Snabb summering av lördagens matcher

Söndag lunch och vi är nu halvvägs genom wild-card helgen. Gårdagen bjud på allt möjligt. Om vi skulle vara tidseffektivt skulle man kunna sägas att gårdagens två matcher färgades starkt av de förlorande lagen.

Skepp ´o Hoyer
(Chiefs @ Texans 30-0)

För oss neutrala öppnade matchen på sämsta tänkbara sätt då favoriten Chiefs returnerade avsparken till en TD. 11 sekunder tog det spelet, och på den vägen fortsatte det sedan. Texans anfall kom egentligen ingen vart, och framför allt var Hoyer urusel och kastade bort 4 bollar. Visst, slumpen ställer till det ibland, men så var inte fallet här utan det kunde lätt varit fler bollar som hamnat i Chiefs händer om det bara varit lite mer alerta emellanåt. Hoyer slutade på en QBR på 1,7 vilket får anses som uruselt.

Jag är visserligen ingen fan av Brandon Weeden och jag tycker, normalt sett, att Hoyer brukar sköta sig tämligen OK. Men när en spelare hamnar i den här typen av negativ spiral måste coachen göra något. Vem var det som anställde Weeden om nu coach O´Brien uppenbarligen har noll tilltro till honom?

Chiefs skall dock ha en eloge för en fint genomförd match. Stabilt försvar och Alex Smith såg lugn och kontrollerad ut. Sprang med bollen när tillfälle gavs, men riskerade inte något nämnvärt. Om jag skall komma med någon kritik till Chiefs skulle det vara att de borde utnyttjat Texans misstag än mer.

Noterbart i övrigt var att WR Maclin skadade knät och riskerar att missa resten av slutspelet.

 

Shazier mot Burfict
(Steelers @ Bengals, 18-16)

Kvällens absolut bästa match var mötet mellan divisionsrivalerna Steelers och Bengals. Redan under uppvärmningen kunde man ana vad som skulle komma då domarna radade upp sig på mittlinjen för att undvika konfrontationer mellan spelarna.

När väl matchen var igång fick vi se ett klassiskt AFC North möte, med lite poäng och starka försvar. ((Steelers och Ravens har flertalet gånger spelat liknande matcher som tillslut slutar 9-6 eller någon liknande.)) Första halvlek kan ske inte var det mest spännande jag sett i mina dagar, vilket vi säkerligen kan beskylla allt regn för. Förhållandena var inte direkt idealiska och speciellt McCarron såg ut att ha stora problem med att få grepp om bollen.

Allt ändrade sig dock i slutet av tredje då Shazier tacklade Bernard medvetslös. Även om hjälm-mot-hjälm anses ok om bollförande spelare ej är ”försvarslös” ((Dvs springer med bollen i rätt riktning. Dvs framåt)) tycker jag fortfarande att Shaziers tackling var aningen för tuff. ((Jag har lite svårt att acceptera att skadan på Bernard bara skall ses som ett olycksfall i arbetet. Många andra sporter t.ex. fotboll och hockey brukar prata om att spelaren har ett visst ansvar för höga sparkar/klubbor, oavsett om det var meningen eller ej. En tanke som jag stundom kan tycka att NFL borde fundera på.)) Tacklingen var dock inom rådande regelverk vilket piskade upp stämningen enormt. Både bland spelare och publik.

Händelsen fick dock en konstig effekt på matchen för Bengals vaknade till liv, och gjorde 16 raka poäng. Burfict var överallt och skadade bl.a Big Ben (ärlig sack) och plockade en passning från Jones. I det läget såg han ut som kvällens stora vinnare, men på Steelers sista drive gick det hela överstyr då Burfict sänkte Antonio Brown med en ful tackling. I tumultet efteråt drog dessutom Adam Jones på sig ytterligare ett personligt straff varvid Steelers kicker knappt behövde sikta för att avgöra matchen till Pittsburgh fördel.

Matchen lämnar oss dock med en bitter eftersmak och många tråkiga frågor som kommer ältas i media idag:
– Borde Burfict fått lämna planen tidigare. Varför fick han vara kvar efter tacklingen på Brown.
Adam Jones, i slutet drog han på sig en flagga efter att han käftat med en Steelers-coach som var inne på planen. Varför var denne coach på planen?
Shaziers tackling?
– Skadorna. Big Ben, men framför allt, Antonio Browns skada. Hur illa är det?
Marvin Lewis är nu ensam coach om att förlora sina 7 första slutspelsmatcher. Sparken?

Veckans fan: Björn och hans Texans

Idag tar vi oss en titt på hur det kommer sig att man stöttar Houston Texans. Veckans fan heter Björn Jonasson och har precis som tidigare artikelserien svarat på precis samma fem frågor. Nu kör vi! Trevlig helg på er!

