Bill Parcells

Duane Charles Parcells (f. 1941) är en f.d. amerikansk fotbollscoach.  Till vardags tilltalas han Bill men bär också stundom det föga smickrande smeknamnet ”Big Tuna” som är ett skämt från hans tid som coach för New England Patriots.  Namnet anspelar på hans fysik som någon lustigkurre tyckte kunde liknas vid en tonfisk.

Likt många andra coacher har han också ett förflutet som spelare. Även om det tog slut tämligen omgående när han kom upp i NFL. Han blev visserligen vald i draften 1970 men släpptes utan att han hunnit spela en enda match.

Parcells lämnade dock inte sporten utan anställdes sedermera av New York Giants 1979 efter att han arbetat sig uppåt genom collegefotbollen under 1970-talet. Han valde dock tämligen omgående att sluta för att satsa på en ”civil” karriär. (Att sluta skulle visa bli ett signum för Parcells. Red Anm,) Dock var suget efter fotboll för stort, och han återvände 1980 till sporten. Den här gången med New England Patriots som arbetsgivare.  Inte heller den här anställningen blev särskilt långvarig, utan ett år senare var han åter igen i Giants och började arbeta sig upp i den organisationen som skulle ge honom stora framgångar framöver.

1983 tog han över som headcoach för Giants och började bygga sitt lag. Det började dock tämligen mediokert i och med att han fick för sig att bänka Giants QB Phil Simms (idag kommentator på TV). Ett beslut som varken ledde till framgångar eller popularitet. Följande år var dock Simms tillbaka som startande QB och laget började allt mer ta form. Med spelare som nämnde Simms, och försvarslegenden Lawrence Taylor kom framgångarna, och 1986 kulminerade allt i en Super Bowl-vinst. Liten kuriosa i sammanhanget är att Parcells, i samband med den segern, sägs ha varit den först som fick en tunna Gatorade över sig. Ett numera klassiskt tilltag för det vinnande laget i Super Bowl.

Även om Parcells efter framgångarna blev uppvaktad från många håll, blev han kvar i Giants fram till 1990 då Giants återigen tog hem Super Bowl. Därefter valde han att kliva av och pensionera sig på grund av sviktande hälsa.

[quote_right]”They want you to cook the dinner; at least they ought to let you shop for some of the groceries. Okay?”[/quote_right]1993 var det dock dags igen, och Parcells återvände till NFL och tog över som coach för New England Patriots. Även där blev det ett besök till Super Bowl (1996), även om Green Bay Packers skulle visa sig vara för svåra. Parcells valde sedermera att lämna Patriots efter en schism med ägaren Robert Kraft. Anledningen var att Kraft, i Parcells tycke, hade lagt sig i draften alldeles för mycket. Han beskrev det  som beskrev det hela med det klassiska citatet: ”They want you to cook the dinner; at least they ought to let you shop for some of the groceries. Okay?”

Väskan packades således och Parcells lämnade Bostonområdet för att återigen vända tillbaka till New York. Den här gången gick han dock till lokalkonkurrenten Jets. Lagbytet var dock ett mycket infekterat sådant, och ligan fick till slut gå i och medla mellan Patriots och Jets för att lösa situationen. Tiden där var även den framgångsrik, även om den inte ledde till något besök i någon Super Bowl. 1999 valde han att återigen att pensionera sig. För att vara en mästare är det således noterbart hur lätt han har för att hoppa av saker.

Inte heller den här gången var hans val definitivt utan 2003 lyckades Dallas Cowboys karismatiske ägare Jerry Jones locka honom tillbaka till sporten. De fyra år som han kom att spendera i Dallas var dock inte lika framgångsrika som hans tidigare lagbyggen. Efter hans senaste pensionering 2007 har han dock inte varit helt sysslolös utan tjänat som General Manager och rådgivare åt Miami Dolphins.

Även om Bill Parcells skördat framgångar på många håll, är det ändå hans period i Giants som lyser starkast. Det var där han skapade sig ett namn och det var där han byggde sitt mest imponerande lag. Det arv som han har lämnat efter sig är enormt och flertalet av hans assisterande coacher är idag bland de högst aktade coacherna i ligan, t.ex.Bill Bellichick, Tom Coughlin, Sean Payton (med glorian på sne) m.fl.

Eftersom man först kan bli invald i Hall of Fame 5 år efter man pensionerat sig, fanns möjligheten för honom att bli invald i år. Så blev dock inte fallet, vilket förvånade en hel del. Med tiden lär han dock bli det. Kanske var juryn helt enkelt osäker på om han verkligen pensionerat sig för gott?

Bill Parcells valdes sedermera in i Hall of Fame under 2013. Red.Anm

2 reaktioner till “Bill Parcells”

Kommentarer inaktiverade.