Manning kan lära av historien

På söndag spelar Peyton Manning sin tredje Super Bowl. Erfarenhet som borde vara ovärderlig i sådana här sammanhang. Vad kan han då lära sig av sina föregående besök?

Mycket prat den här veckan går åt till att fundera kring hur illa vädret passar Manning och hans passningsorienterade Broncos. Snö, vind och kyla är naturligtvis inte idealiskt för den typen av spel. Men det har trots allt gått bra förut?

Om vi backar bandet lite. Inte till 2009/10 då han förlorade mot Saints, utan till året då han fick sin hittills enda ring. Minns ni? Året var 2007 ((2006/07 säsong)) och Chicago Bears stod för motståndet och väderleken var sådär. Riktigt usel om vi skall vara ärliga. Genom hela matchen regnade det konstant, vilket som sagt påverkade spelet rejält. Bollar tappades, kickar missades och spelare halkade som om någon slängt ut bananskal på planen. Bara innan paus var det 6 turnovers. Två för varje lag. Till och med en säker kille som Adam Vinatieri (Kicker) hade det tufft. En kort kick brände han grovt, medan en annan fick han lägga sig på eftersom ”holdern” inte lyckats få grepp om bollen. Det var parodi på fotboll helt enkelt. Höjden av ironi var att Prince fick släpa sig ut och sjunga ”Purple Rain” i pausen.

Vädret var dock inte det enda som påminner om årets upplaga. Bears kännetecknen var, likt Seahawks, en stark defensiv och diskussionen i media (innan match) handlade mycket om huruvida Manning var en vinnare eller ej. Han borde trots allt visa mer av sin storhet i slutspelet hette det. Känns det hela bekant? Hur gick det då för Peyton? Som vi redan vet gick det tämligen bra. Han kastade visserligen en hel del (247 yards) även om bara ca hälften av passen nådde fram. Med mottagare som Reggie Wayne och Marvin Harrison kan man förstå att det lockade trots vätan. Framgångsreceptet revideras dock en aning för att passa in i de rådande förutsättningarna. Således ökades ((ca dubbelt upp från grundseriens snitt)) arbetsbördan för lagets runningbacks, Rhodes och Addai, som tillsammans stod för 190 yards utmed marken. En prestation som kanske borde renderat in en slags gemensam MVP-titel för de båda. Speciellt för Rhodes, vars karriär sällan kom att se siffror likt dessa. ((Addai stod dessutom för 10 passmottagningar på totalt 66 yards)). Super XLI var för övrigt blott den tredje SB-finalen med två runningbacks över 100 yards ((Rhodes i Colts och Jones i Bears.))

På söndag kommer vädret återigen vara en påtaglig faktor i Mannings jakt efter en ytterligare ring. Många är vi som höjt våra röster om det här, men det hjälper oss inte i det här fallet. Matchen kommer spelas i snö. Mest minnesvärt är väl Joe Flacco (QB, ravens) som beskrev det hela som ”retarded” att lägga en Super Bowl på östkusten. ((Flacco fick sedermera backa från det uttalandet. Med all rätt. Även om orvalet var olyckligt gick hans poäng fram)) Väderleksrapporterna är visserligen relativt positiva, med temperaturer kring nollan att vänta, och modesta vindar. Broncos fans hoppas säkerligen på att Manning har med sig lite erfarenhet från den där regniga kvällen i Florida för 7 år sedan. Det kan säkerligen behövas om utgången skall bli densamma.

En kommentar till “Manning kan lära av historien”

Kommentarer inaktiverade.