1. Vilket är ditt lag?

Houston Texans

2. Hur kommer det sig att det blev just Houston Texans?

Jag började följa NFL efter en USA-resa hösten 2013 och då höll jag på Seattle ett tag på deras Super Bowl-run. Sen kom draften och ett lag som jag knappt hört talas om, Houston Texans, hade pick 1. Under förberedelserna till draften såg jag en del highlight-videos och blev förälskad i Jadeweon Clowneys spelstil och personlighet. Så när han gick till Houston började jag hålla på dom utan att egentligen veta något om laget, men efter ett tag insåg jag att vi hade en hyfsad spelare med nummer 99. Och efter att ha sett lite highlights med honom var jag helt fast.

3. Vilket är ditt bästa Texans-minne?

Eftersom jag bara varit med i drygt en och en halv säsong har jag inga gamla minnen men jag tror aldrig att jag kommer glömma JJs monstermatch hemma mot Titans förra året. (För de som av någon anledning inte vet vad jag pratar om, sök på JJ Watt sound fx på youtube.)

4. Nämn tre viktiga fakta (spelare, ledare, händelser etc) som du tycker vi bör ha koll på?

  • Texans är ett ganska ungt franchise som bara funnits sedan 2002 då Houston fick tillbaka ett NFL-lag efter att Oilers flyttat till Tennessee och blivit Titans 1996.
  • Justin. James. Watt. Texans draftade JJ nummer 11 overall 2011 och sen dess har han gått från klarhet till klarhet. Nu är han framröstad till NFLs bästa spelare, han var två i MVP efter Aaron Rodgers förra året, han har vunnit defensive player of the year två gånger, han är den första spelaren någonsin att ha över 20 sacks två år i rad plus en massa annat listan bara fortsätter!
  • Patriots legendariska NT Vince Wilfork skrev på för Texans under offseason och det finns få människor som är så älskvärda som honom. Han är stor, glad, dansant och klädd i snickarbyxor, boots och cowboy-hat.hardknocks4-wilforkoverals2

5. Vad skall vi hålla ögonen på framöver rörande ditt lag?

DeAndre Hopkins, jag blir väldigt förvånad om han inte går till Pro bowl i år. Han är en riktigt explosiv WR som även har händer i klass med Odell Beckham Jr! I övrigt bör man ha koll på vår front seven med spelare som JJ Watt, Vince Wilfork, Jadeweon Clowney, Brian Cushing och rookien Benardrick McKinney

Cowboys tar landet med storm

Tidigare i veckan valde vi att titta lite mer på det här med runningbacks och deras slitsamma jobb. Idag fortsätter vi på de inslagna vägen och spanar in stjärnan i ligan just nu: DeMarco Murray

Dallas Cowboys framfart i år har nog inte gått någon obemärkt förbi. Eftersom defensiven bedömdes vara totalt genomrutten, trodde många att offensiven skulle tvingas att vara en slags skjutgalen cirkus, där Romo matade långpass efter långpass mot Bryant. Så här 4 veckor in på säsongen kan vi lugnt konstatera att så inte blev fallet.

Vad är då bakgrunden till det här? Vem skall vi hylla? Defensivt har Cowboys varit oerhört disciplinerade, och har lyckats hålla nollan mot motståndarna i 3 av 8 halvlekar hittills. Offensivt sett är en skadefri DeMarco Murray naturligtvis grunden för att Cowboys även skall vara ett hot utmed marken. Han har egentligen allt en RB behöver, men med ett litet fel. Hälsan. Tidigare år har kantats av skador, och Murray har aldrig spelat alla 16 matcher under en säsong. Under fjolåret blev det t.o.m. bara 4 matcher. Lite av Dallas problem just nu är frågan hur de håller Murray frisk och samtidigt vinner matcher ((Om de fortsätter i den häär takten kommer Murray komma upp i 369 carries vilket t.o.m. Jerry Jones reagerat på. De andra RB borde komma in och avlasta mer))? Har de råd att byta ut honom? Kan de andra killarna ersätta?

STATSSvaret där kan mycket väl vara JA. En runningbacks framgång är av naturliga skäl tätt sammankopplad med hur väl hans offensiva linje spelar. För ett ovant öga kan det naturligtvis vara lite klurigt att avgöra hur mycket av framgången som kan krediteras runningbacken respektive den offensiva linjen. Det finns dock hjälp att få eftersom våra amerikanska vänner räknar på allt. Football outsiders är t.ex. ett gäng som tittat närmre på det här med att ”ära den som äras bör”. Även om de fallit lite på listan sista veckan är det ändå påtagligt att Cowboys offensiva linje är bland de bättre i ligan just nu. Listan är sorterad efter Adjusted Line Yards, vilket skall vara ett mått på hur många av lagets yards som man kan kreditera den offensiva linjen för. Det här skall inte på något sätt användas för att underminera DeMarco Murrays goda insats i år, utan snarare ses som ett sätt att framhäva den kollektiva insatsen av alla spelare på planen. Siffrorna kan också visa att det finns möjligheter för Cowboys att vila Murray i  större grad. Cowboys back-up killar har således alla förutsättningar för att kunna komma in och avlasta sin superstjärna. Vilket troligtvis är ett måste om Murray skall kunna vara med och ta Dallas hela vägen.

Hur det går för Dallas och hur mycket de använder DeMarco Murray får vi se ikväll, när Cowboys möter Houston hemma. Matchstart är klockan 19.00.

