Tagg: Raiders

Greg Hardy, ett dilemma för arbetsgivare

Panthers f.d. defensive end Greg Hardy åker just nu runt och presenterar sig för olika lag. Med sig i bagaget har han anklagelser om misshandel och eventuella ytterligare disciplinära åtgärder från ligan.

Greg HardyVad hade du gjort om du var GM för ett lag i NFL? Det självklara valet borde vara att säga nej till en spelare med den här typen av förflutet. Misshandel i hemmet är självfallet inte något som bör uppmuntras.

Nu är dock inte livet som GM alltid såpass svartvitt. Ibland har man helt enkelt inte råd att sitta på höga hästar. Ett bra exempel på det här är Dallas Cowboys som inte direkt är kända för att hantera det där med löner och kontrakt på ett ekonomiskt sätt. Ett tillkortakommande som Jerry Jones ofta får bära hundhuvudet för. Deras situation i år, likt många andra år, är lite klurigt. Lönetaket är aningen för lågt, och behoven alldeles för stora. När då en spelare som Greg Hardy finns tillgänglig till, vem vet, ett bra pris, tar man sig självfallet en funderare. De har helt enkelt inte råd att låta moralen styra. Jerry Jones har dessutom tidigare uppvisat en vilja att chansa lite på den här typen av spelare som refuserats av andra lag. Många av er minns säkert karaktärer som ”Pacman” Jones och Terrell Owens som bidrog med en hel del vansinne under sina år i ligan. På gott och ont.

Greg Hardys situation är intressant på många sätt. Dels den ekonomiska biten vad berör vilket värde han har i ligan numera, men framför allt som rättesnöre vad gäller moralen hos de olika lagen. Många är de som deklarerat att de inte är intresserade, men få har stått upp och utvecklat sitt resonemang. Förkastar man hans misshandel, eller är man rädd för att han kanske kan bli avstängd ytterligare av ligan? Mark Davis i Oakland Raiders är en av de få som satt ner foten och sagt vad han tycker om den biten. Hans lag skall minsann inte husera några misshandlare. En mycket ädelt ställningstagande. Återstår dock att se om fler GM följer Davis exempel eller om någon tillslut inte kan motstå frestelsen.

Holy Roller (1978) [video]

Var du också förbryllad över slutet i Bills – Packers igår. Här kommer förklaringen.

Stackarn fick inte avancera
Stackars Lacy finck inte avancera

Situationen var den att Aaron Rodgers och hans mannar startade sin sista drive med strax under två minuter kvar på klockan. Långt tillbakatryckta mot egen mållinje. På första spelet ”fumblar” Rodgers och Eddie Lacy fiskar upp bollen i målområdet och beger sig av. Domarnen blåser dock direkt av spelet.

Många, inklusive mig själv, var efter signalen lite lätt fundersamma över vad som skedde. Anledningen till det här är att reglerna för ”fumble” är annorlunda när det är mindre än två minuter kvar av matchen/halvleken ((alternativ om det rör sig om ett fjärde (o sista) försök av bollförande lag)). I det läget är bollen död så fort någon annan än den som tappar den (Rodgers) återvinner bollen. Om bollen har avancerats i banan, flyttas bollen tillbaka till positionen där spelaren tappade bollen. Om bollen har gått bakåt, och bollförande lag således tappat yards, placeras bollen där den återvinns. I det här fallet i endzone där Lacy plockar upp bollen.

Ursprunget till den här regeln är ett farsbetonat spel från 1978 där Raiders QB medvetet ”fumblar” bollen i brist på andra vettiga alternativ. Bollen sparkas och kastas sedan framåt innan en Raiders-spelare slutligen får grepp om den i motståndarnas endzone, med en matchavgörande TD som följd. Efter det här spelet beslutade ligan att, vad som hände i nedanstående klipp, aldrig skall kunna ske igen. Av den anledningen blåstes Packers helt regelrätt av igår. Händelsen mellan Raiders och Chargers, som stod för motståndet denna afton, fick namnet ”The Holy Roller” och hannar ideligen på listor över de konstigaste händelserna i NFLs historia.

