Bra begrepp att känna till inför Free Agency

Om några dagar börjar den period som brukar benämnas Free Agency eftersom klubbarna då släpper vissa av sina spelare till marknaden. Reglementet kring vilka som är tillgängliga och ej, och i vilken grad de må vara tillgängliga, är inte helt enkelt. Vi hade dock tänkt att göra ett försök med reda ut begreppen ((Reglementet kring detta system är minst sagt komplex. Om du läser den här texten och det t.ex står Wes Welker på ditt visitkort, så bör du skaffa dig en agent. Basera inte dina beslut på mina antaganden.)) en aning för er

Inledningsvis tittar vi på de två vanligaste formerna av kontraktslösa spelare (”Free Agents”). Unrestricted Free Agents (UFA) samt Restricted Free Agents (RFA).

Det sistnämnda gruppen (RFA) är spelare som har färre än fyra år i ligan, dvs tämligen unga spelare. Om dessa får ett kontraktsförslag från en annan klubb har deras senaste arbetsgivare möjligheten att matcha erbjudandet inom 7 dagar. Skulle de inte göra så, får de kompensation i form av val i kommande draft. I vilken runda detta val kommer ske beror på hur stort spelarens nya kontrakt är.

Den andra gruppen är s.k. Unrestricted Free Agents. Dessa mer rutinerade spelare (4 eller mer säsonger i ligan) kan även dem vid utgånget kontrakt prata med andra klubbar. Skillnaden är att det sker utan restriktioner. Den gamla klubben får nämligen ingenting i kompensation.

För att hämma rörligheten på marknaden en aning har dock klubbarna två trumkort på hand som de kan spela ut om det skulle bli tvungna. Dessa är Franchise och Transition ”taggarna”. Tanken med dessa är att ge klubbar på mindre marknader möjligheten att behålla sina superstjärnor och köpa sig lite tid för att lösa situationen. Vanligtvis genom att de hinner förhandla ett nytt långt kontrakt med spelaren, eller att de hittar en ersättare till den taggade spelaren. Smakar det så kostar det dock. Dessa grepp är nämligen inte gratis.

Franchise-taggen kan ges till en spelare i laget per säsong och innebär att spelaren stannar kvar i sitt lag ytterligare en tid. Spelaren lovas dock en lön på det högsta utav 120% av fjolårest lön, eller snitttet av de fem bäst betalda spelarna på den givna positionen under föregående år. Spelare har möjlighet att skriva på för ett annat lag, men hans gamla klubb har 7 dagar på sig att matcha budet. Gör de så tvingas spelaren kvar i klubben. Skulle den gamla klubben ignorera det här får det dock ett val i första rundan av de två kommande drafterna.

Upplägget finns också i en extremare form som heter ”Exclusive franchise tag”. Där lovas spelaren 120% av fjolårets, lön eller snittet av de fem bäst betalda spelarna på den givna positionen under nuvarande år. Vilket som nu må vara störst. Skillnanden här är dock att spelarna inte har rätt att prata med andra klubbar.

Slutligen finns det då en ”light”-version av de båda som kallas ”transition-tag”, vilket påminner om en franchise tag (den enkla) men att spelaren endast lovas ett snitt utav de 10 bäst betalda spelarna på hans position under det föregående året. Även här har då spelaren möjighet att förhandla med andra klubbar. Hans nuvarande arbetsgivare har dock rätt till att inom 7 dagar matcha budet. Skulle de neka detta får de dock ingen kompensation för spelaren.

Bland spelarna finns det ganska ofta ett motstånd till dessa trumfkort från klubbarnas sida. Deras argument är att de har spelat ut sitt kontrakt och helgat det i det antal år som kontraktet föreskrivit. Att då klubbarna skall dyka upp med en massa hyss och tvinga kvar dem ett år är självfallet inte populärt. Så är dock spelets regler. Även om de må vara lite krångligt.

2 reaktioner till “Bra begrepp att känna till inför Free Agency”

Kommentarer inaktiverade.