Houston: "Försvar vinner mästerskap, …eller"

Det finns visserligen många lag som har mycket att bevisa i år, men allra värst presterade dock Houston Texans. Laget var trots allt en ”potentiell mästare” och hamnade sist. Större missräkning än så är aningen svår att prestera.

Inför fjolåret pratades det en del om Houston. Ett lag som, enligt många, hade möjighet att gå hela vägen. Ofta handlade diskussionen om huruvida Matt Schaub (QB) var mannen att ta dem dit. De som var skeptiska fick relativt omgående vatten på sin kvarn då Schaub spelade bort sin plats i laget, och kanske även sin karriär, så fort serien drog igång. Nu skall dock inte allt ansvar läggas på en individ, utan Texans insats får nog arkiveras som en kollektiv härdsmälta.

Bill O´Brien
I år är det dock nya tag som gäller. Coachen Gary Kubiak är nu ersatt med Bill O´Brien som kommer från collegefotbollen (Penn State). Med honom kommer förhoppningsvis lite nya tankar som kan vitalisera laget, vilket självfallet blir intressant att följa. Men O´Brien i all ära. I år kommer inte fokus ligga på honom. Åtminstone inte inledningsvis eftersom sistaplatsen kommer med ett litet trumfkort. Förstavalet i draften. Ett val som de valde att spendera på det fysiska monstret Jadeveon Clowney. Ett mycket intressant val på många sätt. Inte bara för att Clowney är en häftig spelare, utan även för hans roll i ett större pussel: AFC South.

Vad gör du om du tvingas möta Andrew Luck två gånger varje år de kommande 10 åren? Killen är en oslipad diamant som bara väntar på att få benämningen ”elite”. Bekämpar du ”eld med eld” och skaffar dig en egen super-QB, eller hämtar du en ”hink med vatten”? Texans går uppenbarligen all-in på det sistnämnda, mer fysiska, alternativet. Tillsammans med kollegor som J.J Watt får Clowney således uppdraget att bibehålla maktbalansen i AFC South.

Allting verkar på sätt och vis ganska lovande för Houstons försvar, men i slutändan gäller det trots allt att omsätta ord till handling. Nu är vi dock bara två matcher in i försäsongen, och inledande mötet med Cardinals uppvisade inget av den bild som målats upp kring Texans. Ett bra Cardinals vann med 32-0, och även om det luftas en hel del killar i dessa matcher kunde man stilla undra hur det var ställt med Texans. 32 poäng i baken?

[quote_right]”Any time a player makes two plays like that, no matter who the player is, it really lights up your sideline…It’s great for the defense and the team.”
Bill O’Brien[/quote_right]Härom dagen var det dags igen. På andra planhalvan stod årets ”Hard Knocks”-killar Atlanta Falcons. Den här gången fick vi se mer av Texans försvar och framför allt nummer 90, Jadeveon Clowney. Redan i Falcons andra ”drive” fick vi se bevis på varför alla QBs bör akta sig i år. Clowney, som ofta utgår från en ”Wide 9” ((Förutom att det är ett coolt ord att slänga sig med är det även en viss pedagogik inbyggt i namnet. Siffran 9 syftar på att vilken position utmed linjen som spelare står på. Alla positioner på linjen har i teorin en siffra. 0 är t.ex. precis framför centern. Ju längre ut åt sidlinjen du kommer desto högre blir siffran. Om du inte gillar att räkna, så känns ”Wide 9” oftast igen på att spelaren står något extra steg utåt sidlinjen. Tanken är att han får en annan vinkel mot QB:n och även hunnit ”få upp farten” innan han möter sin ”tackle”.))-position, kom runt och stoppade Falcons RB tämligen tvärt. Direkt där efter var det Matt Ryans tur att gå i backen. Euforin i Texansleden gick inte att ta fel på. Clowney är en best!

Nu handlar det visserligen bara om försäsongsmatcher ((Texans vann för övrigt med 32-7)), och det är många reserver som luftas i den här typen av matcher. Å andra sidan kan det nämnas att Clowney fortfarande inte är helt återställd från skador. Om han är såpass dominant nu, vad kan han inte göra då när han är 100% kurant?

23 Augusti spelar Texans sin 3:e försäsongsmatch. Då är det Peyton Manning (Denver) som får akta sig.

Houston Texans draft 2014

Jag passar mig väldigt noga för att slänga mig med ord som katastrof när det kommer till idrott men att beskriva Texans 2013 som det största praktfiaskot under deras korta historia är absolut inte att gå till överdrift. Vad och hur det gick galet har ältats under säsongen och känns väl inte som vi behöver gå in så mycket mer på det. Ny HC i O’Brien och ingen Matt Schaub är i varje fall till stor del det nya för 2014.