Oakland Raiders draft 2014

Då var det Oaklands tur alltså, laget som en gång var bra och sen har man inte varit i närheten. Al Davis var verkligen en färgklick i ligan man han gjorde det inte lätt för Oakland att få ordning på skeppet när det började läcka in vatten. Även efter hans bortgång har det visat sig svårt och ombyggnaden av det populära laget tar helt enkelt för lång tid. Spelarna man började bygga om med har ju börjat bli gamla nu.

Man väljer som nummer fem och man har självklart en massa hål att fylla men på nått sett känns det rätt att plocka in en skillspelare här som verkligen får laget att vakna, både QB och WR är ett stort behov. Moore och Streater som etta och två skrämmer ingen, Jones, bättre i varje fall. På QB-positionen har man visserligen tagit in Schaub från Houston men jag ser honom inte längre än ett eller två år i Oakland och McGloin är bara en okej back-up. Man har plockat in guarden Boothe men det är inte direkt en prestigevärvning trots att han är bättre än bedrövliga Nix, minst en guard till. Man signade om Barnes och plockade in Penn och hoppas fortfarande på Watson, men Veldheer är borta och kanske behövs även en OT draftas, viskas en hel del till fansens förtvivlan att förstavalet offtas på just en OT. Finns en del att göra även i försvaret, Smith, Woodley och Tuck stärker upp den defensiva linjen men det är inga namn för framtiden direkt, hade gärna sett en till pass-rusher till linjen, men inte ett akut behov. Lagets backfield var allt annat än bra förra året och behöver verkligen ses över, man signade om Woodson som safety och plockade in Brown och Rogers från Nineers, bra där. Rookien Hayden såg inte bra ut förra året och får nu lite tid att utvecklas, kan dock se en till safety eller corner i draften, bara man slipper Brandin Ross. Tyckte LB-uppsättningen såg spännande ut förra året, rookien Sio Moore och Kevin Burnett gjorde det bra men Roach hade jag väntat mig mer av, så att drafta en ILB tycker jag är ett givet val. Men har redan en rad unga TE’s så frågan är om man ska bygga på i draften, men faller en i knät så tycker jag man ska slå till.

Behov: WR, OT, OG, D-line, CB, S, ILB, TE, QB

1. WR Sammy Watkins (Clemson)
Kan lika väl bli en QB eller OT här tror framförallt möjligheten att trada ner är nått man letar efter. Har viskats om Carr så här högt upp till Raiders, men jag har svårt att se det. Jag tycker man ska plocka den bästa skills-spelaren på brädan och det är Watkins som jag tror finns kvar här. Watkins gör det mesta bra och är redan nu en stjärna. Springer sina rutter fint, fångar bollen bra, springer fantastiskt bra efter catch. Även förvånansvärt bra i blockspelet då han inte är så stor och saknar lite muskler.

2. OLB Kyle Van Noy (BYU)
Känns inte som ett Raiders pick men jag kan inte låta bli att mocka Van Noy till Raiders här. Smart LB som löser en del av Raiders pass-rush problem, skulle även kunna spela i mitten i lagets 4-3 försvar om det behövdes, men skulle hellre se att han roterar som OLB. Ser bollen snabbt och reagerar än snabbare. Vet när han ska falla och när han ska rusa. Skulle behöva bli lite starkare och snabbare.

3. OT Anthonio Richardson (Tennessee)
Om Van Noy inte var ett Raiders pick så är Tiny verkligen ett Raiders pick. Finns en god chans att han är kvar här och då ska man verkligen slå till. Fått skit för att han inte mäktade med Clowney men jag tyckte han gjorde ett helt ok jobb mot honom och var riktigt bra överlag. Var inte många månader sen som han gissades gå i första. Stor och stark ser man direkt, men han rör sig även riktigt bra för sin storlek. Helt klart bäst i pass-spelet och det är väl åt det hållet Raiders vill vandra? Måste jobba på sin tacklingsteknik en del och kan ibland sluta pumpa fötter lite väl tidigt.

