R**hål vi minns: Plaxico Burress

I vår serie av spelare med begränsat innehåll mellan öronen har turen kommit till Plaxico Burress. Rövhålens ”One hit wonder”.

Plaxico Burress passar perfekt inom ramen för en klassisk wide reciever i NFL. Ni vet den där skrikande typen som alltid kräver högre lön och samtidigt ställer till rackartyg utanför planen. Oftast backar dessa killar upp det på planen, men lika många gånger slutar det med att laget får nog av all skit och skeppar iväg killen till nya jaktmarker. Den här artikeln skulle således kunnat handla om Chad ”Ochocinco” Johnson, Terrell Owens eller Randy Moss. Valet föll dock på Burress på grund av sitt exceptionella snedsteg som skedde 2008.

Plaxico Burress (f. 1977) var 31 år gammal och stod på toppen av sin karriär. Giants hade precis vunnit Super Bowl och Burress hade varit den som halat in den avgörande passningen från Eli Manning med 35 sekunder kvar på matchklockan. Allt var helt enkelt toppen. Att det snabbt skulle barka söderöver ((Åt helvete, alltså)) var det få vi den här tidpunkten som hade någon aning om. Livet förflöt som vanligt för vår uttrycksfulle vän. Visst hade framgången gjort sitt för Burress självbild. Framför allt hade han ändrat synen på sitt eget lönekuvert, vilket vållade en del problem för Giants ledning. Dock utan att de upplevde att det var omöjligt att hantera.

[quote_right]”I’m my own worst enemy. The things that have happened to me, I have no one to blame but myself. That’s what makes Plaxico Burress Plaxico Burress”[/quote_right]I november 2008 skulle dock Burress ta sig en vända på krogen. Han begav sig då till nattklubben LQ på Lexington Avenue i New York. Den här gången var han inte bara beväpnad med ett charmigt leende, utan även en pistol som han hade valt att dölja i byxlinningen av sina byxor. Som om inte det här var dumt nog, hade Burress inte heller någon licens för att bära pistolen. Självfallet innebär dumheter likt det här inga problem så länge man inte blir påkommen med sitt brott. Tyvärr bar det sig inte bättre den här kvällen än att pistolen började glida ner för byxbenet. I sin iver över att snabbt försöka fiska upp pistolen råkade Burress tyvärr komma åt avtryckaren, med ett kulhål i låret som följd. Aj.

Efter att blivit ompysslad på ett sjukhus valde Burress att, två dagar senare, självmant titta förbi polisen för att ta ansvar för sina handlingar. Det var då stadens borgmästare Michael Bloomberg ((Bloomberg kom, för övrigt, till makten med hårdare vapenlagar som en av sina politiska prioriteringar. En faktor som vi onekligen var lite ”oturligt” för Burress.)) klev in på scenen och gav än mer syre till elden. Under en presskonferens markerade han kraftfullt sin avsky mot sjukhuset ((Sjukhuset har enligt lag ett ansvar att rapportera skottskador direkt till polisen och även sjukhuspersonalen utreddes sedermera för sitt agerande.)) och Giants som inte direkt hade anmält det inträffade till polisen. Att polisen själva hade fått reda på det inträffade via TV hade uppenbarligen inte gjort Bloomberg direkt stolt över stadens offentliga verksamhet, vilket säkerligen bidrog till att han gick såpass hårt åt Burress. Vidare meddelade Bloomberg även att han förväntade sig att Burress inte skulle få någon särbehandling för sitt kändisskap utan krävde, mer eller mindre, att NFL-stjärnan skulle låsas in på åtminstone 3 1/2 år ((Vilket var minimistraffet för att illegalt bära pistol i New York)).

När rättegången började i januari 2009 yrkade Burress på att juryn skulle visa nåd efter som att han var en sådan fin kille ((Undertecknad vet inte det egentliga skälet till varför de skulle visa nåd, men det borde vara något åt det hållet.)). Juryn visade initialt ingen hänsyn, men eventuellt smälte dem med tiden för till sommaren lyckades alla parter komma till en lösning som innebar att Burress fick spendera två år i fängelse. Burress återvände sedermera till NFL (Jets resp. Steelers) men utan någon större framgång. Hans sista avtryck i sporten syns, passande nog, således fortfarande i hans lår.