Man väljer alltså som nummer 1 i draften och man har ett par alternativ som helt klart känns väldigt intressanta. Man har bakom det alternativet en hel rad med val så man kommer riktigt bra rustad till denna draft, 11 val totalt. Om vi börjar med att prata QB så är den före detta Penn State coachen just lite extra vass till att träna denna position, har ju en fin historia med Tom Brady i Patriots. Sägs inte vara intresserade av Bridgewater men verkar gilla Bortles desto mer, vet inte hur mycket man ska tro på sånt. Ett annat alternativ som kanske inte är lagets stora behöva, trots att man tappat Antonio Smith, är att plocka Clowney och ha en pass-rush med JJ Watt och Clowney på varsin sida, vackert. Ska vi kolla på mer behov att plocka med sina andra val så tycker jag faktiskt att en pass-rusher i form av en OLB är ett stort behov då Reed inte bjöd på nått där och verkar nu flytta in i mitten. Även med Reed i mitten, om så blir fallet, så såg man hur tunna man var där förra året när Cushing blev skadad, in med en ILB som kan altinera bredvid en frisk Cushing. Stannar vi i försvaret så tycker jag corner positionen är värd att se över, Joseph gör det okej på ena sidan, men annars ser det inte vidare bra ut. Safety positionen såg bedrövlig ut förra året men nu har man fått in både Clemmons och Lewis och den känns helt plötsligt som en styrka. Som jag nämnde innan har man tappat DE Smith plus att man tappat duktiga NT:en Earl Mitchell, djup på D-line och en NT som konkurrerar med Powe hade varit bra. Framåt ser det bättre ut tycker jag, självklart är QB prio ett här och bakom det ser jag kanske en ny TE som det största behovet, man har släppt Daniels och Garrett Graham känns kanske inte stekhet. En stadig back-up RB bakom Foster behövs naturligtvis nu när Tate flytt till Browns, eller ser man inplockade Brown i den rollen? Sen är det en del att göra med linjen, en RT måste in och jag ser gärna ett högt val här, sen skulle man även behöva plocka in en guard då gamlingen Wade Smith inte verkar få nytt kontrakt.

Behov: QB, CB, OG, OT, OLB, ILB, D-line, TE

1. DE Jadeveon Clowney (South Carolina)
Hade länge Bortles här mest för att jag trodde O’Brien var het på honom samt att man fortfarande står med Fitz som bäste QB i laget. Har ändrat mig till Clowney och ser det väl 10/20/70% uppdelat 10% annat, 20% Bortles och 70% chans att man tar Clowney. Behöver väl egentligen inte skriva så mycket om Clowney, galet bra på det mesta trots att hans inställning det senaste året har ifrågasatts något.

2. QB Teddy Bridgewater (Louisville)

Hade Bridgewater till Vikings med deras första val i en tidigare artikel på denna sidan men då det mer och mer verkar som han kommer att falla, så kan jag faktiskt se att han finns kvar att plocka här alternativt att man tradar upp till mitten/slutet av första och tar honom här. Bridgewater var den överlägset bästa QB:en 2012 men tog ett litet steg bakåt förra året. Gör dock det mesta bra och trots en mindre lyckad Pro Day så tror jag att chansen är god att han blir en bra starter i NFL snabbt.

3. RB Charles Sims (West Virginia)
Kan se att man plockar en OT eller en CB här men jag väljer att låsa in mig på Sims. Tror att Sankey och Hill redan är plockade här och då kan jag tänka mig den lite större Charles Sims från West Virginia här, kvick och snabb som hittar hålet snabbt. Dessutom en utmärkt passblockerare som kan vara nyttigt för lagets nya QB. Kommer dock aldrig bli det flashiga alternativet på sin position.Då Brown bara är signad för ett år kan jag tänka mig att man vill säkra upp i springspelet.

4. CB Victor Hampton (South Carolina)
Clowneys försvarskamrat från Gamecocks känns som ett bra alternativ här. Har legat stadigt att gå i slutet av tredje, början av fjärde ända sen slutet av säsongen nu. Ser större ut än vad han är och känns riktigt atletisk, påminner lite om en safety i sitt spel och enligt mig är hans styrka sättet han läser QB:en. Påminner en hel del om förra årets duktiga rookie Tyrann Mathieu, inte riktigt samma klass dock.

4. OT James Hurst (North Carolina) eller OT Michael Schofield (Michigan)

Hurst har haft en del problem med skador under offseason vilket gör att chanson finns att han är kvar att plocka i slutet av fjärde. Lång och stark tackle som funkar bäst i springspelet och bör göra sig bra som RT i NFL. Riktigt vass i andra nivån när han välter LB’s och DB’s. Kan dock bli lite framtung och kan på det viset får lite svårt att återhämta sig mot snabba och luriga ends. Finns inte Hurst så kan man satsa på Michigans RT Schofield som verkligen övertygade under Senior Bowl där han visade hur smidig och stark han var. Bättre på pass-spelet än Hurst.

5. ILB Max Bullough (Michigan State)
Har verkligen klättrat den sista tiden och det förstår jag, tycker fortfarande han är ett fynd i femte och risken/chansen är att han kommer fortsätta klättra. Var en stark ledare i Spartans duktiga försvar och har verkligen rätt storlek för att spela ILB i NFL. Ser spelet bra och är ofta nära bollbäraren oavsett om det är pass eller spel. Nackdelen är väl att han inte direkt har någon elitskill utan är bara bra på det mesta.