4. QB Zach Mettenberger (LSU)
Känns som Raiders måste plocka en QB, frågan är om det är någon poäng så här lågt? Då man verkar vilja gå mot ett passande lag så tror jag säkert man är intresserad av Mettenberger som just bara passar. Gjorde en ok säsong för LSU med en fin o-line och två topp receivers. Tror inte på honom men desto fler andra verkar göra det. Lång och ståtlig med bra arm gör väl i varje fall att han kan bli nått, se och lära år ett kanske? Tycker dock han är på tok upp och ner och mest ner. Kändes även väldigt klumpig och omobil i college.

7. OG Spencer Long (Nebraska)
Ligger här nere då han skadade sig sitt sista år för Huskers. Pratades om All-American för Long innan skadan så att han har potentialen är det inget snack om. Grym ledare på och utanför planen och visade stor akademisk framgång i Nebraska. Perfekt storlek för en guard och har kombinationen rörlighet och styrka. Stort frågetecken kring hans knäskada dock. Hade gått i 2-3 rundan annars.

7. CB Victor Hampton (South Carolina)
Som så manga andra ligger Hampton här nere för att han inte direkt har storleken för NFL. Gamecoks bästa DB de två senaste åren och jäkligt nyttig på ST gör att jag tror man tar en liten risk trots hans storlek. Snabb och atletisk och spelar mer som en safety än en CB. Trots sin storlek så är han inte alls främmande att smälla på sin motståndare. Kan ibland kännas lite osäker där back och drar på sig en hel del onödiga flaggor för pass-interference.

7. DT Shaq Rowell (West Virginia)
Inte lätt att få fram så mycket info kring Rowell men de matcherna jag sett med WV de två senaste åren så tycker jag han borde vara med på folks listor. Helt okej storlek och har en riktigt fin bull rush, förvånandsvärt snabb också. Ingen starter första året kanske, men jag ser potentialen.

Sanchez söker nya jaktmarker

Återigen har New York Jets gjort. Släppt spelare spelare alldeles försent. Hur kul är det för Mark Sanchez att ge sig ut på marknaden nu när många redan sett om sitt hus?

Free Agency är (till stor del) över och Draften är bara en dryg månad bort. Allt fokus ligger nu på alla dessa spännande nya rekryter. Med all rätt på sätt och vis. De är billiga, talangfulla och förhoppningsvis ganska skadefria. Värre är det för den ”andrahandssortering” som släpps ut på marknaden på grund av att de blivit överflödiga, eller för dyra, hos sin gamla arbetsgivare. Heter du Darelle Revis kan det visserligen vara rena guldgruvan, men för många är det okänd mark som kanske inte alls är så trevlig. Speciellt om du ”får kicken” sent, som Mark Sanchez härom dagen.

Vilka klubbar finns då kvar. Inte många då flertalet redan adresserat QB-frågan. Vissa, som möjligtvis har en plats ledig, har ögonen på draften och killar som t.ex. Johnny Manziel. Spännande? Ja. Bästa valet? Kanske inte. Varje år är vi i samma sits. Vi lägger stor tillit till rookies och kanske har föregående års klasser, med namn som t.ex. Andrew Luck och Russel Wilson Wilson, lurat oss en aning. Ett jättebra exempel på vår fascination av draften är Alex Smith. För några år sedan så jag ett klipp på TV där en analytiker (på NFLs kanal) fick frågan om vilken QB han skulle plocka i draften? Svaret som kom var lite förvånande ”…kan man inte välja Alex Smith istället?”. En intressant tanke. Varför ge sig på något oprövat när det finns rutinerade QBs som eventuellt bara är aningen missförstådda?

