lyckades prestera på den nivån alla förväntade sig. En extra stor sten släppte säkerligen också från Lebron James´s axlar eftersom han som laget och idrottens fixstjärna nummer 1 ansågs vara den av alla idrotters stjärnor som var i mest behov av en titel. Kröningen av King James var det självklara titeln på många håll dagen efter segern.

Utan någon jämförelse i övrigt med Lebron James, är det självklart intressant att fråga sig vilken atlet som är mest i behov av att faktiskt vinna något? Självklart är det många om budet, men inom den amerikanska fotbollen skulle faktiskt Dallas Tony Romo kunna var den personen. Denne älskvärde ledare för ”Americas team” är en riktig svärmorsdröm och tillika vattendelare för fans och media. Anledningen till detta ligger säkerligen i föregående mening. Cowboys är ett lag fullt av historik och sedan slutet av sjuttiotalet referas de ofta till som ”Americas Team”, även om den benämningen inte används fullt lika frekvent längre. Folk förväntar sig helt enkelt att Dallas fortfarande borde vara en faktor att räkna med. Resurserna finns där trots allt. Tänk bara om den där Romo kunde ta och skärpa till sig och spela lite bra fotboll? Men är han en bra QB? Är han rätt man för att ta Cowboys till nya segrar?

Statistiken på sin sida
Romo har tillhört Cowboys sedan 2003 men äntrade inte scenen på permanent basis förrän 2006. Statistiken fram tills idag är det absolut inget fel på. Under samtliga säsonger (som han fått vara skadefri) har han varit bland topp-10 av ligans QBs. Ofta med en QB-rating på nära 100 eller däröver. I jämförelse kan Troy Aikman, som tog laget till 3 titlar på 90-talet, nämnas. Även om han idag är en legend i Cowboys-kretsar, uppnådde han aldrig en högre QB-rating än 81.6 under sin karriär. Jämför man endast på de grunderna borde Romo verkligen besitta det där ”extra” som kan ta Cowboys hela vägen. Statistik är dock, som vi alla vet, inte allt. Faktum kvarstår t.ex att många av Romos kollegor i QB-topppen har lyckats, medan Cowboys gått på pumpen gång på gång. Manningbröderna, Brady, Rodgers, Big Ben, Brees har alla, åtminstone, en ring på fingret. Någonstans handlar elitidrott trots allt om att vinna.

En del kritiker menar att felet med Romo är att han inte kan prestera när det som mest gäller. Visst kan han stundom vara briliant, men när det väl gäller menar en del att han sviker sitt lag och inte presterar på fullt lika hög nivå längre. Även om t.ex. slutspelet 2007 säkerligen arkiveras som ren otur, tar elaka tungor gärna upp exemplet när han fumlade med bollen när Cowboys skulle göra ett ”enkelt” field goal för att avgöra matchen. Dallas åkte ut och Romo blev den naturliga syndabocken.

http://www.youtube.com/watch?v=5FOTeWUjHIo

Omgivningens fel?
Amerikansk fotboll är dock en lagsport och Romo kan naturligtvis inte ta på sig allt som händer. Medspelare och ledning bär också en del av ansvaret. Wade Phillips (2007-2010) fick t.ex stå emot en hel del kritik under sin period som coach för laget. Han har dock tystat sina kritiker därefter genom göra ett fint jobb med Houstons försvar som blev nästa uppgift i hans karriär. Nuvarande coachen Jason Garrett hade en synnerligen udda förmåga att stjälpa sitt lag rejält vid ett flertal gånger under fjolåret. T.ex. lyckades han med konststycket att ”ice:a” sin egen kicker*, vilket får betraktas som ett taktiskt självmord.

Nya teori
Senaste teorin i historien om Romo publicerades härom dagen då Michael Lombardi presentarde sin tankar om Romos vara eller icke vara. Där menar han att felet ligger hos både Romo och hans omgivning. Det här eftersom nuvarande ledning inte pressar honom till sitt yttersta. När legendaren Bill Parcells ledde laget 2003-2006 krävde han att alla presterade i världsklass. Inget annat accepterades. När han försvann, försvann även lite av den glöden som Lombardi menar krävs för att en spelare som Romo skall bli Cowboys självklare ledare. Om Lobardi har rätt kanske det är Coboys år i år. Lagets karismatiske ägare Jerry Jones har nämligen klart signalerat att ”fönstret för nuvarande årgång snart stängs”. Med spelare som Ware, Witten & Romo är det nu det skall ta en titel, medans dessa spelare fortfarande är på toppen av sina karriärer. Ett lätt hot om stundande generationsskifte är kanske precis Romo o Co behöver?

Vad tror du? Är det nu eller aldrig för den här generationen av Cowboys? Är Romo verkligen mannen att ta dem till nya höjder?


* = Begreppet ”to Ice the kicker” går ofta ut på att på man som motståndare tar en time-out, och stoppar spelet, precis när kickern springer fram emot bollen. Tanken är då att time outen skall leda till en ofrivillig jobbig paus för kickern, som får tid på sig att fundera på saker och ting, såsom ”bara jag inte missar denna spark”. Något som man som motståndare självfallet hoppas att han gör.