6. TE Blake Annen (Cincinnati)
Kanske lite väl högt för Annen men jag är inte riktigt imponerad av vad man har på TE positionen just nu. Annen har spelat jämnt i två år nu för Bearcats och känns som en spelare som med tålamod kan bli en bra TE att rotera in. Helt ok storlek och riktigt bra händer, behöver jobba på sin blockering mer och har väl inte riktigt farten.

6. OG Anthony Steen (Alabama)
Man behöver få in minst en guard till som slåss om en plats. Steen var en viktig pjäs i ’Bamas o-line förra året men har precis som Hurst dragits med skador efter säsongen. En rörlig guard både i sidled på pass och framåt i springspelet. Är helt klart bäst i pass-spelet och saknar den där vikta punschen i springspelet.

6. NT Ryan Carrethers (Arkansas State)

ASU har haft ett bra program i skymundan ett par år nu och lagets försvar har varit riktigt vass. Det jag såg av Carrethers förra året gillade jag. Stor och tuff att blocka bort för offensiva linjen och trots att han inte var den snabbaste spelaren jag sett på positionen så känns det som han kan få till även det med träning ett år.

7. OLB Shaquil Barrett (Colorado State)
Tror det var i matchen mot Utah State som jag fick upp ögonen för Barrett. Redan i första serien dominerade han och jag tror han samlade på sig fyra eller fem TFL innan matchen var slut. Kändes verkligen felfri och var verkligen explosiv efter snap. De flesta har honom som FA men jag tror verkligen på ett fynd här. Tyckte även han spelade bra i de andra matcherna jag såg med Rams.

7. CB Carrington Byndom (Texas)
Tycker Byndom borde rankas högre men finns en god chans att han finns kvar här. Trots att Texas försvar som en grupp såg allt annat än bra ut fanns det en del försvarare som gjord edet bra, Byndom var en av dem. Aningen klen men har riktigt vassa händer och rör sig smidigt, hänger med snabba och långa receivers riktigt bra.

Black Monday

Det finns vissa dagar då man inte vill vara coach i NFL. Måndagen efter grundserien är slut är en sådan.

Cleveland öppnade hårdast och kickade sin coach Rob Chudzinski redan i söndagskväll. Bland alla de som skulle följa känns den här kanske allra mest stressad. Var Browns säsong verkligen såpass dålig? Vad jag minns hade de lite otur med skador på QBs med mera. Skulle inte förvåna mig om vi framöver får lite mer förklaringar till det som skedde.

När väl den riktiga måndagen började rullade huvudena ganska snabbt. Mike Shanahan fick lämna Redskins vilket i sig inte var så konstigt. Relationen med RGIII kändes kylig hela säsongen, och när inte ens Shanahans egen son stöttar hans idéer i media kan man börja undra.

Jim Schwartz fick lämna Detorit Lions. Personligen tycker jag att Lions en av den här säsongens stora besvikelser med tanke på hur det artade i NFC North. Vinner dem inte sin division när Aaron Rodgers och Jay Cutler båda är skadade så kommer de aldrig att göra det.

Vikings entledigade Leslie Frazier vilket i sig inte heller var konstigt. Cirkusen kring alla QBs var konstig, och även om det kanske inte vara Fraziers fel, så har ändå ägarna möjligheten att peka finger på vems fel det var. Vilket de gjorde.

[quote_right]”Spik i foten? Du, under franska revolutionen högg man huvet av folk som limpskivor bara. Tjoff, tjoff, tjoff. Dom hade varit jäkligt glada om dom haft en spik i foten.”[/quote_right]Greg Schiano fick lämna Tampa Bay. Noterbart är att Buccs även gjort sig av med sin GM. Schiano hade många underliga beslut för sig. Hanteringen av Josh Freeman var annorlunda, även om kontentan kanske blir bra i långa loppet.

Sedan tidigare är även jobbet i Houston Texans ledigt efter att Gary Kubiak fått lämna in.

Vilka övriga personalförändringar tycker du skall ske? Finns många som ligger lite illa till där ute. Hur är läget i New York t.ex? Även om Coughlin i Giants sägs sitta säkert kan man tänka att det kommer ske en del där. Samma sak gäller i Dallas, där Jerry Jones verkar tycka att Garrett gör ett bra jobb. Även om vi spenderar mycket tid att skälla på Jones, så uppvisar han ändå tålamod och långsiktigthet i det här agerandet. ((Även om vi inte delar hans fascination av head coachen.)) Kan vi tänka oss att def.koordinatorn Monte Kiffin, får en stor väska pengar och en enkel biljett till närmaste ålderdomshem?

Vilka besked sitter du och väntar på? Vem tror du åker härnäst?

The curse of Doug Flutie

Houston Texans insats mot Rams väckte en massa frågor på Twitter igår. Vad är det som händer? Vems fel är det? Schaub, försvaret, coachen eller kanske domaren? Fansen i Huston kanske dock skall börja fundera i andra banor. Kan det röra sig om en förbannelse?