Ni som följer den här sidan vet naturligtvis att jag skrivit min beskärda del av sågningar av Mark Sanchez, och även yttrat nedsättande saker om Matt Schaub som nu skall prova lyckan i Oakland. Det utesluter inte dock att dessa herrar kan lyckas på annat håll. Alla ni som följer NFL vet att spelarna och lagen i NFL är oerhört jämna, och att gränsen mellan himmel och helvete är hårfin. Ena året kan man vara mästare, för att sedan inte vara vatten värd ett år senare. Sanchez känns som ett typexempel på en spelare som hamnade i en oändlig negativ spiral. Enda sättet för honom att revitalisera sin karriär är att pröva lyckan på annat håll. På så vis är han säkerligen ganska nöjd med att att slippa Jets. Om/när han hittar ett nytt jobb har han goda möjligheter att bevisa att han är den QBn som tog Jets till slutspelet för några år sedan. Han kommer säkerligen inte ha någon lång smekmånad i den klubb han hamnar i, men det är åtminstone en ny start.

Bo Jackson

En genomsnittlig spelares karriär är ca 3,3 år i NFL. En ganska kort tid för att sätta sin prägel på en idrott och spara ihop en slant till ålderdommen. En av de mest ikoniska spelarna genom alla tider spelade endast 4 säsonger i ligan, med lyckades med det här. Med råge dessutom.

Under helgen som var avgjordes NFL Combine i Indianapolis. Tillställningen där ligans kommande rookies får visa upp sig för potentiella arbetsgivare genom att springa, hoppas och kasta bollar med mera. Ett av de mest populära momenten är 40-yards-loppet som alltid vållar diskussion. Snabbast genom alla tider är, officiellt sett, Chris Johnson och Rondel Melendez med sina 4.24 sekunder. Dessa två herrar kommer dock till korta i jämförelse med den tid som uppmättes när Auburns Heismann Trophy-vinnare Bo Jackson äntrade NFL Combine 1986. Jacksons 4.12 negligeras dock av rekordböckerna eftersom det skedde med manuell tidtagning. Faktum kvarstår dock att Bo Jackson var snabb. Jättesnabb.

När det således blev dags för draft 1986 valdes Bo Jackson först av alla utav Tampa Bay Buccaneers, och därmed borde allt varit frid och fröjd. I Jackson fick Bucs den snabbaste spelaren genom alla tider, som dessutom visat sig vara en fruktansvärt allsidig atlet som även hade skördat framgångar i både baseball ((Yankees ville drafta honom direkt efter High School men Jackson valde att stanna kvar, och gå på college.)) och friidrott. ((Lite kul kuriosa är att Jackson var synnerligen bra i tiokamp, även om han hatade de avslutande medeldistansloppet (1 mile). För att slippa det räknade han ut att om han ledde med över 1500 poäng inför sista grenen, så skulle han vinna även om han inte sprang det avslutande loppet. Sagt och gjort var det så han gjorde. Jackson tävlade således bara i 9 grenar, men vann dock ändå alltid tiokampen. Onekligen imponerande.)) Några som däremot inte var lika glada över hans mångsidighet var hans ”kommande” arbetsgivare. Bucs gillade nämligen inte alls att Jackson även spelade baseball professionellt för Kansas City Royals (MLB) och tvingade honom därför att välja mellan fotbollen och baseballen. Föga förvånande var Jackson av en annan uppfattning och bråket ledde till att han aldrig skrev på något kontrakt med Bucs.

Här skulle egentligen historien om fotbollspelaren Bo Jackson kunnat ta slut om det inte varit för Los Angeles ((Oakland var under en kort sejour stationerade i Los Angeles, innan de flyttade tillbaka till Oakland)) Raiders legendariske ledare Al Davis. Han kontaktade Jackson och presenterade en lösning på problemet. Jackson kunde spela för sitt Kansas i MLB, och ansluta till Raiders så fort baseballsäsongen var över. Dessutom utan att det skulle påverka hans lön alls. Jackson gillade idén och kom för de kommande 4 säsongerna att bilda ett fruktat backfield ihop med Marcus Allen ((Invald i Hall of Fame 2003)).

I och med att Jackson missade de första 6-7 matcherna av varje säsong blev hans siffror självfallet lite haltande i direkt jämförelse med många kollegor. 1989 hade dock Jackson sin bästa säsong då han sprang för 950 yards under 11 matcher, med ett imponerande snitt på 5,5 yards per försök. Karriären slutade dock alltför tidigt med en allvarlig höftskada i januari 1991, och Jackson stannade således på blygsamma 2782 yards över hela sin karriär. Skulle vi dock rangordna alla runningsbacks genom tiderna, med yards/carry som mått, ligger Bo Jackson (5,4 yards/carry) god tvåa efter Jamal Charles (5,6). Jackson håller dock rekordet för rushing yards under en Monday Night Football ((Ja, jag vet. Det finns statistik på allt)) med 221 yards.

Hur gärna vi än vrider och vänder på statistik, kan vi dock inte komma runt en liten fråga. Hur kommer det sig att en person med såpass modesta siffror blivit en sådan ikon? Självfallet ligger lite i att han var en fantastisk atlet som spelade All Star matcher både i fotboll och baseball på högsta nivå, men för att förstå Bo Jacksons kändisskap fullt ut behöver vi titta utanför idrottsplanen. Elaka tungor menar nämligen att om du ber en amerikan att berätta sitt starkaste Bo Jackson-minne, kommer de för eller senare börja prata om TV-spelet Tecmo Bowl. ((Spelet lanserades för klassiska Nintendo NES-konsolen 1989 och var det första i sitt slag som hade namnrättigheter till NFL, vilket naturligtvis gjorde sitt för att öka populariteten i spelet.)) För om Jackson var en bra NFL-spelare i verkligheten, var han en gudabenådad sådan i det spelet. (Något som en spelare exemplifierat väl med videon nedan). Som om inte TV-spelet var gott nog förekom Jackson även i en serie reklamfilmer ((Ihop med bl.a. musikern Bo Diddley)) för Nike där hans berömda allsidighet visades upp genom att han utövade alla möjliga idrotter. Alla dessa reklamfilmer hade sloganen ”Bo Knows” vilket snabbt satte sig i det amerikanska medvetandet och lyfte upp Jackson kändisskap till nya höjder.

Efter fotbollskarriären tog slut 1991 fortsatte Jackson att spela baseball i ett antal år till innan han slutligen lade skorna på hyllan i mitten av 1990-talet. Sedan dess har han, likt många andra atleter, arbetat med diverse affärs- och välgörenhetsprojekt, samt även testat på skådespelaryrket. När ESPN röstade fram tidernas största atlet härom året röstades Jackson fram som etta i konkurrens av namn som Mohammed Ali, Carl Lewis och Michael Jordan.

R**hål vi minns – Bill Romanowski

Då var vi återigen tillbaka i vår botanisering av tvivelaktiga figurer i NFLs historia. Idag har turen kommit till en man som både var framgångsrik och kontroversiell: Bill Romanowski.

Även om den här artikelserien påvisar att vi ”minns” gamla spelare, har säkert flertalet av er som följer den här sidan räknat ut att det omöjligen kan vara fallet ibland ((Jag är helt enkelt för ung för det)). Av den anledningen är det därför trevligt att också poträttera en lite mer nutida profil. Bill Romanowski var mellan 1988-2003 en fruktad linebacker som spelade för 49ers, Eagles, Broncos samt Raiders. På hans meritlista noterar vi bl.a. 4 Super Bowl-ringar ((1989, 1990, 1998, 1999. 2 stycken med 49ers följt av 2 stycken med Broncos.)), samt att han är den ende linebacker genom tiderna som startat i 5 Super Bowls. Dessa siffror är visserligen imponerande, men det är inte därför vi viger den här texten åt honom. Snarare mer tveksamma händelser såsom att han…:

[check_list]

  • …1995 blev utvisad från en match efter att efter att han sparkat en motståndare i huvudet.
  • …1997 råkade tackla bort käken på en QB samt även spotta en motståndare i ansiktet.
  • …1999 lät Tony Gonsalez smaka på en knytnäve, medan en annan motståndare fick en boll kastad i skrevet.