[quote_left] ”Inch for inch, Flutie in his prime was the best QB of his generation.” John Madden[/quote_left]Doug Flutie ((Flutie var även mannen som gav namn till ett av de mer kända college-spelen ”Hail Flutie”.)) var en amerikansk QB som var väldigt duktig, men som egentligen aldrig uppskattades till fullo på hemmaplan. I den canadensiska ligan CFL anses han dock vara den kanske allra störste QB som någonsin spelat där. Anledningen till att många underskattade Flutie var säkerligen hans längd. Prova att googla hans namn en gång och alla historier om honom kommer just nämna hans längd väldigt tidigt. ((Precis som jag gör nu)). Doug Flutie är nämligen bara 1,78 lång, vilket inte är mycket i dessa sammanhang. Flutie visade dock om och om igen att det här var inget problem. Andra ”kortväxta” QBs som t.ex. Drew Brees pratar gärna om Flutie som en förebild/idol i deras egna karriärer.

”The curse of Doug Flutie” är dock, på sätt och vis lite felaktigt namngiven, då den egentligen handlar om Wade Phillips. En av de mer erfarna coacherna i ligan idag med ett förflutet i Bills, Chargers Cowboys och nu Houston Texans. Förbannelsen startade under säsongen 1999 då Douf Flutie ledde Bills till slutspelet på ett helt fantastiskt sätt. När det var dags för slutspel valde dock Bills ledning och Phillips att bänka Flutie till förmån för Rob Johnson som laget ”egentligen” ville ha som startande QB. Problemet var bara det att han, för det mesta, var sämre än Flutie.

Matchen mot Titans i slutspelet såg först ut att gå Bills väg, men på grund av ett av historiens mest absurda spel vände Titans matchen i slutsekunderna. Händelsen gavs sedan namnet ”The Music City Miracle”, och rankas idag som en av de mest spektakulära spelen genom alla tider. Kul händelse om du håller på Titans. Inte fullt lika kul om du heter Wade Phillips och var den som bytte QB lagom till slutspelets början. Ett beslut som även det hamnat på topplistorna. Tyvärr inte i några positiva sammanhang, utan som ett av de största misstagen av en coach någonsin. Det här var då starten på ”the Doug Flutie curse”. Alla som förknippades med Wade Phillips och till viss del även Flutie, var från den här dagen dömda till evigt mörker och otur. Du som kan din historia inser säkerligen att det går att skjuta hål på den här historien. Texans säsonger de senaste åren går knappast att beskriva som ”evigt mörker”, men de som tror på förbannelsen kommer t.ex. snabbt dra upp Brian Cushings skada härom året. Slump? Eller förbannelse? Finns säkerligen Dallas och San Diego-fans som är beredda att hålla med.

Doug Flutie själv tror dock inte på historien utan hoppas mest på att Phillips, eller något av de nämnda lagen, får lite framgång i slutspelet så att förbannelsen kan ”hävas”. Flutie, som har ett väldigt folkligt ((Han har t.o.m. en egen flingsort)) tilltal, jobbar idag inom media och syns ofta som expert i TV. Även om han tar det hela med en klackspark, så finns det onekligen något skumt med Wade Phillips. Mannen är onekligen väldigt duktig, men någonting sätter alltid käppar i hjulet. Kan det vara en förba……nej….det är nog bara slumpen. Eller?

Är verkligen Schaub mannen för Texans?

Så var då omgång 4 färdigspelad och det är dags att återigen dra lite slutsatser. I AFC var det exempelvis några QBs som gjorde bestående intryck. Alla var dock inte av positiv natur.

Männen jag pratar om är Peyton Manning, Tom Brady samt Matt Schaub. Alla var de i elden i söndags, och det är framför allt den sistnämnda som vållar lite tankar hos mig. Medan de två förstnämnda var fantastiska, var Schaub sådär. Självfallet hänger en mästartitel på fler spelare än bara quarterbacken, men samtidigt är det oftast på den positionen alla diskussioner slutligen hamnar. Laget må vara överfyllt med talang, men är QB medioker blir det svårt att nå långt.

Två bra exempel är Schaubs kollegor i Broncos och Patriots. Hur arbetar dessa QBs som vi oftat benämner med epitetet ”elite”? Brady och (Peyton) Manning vet vad de vill, och de vet hur de skall ta sig dit. Se bara på hur Manning format sin omgivning i Broncos, eller hur Brady format sina nya adepter i New England. När säsongen startade fanns i stort sett ingen av Bradys gamla måltavlor kvar. I truppen fanns dock ett gäng hungriga spelare som gärna ville visa upp sig i Gronkowskis och Welkers frånvaro. Arbetet med dessa är långt ifrån klart, men stegvis ser vi hur dessa utvecklas och formas till något bra. Patriots må har haft en knackig väg till sina 4-0, men ett ”W” är alltid ett ”W”. Tänk bara hur bra anfallet kommer vara när Brady är färdig med sina adepter?