[/check_list]

Alla händelser renderade självfallet i någon typ av bot. Kan det blir värre? Självfallet. Du kan t.ex. skada en medspelare. Under en träning i augusti 2003 hamnade Romanowski i en liten dispyt med lagkamraten Marcus Williams. Ett handgemäng som slutade med att Romanowski slet av hjälmen på Williams och planterade en knytnäve i dennes ansikte. Resultatet blev någon tand mindre, samt att ögat skadades såpass svårt Williams fick avsluta sin karriär.

En av anledningarna till Romanowskis beteende var att han pumpade sin kropp full av diverse preparat. Bl.a. var han involverade i en av de största dopinskandaler som idrotten sett: BALCO-skandalen. 2003 uppdagades ett gigantiskt dopingprogram kopplat till Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO) i Kalifornien. Bland kunder fanns vår vän Bill, samt även storheter som Barry Bonds (Baseball), Marion Jones (Friidrott) och Tim Montgomery (Friidrott).

Romanowskis preparatanvändning belyser dock en intressant aspekt med idrotten idag eftersom han själv aldrig varit direkt hemlighetsfull med det här. Vart går gränsen egentligen för fusk? Är det olagligt att ta ett prestationshöjande preparat som inte ännu klassas som doping?

Idag är Romanowski som sagt pensionerad från sporten, men dyker gärna upp lite här och där. Pågrund av hans behårda personlighet är han t.ex. en populär gäst i diverse populärkulturella sammanhang. Bland dessa kan t.ex. TV-programmet ”TOSH.O” eller Adam Sandlers nyinspelning på ”The Longest Yard” nämnas. Vidare kan det även nämnas att han med en 30-sidig powerpoint försökte bli Broncos coach härom året, samt att han även sponsrar NASCAR. Killen har helt enkelt många järn i elden, och kommer säkerligen dyka upp i TV/Radio vid ett flertal sammanhang framöver. Starka personligheter är som sagt alltid intressanta.

R**hål vi minns: Jack Tatum

Någonstans säger väl smeknamnet allt. Kallas du för ”the Assasin” så har du element i ditt spel som åtminstone är på gränsen till lite för mycket. Samtidigt säger historien om Jack Tatum lite om spelets ursprung och varför ligan arbetar stenhårt för att förändra reglementet. Visst har mycket vattet passerat under broarna sedan Tatums dagar, men historien säger ändå lite om hur sporten var och varför ligan arbetar kontinuerligt med att göra ligan säkrare.

Jack Tatum (Safety) ((Tatum var för övrigt inblandad i ”The Immaculate reception”. Ett av NFLs mest kända spel)) spelade för Raiders och Texans under sina år i ligan, men det var iförd svart och silver (Raiders) som han gjorde sig ett namn och kommer bli ihågkommen. Kulmen på den idrottsliga karriären var under mitten/slutet av sjuttiotalet då hann spelade 3 Pro Bowls och var delaktig i det Raiderslag som vann Super Bowl 1977. Laget kritiserades ofta för sitt hårda spel och framför allt gällde det lagets uppsättning av safeties i Tatum och George ”Butch” Atkinson ((Återigen dessa fantastiska smeknamn)). Dessa två herrar tenderade att hålla den medicinska personalen sysselsatt för jämnan. Atkinson hade t.ex. i en match lyckats slå Steelers superstjärna Lynn Swann medvetslös med hjärnskakning som följd. Prestationen är än mer noterbar på grund av det faktum att bollen inte ens kastades åt Swanns håll.

Den här artikeln skulle således likaväl kunna handla om Atkinson, men idag väljer vi att fokusera på hans vapenbroder Tatum, som inte heller han var guds bästa barn. klippet nedan är hämtat ifrån Super Bowl XI (som spelades i januari 1977), och anses vara en av de tuffaste tacklingarna som delats ut i en Super Bowl. Mannen som får ont är Vikings Sammy White.

http://www.youtube.com/watch?v=gARi1MIyPRc&w=600

[quote_right]”I like to believe that my best hits border on felonious assault.”
Jack Tatum[/quote_right]Smällen ovan i all ära, men det var framför allt för en annan tackling han kom att bli ihågkommen för. I en försäsongsmatch satte Tatum in en tackling ((Vi har medvetet valt att inte inkludera klippet i artikeln, men för er som vill se hur det hände kan med lätthet söka upp det på youtube.)) på Patriots Darryl Stingley, som tyvärr förlamade Stingley. Visst spelade slumpen en roll i historien, men det var en synnerligen rejäl tackling Tatum delade ut den dagen. Det kanske mest anmärkningsvärda var dock att Tatum inte kontaktade Stingley efteråt, och bad om ursäkt för det som hände. Snarare fortsatte han att prata om sin håda stil som något positivt vilket kan tyckas aningen respektlös mot Stingley, och retade upp många fans av sporten. Anledning till hans kalla beteende var att han helt enkelt aldrig ansåg det vara något konstigt med tacklingen. Ibland är ”olyckan framme”, och då är det inte så mycket att göra, menade han.

På ålderns höst blev dock Tatum lite mer ödmjuk och eftertänksam i sin framtoning och det sägs att han gjorde vissa försök till att kontakta Stingley i samband med att han skrev sin självbiografi. Stingley tackade dock nej eftersom han ansåg att det hela var ett PR-jippo för att promota Tatums bok. ((En bok som för övrigt bar det ödmjuka namnet ”Final confessions of an NFL Assasin”.)) Stingley berättade dock i en intervju att han förlåtit Tatum, men tyvärr lyckades de aldrig tala ut om incidenten. Relationen var och förblev, med all rätt, aningen spänd.

Både Stingley (d.2007) och Tatum (d.2010) är idag avlidna.

Prislapp: 2.2 miljoner per kast.

Min bardomskamrat Kalle var alltid bättre än mig på allt vad idrott innebar. Fotboll, innebandy, friidrott, ja allt. Eller snarare nästan allt. Jag var nämligen den enda av oss som lyckades dunka på den där basketkorgen som vi hade sökt upp just den där dagen. Kalle försökte och försökte, men han lyckades aldrig. Den dagen var helt enkelt jag bäst av oss. Följande dag var dock ordningen återställd. Kalle var bäst på idrott och så har det förblivit. Jag kommer doch alltid minnas det tillfället då jag var bäst, och de är därför jag gillar historien om Matt Flynn.

För er som missat Matt Flynn är han en numera arbetslös amerikansk fotbollspelare. De flesta av oss hade säkert aldrig lärt oss namnet om det inte vore för den där dagen. Den 1 januari 2012 skulle Green Bay Packers spela sin sista grundseriematch mot divionsrivalen Detroit Lions. Som brukligt är bänkade Packers en hel del ordinarie spelare för att dessa skulle få vila inför slutspelet. Däribland stjärnan Aaron Rodgers vilket öppnade upp för reserven Matt Flynn. Precis som alla reserver bör göra i det här läget tog vår vän Matt verkligen chansen och kastade för 480 yards och 6 TD. Succén var monumental och Flynn, som satt på utgående kontrakt, hade verkligen krattat manegen väl inför stundande off-season. Han var het.

När säsongen sedermera var över var det inte direkt svårt för honom att ordna ett nytt kontrakt med en annan klubb. Väskan packades och Flynn begav sig till Seattle för att försöka ta platsen som deras ordinarie. Vad han inte hade räknat var att dem skulle hitta Russell Wilson i draften det året. Dessa båda fick chansen att slåss om platsen som lagets QB och som ni säkert vet vann Wilson den matchen. Efter säsongen gick Seattle och Flynn skilda vägar och han byttes bort till Oakland Raiders som fortfarande letade efter en ny QB. Året i Seattle var dock inte helt lönlöst utan bankkontot hade åtminstone växt med ca 8 miljoner USD.