Matt Shaub har ett kanonlag runt omkring sig, och Schaub var på intet sätt usel. Bara lite ”lagom”. T.ex bjöd han återigen sina fans på en ”pick six”. Den här gången valde han att, i sämsta tänkbara läge, kasta bollen rakt i famnen på Richard Sherman som utjämnade matchen. Det här i en match som Texans redan hade vunnit. Flera gånger om. Dallas är Tony Romo är en man som har/har haft liknande problem med slarv. I veckan pratade Romo ut på ESPN om hur han inför säsongen jobbat med att inte slarva i pressade lägen, utan att hellre kasta ut bollen över linjen, eller ta en sack. Allt är bättre, än att förlora bollen. ((Se även på Alex Smith. Han har räddat sin karriär på att enbart eliminera felen.))

Problemet med Schaub slutar dock inte där. Ovan nämnda Romo har i min mening en högre högsta nivå. Men också djupare dalar. Schaub har bara något slags ”mellanläge”, inte ens hans ansikte vittnar om något annat. Total likgiltighet inför allt. Om Texans skall ta sig till Super Bowl kommer de troligtvis springa på någon av ligans ”elits”-QBs, och då räcker inte Schaub till. Jag vet att jag har sagt det förr, och jag vet att jag inte ens är ”två på bollen”, när jag nämner det här: men är verkligen Schaub mannen för Texans? Samtidigt, vad har de för val? Texans kan inte direkt bara att byta QB bara för att en svensk bloggare surnar till. Det kan trots allt gå ändå? När Peyton Manning vann sin SB-ring stod trots allt Rex Grossman för motståndet.

AFC South: Lagens behov

Så var vi då äntligen i mål. Med genomgången av AFC South avslutas den här serien. Idag är det då äntligen dags för Draften. Då får vi se hur lagen agerar, och vilka spelare de slutligen lyckas lägga vantarna på. Men först. AFC South.

Jacksonville Jaguars
Passing Offense: 21 Rushing offense: 30 Passing Defence: 22 Rushing Defence: 30

Lagets ägare Shad Khan är självfallet inte nöjd med hur laget presterade förra säsongen. Det är nog ingen. Khan blev dock intervjuad om sin syn på saken i Forbes nyligen och talade där om hur sportsidan och affärerna var behandlades som två separata ting, samt att lagets självbild (som slutspelskandidat) var tämligen skev.

[quote_box]”The result was self-evident. If you are honest with yourself and the team and the fans, there’s only one thing to do when it’s 2-14. When it’s 8-8 you can be conflicted as to how much baby and how much bathwater there is, but here there was no baby — it was just water.”[/quote_box]

Således har laget fått en helt ny ledning (bl.a ny coach & GM) som förhoppningsvis skall jobba nära ihop för att skapa bättre förutsättningar för framgång framöver. Lagets behov inför den här säsongen är dock skrämmande många, och laget kommer troligtvis plocka rätt så brett i draften. Finns det en bra spelare tillgänglig tar de honom oavsett position.

Om vi försöker titta på de olika beståndsdelarna ser vi bl.a att offensiven innehåller en gammal stjärna Maurice Jones-Drew, som är ett bra hot om han får vara skadefri. Tyvärr är det inte alltför ofta. Lagets QB är Blaine Gabbert som visserligen inte sitter säkert på sin post, men som troligtvis kan vara tämligen lugn eftersom det finns så många andra hål att fylla innan man kommer till hans posititon. Det stora tillskottet förra året var annars Justin Blackmon som var deras ”stora” val i draften. Han och kollegan Shorts delade broderligt på passen och presterade ändå ca 900 yards var.

Bakåt finns det t.ex. nämnvärda hål bland lagets cornerbacks. Cox stack till Chargers, Mathis fick gå medan Ross återvände till Giants efter bara ett år med Jaguars. Han var dock en artig pojk och lät meddela att det var en trevlig tid i värmen som gav en fet plånbok, men att det är i Giants han hör hemma.

– – –

Indianapolis Colts
Passing Offense: 7 Rushing Offense: 22 Passing Defense: 21 Rushing Defense: 29

Colts hade en fantastiskt säsong, och på sätt och vis kanske det är för mycket begärt att de överträffar den insatsen. Det som var uppenabrt för alla förra året var att de har sn QB i Andrew Luck och att de nu ”bara” behöver bygga upp det resterande laget.

Tittar vi på offensiven var lagets sorti i slutspelet (mot Ravens) oerhört talande för deras behov. Luck var mycket bra i den matchen men kämpade oerhört tappert mot alla odds. Den offensiva linjen kollapsade konstant och hans mottagare hade såpa i händerna. Ett tag kändes det som hans enda chans var att gå över till mottagaren och lämna över bollen personligen.

På den positiva sidan i offensiven är dock att laget har helt ok täckning vad gäller running backs (Ballard & Brown) och tight ends (Fleener & Allen). Lagets WR samt offensiva linjen kommer dock säkerligen adresseras. Vissa förstärkningar har dock redan kommit in. T.ex. har de plockat in gamle Raiders WR Darrius Heyward-Bey. Kanske inte världens mest spännande tillskott, men ändå ett tillskott. Många av de som kommit in under Free Agency är av just den här sorten. Spelare vars kvalité är svårbedömd. Huruvida de är en uppgradering eller bara lika bra som sina föregångare får helt enkelt framtiden utvisa. På den positiva sidan här finns dock Reggie Wayne som fick se en ny vår i och med Lucks inträde på scenen. I honom har de en självklar nummmer 1 i något år till.

Bakåt finns det som sagt lite allt möjligt att spana in. Den stora frågan är dock vem som skall axla Dwight Freeney´s fallna mantel. Även om han är en gammal man, är det ändå en kille med mycket kunnande och som, trots sin ålder, inte är helt enkel att ersätta. Men precis som Colts organisation hanterade Manning situationen, är det här säkerligen rätt väg att gå. Någonstans måste föryngringen börja. Samtidigt har de haft en väldig tur med hur de olika draftklasserna ser ut. Förra året kunde de välja en ny ”franchise”-QB utan tvekan. I år, när de behöver försvare, är draften överfull med sådana. Tyvärr sitter de inte inne med alltför många val i draften.

– – –

Tennessee Titans
Passing offense: 22 Rushing offense: 21 Passing defence: 26 Rushing defence: 24

Statistiken ger en ganska bra beskrivning av Titans. De är egentligen inte bra på något speciellt. Inte heller direkt jättedåliga för den delen heller. Vart börjar man då?

Offensivt sett är det här ett lag som är tänkt att vara byggt kring QB Jake Locker. En kille som kanske inte direkt har rosat marknaden och troligtvis behöver ta något steg till i utvecklingen för att känna sig säker på sitt jobb. In från Bills har nu rutinerade Fitzpatrick kommit, och lär kunnna sätta press på unge Locker. In har även Shonne Greene kommit vilket kan hjälpa Chris Johnsson att leda laget utmed marken. Ganska fantastiskt att ett lag som har en RB som gör ca 1200 yards på en säsong inte ligger högre upp (i listan över rushing yards) sammanlagt

I de offensiva lagdelarna finns det framför allt stora behov i den offensiva linjen, något som Bills satte igång att arbeta med så fort FA-fönstret öppande tidigare i år. In från Bills plockades guarden Andy Levitre, som både blev smickrade över deras brinnade angelägenhet och feta erbjudande ((Killen signades för 6 år, till den nätta summan av 46,8 miljoner dollar)). Förhoppningsvis skall han och de andra nytillskott som kommer/kommit kunna erbjuda Locker lite lugn och ro i fickan.

Bakåt sett är Titans, likt många andra lag, i behov av en pass-rusher. Den typen av spelare har de inte lagts så mycket energi på under Free Agency utan troligtvis kommer den här frågan att fixas i (draft-)helgen som kommer.

I lagets secondary finns det även hål att fylla. Primärt är de i behov av cornerbacks, men även en ung Safety. Den sistnämnda positionen har de dock hyfsad täckning på för stunden, i och med lite tillskott som kommit in under FA. Problemet där är dock att FA inte alltid ebjuder de allra yngsta atleterna. Således skulle en ung safety som får vara med och ”se och lära” vara ett tänkbart val i drfaten.

– – –

Houston Texans
Passing Offense: 11 Rushing Offense: 8 Passing Defence: 16 Rushing Defence: 7

Divisionens nuvarande mästare är ett sådant där lag som är väldigt nära att nämnas bland potentiella mästare nästa år, men de behöver göra någon sista justering för att nämnas bland de största lagen. Tittar vi på statistiken ovan är det noterbart att lagets akilleshäl är att försvara sig mot pass. Känns lite som det går stick i stäv med hur mediarapportering såg ut under fjolåret då Houston, med J.J Watts, målades ut som ett av ligans tätaste försvar.

Vad det här beror på tvistar de lärde om som det brukar heta. En tanke är att laget, på grund av skador på LB, tvingades spela i Nickel & Dime formationer ((Uppställningarna Nickel & Dime har fler CB på planen istället för LB. Således fler killar som är duktiga på att markera en WR, men samtidigt blir det färre spelare (LB) som kan attackera motståndarnas QB)) alldeles för ofta. Skillnaden där är då att laget förlorar spelare som attackerar QBn. Valet kan väl visserligen också bero på att coachen gillar den uppställningen, men en tanke är att Texans satsar på att bredda sin trupp med fler LB som är kapabla att täcka pass.

Vidare har vi även sett en intressant värvning i lagets secondary. Ravens gamle mästare Ed Reed är numera en Texan, och kommer bidra med mycket rutin till lagets försvar. Intressant värvning ((Lagen, Ravens och Texans, möts för övrigt i år)).

Slutligen borde Texans skaffa sig fler WR. Lagets anfall består egentligen bara av två superstjärnor idag. Andre Johnson i luften, och Arian Foster utmed marken. Lagets behöver breddas här. Rejält. Lyckas de få in en eller två riktigt bra mottagare till kan det bli riktigt intressant i Houston. Personligen har jag dock en liten oro för QBn Schaub. Är han verkligen mannen som tar dem till Super Bowl? Samtidigt har Rex Grossman spelat en Super Bowl så man skall aldrig säga aldrig…