Tiden i Oakland var tänkt att bli Flynns revansch på fjolåret. Att ha förlorat QB-kampen mot Russell Wilson är visserligen inget att skämmas för, men trots allt vill alla spelare medverka på planen. Raiders verkade egentligen som en ganska passande klubb eftersom den länge letat efter den där ordinarie QB som kan ta laget till nya höjder. I klubben fanns visserligen en kille vid namn Terrelle Pryor. Denne hade dock inte gjort någon nämnvärt avtryck under sina två år i klubben, vilket borde tala för Flynn.

När årets säsong drog igång visade det sig dock att Pryor hade lyft sig från föregående år. Med sin fantastiska fysik och spel stod det tämligen omgående klart för Raiders ledning att Pryor var den man de skulle satsa på framöver. Tyvärr för Flyn ansågs han återigen vara överflödig och fick således härom dagen uppsöka ”a-kassan”.

Eller behöver han det? Hur var det nu med ekonomin egentligen? Kontraktet med Raiders hade trots allt inneburit 6,5 miljoner USD i garanterade pengar. totalt sett har alltså Matt Flynn tjänat 14,5 miljoner USD. Ca 94 miljoner svenska kronor efter den där insatsen på nyårsdagen 2012. Under den här perioden har han hunnit med att försöka kasta en boll endast 43 gånger. Alla gick dessutom inte fram till sin tänkta mottagare. Prislappen på varje pass skulle således hamna på ca 2,2 miljoner kronor per pass. Ganska hyfsat betalt för en medioker insats. Allt för att han spelade en enda bra match i Packers.

Raiders verkar aldrig bli kvitt JaMarcus Russell

Att det numera finns lite begränsingar på hur mycket en rookie kan tjäna är nog tämligen bra. Fråga bara Oakland Raiders.

Russell valdes som nummer ett i draften 2007 och skrev då ett 6-årskontrakt med Raiders. Russell var dock en total flopp som inte bara spelade dåligt, utan även verkade sakna arbetsmoral. Killen brydde sig inte mycket om någonting egentligen. På ”Rich Eisen Podcast” berättades härom veckan historien om när Raiders coacher började misstänka att deras unga QB inte läste/tittade på det material de gav honom. En dag gjorde de nämligen ett litet ”stickprov” och skickade med honom en tom DVD med ”saker han kunde förbättra i sitt spel”. Russell kom tillbaka dagen därpå och förklarade att han höll med coacherna fullständigt om DVD-ens innehåll, och att han skulle bättra sig på de punkterna.

Raiders valde således till slut att gå skilda vägar med sin unge adept. Vid den tidpunkten hade han redan kostat laget dryga 36 miljoner dollar. Laget har sedan dess försköt att få tillbaka ca 9 av dessa, medan Russell har hävdat att de saknas ungefär lika mycket. Parterna verkar dock nu ha enats och Raiders kommer nu betala ut ytterligare 3 miljoner till Russell.

JaMarcus gör nu ett sista (??) försök till comeback och har bantat ner sig ca 25 kilo, och ser rätt ”fit” ((För att använda Lars Lagerbäcks favoritord)) ut. Inget lag har dock nappat riktigt på den nygamle QBs talang. Men skam den som ger sig. Med tanke på att ett 30-tal spelare har blivit arresterade sedan Super Bowl spelades så är det bara en tidsfråga. Snart öppnar det sig en lucka någonstans.

Chris Kluwe drar "Hernandez-skämt" hos Conan [video]

”Punters are people too”, är en populär slogan. Kanske sant, men Raiders (f.d. Vikings) punter Chris Kluwe verkar onekligen speciell. En skön kille som bl.a gjort svärandet till en konstform. Dessutom passar han på att skämta lite om Aaron Hernandez. Too soon?